onsdag 17 september 2014

Havet byttes mot landet



Hos Fia med Millan, Sofie, Catrin, Cattis, Sussie och Joanna

Det blir inte alltid riktigt som man tänkt sig. Vår plan var att åka till Böttö på septemberträffen men på grund av tekniska problem med båten som skulle tagit oss ut blev det inställt med kort varsel. Kvällens värdinna lyckades i alla fall få tag på alla i tid, så ingen stod vid hamnen och väntade på en båt som aldrig kom.

Vi bestämde att vi istället lägger Böttöturen på våren och återkommer om det exakta datumet. Vi har ett par olika varianter på förslag, så vi får ta upp frågan tillsammans innan vi fattar ett beslut.

Istället för en båttur på havet fick det bli en biltur till Vallda och det gick också fint. Som vanligt var det uppdukat med bröd, skinka, brieost, grönsaker och kex – alltid lika gott.

Eftersom vi inte haft en bokcirkelträff på tre månader fanns det en hel del att prata om och det gjorde vi gärna. En del samtalsämnen var väldigt ledsamma för de kretsade kring sjukdomar och död.

Inte ens ett vanligtvis glatt ämne som resor var idel solsken, för där hade en i gänget trista erfarenheter från senaste resan som hon dagen innan kommit hem ifrån. Hotellet de bokat hade visat sig inte alls vara lika tjusigt som på bilderna och via mobilens foton visade hon oss alla hur loppigt det faktiskt såg ut. Med tanke på hur snabbt allt sprider sig idag via sociala medier konstaterade vi att företag inte har råd att vara dåliga på samma sätt som förr.

Vi pratade också om inredning och hus och hur man kan lura ögonen att tycka att ett rum ser större ut med några enkla och smarta knep. Det var ett spännande ämne där det kom fram flera kreativa tips. Många i sällskapet är intresserade av inredning och har dessutom väldigt god smak, så det finns mycket att tala om.

När ämnet böcker sent om sider kom på tal och vi skulle berätta vilka böcker vi hade läst under sommaruppehållet visade det sig att hela fyra personer läst samma bok. Temat var Prisvinnande bok och det kunde vara vilket pris som helst. Till och med ett designpris för omslaget kunde vara okej bestämde vi innan vi skildes åt i juni.

Den boken flest hade valt var Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek av Lena Andersson. Romanen vann Augustpriset i den skönlitterära klassen 2013 och delade in våra läsare i två delar. Den ena halvan tyckte att språket var väldigt otympligt och krångligt medan den andra halvan tyckte att det var vackert och fungerade väl. Språket utgjorde ett rejält hinder för de två som inte föll för det och därmed blev boken inte så värst bra. Andra halvan tyckte tvärtom att det var en bra bok mycket tack vare det fina språket.

En annan hade valt damromanen (!) Spill av Sigrid Combüchen och den vann Augustpriset 2010.

Slutligen hade jag själv valt Bea Uusmas Expeditionen – min kärlekshistoria som handlade om Andrées polarexpedition 1897. Den fick Augustpriset som årets svenska fackbok 2013 och var en otroligt fascinerande läsning. Bea Uusma har i det närmaste blivit besatt av att ta reda på varför de tre männen i besättningen dog och hon ägnar eoner av tid och enorm möda åt att luska i frågan. Det märks så väl hur passionerat intresserad Uusma är och det smittar verkligen av sig på oss läsare. Det går nästan inte att lägga boken ifrån sig. Den är mer spännande än de flesta deckare jag läst.

Dessutom har den ett otroligt snyggt och genomarbetat upplägg i olika delar. Allt är så snillrikt och finurligt och hela vägen trollbindande att det inte går annat än att älska den här boken. Det är sannerligen en kärlekshistoria – på ett extremt annorlunda sätt – och kärleken är besvarad.

Nästa månads bok blev Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt. Personligen beställer jag de flesta böcker via nätet numera, men den här gången blev det lite bråttom så jag gick in i Akademibokhandeln i Nordstan i Göteborg. Jag mindes titeln från vår bokcirkelträff, men hade glömt bort författarens namn, så jag skrollade av pocketbokhyllorna efter bästa förmåga och hoppades att den skulle dyka upp. Jag hade ju redan sett den hos värdinnan, så jag visste hur den såg ut.

Efter några minuters ivrigt letande gav jag upp och gick till kassan för att be om författarens namn. Då fick jag veta att hon hette Carol Rifka Brunt och att jag letat på helt fel ställe i butiken. Jag letade slentrianmässigt bland pocketböckerna som jag brukar göra, men där stod den inte. Den stod istället insorterad bland barn- och ungdomspocket. Det hade jag ingen aning om och jag undrar om värdinnan som valde den var medveten om att det är en ungdomspocket vi ska läsa.

Det blev en ovanligt sen kväll denna afton och när vi skildes åt hade det varit mörkt länge. Nu är kvällarna betydligt mörkare igen. Och kommer att förbli det i några månader till innan det så småningom vänder.

Nu är det läge att krypa upp i soffan med en god bok istället för att ta med sig månadens bok till stranden.

Det är inte så dumt det heller.