Bokcirkelavslutning i solsken

Med Sofie, Åsa Ö, Gerd, Cattis, Malin, Catrin, Åsa K och Joanna

Det var inte riktigt tillräckligt varmt för att sitta ute denna afton men vi började ändå med att njuta lite på altanen medan vi småpratade och väntade på en i gänget som skulle bli lite sen.

Så snart alla kommit hade vi fullt upp att prata om alla saker vi hade på agendan. Vi hade två månadsböcker som skulle avhandlas, ett beslut om våra utgångskvällar i december och maj skulle fattas och slutligen skulle vi välja ett tema för vår sommarläsning. Det blev några sidospår innan vi kom in på april månads bok I en skog av sumak av Klas Östergren.

Eftersom förra träffen blev inställd har vi fått vänta med att prata om den och så här långt senare var det många som inte riktigt mindes både vad den handlade om och vad de egentligen tyckte. Sammanfattningen blev att det var en bok om en något skruvad vardag för några decennier sedan och att den var helt okej, men inte nådde upp till Klas Östergrens klassiker Gentlemen som vi var många som läste på 1980-talet.

Sedan var det dags för Väggen av Marlen Haushofer att hamna under lupp. Den hade jag själv valt eftersom jag hört så mycket om den och hunnit bli riktigt nyfiken. Den finns som nyöversatt pocketutgåva på svenska och som ljudbok på engelska så vi hade valt att ta del av den på olika sätt. Men typiskt nog var det endast jag som tagit mig igenom hela och jag valde att läsa pocketversionen.

Boken är minst sagt speciell för en dag vaknar huvudpersonen, en kvinna utan namn, upp och märker att det finns en osynlig vägg en bit från huset där hon är på besök och hon verkar vara den enda överlevande. Vi får inte veta vad som hänt eller varifrån väggen kommit och det sätter igång en massa tankar. Om man läser den som ett psykologisk drama är tolkningsmöjligheterna i det närmaste oändliga (vad är det som händer och händer det egentligen över huvud taget eller bara i kvinnans hjärna?), men om man läser den som en vanlig roman på samma sätt som man läser en nyhetstext blir man rätt så galen på att kvinnan inte som första sak hämtar något släggliknande föremål för att försöka ha sönder väggen.

Det borde ju vara den första instinkten, kan man tycka. Men istället anpassar hon sig till det nya livet och vårdar sina djur, ransonerar sin mat och eldar i spisen. Hon kämpar på som en riktig nybyggare och bestämmer sig efter ett par år att skriva ner sin redogörelse, så det gör hon. Hon använder alla papper hon kan hitta och berättar historien utifrån sitt perspektiv. Det finns inga kapitlen utan historien bara löper på.

På ett sätt kan man tycka att det är enahanda, för det händer inte så mycket i hennes liv, men å andra sidan händer mycket inom kvinnan och därmed också i läsarens huvud, tycker jag. Doris Lessing, som fick Nobelpriset i litteratur har sagt att detta är en underbar roman och menar också att endast en kvinna hade kunnat skriva den. Det är en intressant tanke och jag kan förstå vad hon menar för, trots all kraft som behövs för att släpa saker hit och dit, hugga ved och helt enkelt överleva, så fångar Lessing något när hon säger att "kvinnor i synnerhet kommer att förstå hjältinnans kärleksfulla hängivenhet inför detaljerna i skapandet av och omsorgen av livet, att varje dag känns som en seger över allt det som vill rasera och förstöra." Detta står att läsa i efterordet i pocketutgåvan, som alltså är nyöversatt av Rebecca Lindskog, som där också skriver följande talande mening: "Väggen är skriven av en kvinna och nu har den också fått en svensk språkdräkt av en kvinna. Och min förhoppning är att romanen på så sätt har vunnit ytterligare dimensioner."

Definitivt en av de mest udda och intressanta böcker vi läst i bokcirkeln, tycker jag, men den ska helt klart läsas mer filosofiskt än konkret. Kanske läser någon vidare eller lyssnar klart under sommaruppehållet, så vi får anledning att återkomma till den.

Den tredje programpunkten för kvällen var hur vi ska göra med våra restaurangbesök i maj och december. Framför allt är det majträffen, då vi brukar träffas på en restaurang i Göteborg, som inte vekar locka så många. I år blev det så många sena avhopp att träffen ställdes in med endast ett par timmars varsel, vilket skapade en väldig osäkerhet och stress. Så orkar vi inte riktigt ha det. Det vi bestämde denna afton är att december även i år får förbli som vanligt. Det betyder att vi går ut och äter på en restaurang i i Kungsbacka första onsdagen i december. Hur det blir på våren får vi fatta beslut om lite längre fram.

Innan vi går över till kvällens klassiska avslutning som handlar om vilket tema vi valt för sommarläsningen måste jag sticka emellan med något helt annat, nämligen parkslide. Vi var många som aldrig hade hört talas om denna vackra men galet kraftfulla växt, som man måste anmäla till kommunen om man plötsligt fått i sin trädgård. Vi googlade och blev helt bestörta av det vi läste. Den kan tränga fram i vattenledningar, byggnader och givetvis också i asfalt, och sprida sig jättejättelångt med sina kraftfulla rotskott. Även maskrosor kan ju ta sig upp i asfalt men det är ju världens mest oskyldiga lilla växt om man jämför. Det kan faktiskt bli så illa att hus kan tvingas rivas och man måste gräva bort jordmassor ner till flera meters djup för att slippa denna starka och envetna växt. Vilken fasa att få in något sådant i sin trädgård!

Vi hann också prata om att det vore kul att spontant ses över ett glas vin eller en fika någon gång i sommar. Detta kommer i så fall att vara lagom oorganiserat och oplanerat och den som kan den kan. Det vore kul om vi alla kunde ha detta i tankarna och dra iväg ett mejl en solig dag och se om någon nappar på att ses på stan eller kanske hemma på någons altan. Det behöver inte vara något märkvärdigt - bara trevligt och spontant!

Till slut kom vi trots allt härligt prat om allt möjligt fram till diskussionen om vad vi ska ha som tema under sommaruppehållet. Vi tycker att det är roligt att välja något som går utanför boxen och har genom åren haft bland annat prisvinnande bok, bok med orange omslag, biografi och förra året hade vi bok med ett kvinnonamn i titeln. I år föll valet på siffror. Det ska alltså finnas en siffra med i titeln. Vi tyckte inte att det räcker med en eller ett för det är lite för allmängiltigt och sätter inte siffran i fokus. Jämför till exempel En man som heter Ove med De tre musketörerna. Det ska bli väldigt spännande att se vad vi kan hitta och förhoppningsvis kommer vi att få en massa kul boktips när vi ses igen onsdag den 4 september efter en förhoppningsvis riktigt skön och ljuvlig sommar.

Ha det riktigt fint, vila er och läs/lyssna på många böcker, så ses vi om tre månader igen!

GLAD SOMMAR!