måndag 12 december 2016

Årets sista träff blev god


På restaurang Ester i Kungsbacka med Cattis, Malin, Åsa Ö, Sussie, Catrin och Joanna

Ofta har vi svårt att bestämma oss för vart vi ska gå när vi ska ut och äta de två gånger per år som det händer. Denna gång var inget undantag. På förra träffen velade vi fram och tillbaka en god stund innan vi till slut bestämde oss för ett relativt nyöppnat ställe i Kungsbacka. När jag sedan googlade visade det sig att ställe stängde redan klockan 21 och det tyckte vi var lite väl tidigt även om våra onsdagsträffar inte är några nattugglepass direkt.

Då började velandet om på nytt och vi bollade fram och tillbaka via mejl. Vart skulle vi ta vägen egentligen? Flera tänkbara förslag dök upp, men inget av dem fick resten av gruppen att jubla, så till slut tog en resolut kvinna beslutsamt tag i saken och skrev att vi helt enkelt skulle boka bord på Restaurang Ester och inte vänta längre. Sagt och gjort. Så fick det bli.

Ett par hade redan från början sagt att de inte kunde, men så sent som samma dag kom ytterligare ett par avhopp. Så är det tyvärr i livet och det är inte mycket att göra något åt. Var och en avbokade i alla fall sin egen plats, så det blev inget merarbete för undertecknad.

Vi som var på plats slog oss så småningom ner i en liten avskild del av restaurangen och där var det riktigt lugnt och skönt innan det droppade in så många gäster att även denna del fylldes helt. Efter en viss drop-in-tid av olika skäl blev vi till slut sex personer denna afton och som vanligt fick vi mycket gott att äta på Esters.

Förra månades bok, Augustprisvinnaren Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri, hade två tagit sig igenom helt och hållet och en (jag) hade bara hunnit läsa ett hundratal sidor. En hade försökt lyssna på boken, men upptäckte ganska snart att det var totalt omöjligt, eftersom det var så vilda perspektivbyten hela tiden. Jag tänkte faktiskt när jag läste att detta måste vara en bok som är fullständigt omöjlig att lyssna på om inte uppläsaren markerar på samma sätt som i boken att det byts perspektiv. När man läser den fysiska boken är det en liten stjärna när en del är klar och ibland är detta avsnitt på några några få rader, men man lär sig snabbt att det är ett byte och då får man tänka om. Detta måste vara omöjligt att lista ut vid en lyssning. Jag kan inte förstå att en bok som denna ens blivit ljudbok.

De två som läst ut boken var inte direkt översvallande lyriska utan tvärtom lite besvikna. De hade väntat sig mer och tyckte mest att det var rörigt och inte speciellt intressant. Jag, som tyvärr inte hunnit läsa klart, tyckte dock att språket var väldigt vackert. Om det är något särskilt vackert formulerat brukar jag vika det nedre hörnet på sidan för att kunna återvända och njuta av formuleringen en gång till. Det är långt ifrån alla böcker som har de där extra snygga meningarna, utan det kan gå fem-tio böcker utan att jag viker ett nederhörn. Här hände det dock flera gånger innan jag ens nått sidan hundra. Det är något av ett rekord, så nog var språket något alldeles extra.

Ett önskemål från de som läst klart boken var att jag skulle läsa färdig boken och skriva lite mer sedan och det tänker jag absolut göra. De var förstås nyfikna på vad jag kommer att tycka totalt sett och som vanligt konstaterades det att jag nog läser böcker lite annorlunda än både de och många andra gör. Det ligger absolut något i det - det kan jag erkänna. Håll alltså utkik framöver så kommer jag att komplettera detta inlägg med mina sluttankar om All jag inte minns.

Vi pratade vidare om hår och färgningar, Lucia och firande samt skolvärlden och ledigheter. Inget av dessa ämnen var enkla kombinationer. Hår kan bli missfärgat och behöva åtgärdas under timmar. I dagens skola vill få ta på sig firandet av Lucia, så traditionen håller på att försvinna både där och i samhället i stort. Slutligen tycker vi alla att det är viktigt med god närvaro i skolan för att kunna tillgodogöra sig undervisningen, men samtidigt lär man sig väldigt mycket på att resa och se världen och då tycker vi att en viss flexibilitet när det gäller att bevilja ledigheter inte vore dum.

Så småningom blev det dags att prata om den kommande månadens bokval. Som vanligt i december läser vi årets nobelpristagare i litteratur och den här gången är det Bob Dylan som gäller. Tanken är då att vi ska läsa hans låtar, och inte biografer kring hans liv, eftersom det är ju texterna till låtarna som han fått priset för.

Vi brukar alltid ha ett alternativ till nobelpristagaren och denna gång är min senaste reportagebok När mörkret viker undan för livet alternativet. Detta bestämde vi redan på träffen i september eftersom boken var alldeles ny då. Samtidigt som det kan vara intressant att läsa en bokcirkels medlems egen bok vill månadens värdinna alltid ha möjlighet att välja helt fritt och då bestämdes det att det kan vara ett bra förslag att lägga reportageboken här.

Med tanke på att allt fler väljer att lyssna på böcker istället för att läsa dem, måste valet av Bob Dylan anses oerhört lyckat. Böcker i all ära, men kan det vara bättre än att lyssna på musik?

Nästa gång ses vi hemma hos mig och då är det redan en bit in i januari, för som vanligt har vi ingen träff så länge jullovet pågår. Nu återstår bara att tacka för ännu ett härligt och givande år tillsammans och önska

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR!


Inga kommentarer: