Förr ...

Här kan du lite kortfattat läsa vad vi pratat om på tidigare träffar under 2010. I fortsättningen kommer summeringen av träffarna att ligga som inlägg på bloggen och där hittar du äldre inlägg i högerspalten.

November 2010

Hos Sofie med Fia, Cattis, Malin, Åsa K, Sussie, Åsa Ö, Catrin och Joanna

Allra först vill dataansvarig hälsa välkomna till vår nya blogg! När vi sågs i november fanns önskemål om att kunna kommentera och skriva på ett gemensamt forum och därför styr vi nu om bokcirkel.se hit till bloggen istället.

Förra gången vi hade ett forum att skriva på kom det inte en enda kommentar på ett par år, men nu räknar vi med massor av härliga inlägg, eftersom alla har större datavana nu för tiden!

För att Tidigare träffar inte ska bli alltför tung här på bloggen ligger endast träffarna från 2010 här. De andra kommer ni alltid att kunna hitta på bokcirkel.se, om ni vill gå längre tillbaka i tiden är så här.

Skriv nu ofta här, så vi får en riktigt levande bokcirkel!

Kvällen började med att vi diskuterade de två kommande träffarnas tid och plats och efter många diskussioner hit och dit så bestämde vi att geografiskt flytta decemberträffen. Bokia i innerstaden var redan upptaget den första onsdagskvällen i december, så vi bestämde oss för att fråga Bokia i Kungsmässan istället. Tyvärr insjuknande vår främsta Kungsmässekontakt strax efter bokcirkeln, så vi beslutade i hast att lägga detta projekt på is för i år. Vi träffas alltså direkt på Esters i Kungsbacka kl 18.30 istället.

Träffen i januari flyttas till den 19 januari och blir hemma hos Joanna. Vilken bok som ska väljas kommer alla medlemmar att få besked om senast den vid jul, så alla får gott om tid att läsa den.
Vi beslutade också att uppdatera turordningslistan, eftersom en medlem fallit bort och antagligen inte kan komma tillbaka på ett bra tag. Hon är givetvis välkommen igen när hon vill och kan. Alla får gärna titta på den aktuella ordningen snarast och komma med synpunkter eller önskemål om någon inte kan ha värdinneskapet då det är lagt. Hela 2011 och 2012 ligger ute under Kommande träffar.

Den förra månadens bok Borta bäst av Sara Kadefors gav upphov till livliga diskussioner och det är alltid spännande. De flesta tyckte att de var en väldigt lättläst bok på ett intressant tema, men några tyckte den inte var helt trovärdig och lite märklig. Bland trovärdighetsproblemen märktes att flera tyckte att det var orimligt att det gick så väldigt bra att Sylvia flyttade in i gästrummet i sitt gamla hus, där maken redan bodde med en ny kvinna. Samma sak gällde Sylvias jobb, som hon plötsligt kom tillbaka till och där hon låg på golvet i skrubben emellanåt. Grillfesten på slutet var en annan märklig sak, tyckte några.

Orsaken till att Sylvia blivit hemlös bottnade i att hon försnillat en halv miljon från sin dotters sparkonto och allvarlighetsgraden i detta hade vi olika åsikter om. En del blev lättade över att brottet endast var ekonomiskt och inte omfattade mord av t ex ett syskon till den nämnda dottern, medan andra tyckte att det var förfärligt att mamman norpat åt sig det som skulle kunnat vara dotterns ekonomiska framtid.
Generellt tyckte vi att Kadefors skriver lättsamt och skildringarna från Ikea tyckte vi var bra. En del var lite tveksamma till romanfigurens oväntade kopplingar till undre världen, medan andra köpte det.
Eftersom vi även läst Fågelbovägen 32 av samma författare i bokcirkeln jämförde vi historierna lite och sammanlagt tyckte vi nog att den förra var lite bättre och mer intressant.

Andra saker vi pratade om och som tenderar att dyka upp då och då, inte minst med anledning av den lokala pressens ständigt återkommande uppgifter om en bil som cirkulerar och försöker plocka upp barn runt om i kommunen. Det är ett laddat ämne och några av oss hade varit på en otroligt bra föreläsning av Mats Andersson, på Netscan, som arbetar med hur det fungerar på nätet och vilka övergrepp man kan råka ut för där.

Vi talade också om jobb och vad vi vill få ut av det. När vi var yngre var det många som ville arbeta sig uppåt, men där vi är nu i livet kanske vi mer uppskattar att inte ha det stora ansvaret som chef och att kunna gå hem och inte tänka på jobbet dygnet runt. Det är också alltid inspirerande att höra om människor som sadlat om och satsat på en nya bana eller en ny karriär efter flera år på samma arbetsplats eller inom samma yrke.

Det blev också en debatt kring att tycka synd om andra människor och hur vi ser på det och inte minst vad vi faktiskt lägger i orden ”tycka synd om”. Det betyder inte samma sak för var och en av oss och ledde till en ovanligt livfull debatt.

Vi pratade också om vad våra barn får i veckopeng eller månadspeng och om det finns uppgifter de måste utföra för att få den. Det var väldigt intressant att prata om, för det är inget som är självklart och många av oss har valt olika sätt. En del måste göra vissa saker, medan andra få pengen oavsett och ändå förväntas att hjälpa till med saker hemma, eftersom det behövs.

Sedan i maj har vi väntat på att få se bilder av cirkelns senaste brud och mot slutet av kvällen var det äntligen dags att få en glimt av den vackra dagen. Det var inte alldeles enkelt med tekniken, men snart kunde vi samlas framför tv:n och se fina bilder på en lycklig brud och hennes nyblivne make.

Boken som vi ska läsa till nästa månad är Den glömda trädgården av Kate Morton och det verkar vara en typ av bok som vi inte läst på ett tag, så det ska bli spännande och intressant. Den har ganska liten text och är hyfsat lång, så det var med viss tveksamhet värdinnan valde den, men så blev det och det blir säkert bra.

Som vanligt åt vi massor av gott bröd, goda ostar, skivade grönsaker och charkuterier, men det allra mest uppskattat var nog godiset efteråt. Chokladbollarna, som var tänkt som den huvudsakliga desserten, var visserligen goda, men smällde inte riktigt lika högt som skålarna med Bridgeblandning och Maltesers som skickades runt varv på varv.

Det var kyligt och kolsvart när vi lämnade aftonens värdinna och nästa gång vi ses hoppas vi på stor uppslutning, även om det antagligen innebär att vi får olika bord på restaurangen, eftersom vi har svårt att få plats kring ett långbord och även svårt att göra oss hörda i den allmänt höga ljudnivån som alltid är på en restaurang.

Oktober 2010

Hos Cattis med Åsa Ö, Lena, Millan, Sussie, Catrin, Malin och Joanna

En regnig höstkväll blev underbart trevlig hemma hos Cattis, som bjöd på hembakta scones direkt från ugnen. Vi blev alla euforiskt lyckliga och åt med synnerligen god aptit. Dessutom fanns det gott om olika sorters ostar och hela fyra olika marmelader och vi provade oss glatt igenom hela sortimentet. Till efterrätt fick vi munkar och då pratade vi en stund om det verkligen var munkar vi fick eller om det var gräddbullar. Goda var de i alla fall och det var vi helt överens om, även om vi inte benämnde dem på samma sätt.

Vi pratade en hel del om tv-program och tv-serier och konstaterade att allt som visas nu för tiden inte är så oskyldigt. Vi förfasade oss rejält över Kungarna av Tylösand, där hela programidén tycks vara att låta ungdomar i 20-årsålderns dricka så mycket sprit de orkar och ha sex framför kameran i ett speciellt rum med den indiskreta skylten ”Här ligger vi” på dörren. De kräks, bråkar och super hela tiden. Väldigt sorgligt, tyckte vi, för det kan inte vara kul att dras med detta på CV:n när man ska söka jobb i framtiden.

En dokumentär som däremot var oerhört intressant och gripande var Ångrarna som fortfarande går att se via SVT Play. Den handlade om två människor som föddes som pojkar, men som senare opererades till kvinnor och nu har de ångrat sig. Den ena gjorde sin första könskorrigering redan 1967 och var sedan gift med en man i hela elva år, utan att berätta sin hemlighet. Sedan några år är han dock fysiskt man igen, men känner sig inte hemma varken som man eller kvinna. Han var oerhört intressant att lyssna på. Den andra mannen har kvar sina kvinnliga attribut, men väntar på sin operation, som den förste, som själv gått igenom samma sak, ifrågasatte. Han menade att det inte heller var någon lösning. Oerhört fascinerade och snyggt filmat genom att dokumentären byggde mycket på att dessa män satt och samtalade med varann och visade bilder ur sitt liv.

Loppisfynd var en annan sak vi pratade om och en del lyckas verkligen köpa fantastiskt fina saker för en spottstyver. Det kunde vara allt ifrån stolar och speglar till ljusstakar och karaffer och riktigt kul är det att hitta så fina grejer till vrakpriser. 

Vi hade också en rolig lektion i konsten att knyta en sjal på ett snyggt och trendigt sätt, så den ser extra fluffig och snygg ut. Vi imponerades också av duktiga stickande och virkande flickor! Här produceras minsann både tröjor och sjalar i en flygande fläng! Helt makalöst!

Förra månades bok, Ge mig en dag till av Mitch Albom hade de flesta läst, men ett par valde att inte ens börja läsa den eftersom den verkade så vemodig och sorglig. Detta höll dock de som läst boken inte med om, för den var ljusare än man kunde tro när man läste på baksidan. Detta var andra gången vi läste en bok av en författare som vi tidigare läst i bokcirkeln och många har även läst en tredje bok av Albom, nämligen hans debutbok Tisdagarna med Morrie. Det var en bok som alla läsare tyckte mycket om och berördes av och de böcker vi läst av honom efter den har inte nått samma höga nivå, men vi har ändå tyckt om hans böcker.

En fördel som flera påpekade var att den var lättläst och inte heller speciellt lång, vilket kan vara skönt ibland. Vi konstaterade också att han har hittat sin nisch, där han skriver om livets slutskede, livet på andra sidan och gränslandet däremellan. Sammantaget var detta en bok vi gillade, men någon som läst den när den var nyutkommen hade nästan glömt bort den, vilket kanske är ett tecken på att den inte lämnar så djupa spår efter ett tag.

Månadens nya bok är intressant nog också skriven av en författare som vi läst tidigare, Sara Kadefors. Den här gången ska vi läsa Borta bäst och den handlar om en kvinna som bor i sin bil på Ikeas parkering. Ett par av oss hörde författarens själv berätta om boken på förra årets bokmässa och det var spännande att höra hur hon hade jobbat. Mycket hade hon skrivit allteftersom och storyn var inte helt klar från början. Däremot hade hon fått korta och kapa väldigt mycket denna gång, men det hade hon inga problem med, för det är hon van vid som journalist, berättade hon. Det ska bli väldigt intressant att läsa hennes bok, för den förra gav upphov till en massa spännande diskussioner och vi tycker att hon skriver lättläst och intressant.

Proppmätta hamnade vi till slut i hallen där vi pratade stövlar och det var kul. Värdinnan hade äntligen fått tag i ett par röda stövlar som hon letat efter i åratal och var så glad och nöjd över detta, även om vi andra inte fick veta vad de hade kostat, varken i euro eller konor.

Efter ännu en underbar och trevlig kväll med bokcirkeln skildes vi åt och regnet föll fortfarande när vi med ett leende på läpparna styrde kosan hemåt igen. En gissning är att flera kommer att baka scones under den här månaden…

September 2010

Hos Lena med Sussie, Cattis, Fia, Sofie, Millan, Åsa Ö, Catrin, Camilla och Joanna

En fördel med att hösten är på väg är att vi i bokcirkeln äntligen får träffas igen efter det långa sommaruppehållet. Som vanligt var det jättekul att krama om varandra igen och höra om allt som hänt sedan senast vi sågs.

Värdinnan hade hällt upp små pinnliknande tilltugg och vi mumsade glatt på detta innan brödet och påläggen kom fram. En stor burk med Skagenröra var inköpt och den gillade vi mycket, även om vi protesterade mot säljarens påpekande att den passade kvinnor extra bra, för att det inte var vitlök i den. Vi var många vitlökssälskande kvinnor som opponerade oss direkt!

I maj gifte sig en av kvällens deltagare och vi var alla mycket nyfikna på hur dagen hade varit och lyssnade med stora öron på alla härliga detaljer. Det hade varit en mycket lyckad dag och vi vill gärna se bildbevis framöver konstaterade vi.

Vi pratade en del om fester i allmänhet för mitt under semestern passade en annan på att fylla jämnt och bjöd in alla till en stor fest. Tyvärr var det många som inte kunde komma på grund av andra planer, men fem kom med sina respektive och intygade att det hade varit en trevlig kväll.

En annan upplyste om att det inte blir något årligt födelsedagskalas för henne, för första gången på 17 år och det kändes konstigt. För att ingen skulle undra varför de inte blev bjudna i år, så offentliggjordes detta beslut och bakgrunden är i första hand tidsbrist. Den helgen som ligger närmast födelsedagen krockar som vanligt med årets Bokmässa och eftersom den är heligare än en födelsedag och alla andra helger i närheten var bokade med annat, så fick det bli så här.

Vi har fått en student bland oss igen och det ska bli kul att höra mer om detta framöver. Vi blev nog alla lite sugna på att läsa något som verkligen intresserar oss, för det finns så mycket kul saker man vill lära sig. Än så länge verkar utbildningen bra och vi ser fram emot rapporter längs vägen, för detta är en utbildning som verkligen ska ge jobb.


Tidningen Your life, där vi i bokcirklen är med på en sida har nu kommit ut och bilden på oss är liten som ett frimärke! Om vi inte själva hade vetat att det är vi på bilden hade vi aldrig kunnat gissa det! Artikeln var också i kortaste laget och böckerna som det står att bokcirkeln rekommenderar är plockade från flera olika personer och alla har inte ens varit bokcirkelböcker, så det kändes lite märkligt. Detta påpekades dock redan långt innan publiceringen, men de valde att göra så här ändå och det är sånt man inte kan påverka.

Vi tyckte ändå att det var en bra tidning, fullproppad med intressant läsning och långa reportage. Några av oss ville genast bli prenumeranter och det är sannerligen ett gott tecken, för vi är ju kräsna av oss.

Annat kul som vi pratade om var klädkoder och hur man får, bör och rent av måste klä sig på jobbet kontra mer kvällsevent som ändå är jobbrelaterade. Det är olika i olika länder och även olika på olika företag, så det var intressant att prata om och inget vi brukar diskutera.

Många hade läst väldigt många böcker i sommar och hyllande bland andra Mons Kallentoft och Peter James. De flesta hade även hunnit med en eller flera biografier som var sommarens tema. Den bok som hade fått flest läsare var Andreas Carlssons Live to win – låtarna som skrev mitt liv och de flesta var överens om att det gav en positiv bild av Idoljurymedlemmen och hitmakaren Andreas och att han framstod som en ödmjuk arbetsmyra, men någon tyckte att han fokuserade mer på att tjäna pengar än själva musiken och tyckte dessutom att språket var trist.

Ray Kluuns bok En sorts kärlek handlar om att hans 36-åriga fru är döende i cancer och under deras år tillsammans har han en massa älskarinnor och detta tar inte slut ens när frun ligger för döden. Tvärtom inleder han en seriös relation med en annan kvinna medan frun kämpar mot sin bröstcancer och vet att hon kommer att förlora. Vid ett tillfälle voltar han med bilen och har då 3.6 promille, så vi diskuterade lite kring det faktum att allt måste vara skruvat ett extra varv för att bli publicerat idag. Det räcker inte med att ha en döende fru, man ska vara otrogen och köra rattfull också.

Alex Schulmans bok Skynda att älska pratade vi också om, för den är lite speciell eftersom den handlar om relationen till Alex numera avlidne far. Det fanns kanske egentligen inget att uppröras över i boken, men samtidigt har han ingen möjlighet att försvara sig och vad får man egentligen skriva om andra? En spännande diskussion, där vi konstaterade att det inte finns en enda objektiv sanning…

Till nästa träff ska vi återigen stifta bekantskap med Mitch Albom. Vi har tidigare läst hans bok Fem personer du möter i himlen och nu ska vi läsa Ge mig en dag till. Den kom ut för ett par år sedan och har utgått på Adlibris, men verkar finnas på Bokus och finns kanske även i en bokhandel på stan. Vi håller tummarna för att så många som möjligt får tag på den.

Det kändes att det var höst i luften när vi lämnade Lena denna fina septemberkväll, den allra första i månaden och nästa gång vi ses är det redan oktober. Mitt i höstmörkret är det i alla fall en trevlig afton att se fram emot!

Juni 2010

På Incontro med Sussie, Catrin, Malin, Heidi, Åsa Ö, Cattis, Millan, Fia och Joanna

För andra året i rad hade vi vår säsongsavslutning på Incontro och förra gången var det fyra som kom, men den här gången var det mer än dubbelt så många, nämligen nio.

Maten var beställd i förväg, men vi toppade menyn med lite småplock i olika skålar och bjöds på underbart och färskt bröd. Vi hade valt lite olika saker, men räksmörgåsen var fullständigt gigantisk och väldigt god, precis som pärlhönan, som enligt uppgift var en rätt att minnas. Laxrätten var inte speciellt stor och efter att en smått missnöjd besökare skickat ut den i köket igen, för att få den lite mer genomstekt, så slank även den ner fint.

Servitrisen Jenny imponerade på oss genom sin enorma uppmärksamhet och hon frågade ofta om vi var nöjda eller önskade något mer och fyllde på våra vattenglas gång på gång hela kvällen, till vår stora belåtenhet.

Det var lite svårt att prata i sorlet och vår ambition att hålla ett enda samtal i gång hela tiden var helt omöjligt att leva upp till. Istället bildades tre grupper och vi försökte att flytta runt lite, så vi skulle få prata en liten stund med de flesta, men inte heller det lyckades fullt ut, tyvärr. Det är dock sådant man måste räkna med, så vi får ändå vara nöjda med att så pass många kom, för det var trevligt.

Vi försökte sätta oss riktigt tätt för att prata om månadens bok Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson och vi fick göra det lite snabbt i pausen, som pianisten behövde för att återhämta sig mellan låtarna, så det blev inte alltför mycket sagt. Vi konstaterade i alla fall att de flesta tyckte att den var kul och dråplig, även om det utan tvekan mest av allt var tämligen osannolik, men det fanns också någon som undrade vad det egentligen var som var roligt och det är en spännande fråga. Vi skrattade kanske inte så mycket, utan det var mer att det som hände var smått galet hela tiden.

Flera tyckte att den var lättläst, men att en del kunde ha strukits, för många händelser hade drag av varandra och det blev lite tjatigt och upprepande här och var. De där omtalade hundra sidorna i mitten av en bok är inte alltid helt nödvändiga för handlingen, påpekade någon igen. Språket och framför allt tonen i språket var väldigt speciell och hade något lätt raljerande över sig rakt igenom boken. Vi tyckte att det passade bokens stil och den påminde mycket Arto Paasilinnas sätt skriva.

Sedan vi sågs senast har en i gänget hunnit gifta sig, men några bilder fick vi inte se, för bruden reste samma dag som vi sågs på bröllopsresa, så vi får tåla oss tills nästa gång vi ses och det blir i september. Men efter vad vi har hört så hade allt gått fint och det känns ju bra i väntan på bildbevis på den lyckliga dagen.

Vi passade också på att prata lite om sommarplanerna och det låter som om det kommer att bli en fin och innehållsrik sommar för oss, på olika sätt. Många hade kämpat hårt för att sy ihop ett program som skulle kunna matcha alla aktiviteter som man vill hinna med, medan andra hade lite mer lösa planer. Oavsett vad alla tar sig för hoppas vi att det blir en fin sommar.

Vi passade på att bestämma ett tema som kan passa under de lata sommarmånaderna och valet föll för andra gången på att läsa något som baseras på en sann berättelse på något sätt. När vi hade det temat förra gången fungerade det väldigt bra och alla var nöjda med böckerna de läst och vi hade ovanligt mycket att prata om eftersom alla läst så olika berättelser. Vi tipsade om några självbiografier som skrivits av yngre människor, för idag är det inte längre enbart gamla som skriver om sina liv. Några tips var Andreas Carlsson, Alex Schulman och Jessica Andersson, som alltså skriver om sina liv från det att de var små till ungefär 30-35 års ålder. Några hade redan läst dessa böcker och kunde därför rekommendera dem, men det finns en uppsjö av intressanta titlar att välja på, så det ska bli mycket spännande att få summera valen till hösten.


När vi lämnade bordet och gick till baren och pianoavdelningen var det full av folk överallt och periodvis riktigt svårt att ta sig fram. På grund av det regniga vädret var ytterdörrarna mot uteserveringen inte öppna och det gjorde att väldigt många människor samlade på en liten yta och dessutom var det enormt varmt inomhus. Även om det egentligen inte finns ett dansgolv på Incontro går det att dansa lite planlöst till pianomusiken och det valde några att göra.

Strax efter klockan 1 tyckte vi att det var lagom att dra oss hemåt igen efter en trevlig kväll och nu får vi försöka klara oss utan våra bokcirkelträffar under sommaren och så ses vi igen hemma hos Lena i september.

Vi hoppas att alla får en underbar sommar på alla sätt och att vi kommer tillbaka pigga och fräscha om knappt tre månader och då har läst minst en intressant bok – kanske rent av flera!

Ha en glad och skön sommar full av lässtunder i hängmattan, solstolen eller på stranden!


Maj 2010

Hos Malin med Catrin, Camilla, Cattis, Fia, Åsa K, Åsa Ö, Sussie och Joanna

Kvällen började lite annorlunda denna gång, eftersom Yourlife.nu har hört av sig till oss och vill ha med vår bokcirkel i sin tidning. Än så länge är Yourlife en sajt på nätet, men den 24 augusti kommer det första numret av papperstidningen ut och då ska vi vara med som den första bokcirkeln, vilket kommer att bli ett återkommande inslag.

Alla i bokcirkeln hade fått ett formulär med frågor att svara på och denna afton skulle var och en förevigas med bild också. Gärna på ett roligt sätt, löd den glada uppmaningen, vilket gjorde att vi alla fick posera med böcker och se muntra ut! Vi fick också en bild med hela gänget, men det var extra synd att vi saknade flera denna kväll.

Som vanligt var vi utsvultna när värdinnan bjöd oss till bords och vi högg genast in på de blandade nötterna, brödet, ostarna och kexen. Till efterrätt var vi många som upplevde en nostalgisk stund när ett enormt fat med Mumsmums dök upp. Vi fick äta hur många vi ville, för det fanns massor och vi passade såklart på att förse oss av dessa lättslukade läckerheter.

Månadens bok, Hjärtat som vapen av Björn Ranelid, gav ovanligt mycket att prata om och det var riktigt kul att höra alla olika åsikter. Författaren är ju ingen okänd figur, så när vi började läsa hade vi alla redan någon form av bild framför oss. Den varierade dock kraftigt, så redan där var det spännande. En del tyckte att han var intressant, en del att han var märkvärdig och en del var ganska trötta på honom, efter allt som varit i media…

När läsningen sedan började blev det ännu mer olika tankar som dök upp, för språket blev ett riktigt stort debattämne denna kväll. Till stor del beror det säkert på hans egna uttalanden om att alla kan skriva som Liza Marklund, men bara just han kan skriva som Björn Ranelid och det snudd på vedertagna begreppet Ranelidska, som alltså skulle borga för ett alldeles unikt språk.

Det fanns de som retade sig på det gammaldags språket i boken, där ty förekom hela fyra gånger på ett och samma uppslag, medan det fanns andra som ansåg att språket passade berättelsen eftersom den inte riktigt utspelade sig i nutid. Många hade också väntat sig ett mer avancerat språk och tyckte att det var väl enkelt och med korta meningar. Någon funderade till och med att den kunde gå att läsa för barnen, som är i tioårsåldern.

En annan invändning var att han flera gånger antyder en sak som strax därefter händer, vilket blir både tråkigt och upprepande och får läsaren att känna att man läser samma sak två gånger i samma bok.

En sak som skapade distans till själva handlingen var att Ranelid verkligen berättade att allting hade hänt. Vi fick själva inte följa med in i handlingen utan han satt och förklarade för oss. Denna känsla förstärktes genom avsaknaden av dialog och att han då och då gjorde historiska hänvisningar som för att befästa sin berättelse.

Ett par tyckte att den var bra och att den överträffat förväntningarna, men de flesta tyckte att den inte alls var lika bra och speciell som de hoppats på och sammantaget är detta ingen bok som vi kan rekommendera, men flera av oss undrar faktiskt om det kan vara idé att läsa en tidigare bok av honom, för han kanske var bättre förr, när han slog igenom som författare och fick all denna uppmärksamhet som han ännu får?

En helt annan sak, som vi sällan reagerar på eller pratar om var bokens framsida, för där vi var flera som opponerade oss mot den vackra kvinnan som var på omslaget. I boken nämns många gånger att Julia är rödhårig och med sitt svenska ursprung är den mörkhåriga, mer sydeuropeiska skönheten på bilden långt ifrån hur Julia beskrivs i boken. Vi tyckte att det borde varit lätt att hitta en rödhårig svenskliknande snygging istället.

Apropå att en i cirkeln gifter sig denna månad kom vi osökt in på bröllop i allmänhet och landade snart i prinsessan Madeleines brutna förlovning och kronprinsessans förestående bröllop. Vi diskuterade länge och väl hur fria vi tror att kungabarnen är att välja både partner och liv egentligen. Om det vet vi naturligtvis inget, men vi kunde i alla fall spekulera lite och en av oss visade sig vara mer insatt än vi kunde ana, så det blev en rolig debatt.

En har bytt jobb sedan sist också och arbetar fortfarande inom samma företag, men med nya arbetsuppgifter och hon tyckte att det var fascinerande att efter ett stort antal år på samma företag och med tio år extra i ålder, är hon plötsligt ändå nybörjaren på avdelningen. Kan vara uppfriskande emellanåt!

Något som fick oss att skratta flera gånger var att vi pratade om olika defekter och vi kom på att de flesta av oss var mer eller mindre defekta om det så handlade om ett knä som gått ur led, allergi, spänningsvärk eller hjärnstress…

Denna månads bok blev Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson och det lär vara en riktigt rolig bok. Det är inte ofta vi läser just roliga böcker och det beror inte minst på att utbudet i den genren är väldigt begränsat. Vi är många som ser fram emot att få tillbringa några timmar med gamle Allan, som tydligen har påverkat historien under sina 100 år på jorden.

Ett oundvikligt ämne var årets säsongsavslutning och den planlagda har visat sig krocka med stadens studentavslutning och en del annat, så många kunde inte närvara vid det föreslagna datumet. Därför har vi nu beslutat att vi flyttar vår avslutning till fredag den 11 juni klockan 19 istället och då hoppas vi att ännu fler har möjlighet att komma.

Efter ännu en underbart trevlig kväll full av glada skratt och där vi upplevde att vi faktiskt hann prata klart om flera olika samtalsämnen som dök upp var det dags att skiljas åt igen. Alldeles varma i hjärteroten och med en leende på läpparna…

April 2010

Hos Sussie med Sofie, Åsa K, Fia, Millan, Malin, Catrin, Camilla, Åsa Ö, Cattis och Joanna

Kvällens värdinna hade kämpat hela dagen med att få bort det mesta av dammet efter hallrenoveringen på övervåningen och dessutom hade hon bakat både bröd och gjort en vacker och god smörgåstårta. Som vanligt var vi alla utsvultna, så vi försåg oss ordentligt av alla härliga godsaker. Vilken lyx det är att få sitta ner med fina väninnor och äta gott mitt i veckan!

Vi frångick vår vana att alltid börja med att diskutera boken och det berodde på en del obehagliga kriminella upplevelser som några kände till, även om de inte var direkt drabbade personligen. Det är otäckt när det händer saker i ens närhet och det ger en rädsla i vardagen som påverkar oss.

Vi fortsatte på temat rädsla och pratade lite om vad det är som gör oss rädda och hur det påverkar oss när det gäller att uträtta oss för olika saker i livet. Coaching kan göra att man vågar mer än man annars hade gjort och en berättade hur den hjälpt henne i skidbackarna för ett par veckor sedan. Genom att intala sig att hon ”älskar höga höjder” tog hon sig ner lättare och mjukare än tidigare och det var spännande att höra.

Alla rädsla är inte rationell och det gör att skräcken för att flyga är mycket större hos många trots att riskerna i den vanliga biltrafiken är mycket större. Någon tyckte tvärtom att det var skönt att sitta i ett plan och inte alls ha ansvar för det som händer, medan andra tycker att det är just oförmågan att påverka som är det jobbiga. Som vanligt är det intressant att höra alla olikas syn på livet.

Ibland är det separationer på gång och denna vecka är det ett par som har sitt hus ute till försäljning just på grund av att de ska separera, men vi fick också glädja oss åt att en i gänget har förlovat sig sedan den senaste bokcirkelträffen och att en annan ska gifta sig om sex veckor! Vi ville ha alla detaljer både om hur förlovningen gått till och hur bröllopsplanerna framskrider. Så spännande med prat om klänning, frisyr och bukett!

Förra månadens bok var en riktigt knepig sak, Nudelbagaren av Ma Jiang. Vi som hade läst den var nog nästan lite chockade över märkligheterna i boken. Den yttre strukturen var besvärlig nog för det var inte alltid klockrent om det som beskrevs var påhittat av författaren, som var en av karaktärerna, eller om det var saker som hände. Ett par av kapitlen, eller novellerna, var särskilt konstiga, bland annat ett som handlade om en ung kvinna som blev så ifrågasatt för sina stora bröst och ett annat om en hund som bodde på taket och var väldigt mänsklig. Det som handlade om en överfallsvåldtäkt på mitt på ljusa dagen och med hundratals vittnen fick oss nästan att må illa…

När man läser en bok av en så udda författare och som dessutom kommer från Kina, där kulturen och sederna skiljer sig mycket från hur vi har det i Sverige, är det ibland svårt att veta vad som är författarens rena fantasi och vad som i grunden är en verklighet, som är främmande från vår. Känslan var att det var en surrealistisk bok och paralleller drogs till den excentriske konstnären Salvador Dali.

Många tyckte att boken var svår att komma in i och gjorde nya försök gång på gång och prövade även med att byta till ett annat kapitel, men motståndet var för starkt och några orkade inte läsa ut den. Ingen av dem som läst den kunde säga att den var bra, men väldigt annorlunda var den i alla fall och det är alltid något.

Vi har tidigare talat om författaren Björn Ranelid, inte minst efter tv-serien Stjärnorna på slottet, då han ”gjorde upp med sina belackare en gång för alla”. Den här gången valde värdinnan en bok av honom som månadens bok och vi var många som genast såg fram emot att få läsa och diskutera en bok av denne man. Märkligt nog hade ingen av oss läst honom, bortsett från en som läst Jag skänker dig mina vackraste ord, som är en samlingsbok med några av hans favoritcitat och aforismer från böckerna. Ett par hade romaner av honom i bokhyllan, men av olika skäl hade de inte blivit lästa. Hjärtat som vapen heter den bok vi ska läsa och det ska bli spännande att se om vi håller med honom om att han har ett alldeles eget språk. 

Efterrätten på kvällen var en sagolik kladdkaka med varma hallon och efter ICAs besked om att de återkallar massor av frysta hallon sedan det visat sig att de innehåller vinterkräksjukeviruset frågade någon smått ofint om hallonen varit ordentligt uppvärmda eftersom viruset dör vid 70 grader. Det lugnande svaret blev att de till och med kokat och då var det fritt fram även för de mest skraja besökarna att avnjuta dem.

När aftonen led mot sitt slut och det var dags att lämna värdinnan, som planterat penséer utanför, var vi alla både mätta, belåtna och glada efter ännu en trevlig kväll tillsammans. Och dessutom är våren absolut på väg!

Mars 2010

Hos Camilla med Sussie, Åsa Ö, Millan, Heidi, Cattis, Catrin, Fia och Joanna

All snö, som fortfarande ligger kvar, gjorde det lite besvärligt att parkera utanför Camillas hus, men vi ställde oss med två centimeters mellanrum, bildade en lång rad och så hoppades vi på att vi skulle kunna komma iväg i turordning sedan.

Som vanligt var vi hungriga och slängde oss över alla godsaker värdinnan radat upp och några av gästerna bestämde var maten skulle stå, så värdinnan fick finna sig i en omstrukturering av läckerheterna. Visserligen blev det lite trångt på bordet, men hellre det än att gå två meter till ett annat bord! J

I veckan som gick hörde Tidningarnas Telegrambyrå, TT av sig och ville göra en intervju om vår fina bokcirkel. Reportern Annette hade hittat oss här på Internet och ville prata lite. Artikeln skickas sedan till alla som prenumererar på TT, d v s hela mediesverige, och sedan är det upp till de olika redaktionerna att publicera eller låta bli. Den kan alltså hamna lite varstans.

Det blev en känslosam kväll där boken Lyckan, kärleken och meningen med livet passade ovanligt bra, för det är ju exakt det som de flesta av oss söker och det är inte alltid så lätt.

Det var många som hade läst månadens bok och vi tyckte om den, även om några tyckte att den var väl pratig. Ett par hade påbörjat den, men tyckte att den var trög, medan andra tyckte att man mer eller mindre flög genom sidorna tack vare ett lätttsamt språk som ofta var lite fyndigt och roligt. Det var intressant att följa med Elizabeth Gilbert i sitt sökande efter sig själv och vi tyckte att hon var rolig som pratade med sitt inre och skrev ner allt på ett papper. Någon i sällskapet tyckte att detta var den bästa boken på länge i bokcirkeln och det kändes skönt!

Delen om Italien upplevde en del som trög och lite upprepande, medan andra greps av den härliga känslan som finns i Italien. En rolig detalj var att hon i Rom fick lära sig att det alltid finns ett enda ord som definierar hela staden och Roms ord var sex. I boken står ett par alternativa titlar som hon funderat på till boken, men till slut blev det i originalspråk Eat, pray, love, för att dessa ord definierade de tre länder hon besökte. I Italien satsade hon på att äta, i Indien bad hon och i Indonesien träffade hon en stor och passionerad kärlek. Den svenska titeln matchar inte hennes tanke med de tre orden, men den fungerade å andra sidan som en läslockande titel, konstaterade vi. Vi var imponerade över allt hon åt och att hon gick upp hela elva kilo under sina månader där!

I Indiendelen var hon på ett ashram och bad och rabblade väldigt mycket och vi diskuterade om vi själva skulle vilja åka till ett sådant. Dessutom pratade vi om yoga och våra erfarenheter av det. Några tyckte om yoga och andra inte…

I den sista delen av boken åker hon till Indonesien och där träffar hon en lite äldre man och de inleder ett passionerat förhållande. Det var också roligt att läsa om penninginsamlingen, för att medicinkvinnan skulle kunna köpa ett hus och att alla barn på Bali döps efter i vilken ordning de föds och då heter det första barnet Ett, nästan Två och så fungerar det fram till det fjärde barnet. När det femte kommer börjar man om på Ett igen. Väldigt lustigt system, tyckte vi alla.

Författaren fick förskott av förlaget för att ha råd att göra den här resan och det visade ju sig vara ett lyckokast för den har sålt i flera miljoner exemplar. Frågan om det var etiskt att betala i förskott och om allt verkligen var sant diskuterades och vi kom nog fram till att det var helt okej att betala i förskott och att det mesta i boken säkert var sant…

Eftersom vi träffats en gång i månaden i över sju år, så har vi gått igenom ett och annat tillsammans och precis som i boken kom vi att prata om vägval i livet och hur man ibland måste förändra saker för att må bra.

Flera har bytt jobb eller sagt upp sig under årens lopp och nu var det en till som fattat ett sådant beslut. Jobbet påverkar vårt liv oerhört mycket eftersom vi tillbringar så mycket tid där och att jobbsituationen även påverkar livet hemma. Det är skönt att få lite peppning och stöttning av kloka och fina väninnor när man har det tufft.

Vi pratade också om hur svårt det kan vara att leva i ett förhållande och separationer har blivit en del av verkligheten för flera. Det är inget lätt beslut, särskilt inte som det berör barnen, men ibland är det ändå ofrånkomligt. Effekterna en separation får för det sociala livet är inte heller alldeles enkelt. Även om man, som vän, egentligen inte väljer sida, så är det ofta så att man umgås mer med den ena parten och då tappar man ofta kontakt med den andra. Den man fortsätter att umgås mest med är ofta den som man först lärde känna i paret och alla hade olika erfarenheter av detta. Några har lyckats hålla kontakten med båda även efter separationen, men andra har det varit svårare för…

Nästa månads bok blir Nudelbagaren av Ma Jiang och det är första gången vi läser något av en kinesisk författare så det ska bli mycket spännande.

Det blev en härlig kväll med både skratt och tårar och som avrundades med inte mindre än tre sorters hembakta mjuka kakor. När vi skiljs åt känns det alltid varmt i hjärtat och vi längtar tills nästa gång vi ska få bolla våra liv med varandra…

Februari 2010

Hos Åsa K med Camilla, Cattis, Sofie, Lena, Millan, Catrin och Joanna

De flesta av oss bor i villaområden där husen inte alltid är helt olika varandra, men där man oftast vet vart man ska ta vägen. När vi skulle till Åsa K var det som om vi aldrig varit där förut och alla gårdar såg likadana ut, men numren stämde inte. Innan vi till slut kunde sammanstråla i hennes kök var vi många som hade ringt och bett om en extra vägbeskrivning och vi skrattade gott åt bekymren.

Även om de flesta av oss är i ungefär samma ålder är det lite skillnad på våra barns åldrar, så idag blev det en del prat om de äldre barnen, som går eller ska börja gymnasiet. Vi pratade om vikten av att intressera sig för deras framtid kontra vikten av att inte lägga sig i, utan att låta dem själva bestämma vad de vill gå för program. Idag finns det så otroligt mycket att välja på och det är viktigt att det är de själva som väljer eftersom det kommer att ta väldigt mycket av deras egen tid i anspråk.

Vi pratade också om Asien utifrån olika aspekter. Dels har några sett Spårlöst på TV4, där en asiatisk kille sökte efter sin tvillingbror, och dels har några levt och verkat i Asien under olika lång tid. Det är mycket spännande att det vi som svenskar tar för självklart, inte alls är lika självklart utomlands, och då kanske vi ändå tycker att vi varken är särskilt kristna eller särskilt svenska i våra värderingar.

Asienspåret ledde oss lite hastigt in på skönhetsideal och vi pratade om vad det är som gör att vi attraheras av olika typer av människor. En av oss hade mejlbilder på en man som blivit framröstad till världens vackraste man och någon dag senare dök han upp i våra mejlkorgar. Som vanligt var åsikterna om hans prisade skönhet milt sagt olika.

Eftersom många av oss lever ett väldigt inrutat och pressat vardagsliv passade vi på att hylla tv.play, som finns på olika kanaler. Det är det enda sätt att hinna se de program som visas och det är onekligen ett praktiskt sätt att hålla sig lite uppdaterad utan att sitta klistad vid tv-apparaten varenda kväll.

Bortsett från Spårlöst pratade vi om Mästarnas mästare och det är intressant hur denna typ av tv-program pressar våra tårkanaler till det yttersta. En del tycker att det mest är trevligt att se gamla mästares prestationer, medan andra sitter med näsduken och torkar sig genom kvällen.

Vi pratade också om vilka regler som bör gälla i en familj för att få vardagen att fungera. Det var ett mycket spännande ämne, för det är inte alls lika i olika familjer. Detta ledde oss också in på könsrollsfrågan och vi pratade fram och tillbaka, utifrån våra egna erfarenheter, om hur våra barn är och om de är som de är beroende på kön eller personlighet eller omgivning. Mycket intressant och som vanligt är det inte så att vi får några direkta svar, men att få bolla dessa tankar är mycket spännande!


Förra månadens bok, Ensamhetens vin, var tyvärr inte något som föll oss i smaken. Ingen, av dem som hade läst boken, tyckte att den var bra, men det ledde oss också in på en annan frågeställning, nämligen vad ska man skriva om och vad är bra litteratur. Det är en fråga som är ganska laddad, för vi är nog överens om att man faktiskt får skriva om vad som helst, men det betyder tyvärr inte att det blir en bra och givande bok för läsaren. Några i sällskapet tyckte att hela boken gränsade till att vara kiosklitteratur, för den var väldigt uppdelat i de traditionellt manliga och kvinnliga värderingar och ibland riktigt pinsam i sina formuleringar.

En annan invändning var att boken började med att skildra en åttaåring och sedan blev hon sådär tio år äldre. Vi är mer intresserade av vuxna människors liv än barns. Ytterligare en invändning var att boken byggde på lösryckta skildringar och minnen och inte hade ett flyt. Vi var några stycken som konstaterade att boken kändes väldigt gammal och att författarinnans död kanske hade påverkat försäljningssiffrorna, för en skribent som dött i Auschwitz kanske säljer bättre än en som överlevt och fått fortsätta att skriva.

Månadens värdinna valde en bok som två hade läst och som ett par redan inhandlat, för att få läsa. Den heter Lyckan, kärleken och meningen med livet och har fått fina recensioner och efter vad vi har hört så ska den till och med förändra människor sätt att se på livet, så vi är väldigt spända på att ta oss an denna bok. Det är en memoarbok skriver under författarinnans 36:e år och den handlar om att hon börjar ifrågasätta gamla ”sanningar” och hur hon bör leva sitt liv.

På vägen hem var det fullständigt glashalt och elva blinkande utryckningsfordon lyste upp den kolsvarta natten. De som färdades söderut blev stillastående i nästan en timme på grund av en olycka och det var en fruktansvärd upplevelse att inte ha någon som helst kontroll på bilen och samtidigt se alla dessa utryckningsfordon.

Nästa gång vi ses är det mars, men enligt prognosen kommer snön att ligga kvar även då. Det är tur att vi har varandra, när det är kyligt och eländigt ute!

Januari 2010

Hos Fia med Catrin, Heidi, Sofie, Cattis, Åsa K, Åsa Ö, Camilla, Sussie och Joanna

Miljön kring Fias hus har förändrats avsevärt sedan vi var där senast och det som förr var en lång stig där vi kunde parkera efter varandra har nu blivit en riktig väg som leder fram till ett nybyggt hus. Tursamt nog kunde vi parkera hos en granne och där var det gott om plats.

Fia hade dukat upp ett härligt smörgåsbord med olika sorters pålägg, bröd och röror, men det som väckte mest uppmärksamhet var de snygga kvadratiska teförpackningarna med en ny sorts te som vi inte smakat förut. Alla sorterna visade sig vara fantastiskt goda och vi provade oss glatt igenom flera sorter! Toscakakan och karlsbaderkransen blev också ett spännande samtalsämne, för den senare är ett slags vetebröd som är bakat med ägg och inte så stabbigt som vanligt vetebröd.

Bokdiskussionen denna afton blev inte direkt spännande eller givande, för för första gången i bokcirkelns historia hade ingen av de närvarande, och vi var ändå tio personer, läst ut någon av förra månadens böcker, vilket var extra intressant med tanke på att vi för första gången hade hela tre att välja på.

Några hade börjat med någon av nobelpristagaren Herta Müllers böcker, men trots ett periodvis fantastiskt språk och trots att böckerna inte ens var speciellt tjocka upplevde vi märkligt nog att var omöjligt att ta sig igenom dem. En anledning kan vara att handlingen inte var episk utan mer lösa minnesfragment, åtminstone i boken Idag skulle jag inte velat träffa mig själv, och det blev tungt i längden.

Andra hade påbörjat Boktjuven, men inte heller tagit sig igenom den, utan landat på allt mellan 30 och 90 lästa sidor. Kanske var boken för tung att läsa under ett jullov för en flicka i koncentrationsläger är inte direkt en partybok.

Ett annat boktips var Igelkottens elegans och den hade en valt att läsa, men även där återstod ett hundratal sidor innan den var utläst, så istället för att diskutera lästa månadsböcker pratade vi lite om vilka typer av böcker vi bör välja i fortsättningen. Det vara kul om boken vi väljer handlar om något som ger mycket att prata om och som väcker tankar. Ofta gör vi nog det, men det kan ändå vara bra att påminna lite om detta, för det är väldigt roligt de gånger vi har spännande diskussioner och olika åsikter.

Tanken med att hålla igång ett samtal kring bordet har visat sig vara ett lyckat koncept och vi lär verkligen känna varandra och får tillfälle att bolla våra funderingar med andra. Den stora vinsten är att alla får komma till tals, även de som har en tendens att ibland inte säga så mycket och det är viktigt eftersom alla har så mycket klokt, roligt, intressant och spännande att dela med sig av. Vi är ett fantastiskt gäng!

Den här gången hade samtalsämnena mycket stor spännvidd och ett av dem var bröllop, eftersom en av oss ska gifta sig i maj, vilket gladde oss oerhört. Vi pratade om klänningen, maten och bröllop i allmänhet och det är ett mycket trevligt samtalsämne. Den blivande bruden fick dessutom tips om en duktig skräddare, så vårt sällskap kan användas till mycket!

Vi pratade också om nya familjer och de praktiska problem som kan uppstå när nya rutiner ska skapas. Alla har sina egna erfarenheter och åsikter om hur livet ska levas och när dessa ska sammanfogas under den nya familjens flagg, så är det inte enkelt. Det kan handla om allt från vad man äter till hur man klär sig. Familjen blir också ofta betydligt större eftersom det ofta finns barn även i den nya familjen och då gäller det att hitta en bostad som rymmer alla. En annan sak att lösa är om alla barnen ska vara ihop den veckan man har barnen eller om man ska göra tvärtom och ha den enas barn ena veckan och den andras andra. Fördelen är att man då lära känna partnerns barn under lugnare omständigheter, men samtidigt lär inte barnen känna varandra. Många av oss har två barn och vi skrattade gott åt det klockrena citatet: ”Att vara med fyra barn i pulkabacken är kul, men när man bara har två kan det bli lite segt!”

TV-program hann vi också prata om och Mästarnas mästare, På spåret och Stjärnorna på slottet var några av de program som fångat vår uppmärksamhet. Björn Ranelids uppgörelse med sina belackare på bästa sändningstid på SVT delade upp oss i två läger, där ena sidan tyckte att han gjorde helt rätt som tittade rakt in i kameran och avfyrade sin monolog, medan andra tyckte att SVT borde klippt bort det, eftersom det inte längre var ett samtal mellan deltagarna kring middagsbordet, utan en uppgörelse med utgångspunkt från en fejd som är hela sex år gammal. 

Middagsfrid, där man får mat hemlevererat för en hel vecka, pratade vi också om och flera hade provat och var i det stora hela nöjda, om man bortser från att det ibland kunde vara lite väl mycket linser. Ett bra sätt att få testa nya maträtter och själv slippa fundera varje dag.

Eftersom det var jullov första onsdagen i denna månad sågs vi en vecka senare än vi brukar göra, vilket i sin tur innebär att vi har en vecka mindre på oss att läsa månadens bok. Värdinnan hade haft bekymmer med att välja en bok, inte mist för att hon inte ville att den skulle vara för tjock på grund av tidsbristen och dels skulle den ge saker att prata om. Efter att först ha fått tips av personalen köpte hon fyra böcker, åkte hem och bläddrade lite i dem, men föll inte för någon av dem, så hon tog med två stycken tillbaka till butiken och bytte dem. Till slut föll valet på Ensamhetens vin av Irène Némirovsky och det ska bli intressant att se vad vi tycker om den, för den är mycket noggrant utvald.

Det känns som om vår bokcirkel har blivit bättre och bättre genom åren och vi tycker alla om att träffa varandra, så när vi skildes åt hade klockan med lätthet passerat 23 för länge sedan utan att vi hade märkt det, för vi hade verkligen otroligt trevligt tillsammans. Vi ser redan fram emot att få ses igen!