fredag 3 februari 2012

Varm myskväll med kyla ute


Hos Sussie med Camilla, Catrin, Malin, Cattis och Joanna

Det blev en del avhopp inför februariträffen (ibland kan man inte tro att vi faktiskt är fjorton tjejer egentligen) så det var en ganska nätt skara som träffades denna mycket kyliga afton då temperaturen var en bra bit under nollstrecket. Inne i värmen hos kvällens värdinna spelade det förstås ingen som helst roll, utan vi slog oss ner kring det fulldukade bordet och började genast norpa ur chipsskålen.

Att vi bjuds på chips hör inte till vanligheterna, men detta var extra fina lantchips smaksatta med parmesan och förföriskt goda. Hemgjord jordgubbssaft stod också en en snygg tillbringare och även hembakt bröd. Även andra sorters bröd fanns i i en korg och massor av goda ostar, grönsaker, vindruvor, marmelader, salami, skinka... Mmmm...

Vi inledde vår vana trogen med att prata om förra månadens bok, Tiger av Mian Lodalen,  och till skillnad för förra gången, då det tog ett par timmar att diskutera igenom allt grundligt, var det avklarat på någon kvart. Två hade läst hela och en hade tagit sig igenom en tredjedel, men inte hunnit mer.

Vi som hade läst den tyckte att det var en intressant bok på flera sätt och inte minst som ett tidsdokument. Det röks i rökrutor på skoltid, snattas på allt mer upptrappande vis, sups ren sprit på helgerna och homosexualitet ska vi inte prata om. Bokstavligt talat, alltså. Det är så udda att det knappt finns och OM det finns hos tonåringar så går det säkert över. Så står det i biologiboken.

Boken handlar om Connie, som är Dårens dotter (vilket den första boken om Connie också hette), och hennes tidiga tonår. Tjejgänget är viktigt och starkt och nog höjde vi på ögonbrynen en smula när vi läste om grupplaban. Efter att ha snackat om, visat intresse för och till och med hånglat med en kille inser Connie under stor vånda att vackra blonda Anna är den som väcker varmast känslor hos henne.

"Det dåliga" flyter i hennes blod och trots sin besvarade förälskelse gör hon vad hon kan för att förneka det hon känner under lång tid. Hon tror att det hon och Anna känner för varandra är så unikt att de måste vara ensamma om det i hela Sverige. Kanske finns det någon i Danmark som känner som de gör och Eva Dahlgrens texter är misstänkt lika deras egna tankar, men ändå. De känner sig annorlunda.

Vi pratar inte så ofta om målgrupper när vi läser våra bokcirkelböcker och mest beror det nog på att vi oftast själva är rätt så i målgruppen, helt enkelt, oavsett genre. Den här gången funderade vi på vem boken egentligen vänder sig till och det var intressant att fundera över.

Det lättillgängliga språket, med många tidstypiska uttryck och slang som inte alltid var helt lätt att begripa, tyckte vi tillsammans med ämnet gjorde denna bok till en riktigt bra bok för ungdomar och unga vuxna. Det betyder inte att vi förminskar den, utan snarare nästan tvärtom. Vi kunde lätt sätta oss in i hur skönt det måste vara som ung och vilsen i sin sexualitet att hitta den här pärlan.

Även om Connie och Anna döljer sin kärlek och har det besväligt tillsammans utifrån omvärldens förväntningar och krav på dem så är deras relation varm, ömsint och äkta på ett sätt som man inte så ofta läser om, oavsett kön eller läggning. Det är något i berättelsen som gör den så kärleksfull att den kommer riktigt nära läsaren.

Någon tyckte att sexscenerna var så detaljerade att det nästan blev som en handbok, men så tyckte inte alla. Vi som läst den tyckte att det var en bra bok, även om vi förfasade oss över vissa saker, skrämdes av andra och blev ledsna över ytterligare något.

När vi ändå var inne på sex och nakenhet landade vi på något märkligt sätt i om det är naturligt eller onaturligt att vara naken och i så fall i vilka sammanhang och när. Det var en oväntat intressant diskussion för det visade sig vara väldigt olika i olika familjer. Det är roligt när det efter nio år tillsammans dyker upp ett ämne som vi inte pratat om förut.

Vi konstaterade att när vi själva växte upp var nakenheten inte sexualiserad på samma sätt som det är idag. Ingen av oss hade en tanke på pedofili under vår uppväxt medan vi idag reflekterar om om man verkligen kan vara naken ens i bastun om det finns barn i närheten.

Ett annat ämne som dyker upp då och då är det här med att vara med i bokcirkeln. Bortsett från att de flesta av oss tycker att det hör till allmänt hyfs att tala om för värdinnan om man kommer eller inte, så står det också i våra stadgar och dem har vi gemensamt bestämt. Om det dyker upp något väldigt akut kan det förstås vara svårt att meddela sig, men generellt tycker vi att det är både trevligt och viktigt att höra av sig om man får förhinder.

Den här gången var det två som läst hela månadsboken och det har hänt att det varit ännu färre än så, men där har vi bestämt att man visst är välkommen även om man inte hunnit läsa boken. Man kan tillföra synpunkter ändå, utifrån vad andra berättar och genom sina egna erfarenheter, så alldeles oavsett om man läst boken eller ej så är man hjärtligt välkommen.

Samma sak gäller om man råkar få förhinder, ibland flera gånger i rad. Så länge man själv vill vara med och tycker att det är trevligt att komma, så har vi full förståelse för att livet självt ibland gör att man inte kan/hinner/orkar komma till bokcirkelträffen och så måste det få vara. Det går inte att röstas ut eller bli utesluten, utan vill man lämna får man själv fatta det beslutet att man inte längre vill vara med. Så länge hjärtat och viljan finns hos oss och ambitionen är att komma, så är det lugnt, men om man själv inte vill vara med längre så är det upp till var och en att berätta det.

Det finns de som får dåligt samvete över att det kör ihop sig ibland, men det vill vi ta bort. Det är inte så att man "uppehåller en plats" som någon annan annars kan ta, utan det är vi som är bokcirkeln och vill man hoppa av så får man naturligtvis, men då ska det vara för att den enskilde inte längre vill vara med.

Lite prat om det som händer våra barn i skolans spännande värld hann vi också med innan det var dags att ta presentera kommande bok. Den här gången har värdinnan valt Överenskommelser av Simona Ahrnstedt och det känns som ett både intressant och ovanligt val. Istället för att vandra ett trettiotal år tillbaka i tiden som vi gjorde i Tiger kastas vi tillbaka till 1800-talets Sverige.

När boken kom fick den en hel del uppmärksamhet för att den kändes ny och det ska bli riktigt kul att få läsa den. Utsidan är väldigt snygg, men förde genast tankarna hos flera av oss till en Harlequinroman. Helt fel var inte tanken, för detta sägs vara en romantiskt roman och rent av en rolig, sexig och begåvad kärleksunderhållning. Sveriges nya Jane Austin har hon kallats, Simona Ahrnstedt och hon är Sveriges första och hittills enda romance-författare. Nu är vi väldigt nyfikna på vad vi kommer att tycka om den.

Snart var det dags att farväl för denna gång och vandra hemåt i den bistra natten. Då var magarna fulla med fudge, Kina och en alldeles färsk banankaka.

Sämre kan man verkligen ha det en kulen afton på årets första februaridag.

Uppdatering: Jag skrev på Simona Ahrnstedts blogg att vi har hennes roman som månadsbok och det blev minsann ett eget blogginlägg av det! Läs gärna det här!

Inga kommentarer: