lördag 9 november 2019

Träff på BAO Kitchen



På BAO Kitchen med Sofie, Catrin, Cattis, Malin och Joanna

På grund av sjukdom ägde november månads träff rum på BAO Kitchen i Kungsbacka. Endast en i gänget hade varit där förut och vi tyckte alla att det kunde vara kul att prova eftersom hon var så positiv. Det visade sig vara ett riktigt bra ställe. Det var väldigt snyggt inrett i gröna harmoniska toner och det var lite lagom med folk som kom och gick. Det var lugnt och skönt, så att vi alla kunde prata utan att skrika, trots att det var musik i bakgrunden. Maten var både snygg och supergod. Den kändes verkligen fräsch och nyttig utan att vara det minsta tråkig. Tvärtom var det fullt av olika smaker och en härlig mix av det mesta.

Bokdiskussionen blev lite annorlunda denna gång och jag ska inte skriva så mycket om den här i inlägget. Förra månadens värdinna hade valt en bok där hon har en relation till författaren och det står alla helt fritt att välja bok efter eget tycke och smak den gång per år som man är värdinna, så det är inget fel i det. Boken, Tills livet skiljer oss åt av Linda Gabrielsson, fanns dock endast som inbunden bok för 207 kronor på Adlibris och 206 kronor på Bokus och inte som ljudbok eller pocket, så redan från början gick det att misstänka att antalet som skulle läsa boken skulle bli lågt.

Så blev det också. Endast bokväljaren själv och jag hade valt att köpa och läsa den. Jag gav dock upp efter 63 sidor då jag inte tyckte att den höll måttet för en utgiven bok. Med tanke på att boken är hela 426 sidor lång kände jag inte att jag ville lägga den tiden på den, helt enkelt. Att jag är mer kräsen än många andra i bokcirkeln är ingen nyhet och jag hade många konkreta orsaker till att jag valde att ge upp, men det blev ingen vidare diskussion kring bokens kvaliteter eftersom det blev känsligt med mina åsikter. Hon som valt den konstaterade i alla fall att hon tyckte att den var bra och att den passade henne och därmed lämnade vi diskussionen kring månadens bok.

Istället pratade vi om inredning och det var ett mindre känsligt ämne. En i gänget ska göra om köket och har kontaktat hantverkare som ska hjälpa till, så vi fick se jättefina bilder på stilen. Det är alltid spännande med stora förändringar i våra hem, så vi ser fram emot att få se det klart så småningom.

Vi pratade en del om våra vuxna barn och deras förehavanden också. Det är verkligen helt andra ämnen när vi pratar om dem nu jämför med för några år sedan. Nu är det deras tentor, bostäder, förlovningar och jobb istället för alla småbarnssaker vi pratade om förr i tiden. Det hinner onekligen hända en del på sjutton år!

Hon som skulle varit värdinna skickade sms på vad hon valt för bok till nästa gång. Under november ska vi läsa Gröna fingrar sökes av Annika Estassy och den finns i alla format, så förhoppningsvis blir det fler som kan diskutera boken nästa gång vi ses.

Vi brukar alltid gå ut i december och det bestämde vi oss för att göra nästa månad också, trots att vi var på restaurang även denna månad. Planen är att gå till Rum 35 som har quizkväll när vi har vår träff, så vi hoppas att det kan vara kul med något lite annorlunda. Mejl om detta har redan skickats och det kommer ett till som alla måste svara på innan det är dags, så vi vet hur många vi blir.

I december har vi alltid vi läser valfri bok av årets nobelpristagare, men vi brukar också ha något alternativ. Fundera gärna på vad vi kan ha som alternativ bok till nästa gång vi ses.

Och eftersom det är quizkväll nästa gång: plugga allt möjligt, så ni kan briljera!


lördag 12 oktober 2019

Runstreak - att springa varje dag av Daniel Karlsson

Alla som känner mig det minsta vet att jag inte är någon löpare. Över huvud taget är jag väldigt ointresserad av idrott, skulle man kunna säga utan att ta i. Men jag har aldrig varit så nära att börja springa som när jag, som redaktör, läste Daniel Karlsson inspirerande bok Runstreak - att springa varje dag. Vilken härlig människa denne Daniel är! Han är ett energiknippe utan dess like och en del av sin energi använder han till att springa varenda dag. Exakt varenda dag - året om. Oavsett väder.

Detta har han till dags dato hållit på med i 599 imponerande dagar. Imorgon springer han för sexhundrade gången och jag kan inte annat är häpna över målmedvetenheten, styrkan och viljan.

Han är inte bara löpare utan också trollkarl, med bland annat barnprogrammet Den itusågade Kaninen som fin merit, och när han kombinerar dessa två stora passioner kallar han det träningstrolleri. Han menar i sin nya bok, som släpptes på Bokmässan för två veckor sedan, att runstreak är en träningsform som passar alla och det var antagligen därför jag faktiskt och oväntat blev nyfiken på vad det egentligen handlar om.

Daniel vill förändra vår bild av träning. Han vill att vi ska sluta se träningen som ett nödvändigt ont som är bäst när den är över för den här gången och istället se träningen som något vi längtar till. Han jämför med att se det hela som ett ruckel eller som en lyxvilla. Det är ju rätt givet att man inte längtar till ett ruckel, men kan man se träningen som en lyxvilla kanske det känns mer lockande att tillbringa lite tid där.

Daniel Karlsson sprang två varv runt montern
när någon köpte hans bok på Bokmässan. Kul!
Det finns endast två kriterier för att man ska uppfylla en runstreak och det är att man springer minst en engelsk mile (1,6 kilometer) varje kalenderdygn. Om man gjort detta i två dagar är redan runstreaken igång. Sedan är det "bara" att fortsätta. Lätt som en plätt - åtminstone på pappret.

I boken svarar Daniel på många olika frågor man kan ha som nybörjare. Några är av dem handlar om varför han springer varje dag, vad som händer om han blir sjuk och hur han, som dessutom har både en sambo och tre små barn som behöver hans uppmärksamhet, hinner springa varenda dag. Vettiga frågor som Daniel förstås besvarar utan problem.

Några härliga rubriker i boken är Mirakelgodiset, Våga fjantspringa samt Årstidernas gåva. Nog måste man le när man läser detta? Vem vill inte ha mirakelgodis liksom? Att fjantspringa låter väl som något vem som helst borde klara? Och istället för att gnälla över att det nu på hösten är på väg att bli både kallt och halt, ska man självklart se de olika årstiderna som en gåva.

Enligt Daniel finns det massor av skäl att träna och han menar på fullaste allvar att runstreak är något som passar alla som kan röra sig. Han förklarar att alla kan träna upp sin förmåga så att de lyckas springa 1,6 kilometer och sedan är det bara att köra på. Daniel själv improviserar ofta när det gäller sträckan. Beroende på hur kroppen känns kanske det råkar blir ett par, tre mil istället för den engelska mile som är obligatorisk. Bara för att det räcker med att springa 1,6 kilometer måste man naturligtvis inte nöja sig med det. Springa längre är absolut tillåtet.

Daniel är inte ensam i boken, utan han har bjudit in några av sina runstreakande vänner att berätta sin personliga historia också. Även de är väldigt inspirerande när de delar med sig av sina tankar och erfarenheter. Ellen Westfelt är en av dem och hon är den som har Sveriges allra längsta runstreak. Hon började springa den 4 september 2013 och sedan dess har hon sprungit varenda dag. Det betyder att när hon springer idag gör hon det för 2 229:e gången. Varje dag i över sex år, alltså. Jag kan knappt ta in det. Det är så ofattbart lång tid. Men hon skriver om det på ett så jordnära och avslappnat vis att man på något sätt inte tycker att hon är så märklig som det först kan verka. Tvärtom skriver hon att hon vill att hennes runstreak ska vara lika naturlig och självklar som att borsta tänderna. Och efter drygt sex år är den säkert det.

Martin Lundström, även känd som fakiren Orthae, Emmy Karnerud, Helena Dahlström och Thomas Heiderup är de andra medverkande runstreakarna och de har alla intressanta historier att berätta.

Jag fick också vara med i denna grymma bok! TACK!
Runstreak - att springa varje dag är tack vare Daniels härliga sätt att både tänka och skriva en riktigt inspirerande och engagerande bok. Han är inte som folk är mest, men på det bästa av sätt, och vill du läsa mer om honom och hur han ser på livet och träning kan jag tipsa om en intervju jag gjorde med honom för några veckor sedan. I intervjun berättar han att boken egentligen är en faktabok om löpning, men att han ville att den skulle bli något mer än bara det, eftersom han själv tycker att böcker om löpning är så tråkiga. Han ville hellre ha en blandning mellan en träningsbok och en filosofisk bok. En träningsfilosofisk bok, helt enkelt.

Det är faktiskt exakt det jag tycker att det blev också.

onsdag 9 oktober 2019

Mannen som hyrde en familj av Susanne Brijker



Mannen som hyrde en familj av Susanne Brijker måste vara den charmigaste och mest tänkvärda feelgoodromanen denna höst. Mannen som står i centrum heter Gustav och är 83 år. Han arbetar fortfarande och har inga planer alls på att dra sig tillbaka. Mitt under ett styrelsemöte drabbas han dessvärre av en stroke och det gör förstås att planerna ändras rejält.

Eftersom han alltid satsat allt på karriären har han varken fru eller barn och detta trista faktum blir extra påtagligt när han flyttar in på ett lyxigt äldreboende. När alla andra får besök av barn och barnbarn känner sig Gustav utanför och han bestämmer sig därför för att hyra en familj för att kunna visa upp en snygg fasad. Det visar sig dock inte vara så enkelt som han tänkt sig, för den inhyrda familjen är inte så perfekt som han önskat. Sonen har massor av högskolepoäng, men jobbar ändå på kafé, och svärdottern är en hårt arbetande ensamstående mamma till två lite udda barn, som nu blir Gustavs inhyrda barnbarn.

Det är ofta dråpligt och roligt, men det finns också en tydlig värme i det som skildras och vi vet ju alla att livet inte är så enkelt som man skulle önska alla gånger. Inte heller för rike Gustav.

Författaren Susanne Brijker arbetar som nattsjuksköterska och idén till boken har hon fått på jobbet där hon sett att många äldre människor är ensamma trots att de har familj. Det gör att det finns ett äkta djup i boken och man får sig en tankeställare som läsare.

Omslaget tycker jag är superläckert och man riktigt ser hur Gustav sätter sprätt på sina pengar, där han sitter välklädd, som han alltid varit, i rullstolen. Det kostar att ha familj! Jag skulle önska att någon filmmakare fick upp ögonen för denna roman, för den skulle passa perfekt som långfilm. Många scener är väldigt filmiska och när jag läser ser jag allt spelas upp inför min inre blick.

Jag har haft det stora nöjet att vara redaktör för denna pärla till bok och jag såg genast potentialen i berättelsen, precis som Hoi förlag, som gett ut boken, gjorde. Susanne skriver på ett härligt sätt och hon vågar ta ut svängarna, så att det blir både underhållande och tänkvärt på en och samma gång. Fantasi och empati är ingen bristvara hos Susanne och båda delarna genomsyrar berättelsen.

Dock var min övertygelse att vissa saker behövde ändras för att den skulle bli så bra som den borde bli. Susanne valde att lita på mig och det är jag väldigt glad över. I slutet av boken tackar hon mig för att jag fick henne att skriva om 75 sidor av boken och hjälpte henne att göra den så mycket bättre. Det värmer mitt hjärta enormt, för det var tufft att föreslå en så pass stor ändring i manuset när hon dessutom hade en deadline att förhålla sig till.

Med facit i hand var det ett lyckokast för denna härliga debutroman har faktiskt blivit en succé. Den får genomgående höga betyg överallt och på Storytel har ljudboken fått ett imponerande snittbetyg på 4,23 sedan den släpptes i slutet av september. Det är riktigt bra, och Susanne och hennes härliga historia är värd vartenda positivt omdöme som finns.

Mannen som hyrde en familj är en tragikomisk feelgood med sköna karaktärer som man helt enkelt inte kan motstå. Vill du uppleva både skratt och faktiskt också ett par tårar är detta ett utmärkt boktips när höstmörkret nu så sakta smyger sig på oss. I sällskap av Gustav och hans alldeles speciella hyrda familj känns livet genast lite varmare och ljusare.

måndag 7 oktober 2019

Underhållande och skruvad bok i fokus

Hos Catrin med Fia, Åsa Ö, Åsa K, Cattis, Sussie och Joanna

I år var det bara en av kvällens deltagare som varit på Bokmässan helgen innan så det blev ett ganska kort samtal om den, men vi fick ändå tillfälle att återkomma till den ett par gånger lite senare under kvällen.

Förra månadens bok var Drottningklockan av Elisabeth Öhman och den var det flera som läst eller lyssnat på. Alla tyckte att den var bra och underhållande, men också lite skruvad. En jämförde med Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson för precis som i Drottningklockan finns det en hel mängd mer eller mindre tokiga händelser i den. Medan jag själv läste drog jag inte den parallellen, men när jag hörde det kunde jag ändå förstå tanken för visst var det många olika händelser som var rätt så osannolika, men det var också väldigt kul att läsa/lyssna är det hela tiden hände så mycket.

Jag träffade författaren på Bokmässan och berättade då att jag snart läst ut boken och spontant frågade jag varifrån hon fått allt hon skrivit om. Hon skrattade mest och menade att det kunde man ju undra. Och ja, det kan man faktiskt. Hon har skapat en härlig karaktär i Aron Pettersson och uppföljaren, Renässansringen, har precis kommit ut. Den blev jag också sugen på att läsa, för jag gillade verkligen drivet och berättarglädjen i den första delen och har bara hört gott om den andra också.

Kvällens värdinna valde bok Tills livet skiljer oss åt av Linda Gabrielsson och den var sprillans ny på Bokmässan, så den är verkligen färsk. Författaren är svägerska till kvällens värdinna och det är förstås roligt att välja en bok där man känner författaren. Vi har gjort det tidigare när vi läst mina böcker och också när vi läste Jan Stocklassas bok Stieg Larssons arkiv: nyckeln till Palmemordet, som vi dessutom alla tyckte var både bra och intressant.

Alla är fria att välja vilken bok man vill när man är värdinna, men nackdelen med just denna är att den inte finns som vare sig e-bok, pocket, eller ljudbok. Jag hoppas ändå att några läser den, så vi har något att prata om nästa gång vi ses.

Annat vi pratade om under kvällen var mat och det är som alltid roligt. Denna gång berättade en i gänget att hennes ena dotter var så förtjust i något hon brukade köpa i en foodtruck, men receptet var hemligt, så hon lade ner stor möda på att testa sig fram i det egna köket för att återskapa en rätt som var så lika som möjligt. Efter flera försök lyckades hon och nu är det en favorit även bland resten av familjen.

Vi pratade också lite om resor och det är också ett ämne som alltid är trevligt. Ibland ligger novemberträffen på höstlovet och då kan det vara så att några åker bort, men denna gång har höstlovet redan varit när vi ses den 6 november, så årets resenärer klarar sig fint och hinner med både resa och bokcirkelträff.

Nu blir det allt kyligare för var dag som går och nästa gång är det nog mörkt redan när vi ses 18.30. Det var det inte denna gång, men rätt så snart föll mörkret ändå...

söndag 22 september 2019

Nu är vi igång igen!



September månads bok


Hos Åsa Ö med Catrin, Cattis, Sussie, Sofie, Gerd, Malin och Joanna

Nu är det ett par veckor sedan vi hade vår senaste träff, men alla har fått mejl direkt efter träffen om vilken bok vi ska läsa och här på bloggen har bilden i headern också legat länge. Jag bad också alla som läst en bok med någon siffra i titeln, vilket var sommarens tema, att mejla mig titel författarnamnet och ett kort omdöme på en eller två meningar, men det har fortfarande inte en enda gjort, så nu skriver jag detta blogginlägg ändå och så får jag lägga till något i efterhand, om det till äventyrs dyker upp något i min mejlkorg framöver.

Vi pratade visserligen om flera böcker när vi sågs, men eftersom alla läst olika böcker och jag inte förde anteckningar under kvällen utan istället bad att få lite info via mejl, så kan jag inte redogöra för varje bok som någon annan läst eller lyssnat på. Däremot kan jag skriva lite om den jag själv valde och som jag absolut rekommenderar andra att läsa eller lyssna på.

För egen del föredrog jag att läsa den som fysisk bok för den innehöll en hel del olika karaktärer och hade ett väldigt högt tempo. Boken hette De sju nycklarna och är skriven av Åsa Schwartz. Den handlar om att det finns sju personer i olika länder som har de viktiga nycklarna till internet. En gång i kvartalet träffas de i Washington för att uppdatera systemet som styr internet. Om de inte gör det kommer allt att gå åt pipan och få effekter för oss alla. Rebecca heter den svenska kvinna som är en av de sju utvalda och hon vaknar av att en pistol pressas mot huvudet medan någon väser "The key". Sedan händer massor av spännande saker och det är svårt att lägga ifrån sig boken.

Visserligen är det en fiktiv berättelse, men det finns faktiskt sju personer i världen som har denna extremt värdefulla nyckel och en av dem är en svensk kvinna. Dock heter hon Anne-Marie Eklund Löwinder och mer om det kan man läsa här.

Vi summerade också våra somrar och det var en hel del dramatik vi kunde berätta om. Allt ifrån benbrott, ryggproblem och borrelia på den negativa sidan till glada nyheter om förlovningar hos ett par av våra barn. Det låter lite festligt att två av våra barn förlovat sig, dock inte med varandra, men trots att de båda är vuxna kommer de ändå rent släktmässigt alltid att vara våra barn. Vi är i alla fall glada för deras skull och önskar dem all lycka i världen.

Andra barn har börja plugga på universitetet, så det märks att tiden går och våra små telningar är inte så små längre.

Under september ska vi läsa Drottningklockan av Elisabeth Öhman och kvällens värdinna valde den sedan hon läst en positiv recension av den, så det ska bli intressant att läsa den. Lite extra kul för mig eftersom jag träffade Elisabeth på Halländsk bokmässa förra året och pratade en del med henne då. Snygg framsida också!

När det gäller framtidens träffar är det inte så lång framförhållning på bloggen nu, men det beror på pauser och annat, så vi får lite grann ta det som det kommer utifrån den ordinarie turlistan. Säg gärna till i god tid om det finns önskemål om något speciellt. Vi kör dock som vanligt med att vi ses den första onsdagen i månaden, så den biten är det inga bekymmer med. Frågan är mer om var vi ses.

Sista helgen i september är det som vanligt dags för den stora Bokmässan i Göteborg och det har blivit något av en tradition att flera från bokcirkeln träffas på fredagen och går dit tillsammans. Själv kommer jag att ännu en gång stå i Grim förlags monter B04:79 och blir alltid lika glad när det kommer trevliga besökare dit, så varmt välkomna dit. Precis som förra året finns möjlighet att köpa rabatterade biljetter via förlaget, så det är bara att höra av sig om man är intresserad av detta. Planen är att detta är sista gången Grim förlag ställer ut på mässan, så nästa år räknar jag med att vara vanlig besökare jag med. På bilden ser ni förlagets två nyaste böcker och så mina, som alltid får hänga med på mässan.

Hoppas vi ses på Bokmässan, annars ses vi förhoppningsvis på nästa träff som är den 2 oktober!




söndag 9 juni 2019

Bokcirkelavslutning i solsken


Med Sofie, Åsa Ö, Gerd, Cattis, Malin, Catrin, Åsa K och Joanna

Det var inte riktigt tillräckligt varmt för att sitta ute denna afton men vi började ändå med att njuta lite på altanen medan vi småpratade och väntade på en i gänget som skulle bli lite sen.

Så snart alla kommit hade vi fullt upp att prata om alla saker vi hade på agendan. Vi hade två månadsböcker som skulle avhandlas, ett beslut om våra utgångskvällar i december och maj skulle fattas och slutligen skulle vi välja ett tema för vår sommarläsning. Det blev några sidospår innan vi kom in på april månads bok I en skog av sumak av Klas Östergren.

Eftersom förra träffen blev inställd har vi fått vänta med att prata om den och så här långt senare var det många som inte riktigt mindes både vad den handlade om och vad de egentligen tyckte. Sammanfattningen blev att det var en bok om en något skruvad vardag för några decennier sedan och att den var helt okej, men inte nådde upp till Klas Östergrens klassiker Gentlemen som vi var många som läste på 1980-talet.

Sedan var det dags för Väggen av Marlen Haushofer att hamna under lupp. Den hade jag själv valt eftersom jag hört så mycket om den och hunnit bli riktigt nyfiken. Den finns som nyöversatt pocketutgåva på svenska och som ljudbok på engelska så vi hade valt att ta del av den på olika sätt. Men typiskt nog var det endast jag som tagit mig igenom hela och jag valde att läsa pocketversionen.

Boken är minst sagt speciell för en dag vaknar huvudpersonen, en kvinna utan namn, upp och märker att det finns en osynlig vägg en bit från huset där hon är på besök och hon verkar vara den enda överlevande. Vi får inte veta vad som hänt eller varifrån väggen kommit och det sätter igång en massa tankar. Om man läser den som ett psykologisk drama är tolkningsmöjligheterna i det närmaste oändliga (vad är det som händer och händer det egentligen över huvud taget eller bara i kvinnans hjärna?), men om man läser den som en vanlig roman på samma sätt som man läser en nyhetstext blir man rätt så galen på att kvinnan inte som första sak hämtar något släggliknande föremål för att försöka ha sönder väggen.

Det borde ju vara den första instinkten, kan man tycka. Men istället anpassar hon sig till det nya livet och vårdar sina djur, ransonerar sin mat och eldar i spisen. Hon kämpar på som en riktig nybyggare och bestämmer sig efter ett par år att skriva ner sin redogörelse, så det gör hon. Hon använder alla papper hon kan hitta och berättar historien utifrån sitt perspektiv. Det finns inga kapitlen utan historien bara löper på.

På ett sätt kan man tycka att det är enahanda, för det händer inte så mycket i hennes liv, men å andra sidan händer mycket inom kvinnan och därmed också i läsarens huvud, tycker jag. Doris Lessing, som fick Nobelpriset i litteratur har sagt att detta är en underbar roman och menar också att endast en kvinna hade kunnat skriva den. Det är en intressant tanke och jag kan förstå vad hon menar för, trots all kraft som behövs för att släpa saker hit och dit, hugga ved och helt enkelt överleva, så fångar Lessing något när hon säger att "kvinnor i synnerhet kommer att förstå hjältinnans kärleksfulla hängivenhet inför detaljerna i skapandet av och omsorgen av livet, att varje dag känns som en seger över allt det som vill rasera och förstöra." Detta står att läsa i efterordet i pocketutgåvan, som alltså är nyöversatt av Rebecca Lindskog, som där också skriver följande talande mening: "Väggen är skriven av en kvinna och nu har den också fått en svensk språkdräkt av en kvinna. Och min förhoppning är att romanen på så sätt har vunnit ytterligare dimensioner."

Definitivt en av de mest udda och intressanta böcker vi läst i bokcirkeln, tycker jag, men den ska helt klart läsas mer filosofiskt än konkret. Kanske läser någon vidare eller lyssnar klart under sommaruppehållet, så vi får anledning att återkomma till den.

Den tredje programpunkten för kvällen var hur vi ska göra med våra restaurangbesök i maj och december. Framför allt är det majträffen, då vi brukar träffas på en restaurang i Göteborg, som inte vekar locka så många. I år blev det så många sena avhopp att träffen ställdes in med endast ett par timmars varsel, vilket skapade en väldig osäkerhet och stress. Så orkar vi inte riktigt ha det. Det vi bestämde denna afton är att december även i år får förbli som vanligt. Det betyder att vi går ut och äter på en restaurang i i Kungsbacka första onsdagen i december. Hur det blir på våren får vi fatta beslut om lite längre fram.

Innan vi går över till kvällens klassiska avslutning som handlar om vilket tema vi valt för sommarläsningen måste jag sticka emellan med något helt annat, nämligen parkslide. Vi var många som aldrig hade hört talas om denna vackra men galet kraftfulla växt, som man måste anmäla till kommunen om man plötsligt fått i sin trädgård. Vi googlade och blev helt bestörta av det vi läste. Den kan tränga fram i vattenledningar, byggnader och givetvis också i asfalt, och sprida sig jättejättelångt med sina kraftfulla rotskott. Även maskrosor kan ju ta sig upp i asfalt men det är ju världens mest oskyldiga lilla växt om man jämför. Det kan faktiskt bli så illa att hus kan tvingas rivas och man måste gräva bort jordmassor ner till flera meters djup för att slippa denna starka och envetna växt. Vilken fasa att få in något sådant i sin trädgård!

Vi hann också prata om att det vore kul att spontant ses över ett glas vin eller en fika någon gång i sommar. Detta kommer i så fall att vara lagom oorganiserat och oplanerat och den som kan den kan. Det vore kul om vi alla kunde ha detta i tankarna och dra iväg ett mejl en solig dag och se om någon nappar på att ses på stan eller kanske hemma på någons altan. Det behöver inte vara något märkvärdigt - bara trevligt och spontant!

Till slut kom vi trots allt härligt prat om allt möjligt fram till diskussionen om vad vi ska ha som tema under sommaruppehållet. Vi tycker att det är roligt att välja något som går utanför boxen och har genom åren haft bland annat prisvinnande bok, bok med orange omslag, biografi och förra året hade vi bok med ett kvinnonamn i titeln. I år föll valet på siffror. Det ska alltså finnas en siffra med i titeln. Vi tyckte inte att det räcker med en eller ett för det är lite för allmängiltigt och sätter inte siffran i fokus. Jämför till exempel En man som heter Ove med De tre musketörerna. Det ska bli väldigt spännande att se vad vi kan hitta och förhoppningsvis kommer vi att få en massa kul boktips när vi ses igen onsdag den 4 september efter en förhoppningsvis riktigt skön och ljuvlig sommar.

Ha det riktigt fint, vila er och läs/lyssna på många böcker, så ses vi om tre månader igen!

GLAD SOMMAR!

söndag 2 juni 2019

Brumfällan av Andreas och Emma Svalander

Kan man skriva en liten bilderbok om Hi-Fi för barn? Javisst, det kan man faktiskt. Det har Andreas och Emma Svalander gjort. De har tillsammans skrivit och illustrerat den charmiga boken Brumfällan, som de gett ut på det egna förlaget med det fyndiga namnet Emmagjort. De driver ett företag som specialiserat sig på att sälja Hi-Fi och stereotillbehör via nätet och dessutom växte Emma upp med en mycket Hi-Fi-intresserad pappa. Därför är det inte konstigt att debutboken, som jag fått som recensionsexemplar, för författarparet kom att handla om just ljud.

I Brumfällan tar Lollo hjälp av sin kompis Albin för att försöka lösa det brummande problemet med hennes pappas fina stereo. Varifrån kommer allt brum egentligen? Har stereon blivit sjuk? Barnen bestämmer sig för att bygga en brumfälla för att fånga in det som orsakar brummet.

Men brumtrollen visar sig vara svåra att fånga och faktiskt är det nog inte några troll som skapar sus, brus och brum, trots allt. Det är något annat och det måste fixas.

Brumfällan är full av glada och färggranna bilder och lilla Lollo är söt och påhittig. Det här en trevlig bok för barn som tycker att det är spännande med ljud, stereoapparater, musik och teknik eller helt enkelt barn som vill läsa en bok som är lite annorlunda.