måndag 12 oktober 2015

Bokcirkeln fyllde 13 år


Hos Åsa Ö med Sussie, Fia, Cattis, Catrin och Joanna

Det känns fantastiskt att konstatera att vårt bokcirkelgäng har hållit ihop i hela 13 år. I oktober 2002 hade vår första träff och sedan har det rullat på. Vi har behållit samma koncept hela tiden och det har visat sig vara ett vinnande koncept för det kräver ganska lite av månadens värdinna. Det går att komma hem tio minuter innan resten av sällskapet dräller in och ändå lyckas få till det hyggligt. Om vi bjudit på lagad mat hade läget varit ett annat, men bröd, pålägg och grönsaker kan vi alltid hjälpas åt att ställa fram om tiden är knapp.

Några få medlemmar har kommit och gått, men sex bokcirkelflickor som varit med ända från starten är fortfarande med allihop och det känns riktigt kul. Tänk allt som vi har gått igenom under dessa år - det är så mycket att jag inte ens kan skriva ner det för på 13 år hinner man uppleva så gott som allt vad livet har att erbjuda.

Förra månadens bokcirkelbok var Fyren mellan haven M. L. Stedman av och den hade flera antingen läst eller lyssnat på så vi pratade en rätt så god stund om den. Vi tyckte alla att själva grundtanken med boken, att ett spädbarn hittas på en båt och tas om hand av ett barnlöst fyrvaktarpar, var väldigt intressant och vi var beredda på många starka känslor eftersom vi redan efter att ha läst baksidestexten förstod att bebisens mamma fortfarande levde och letade efter sin dotter.

Flera tyckte att tempot var lite väl långsamt, både inledningsvis och under en stor del av mitten, och inte särskilt mycket hände. De där starka känslorna som vi räknade med blev det inte mycket av, utan vi tyckte att det hela tiden fanns en distans mellan berättaren och berättelsen. Polariseringen mellan de båda mammorna, den biologiska och fostermamman, blev inte så stark och tydlig som den hade behövt vara för att historien verkligen skulle gripa oss och göra boken till en bladvändare där man var tvungen att läsa en sida till för att få veta hur det skulle gå.

Däremot tyckte vi att man upplevde miljön väldigt tydligt och vi hade lätt för att måla upp bilder i huvudet oavsett om vi läste eller lyssnade.

Personligen mig på de återkommande tempusväxlingarna. Handlingen var i sig kronologisk men ändå växlade tempus helt slumpmässigt, vad jag kunde se i alla fall, mellan presens och preteritum och det kändes ytterst märkligt. Det var inte helt ovanligt att det hann växla på samma uppslag och jag kunde inte finna något som helst skäl till detta. Ett exempel på ett sådant uppslag är sidorna 178-179. På den ena sidan berättas det i preteritum "Tom och Isabel stod nere på bryggan och Lucy satt på Toms axlar." I dialogen följer sedan "ropade Ralph"" och "sa Lucy". På andra sidan står det "Lucy tultar glatt efter Isabel när de går för att plocka ägg." och detta följs av "skrattar Isabel".

Jag störde mig också på översättningen vid flera tillfällen. Den känns lite styltig, men det är svårt att veta vad som är författarens, översättarens och redaktörens "fel" när det inte flyter på bra och här var det kanske en kombination. Som exempel kan jag nämna att det vid ett tillfälle står "livet var en opålitlig djävel" och tre rader längre ner "ut i tomma jävla intet" (sidan 159). Jag tycker att man får hålla sig till en form; antingen djävel och djävla eller jävel och jävla i samma text. Båda varianterna är godkända enligt SAOL, men att växla stavning är osnyggt. Möjligen hade jag kunnat sträcka mig till att "djävul" och "jävla" hade kunnat fungera ihop, eftersom en djävul betyder ond ande och jävla är en svordom. Det valda "djävel" används enligt nämnda ordlista "om en person som man tycker illa om" och då är väl ändå "livet", som är det som avses, mer en ond ande eller en person man tycker illa om? Som parentes kan nämnas att även ordet "djävul" förekommer. Då är det Septimus som arbetar som en sådan på sidan 158 (jag tycker det kanske inte är helt klockrent att påstå att någon arbetar som en ond ande), alltså möts de tre olika orden på samma uppslag.

En i gänget, som inte läst ut hela boken, tyckte att den var bra och fick delvis medhåll från andra men lite svala var ändå några av oss för temat lovade så mycket och eftersom vi alla är mammor själv trodde vi att vi skulle beröras mer än vi faktiskt gjorde.

Innan den nya bokcirkelboken presenterades hann vi uppdatera oss lite på varandras liv och vi pratade också om vad vi ser på TV. Flera av oss följer i år ovanligt många produktioner på grund att vi känner deltagare i dem och det gör dem extra intressanta, såklart. Idol är givet och likaså roas vi av Bonde söker fru och Tro, hopp och kärlek. Det sak bli spännande att se hur det går. Vi håller tummarna!

Flera av våra barn har den här terminen börjat på gymnasiet och vi var nyfikna på hur alla trivdes så även det var ett spännande ämne att tala om. Alla verkar nöjda även om det fanns detaljer som inte var helt okomplicerade.

Till slut blev det dags att plocka fram den nya boken och det blev Konsten att höra hjärtslag av Jan-Philipp Sendker som seglat upp på en andraplats på pockettoppen och sålt i en miljon exemplar. Enligt SVTs Go'kväll är det en storslagen kärleksroman, så nu håller vi tummarna för att denna bok berör oss mer än den förra.

Den här månaden var det ljust när vi träffades men kolsvart när vi skildes åt. Nästa gång skriver vi november och då är det troligen mörkt redan när vi ses. Så fort en sommar med sina långa ljuva kvällar går. Det är tur att vi kan ägna oss åt lite mysig bokläsning när mörkret faller.

Och de där 13 åren vi redan har tillbringat tillsammans med att läsa och analysera blir förstås snart fler!