söndag 22 april 2018

Mysig kväll på halvön



Hos Åsa Ö med Cattis, Gerd, Åsa K, Catrin, Sussie och Joanna

Äntligen börjar vi få lite ljusare kvällar även om värmen och våren i sanningens namn låter vänta på sig lite till. Det var i alla fall härligt att det inte var kolsvart när vi sågs, även om det självklart hann mörkna en del innan vi skildes åt.

Mars månads bok Jag är Fiona som dödar av Urban Johansson var det endast en enda, förutom jag själv, som läst ut. Två hade dock börjat och ytterligare två, som inte var närvarande, hade också börjat och ville fortsätta att läsa klart, för båda gillade språket och fångades. När bara två har läst blir förstås inte diskussionen så spänstig (särskilt inte som jag själv varit både redaktör för boken och valt den som månadsbok och därmed är part i målet), men vi pratade lite om den och hoppas kunna fortsätta även på nästa träff.

Den andra som läst gjorde något så spännande som läste upp särskilt välformulerade meningar som hon reagerat på och gillat. Jag blev självklart glad över det eftersom jag älskar bra språk och just detta med språket var huvudskälet till att jag valt Jag är Fiona som dödar som månadsbok.

Redan när jag valde boken förra månaden reagerade också ett par på att omslaget var så snyggt och det var förstås roligt att höra eftersom jag i allra högsta grad varit involverad även där.

Förhoppningsvis kommer flera att ha läst den nästa gång vi ses och då kanske vi kan få några minuter att prata om den också och inte bara april månads bok som är De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru. Precis som De polyglotta älskarna av Lina Wolff, som vi läste tidigare i år, är detta en roman som vunnit Augustpriset, så det ska bli intressant att se vad vi tycker om den. Den finns även som ljudbok och är då inläst av författaren själv.

Vi passade också på att fatta ett par beslut angående de kommande två träffarna och då blir det som så att ordinarie träff, som skulle ägt rum på en restaurang i Göteborg, blir på en ö där en viss jubilar till bokcirkelmedlem är delägare i ett hus. Vi passar på att både fira och diskutera böcker fredag den 4 maj.

Träffen därpå flyttades till måndag den 4 juni och då ses vi hemma hos Catrin för att tillsammans välja ett tema för sommarens läsning. Allt detta har kommit på mejl till alla, men bra att ha det här också, eftersom det är enkelt att söka här.

Med magarna fyllda av allt från svampstuvning och ost till Polly och glass begav vi oss hemåt igen skymningen och nästa gång vi ses är vi ett antal mil från vår trygga halvö och installerar oss istället på en ö i Göteborgs skärgård. Vilket äventyr!

söndag 25 mars 2018

Jack - ett grymt boktips

Jag är verkligen inte först på den här bollen, men jag måste ändå skriva några ord om Christina Lindströms ungdomsroman Jack. Jack är en artonårig cool kille som blir förälskad i Freja som har en rosa mössa och en stor näsa. När de varit ihop ett litet tag kommer Jacks förflutna ikapp honom. På högstadiet var han en mobbare och han har också rört sig i nazistiska kretsar. Jack har förändrats men Freja blir besviken när hon förstår att han inte är den person hon trodde att han var.

Christina Lindström är lärare och för ett par år sedan jobbade vi på samma skola i några veckor. Då berättade hon att hon skrivit ungdomsböcker som hon själv saknade när hennes elever skulle läsa en bok. Det är svårt att hitta riktigt bra ungdomsböcker, så jag förstår henne precis. Så smart att hon då skrev egna. Jag blev nyfiken på hennes böcker för både hennes namn och flera av boktitlarna har dykt upp både här och där sedan vi jobbade tillsammans, men jag har inte tagit mig tid att läsa någon för det har alltid varit något annat som jag behövt prioritera.

Men nu så! Eller nu har jag faktiskt inte heller läst, om sanningen ska fram, utan jag har lyssnat. Jag brukar säga att jag tycker att det är svårt att lyssna för många språkliga nyanser försvinner för mig och dessutom tappar jag lätt koncentrationen och tankarna far iväg åt helt andra håll. Så var det dock inte alls med Jack. Tvärtom lyssnade jag hela tiden med stort intresse och det är en fantastiskt bra bok på så många sätt.

Först och främst är historien i sig väldigt bra. Det udda paret Jack och Freja är så charmiga att man bara måste få veta hur det går för dem, men sättet berättelsen är skriven på är det som verkligen lyfter boken. Det är rappt, spänstigt och ungdomligt på det bästa av sätt, det vill säga utan att det känns som om någon vuxen ansträngt sig för att låta tonårsaktig.

Fredde Granberg är inläsare och han gör ett utmärkt jobb. Jag har lyssnat på en del vuxenromaner där kvinnor med olika allvarsgrad i rösten läser och läser och läser. Så känns det inte alls här. Visst läser Fredde Granberg, det inser även jag, men han gör det med sådan inlevelse att han mer berättar för mig vad det är som händer och vad som sägs. Jag är inte ens i närheten av att tappa koncentrationen och börja tänka på något annat. Tempot gör det omöjligt att fladdra iväg i tankarna och det spänstiga språket med de träffsäkra uttrycken går fram utan några som helst bekymmer.

Jag är helt säker på att boken gör sig perfekt som fysisk bok, men jag är glatt överraskad över hur bra den är som ljudbok. Ett utmärkt boktips oavsett format, helt enkelt.




söndag 11 mars 2018

Bästa bokcirkeln äntligen hos mig igen



Hos Joanna med Åsa Ö, Åsa K, Cattis, Catrin, Fia, Sofie, Heidi och Malin

Vi turas om att vara värdinnor i bokcirkeln, men eftersom vi är rätt många och dessutom har uppehåll under sommaren betyder det att det går ungefär ett och ett halvt år mellan gångerna man är värdinna. Det gör att man verkligen längtar efter sin tur - både för att man får välja bok och för att det är kul att få ha hela det härliga gänget hemma hos sig.

I onsdags var det äntligen min tur och till min stora glädje kom det riktigt många den här kvällen. Förra gången var det precis tvärtom om, så det var med stor glädje jag dukade fram hela nio kuvert kring vårt stora runda bord. Ett som som vi i familjen verkligen älskar och som är inspirerat av en annan tjej i bokcirkeln som också har ett runt bord. När vi satt där för ett antal år sedan var vi många som ville ha just ett sådant bord, men det kräver sitt utrymme, så det var omöjligt för vår del då. Men nu har vi ett och det är underbart trevligt när det gäller att hålla ett samtal i luften hela tiden.

Bortsett från att det är roligt i största allmänhet när vi är många så finns det en annan tydlig fördel med det också och det är att ju fler vi är desto fler har läst eller lyssnat på månadens bok. Det resulterar förstås i mer spännande samtal än om bara ett par har tagit sig igenom boken. Den här gången hade de allra flesta läst eller lyssnat och därför blev det en ovanligt intressant diskussion.

Vi tyckte ganska olika och det tycker jag alltid är lite extra kul, för det ger mer bränsle till diskussionen än om alla bara håller med föregående talare. Vi hade läst De polyglotta älskarna av Lina Wolff och redan titeln blev det förstås en del prat om. Jag tror inte att någon av oss kände till ordet polyglott innan denna bok kom ut. Vi var helt säkert många som visste att poly betyder flera, men vad är en glott? De flesta av oss hade småbarn när Gnottarna gick som barnprogram, men vi förstod att det inte hade med saken att göra, trots att en glott och en gnott låter närbesläktat. En googling gav vid handen att polyglott är en flerspråkig person - fjärran de pälsiga gnottarna i sin håla.

Ett par som lyssnade tyckte att det var svårt att komma in i boken och den ena störde sig direkt på titeln eftersom hon fick kolla upp vad den egentligen betydde. Det blev inte bättre av att det sedan dök upp även andra ord som kändes märkvärdiga och som hon inte kände till.

En tredje fick upp bilder av Edward Blom när Calisto dök upp i handlingen och det fick verkligen jag med, så det var riktigt roligt (men egentligen ganska tragiskt för charmige Edward Bloms del) att det var fler än jag som tänkte så.

Vi diskuterande också människosynen och hur vissa personer såg på sina medmänniskor. Inte minst receptionisten tyckte vi synd om.

Vi var i alla fall till slut två som tyckte att boken var riktigt bra. Vi tyckte båda att den var välskriven och att det var både klurigt och ovanligt att handlingen egentligen kretsade kring ett manus. Den gav en hel del tankar kring vad människor egentligen sysslar med, för hur kan Ellinor stanna kvar i ett hus under de förhållanden som är? Hur lever hon vanligen sitt liv? Och markisinnan? Inte ens en finfin titel ger ett enkelt liv.

Boken hade många olika bottnar och vi fick en inblick i hur väldigt olika människor tänker och agerar. Jag tror att boken vinner på att läsas och inte lyssnas på. Det blir på ett annat sätt när man läser själv än om man låter någon annan läsa för en. Jag skulle säga att detta var en bok där det blev väldigt tydligt, för de som lyssnade hade svårt att komma in i den och det hade inte alls till exempel jag som läste. Det kan vara en smaksak men jag tror inte att det är så enkelt alla gånger.

Vi hann som vanligt prata om andra saker också, som alla de där dejting-programmen som ständigt sänds på alla möjliga tv-kanaler. Sedan vi diskuterade ämnet senast har en ny svensk säsong av Gift vid första ögonkastet börjat sändas och även det helt nya konceptet Are you the one har lanserats. Vi både skrattar och förfasar oss, men tittar är vi flera som gör. Åtminstone på något eller några av alla de program som finns på temat.

Av någon anledning pratade vi också om att stå respektive sitta på sitt jobb. En i gänget berättade att hon alltid står när hon jobbar och bara när hon är på möten sitter hon ner. Hon hade en hel del tips om hur man kan börja stå upp om man tycker att det är motigt från början. Man kan till exempel bestämma sig för att alltid stå upp i tio minuter när man kommer tillbaka till sin arbetsplats efter att ha varit på möte, toaletten eller lunch. Man kan också, om man blir trött, ta en stol och vila ena knät mot det en stund. Bra tips där.

Till slut var det dags för mig som värdinna att välja den nya månadsboken. Vi väljer ju vanligen en hyfsat nyutkommen pocket, men den här gången bestämde jag mig för att tillåta mig att vara lite busig. Det är nämligen så att jag har varit redaktör för Jag är Fiona som dödar av Urban Johansson och jag blev så fascinerad av mixen mellan ett vackert och träffsäkert språk och det brutala hämndmotiv som genomsyrar boken. Jag tycker att det skulle vara väldigt intressant att få höra vad mina kära bokcirkelväninnor tycker om denna annorlunda bok, så det gick bara inte att låta bli att välja den. Den finns inte som ljudbok, men väl som e-bok på Storytel, så det går att välja mellan att köpa boken och att läsa den som e-bok. Läsa den i någon form är dock konceptet som bjuds och bara det känns ovanligt eftersom allt fler lyssnar nu för tiden. Jag ser verkligen fram emot många synpunkter och åsikter nästa gång vi ses.

Så här i mars ligger snön fortfarande tjock på marken, men jag hoppas innerligt att det är vår nästa gång vi ses. Nu längtar vi alla efter sol och värme!

söndag 18 februari 2018

Tullen blev vår mötesplats



På Tullen 8:2 med Åsa Ö, Cattis, Catrin, Sofie, Sussie och Joanna

På grund av sjukdom ställdes träffen hos månadens värdinna in med ett par dagars varsel och mitt i allt var det svårt för någon att hastigt och lustigt ta över stafettpinnen. Istället för att vara hemma hos någon bestämde vi oss för att träffas på Tullen i Kungsbacka 8:2 istället. Det blev helt perfekt eftersom det betydde att ingen behövde kasta om allt för mycket i sitt schema utan istället som vanligt bege sig till dukat bord.

Förra månadens bok var Guernseys litteratur och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer och Annie Barrows. En lång och krånglig titel som jag inte tänker skriva fler gånger - hehe. Vi var i alla fall några som tagit oss igenom boken och när vi närmade oss slutet tyckte vi att den, trots stöket vi upplevde i början med alla olika karaktärer och det faktum att boken enbart består av brev och telegram, var rätt trevlig. En som börjat lyssna på den konstaterade dock snabbt att det var omöjligt att hålla isär vem som skrev till vem och lika omöjligt att få en känsla för de olika personerna när det handlade om så många.

Det höll vi andra med om men mot slutet utkristalliserades vissa personer och då blev det lättare att hålla ordning på alla. Personligen måste jag dock säga att jag aldrig i livet hade klarat att lyssna på den. Att man ens gör den här typen av böcker till ljudbok är en total gåta för mig som lätt fladdrar iväg i tanken om jag inte blir fångad av berättelse där jag kan ordning på saker och ting. Idén med att basera en hel bok enbart på brev och telegram är intressant och vi log lite åt att det gick betydligt snabbare att få fram breven på Guernsey förr i tiden än här hemma i Sverige nu för tiden.

Rent språkligt tycker jag att författarna fångat hur man antagligen uttryckte sig på den tiden (utan att ha varit med själv verkar det rimligt), men samtidigt gjorde det gammaldags språket att det dels var ännu svårare att komma karaktärerna nära och dels också extra svårt att hålla isär dem eftersom de lät på samma sätt allihop.

Sammantaget tyckte vi att boken mot slutet tog sig och var rätt charmig, men det är heller inte konstigt om man ger upp någonstans längs vägen.

Eftersom sportlovet var på väg pratade vi en del av vad vi skulle göra och det var många som hade olika planer på gång, så det ska bli trevligt att följa upp samtalet nästa gång och höra hur allt föll ut. Vi hoppas på trevliga upplevelser och inga brutna kroppsdelar.

En del jobbprat med det som vanligt och det är väl så med de flesta av oss att vi jobbar lite väl mycket. Det är roligt att ha mycket att göra och vara värdefull på jobbet, men det får heller inte äta upp oss. Vi är flera som behöver bli bättre på att vara ledig kvällar och helger.

Februari månads bok är Augustprisvinnaren De polyglotta älskarna av Lina Wolff. Trots att värdinnan var sjuk hade hon valt en bok och det var vi alla glada över. Det ska bli väldigt intressant att äntligen få läsa denna omtalade bok.

Nu blir det allt ljusare på kvällarna och kanske, kanske är det fortfarande lite ljust när vi ses nästa gång. Hoppas det!

torsdag 25 januari 2018

Jag är Fiona som dödar - grym bok

Självklart är jag aningen partisk, men Jag är Fiona som dödar av Urban Johansson är verkligen en fantastisk bok. Min vän och förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag får ibland manus via mejl och om manuset verkar intressant nog att ge ut brukar hon konsultera mig innan hon slutgiltigt bestämmer sig. Hon är boss och den som fattar besluten, för det är faktiskt hennes förlag, men hon brukar ändå stämma av med mig vad jag tycker.

Så icke denna gång.

Annika bestämde sig direkt. Visserligen behövde manuset putsas lite, men att det skulle ut var det ingen tvekan om. När hon redan var helt säker skickade hon manuset till mig och jag höll genast med.

Jag är Fiona som dödar är en av de mest speciella böcker jag arbetat med som redaktör. Jag brukar vara redaktör för de böcker som kommer ut på Grim förlag och det är alltid ett roligt och stimulerande uppdrag eftersom allt som ges ut där redan från början håller hög kvalitet och framför allt har något unikt.

Det första jag lade märke till när jag började läsa manuset var att det inte fanns några anföringstecken trots att människor talade med varandra. Kunde inte författaren Urban Johansson kosta på sig några talstreck eller citattecken som vanligt folk? Nej, det kunde han tydligen inte, och det förbryllade mig en smula i början. Men efter bara ett par sidor hade jag helt accepterat det och det kändes som ett väldigt medvetet sätt att få hela texten att hänga ihop väldigt tätt istället för att dela upp den i brödtext och dialog. Älskar genomtänkta grepp!

Det märktes direkt att språket var viktigt för författaren. Det är gott om riktigt snygga formuleringar. Eller vad sägs om dessa pärlor?

"Ironiskt, tänker jag, att Adels mjuka händer, gjorda för en dans med rostfria instrument, styr en buss med begynnande rost."

"Skatteverket, och därmed konungariket Sverige, har dock förvånansvärt stort tålamod med svårläslig handstil, så länge den kombineras med noggrannhet och extremt få sjukdagar."

"Stick och brinn, sa jag. Jag är redan gift. Som i råttgift."

Förutom det rent tekniska och språkliga var dessutom själva storyn oerhört stark. Fiona har varit utsatt för sexuella övergrepp under sin uppväxt och hon är bara arton år när hon bestämmer sig för att hämnas på det tydligaste av vis. Förövarna ska få betala med sitt liv för vad de gjort henne och andra. Men hon nöjer sig inte med det. Alla ska dessutom få veta varför de mördats. Deras smutsiga hemligheter ska lämna de mörka skuggorna och exponeras i starkt ljus.

Jag är Fiona som dödar är en riktigt ryslig, gripande och välskriven thriller som det är omöjligt att lägga ifrån sig.

Nu är det äntligen dags för er alla att möta Fiona. Idag släpps boken som inte kommer att lämna någon oberörd - det är jag säker på. Redan baksidestexten visar det speciella språket boken är skriven på och det finns också ett generöst provläsningsavsnitt för den som blir nyfiken och vill läsa mer. Det här är baksidestexten:

Fiona är arton när hennes inre väggar spricker och tjäran rinner ut. Alltför många ofrivilliga möten har nått sin kulmen. År efter år, svin efter svin - det måste få ett slut. De som tagit hennes själ medan de roat sig med hennes kropp måste betala priset. Det högsta priset.
Samtidigt lockar ett annat liv. Det hela och rena livet där kärleken till litteraturen, konsten och musiken sakta läker ständigt blödande sår genom det vackra som mästarna förmedlar bortom tid och rum.
Frustration och ångest blir förödande i kombination med vrede och handlingskraft.
Hon blir Fiona som dödar.

måndag 15 januari 2018

Årets första träff blev färgglad


Hos Cattis med Åsa Ö, Sussie, Fia, Gerd, Åsa K, Catrin och Joanna

Som vanligt var det jättetrevligt att träffas igen efter juluppehållet. Första veckan i december träffades vi på Pinchos, men eftersom det inte var någon riktig bokcirkelkväll på grund av att vi faktiskt inte skulle prata om någon bok utan bara umgås rent allmänt, skrev jag inget om den träffen. Trevligt hade vi i alla fall och det kan ju vara kul att veta för alla som inte kunde komma. Som om någon trodde något annat!

Den här gången fokuserade vi istället rejält på månadsboken Omgiven av idioter av Thomas Erikson. Eller gjorde vi det egentligen? Nja, det kan man nog faktiskt tycka lite olika om, för när vi hade pratat om vilka färger vi ansåg oss själva och våra bokcirkelväninnor vara, klarade vi av själva boken på bara några få minuter. Kort sagt tyckte vi att den var underhållande skriven, men egentligen knappast nyskapande inom personlighetsanalysområdet, vilket heller inte författaren hävdar. Vi tyckte att den var lite pratig och att den kunde ha kortats, men samtidigt tyckte vi att den var rolig och att vi blev smittade att tänka i färger.

Kvällens stora behållning var förstås att vi redan för två månader sedan bestämde oss för att analysera varandra utifrån färgerna röd, gul, grön och blå, precis som tanken är med boken. Det visade sig att det blev fler överraskningar än vi trodde och att vi också hade lite olika bilder av varandra. Kvällens värdinna hade pedagogiskt nog lånat hem massor av duploklossar och medan vi berättade vilken färg eller vilka färger vi tyckte att någon hade fick vi lägga ner klossar i motsvarande färg i en stor cylinder. På så vis blev det också väldigt visuellt vad vi faktiskt tyckte om varandra.


Det var riktigt roligt att höra vad alla tyckte och tänkte och för min egen del fick jag fler färger än jag räknade med för jag fick faktiskt alla fyra men av olika personer. Alldeles enkelt var det inte att analysera ett gäng väninnor som vi faktiskt är. Det är skillnad på en arbetsplats eller i en familj där det på ett naturligt sätt ofta uppstår friktion av olika slag, men i en kompisgrupp som en bokcirkel innerst inne är, blir det annorlunda. Där finns ingen som automatiskt är chef som ofta är röd. Bortsett från att jag förstås är lite drivande eftersom jag startade den för över femton år sedan och också är den som uppdaterar denna blogg och dessutom har gjort ett helt dokument med Regler och riktlinjer. Trots att detta inte kan sägas vara typiskt mig i allmänhet är det förstås givet att jag då blir både lite röd och lite blå av bara farten.

Väldigt roligt hade vi alla fall under våra analyser och jag tror att vi alla kände oss lite upplyfta och stärkta efteråt.

Vi hann inte prata om så värst mycket annat, men vi hann skåla för en i gänget som under jullovet fyllde 50 år och uppvaktades av oss med ett fint halsband som hon hade på sig kvällen till ära. Vi hann också äta en rejäl tonfisksallad, eftersom kvällens värdinna inte är så mackig av sig, och en kanelbullekladdklaka, som vi genast ville ha receptet på.

Januari månads bok blir Guernseys litteratur- och potatisskalspajsällskap av Mary Ann Shaffer. Inte den enklaste och smidigaste titeln men texten inne i pocketboken är i alla fall inte alltför liten, vilken genast påpekades. Några av oss hade hört talas om den och ser fram emot att läsa den, för den lär vara bra. Inte minst ska karaktärerna ar sådana att man vill umgås med dem mer efter att ha läst klart boken och det låter trevligt.

Nästa gång vi ses är det februari, men innan dess ska några av oss till Rondo och avnjuta Tomas Ledin. Det har petite moi fått av mina fina bokcirkelflickor i 50-årspresent och det ska bli så himla roligt!