torsdag 26 september 2013

Bokmässans första dag


Idag slår den enorma mässan Bok & bibliotek i Göteborg upp dörrarna och först ut att mingla bland böcker och författare är som vanligt branschfolk av alla de slag. Imorgon är det dags för allmänheten att klockan 14 få stiga innanför de magiska portarna som leder in i böckernas förtrollade värld.

Min sprillans nya roman Närmare dig som kom ut i pappersupplaga så sent som igår (och finns som e-bok sedan den 1 september) går att köpa i Qoola Qvinnors monter C00:05. Där finns min synnerligen trevliga förläggare Annika Bengtsson tillsammans med samtliga titlar ur Grim förlags produktion.

Besök gärna montern och köp mycket bra böcker till imponerande låga mässpriser. Min egen storpocket kostar endast 79 kronor under mässan och det kan inte ens den annars så konkurrenskraftiga nätbokhandeln konkurrera med.

Själv ska jag dit som besökare på både fredag och lördag och jag vet att flera av våra flickor i bokcirkel också beger sig dit. Som vanligt ska det bli fantastiskt roligt och intressant. Det vet jag redan på förhand.

Jag är ju en inbiten gäst.

måndag 9 september 2013

Orange böcker, vacker trädgård och lite till



Hos Camilla med Åsa K, Cattis, Sussie, Åsa Ö, Catrin, Fia och Joanna

Så roligt det var att få träffas igen efter sommaruppehållet. Den här gången hade vi dessutom massor av olika böcker att prata om eftersom alla läst olika under sommaren. Temat för sommaren var orange, så boken vi valde skulle på något sätt gå i den färgen på omslaget.

De flesta tyckte att temat var roligt och att det gav mycket stor frihet att välja en bok i en genre som man själv tycker om. Någon tyckte att det var lite väl pinsamt att be om hjälp i en bokaffär och då avslöja att vi väljer bok efter utseendet, så hon vågade inte säga det, vilket vi andra skrattade gott åt.

Hur orange boken var diskuterades flitigt. Det var några som opponerade sig mot brandgulheten hos vissa böcker och tyckte att de var både gula, bruna och rosa istället, men alla hade gjort sitt bästa för att hitta en passande bok och det var roligt att se alla olika valen.

Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd av Rachel Joyce var lite mellanbra, tyckte hon som läst den. Hon hade även passat på att läsa en bok till som stämde in på temat och det var Joanna Trollopes Marrying the mistress och den tyckte hon var fint skriven så den föll henne bättre i smaken.

A sea of troubles av Donna Leon sades vara en helt okej bok och precis lagom under sommaren, men inget som lämnar några djupare spår efter sig.

En i gänget hade valt en bok med tänkvärdheter av Dalai Lama och sa att det var en bok som hon läste i lite då och då, för det ingen bok att sträckläsa. Dessvärre tyckte hon inte att den var så bra som hon hoppats på.

Hon som valde att läsa Pojken som slutade gråta av Nini Schulman var inte heller så nöjd, för hon tyckte inte att just den boken var något vidare. Hon gillade Flickan med snö i håret, som hon läst tidigare, mer än denna.

Vi har tidigare pratat om Gustavs grabb av Leif GW Persson och eftersom GW står med orange bokstäver valde en i gänget att läsa den. Vi hade pratat så väl om den tidigare att hon tyvärr blev lite besviken och tyckte att det som handlade om de gamla historier som varit uppe i pressen inte intresserade henne. Det om familjen var mer intressant, men sammantaget hade hon hoppats på lite mer.

En tjej, som ofta tycker att det är svårt att hinna med att läsa månadens bok imponerade stort genom att ha läst flera böcker under sommaren. En av dem var Annika Bengtssons Mellan raderna och det var den avslutande boken i en löst sammansatt serie på fyra böcker. Hon hade också hunnit med Glömskelunden och Snökupan av samma författare, men eftersom de inte hade något orange på omslaget fokuserade vi på Mellan raderna och hon tyckte att den var lite dyster men ändå bra. Av dem hon läst av Annika Bengtsson tyckte hon att Glömskelunden var den bästa och där fick hon medhåll av ett par till kring bordet.

Väldigt sällan fin av Sami Said var den bok jag själv valde och här på bloggen skrev jag tidigare att jag gärna såg att någon annan också läste den, för det fanns en del att diskutera i den.Tyvärr var det ändå bara jag som läst den, så jag fick berätta lite vad jag tyckte om den istället. Den var inte helt enkel att komma in i, för det är inte en roman av klassiskt snitt.

Denna debutbok har blivit mycket uppmärksammad och haussad och jag kan till viss del förstå det, för det är alltid spännande att få kliva in i en annan verklighet än sin egen. Här handlar det om ett besök hos en muslimsk invandrare med ursprung från Eritrea och hans upplevlser av de svenskar han möter när han börjar studera på universitetet och vilken inverkar de får på varandras liv. Språket är mycket speciellt och oftast är det intressant att läsa om de kulturkrockar som uppstår, men jag tyckte absolut att den första delen, när huvudpersonen Noha är i Sverige, var betydligt mer givande att läsa om än när han så småningom åker tillbaka till Eritrea.

Denna afton var det bara en bland oss som inte hade läst någon orange bok och faktum är att hon inte hade läst någon bok alls på hela sommaren. Istället hade hon umgåtts med sin man. Det kanske låter som om de just träffats, men i själva verket är det precis tvärtom. Deras barn har flyttat hemifrån och nu har de bara varandra att umgås med på resor och ledigheter. Då blir det inte lika lätt att dra sig undan och läsa en bok. Vi andra, som har betydligt yngre barn, lyssnade fascinerat på hennes berättelse och blev genast lite mer beredda på det som komma skall om några år.

Vi passade också på att prata lite om andra saker. Kvällen inleddes faktiskt med en rundtur i trädgården för kvällens värdinna har otroligt pyssliga och gröna fingrar. Växthuset var fullt av vackra små cocktailtomater och trots att vi nått in i september var det fortfarande fullt av blommor i trädgården. Hon har alltid något spännande projekt på gång i trädgården och just nu håller hon på att göra bäddar där hon ska odla grönsaker och örter nästa år.

Andra klassiska ämnen som dök även denna gång var barnens skolgång, relationer och jobb. Om det kan vi prata hur mycket som helst och det gjorde vi även på den här trevliga träffen. Kvällens värdinna, och en till av bokcirkelflickorna, har ett runt matbord som mäter 150 cm i diameter och det är verkligen trevligt att samlas kring ett runt bord. Alla ser varandra bra och det är lätt att skicka skålar, ostar och bröd mellan oss.

Hela bordet var fullt av massor av godsaker, bland annat två hemmagjorda marmelader, och vi njöt av allt gott som värdinnan lyckas trolla fram, trots att hon så sent som dagen innan kommit på att det var just hon som skulle vara värdinna denna gång. Som tur var hade hon inget annat inplanerat så vi var alla välkomna.

På grund av att ett par flickor har valt att lämna bokcirkeln ( i alla fall för tillfället, då tiden inte räcker till) har vi fått arbeta om schemat då vi ska vara värdinnor. Kika gärna redan nu, så vi vet om vi behöver göra ytterligare justeringar.

September månads bokcirkelbok blir Livet efter dig av Jojo Moyes. Den har blivit en stor succé och ligger för närvarande på tredje plats på pockettoppen. Den handlar om en ung man som råkat ut för en olycka och förlamats från nacken och ner och nu får han en sällskapsdam.

Efter att ha rundat av kvällens alla spännande diskussioner med god choklad var det dags att skiljas åt ännu en gång. Nästa gång vi ses har några av oss varit på mässan Bok och bibliotek i Göteborg sista helgen i september och det är alltid lika trevligt. Bara ett par dagar innan bokmässan öppnar kommer min egen roman Närmare dig ut som pappersbok i formatet storpocket och den kan köpas i Qoola qvinnors monter C00:05 där min förläggare Annika Bengtsson finns med sitt Grim förlag, som gett ut Närmare dig som e-bok och som nu alltså kommer i pappersvariant också.

Det är fortfarande sommarljummet sent på kvällen, men nästa gång vi ses kommer det att vara betydligt mörkare när vi beger oss hemåt ...



tisdag 3 september 2013

Tankar kring Mina fotsteg i ditt hjärta



På baksidan av Bosse Lidéns debutroman Mina fotsteg i ditt hjärta står det att det är en nostalgitripp till 70-talet där galna upptåg blandas med betydligt djupare tankar om skuld och ånger. Det står också att det är en bok fylld av värme och humor samt en stor portion eftertänksamhet och ja, jag kan inte annat än hålla med. Det är faktiskt en så pass bra beskrivning att mina tankar kring Bosses debutroman skulle kunna sluta där, men så lätt tänker jag inte göra det för mig.

Nej då, jag vill gärna berätta om huvudkaraktären Sebastian Rosander, hans vänner och deras unga liv som skildras genom författarens uppmärksamma och erfarna ögon. Om bokens största del hade gjort anspråk på att utspela sig i nutid, kring det gyllene året 2013, hade jag gapskrattat högt. Det gör den verkligen inte och det är så tydligt att jag ler varje gång jag känner en fläkt av det 1970-tal jag själv växte upp i.

Jag är några viktiga år yngre än författaren för att exakt känna igen alla detaljer, men den här berättelsen är inget hastverk utan tvärtom en fascinerande spegelbild av hur jag uppfattade att ungdomar både agerade och uttryckte sig för några decennier sedan. Den kärnan kommer man inte åt på en kafferast medan man rafsar ner några anteckningar på baksidan av ett kvitto från Ica.

Jag kan tänka mig att det varje gång författaren satt sig för att skriva tagit en stund att komma in i stämningen för att sedan fortsätta berättelsen, för det är faktiskt märkligt hur tydligt jag hör de unga flickorna och pojkarna prata på ett sätt jag inte hört på massor av år.

Redan på sidan 19 fnissar jag högt åt:

”Är du fläng i roten? Har du fått cykelkörkort i ett paket Corn Flakes? Är du verkligen riktigt navlad?”

Allvarligt talat, det är ju så roligt att jag skrattar halvt ihjäl mig! Jag som jobbat med ungdomar inom skolvärlden i så många år har inte hört dessa uttryck en enda gång, men när jag var liten var det vardagsmat. Vi pratade så med varandra. Hela attityden att knuffa in folk i skåp och annat småbus är så på pricken att jag blir generad över hur vi lät och vad vi gjorde. Mina egna barn, som är 12 och 14, skulle tro att jag blivit galen om jag började prata som Sebastian och hans polare och då har jag ändå gjort det en gång i tiden.

Andra härliga tidsmarkörer är att de lyssnar på LP-skivor i butiken innan de köper dem och väljer mellan att se Blåsningen eller Exorcisten på bio. Jag var för ung för båda filmerna när de kom, men LP-skivor hade jag massor och de flesta artisterna som nämns lyssnade jag också på, så igenkänningen är stor.

Handlingen i romanen med den vackra titeln Mina fotsteg i ditt hjärta kretsar kring Sebastian och hans stora kärlek Lena. När de är unga finns inte Facebook eller msn med sina chattfunktioner, så de skriver små lappar till varandra och lapparna är fulla av av nyfikna frågor. Frågorna är precis så sött oskyldiga som de ska vara när man nyss blivit tonåring. De handlar om vilket sällskapsspel (inte dataspel, för det är alldeles för modernt) som är roligast, vilken linje (inte program som heter idag) man ska välja till gymnasiet och om man gillar att läsa böcker (inte hänga vid datorn som man mestadels gör nuförtiden). Så rart och nyförälskat pirrigt att det blir varmt i magtrakten när jag läser.

Trots en del dramatik i handlingen längs vägen är det genomgående en finstämd historia och det finns en tydlig vilja, tycker jag, att skriva något som människor kan tycka om. Och jag gör det. Är du trött på hårdkokta deckare med realistiska våldsskildringar är detta en mycket trevlig avkoppling i solstolen en sensommardag när du behöver en filt omkring benen för att inte smita inomhus.

I början reagerade jag på alla de målande metaforer författaren generöst svänger sig med och tyckte att det blev väl mycket av den varan, men det blir en del av Bosses alldeles eget sätt att skriva och jag är inte den som tänker ta ifrån honom hans stil, även om jag säkert hade föreslagit att han skulle plocka bort en och annan om jag varit redaktör för boken.

Det finns många roliga detaljer instoppade så gott som överallt i boken och en av mina favoriter är faktiskt precis i slutet när jag i efterordet läser om Marie Fredriksson, som gick i Sebastian Rosanders klass i Halmstad, och som finns med här och var i handlingen. Eftersom det allra mesta i boken känns helt autentiskt tack vare sin stadiga grund i det verkliga 70-talet läser jag hela efterordet med stort intresse.

Inte heller där har Bosse Lidén slarvat och lämnat något åt slumpen, utan han håller stilen med både dråpligheter, humor och ett visst mått av hemskheter till och med i efterordet.

Närmare dig som e-bok


I bokcirkeln läser vi oftast pappersböcker, men några lyssnar då och då på ljudböcker och numera händer det till och med att vi tar oss igenom något så modernt som en e-bok.

Då passar det ju utmärkt att jag just släppt min e-bok Närmare digGrim förlag. Det är hur enkelt som helst att låna den via Elib och bibliotek men det går förstås också utmärkt att köpa den, just nu till superbilligt kampanjpris, om man vill behålla den i sitt e-bibliotek.

Det finns flott nog ett författarporträtt om mig på förlagets hemsida och där kan ni läsa lite mer om mig.


Lagom till den stora och välbesökta mässan Bok och bibliotek i Göteborg sista veckan i september kommer också Närmare dig i pappersutgåva och då i det trevliga formatet storpocket.

Även om man är ruskigt modern måste man ju inte helt släppa pappersboken ännu ...

Min nya författarbild - visitkort är beställda!