måndag 9 juni 2014

Det var en kväll i juni ...




Hos Catrin med Åsa Ö, Fia, Cattis, Camilla, Sussie och Joanna

Det var en kväll i juni som vi i bokcirkeln hade vår sista träff innan sommaruppehållet då vi får läsa lite friare än under resten av året. Inför kvällen hade alla fått i uppdrag att fundera över ett tänkbart tema och så småningom enades vi om ett helt nytt som vi aldrig haft förut.

Sommarkvällen var solig och vacker då vi rullade in med våra bilar på värdinnans parkering. Särskilt jag var glad över att det var juni och därmed helt ohalt. Det har hänt att det har varit så halt att jag faktiskt inte vågat köra därifrån själv utan fått be värdinnans man backa ut bilen av rädsla för att istället råka köra rakt in i huset. Denna afton var det dock inga problem utan jag parkerade fint i sluttningen nästan helt utan skräck.

Träffen inleddes ovanligt odisciplinerat och istället för att börja prata om boken talade vi istället om hus, trädgårdar och flyttar. Till stor del berodde det hela på mig, eftersom min familj och jag ska flytta och det var en nyhet för flera i gruppen. Dessutom hade värdinnans grannar fällt en hel del träd i sin trädgård och även byggt nytt på tomten, så vyn var en annan än den vi var vana vid och det blev förstås en del prat även om detta.

Vi kom att prata om varför vi bor där vi bor och hur det är att flytta efter många år i samma bostad och även om våndan av att rensa ut både sina egna och andras saker. Att bestämma vad man ska slänga och vad man måste/vill/bör/behöver behålla är otroligt svårt eftersom varje beslut omfattas av så många olika känslor och tankar. Ofta är det heller ingen annan som kan hjälpa till med gallringen för det handlar mycket om affektionsvärde och det kan vi bara själva värdera.

Allt prat om hus, flytt och alla känslor det för med sig gjorde att jag helt glömde att fotografera allt gott som kvällens värdinna hade dukat fram. Innan vi förser oss av alla godsaker brukar jag raskt plocka upp mobilen och ta några bilder att pryda bloggen med, men den här gången var det ingen ordning på något alls.

Vi får istället mentalt minnas allt det goda brödet, alla ostarna, rörorna, grönsakerna och druvorna. Till efterrätt fick vi hemgjord rabarberkaka och godis och då kom jag på mitt tidigare misstag med att glömma att fotografera så snabbt åkte kameran upp, så jag fick några bilder i alla fall.

Vi pratade också om resor och det är alltid lika trevligt. En i gänget hade varit i New York med en väninna och lämnat resten av familjen hemma över en intensiv långhelg och vi lyssnade alla suktande på hennes berättelse om allt härligt de gjort på resan. New York är verkligen en fantastisk stad med fullt av härliga upplevelser – alldeles oavsett vad man föredrar att lägga sin tid och sina pengar på.

I samband med att läsåret går mot sitt slut hann vi också prata lite om skolåret som gått ur olika aspekter och där händer det alltid saker, så det är ett i det närmaste outtömligt samtalsämne.

Till slut kom vi i alla fall till kvällens huvudpunkt, nämligen att prata om maj månads bokcirkelbok Blomsterspråket av Vanessa Diffenbaugh. Det var endast två som läst ut hela boken och för min egen del är det bara att erkänna att jag inte läst ett enda ord för första gången i bokcirkelns historia. Jag har varit fullt upptagen av att röja och städa hemma inför vår kommande husförsäljning all den tid jag inte varit på jobbet. Denna detalj gjorde att det blir svårare för mig än normalt att minnas vad som faktiskt sades kring bordet, eftersom jag inte kan hänga upp de andra läsarnas åsikter på mina egna reflektioner och tankar.

Efter förra månadens tunga läsning om Blondie av Birgitta Andersson var vi lite rädda för att denna bok skulle vara något liknande för även här handlade det om ett maskrosbarn, men ungefär där upphörde likheterna. Huvudpersonen Victoria Jones var inte som alla andra och skickades till fosterhem på fosterhem under hela sin uppväxt. Det gjorde henne skygg och hon fick svårt med relationerna till andra människor. Blommor och deras språk blev istället hennes stora intresse.

När Victoria fyller 18 får hon inte längre vara kvar i fosterhem, utan då är det dags för henne att klara sig själv. Boken bygger på två parallella handlingar, dels den delen där hon är vuxen och dels när hon var i tioårsåldern. Så småningom vävs båda trådarna ihop till en helhet.

De som läst ut boken tyckte att det inte hade varit helt fel att korta berättelsen något, men annars var den helt okej. Den ena tyckte att den var ganska bra, medan den andra tyckte att den var lite bättre än så. Trots ämnet var det inte speciellt tung läsning utan det flöt på fint och kändes lättläst. Detta höll även de som endast läst halva boken med om.

Vi som inte läst den fick rådet att läsa den under sommaren, så pass bra ansågs den och det är alltid trevligt.

Vi skulle också bestämma tema inför sommarens lite mer fria läsning. Förra året valde vi att satsa på yta när vi bestämde oss för att gå på omslaget och välja en bok utifrån omslaget och inte innehållet, som vi tidigare alltid gjort. Orange skulle omslaget vara och det visade sig vara ett väl fungerande och ganska roligt tema.

Den här gången är det tema Vinnare som gäller. Det kommer förhoppningsvis att bli väldigt brett eftersom det inte finns några som helst begränsningar när det gäller författare, genre, utgivningsår, ursprungsland eller något annat ovidkommande. Det enda vi har att gå efter är att boken vi väljer ska ha vunnit någon form av pris. Priset kan gälla vad som helst. Det kan ha varit omslaget som vunnit ett designpris, en författare som fått nobelpriset eller en deckare som utsetts till årets bästa. Var och en väljer helt fritt så länge det finns ett pris inblandat på något sätt.

HÄR finns en länk med massor av litteraturpriset och kanske kan den inspirera någon till att hitta en bok att läsa i hängmattan, på stranden eller på altanen i sommar. Det finns säkert ännu fler priser att upptäcka på egen hand och det ska bli både spännande och intressant att se vad vi alla har läst under sommaren när vi träffas igen när hösten är på väg.

Till slut var det dags att skiljas åt denna ljuva sommarkväll i juni och nu får vi hoppas att alla får en trevlig och varm sommarledighet som fylls med allt det där som ger energi inför hösten.

I början av september ses vi igen och fram till dess önskar jag er alla en riktigt underbar, härlig, avkopplande, rolig, skön och

GLAD SOMMAR!