Tio bokcirkelflickor träffas varje månad. I december läser vi nobelpristagarna Olga Tokarczuk eller Peter Handke alternativt valfri biografi.
tisdag 20 november 2012
Tankar kring Blogga, tvittra och fejsbucka
Gillar du sociala medier? Brukar du använda dig av det som privatperson? Är du sugen på att gå ett steg längre och använda dig av sociala medier även i din yrkesroll? Känner du dig lite osäker på vad du skriva skriva då, hur ofta du borde uppdatera eller hur privat du törs vara?
Om du funderar på att använda dig av sociala medier på jobbet, men ännu inte riktigt kommit till skott får du stor hjälp av Jenny Forsbergs senaste bok Blogga, tvittra och fejsbucka - kommunicera effektivt i sociala medier. Boken kan också fungera alldeles utmärkt om du kommit igång, men inte riktigt hittat strukturen och formen ännu eller kanske hållit på ett tag, men inte känner dig helt nöjd med projektet. Blogga, tvittra och fejsbucka är den perfekta storasystern att hålla i handen när du ska lära dig att gå i det sociala medielandskapet.
Författaren arbetar som språkkonsult och hon har skrivit ytterligare två böcker.
Blogga, tvittra och fejbucka innehåller allt läsaren kan ha funderingar kring och är tydligt strukturerad med massor av rubriker och mellanrubriker. Eftersom det är en e-bok finns det länkar här och var och det är förstås fantastiskt smidigt att enkelt kunna klicka sig vidare för att fördjupa sig i något. Författaren är genomgående mycket konkret när det gäller vad som fungerar bäst och hur man bör göra. Det är gott om exempel (alltid träffande och inte sällan också roliga) och även flera övningar finns med.
Researchen författaren gjort inför boken är mycket ambitiös och tonen i boken gör att jag känner att sociala medier bör tas på allvar på fler plan än det gör idag. Det är ett både praktiskt och effektivt sätt att hålla kontakt med följare och berätta om nyheter, upplevelser och liknande. Dessutom gräver det inte alltför stora hål i plånboken, ens för ett mindre företag. Det handlar snarare om tid än pengar.
Blogga, tvittra och fejsbucka är alltså en mycket inspirerande och handfast bok, men eftersom jag är ungefär lika språkintresserad som Jenny Forsberg reagerar jag få en del ord. Redan i titeln hajar jag till. Tvittra kan jag köpa, för det är trots allt bara ett w som försvenskats till ett v. Däremot köper jag inte alls fejsbucka. Fejsbucka är, i mitt tycke, ett förskräckligt ord. Det är alldeles för långt ifrån ursprunget Facebook för att jag ska ta till mig det.
Jag är medveten om problemen med uttal kontra stavning och skriver själv både dejt och mejl, men jag säger inte fejsbucka. Snarare säger jag fejsbooka. Om vi ska göra ett verb av det vi ägnar oss åt på Facebook, och det är ju alltid trevligt att införliva nya ord i svenskan, tycker jag absolut att det ska vara fejsbooka vi säger. Fejsbucka är för långt ifrån originalet för mig och det ser dessutom väldigt lustigt/märkligt/festligt/konstigt ut.
När vi ändå är inne på språket skriver författaren en del om att det är viktigt att vara språkligt konsekvent när man använder sig av sociala medier och jag håller med. Rätt tonläge och ord som passar verksamheten utan att vara för krångliga är nödvändigt. Därför är det lite förvånande att läsa ordet tweet i boken. Om författaren valt att tvittra istället för att twittra, borde väl inte tweet få hänga kvar? Jag hade väntat mig en tvit, men den kommer inte. Än. Språket förändras som bekant ständigt och vem vet vad som händer om ett halvår eller så?
Samma sak med smilisar. Nu vet ju inte jag om Jenny uttalar det som det står, smilisar, men det gör inte jag. Jag uttalar det smajlisar. Det är förstås ett smått galet ord eftersom det innebär dubbel pluralform, både den engelska och den svenska. Men jag köper det på samma sätt som jag med nöje säger bebisar. Det är också en dubbel pluralform, men helt accepterat i svenskan sedan länge.
Nu när jag läser igenom mina funderingar här ovan tycker jag att jag ganska bra ringar in tre rubriker som passande nog ligger efter varandra på sidan 24-25 i boken: Var snäll, Ha en positiv grundton och Var öppen och ärlig.
Det är tre av många goda och handfasta råd i Blogga, tvittra och fejsbucka.
fredag 16 november 2012
Cayenne - kryddpojken med bett
Har du en katt? Eller har du haft en katt? Tycker du möjligen om katter? Eller djur i allmänhet? Då måste du läsa Cayenne - kryddpojken med bett av Annika Bengtsson.
Boken finns med i Adlibris julkampanj som den perfekta julklappen till alla kattälskare och det är bara att hålla med. Det är en lättläst och trivsam bok där smilbanden åker upp lika ofta som man förfasar sig över att stackars Cayenne varit i slagsmål ännu en gång och behöver ta en tur till veterinären. Det tycker han inte om alls. Han är förmodligen den mest motsträvige lille patient de haft på kliniken och bara det är ju sött.
Dessutom manipulerar han gärna sin matte, så han ska få exakt den maten han föredrar precis när han önskar. Och så är han en riktig fegis innerst inne, trots att han är stor som ett smärre lejon.
När han var liten älskade han att bita i sladdar och arma matte fick vara mycket uppfinningsrik för att han till slut skulle sluta tugga sönder dem. När hon strök senap på sladdarna blev han bara glad över kryddan, så det var först när tabascon kom fram som det blev lugn och ro på sladdfronten.
Boken om Cayenne släpptes samma dag som kryddpojken fyllde tio år och består av kåserier som matte Annika Bengtsson skrivit under årens lopp. Efter varje kåseri finns nyskrivet material som lite mellansnack och det gör att det blir en väldigt gjuten bok. Utan dem hade det känts lite tomt, så det tycker jag var smart.
Jag har läst tre böcker av Annika förut och det är romanerna Kråkprinsessan, Glömskelunden och Snökupan. Författaren har ett härligt språk och ett gott driv och trots att kåseriboken om Cayenne skiljer sig rejält från de tre romanerna märks det gedigna hantverket som bara en skicklig författare bemästrar.
Cayenne - kryddpojken med bett är en mycket trevlig julklapp och också prissatt för att fungera som en gå-bort-present. Det fick jag veta när jag intervjuade Annika under Bokmässan i Göteborg i september.
Istället för en blomma eller en flaska vin passar den här charmiga boken utmärkt.
torsdag 8 november 2012
Grattis, bokcirkeln tio år!
Hos Åsa Ö med Camilla, Catrin, Cattis, Sussie, Fia och Joanna
En mörk novemberkväll slog vi oss ned vid det stora kvadratiska bordet som var dukat med kokt ägg, skinka, ostar, bröd, kex, vindruvor ... Mmmmm ... Som vanligt var vi utsvultna, så vi slängde oss raskt över godsakerna.

Den var fantastiskt fin och otroligt god, tyckte vi. Vilken lyx!
Vi började vår vana trogen med att prata om förra månadens bok och den här gången hade vi två att välja på. En person, som tyvärr inte var med under kvällen, hade läst Förverkliga din bokdröm och hon skickade sms tidigare under dagen. Där stod det "Förverkliga din bokdröm var en glad överraskning för mig. Den är lättläst o intressant att läsa även om man inte tänker ge ut en bok själv. Faktaavsnitten och författares berättelser om sina erfarenheter gör att det blir lärorikt o mänskligt" och det tyckte jag, som är en av författarna bakom boken, förstås var mycket trevlig läsning.
En annan tjej som heller inte var med under kvällen hade läst halva Förverkliga din bokdröm och hon tyckte som bokslukare att det var väldigt intressant att få ta del av en del av allt det arbete som bara sker bakom kulisserna i vanliga fall. Hon tyckte att den borde tilltala alla som är intresserade av böcker, inte bara dem som funderar på att skriva en egen bok och det var glädjande att höra.

Hans fru var på sidan 100 ungefär och planen är att läsa klart, men det hade varit för intensivt under månaden så tiden hade inte räckt till.

En som läste hela boken tyckte att personerna kändes lite stereotypa och grunda, medan en annan påpekade att författaren ändå snickrat fram en ganska dramatisk bakgrund för både Gustav och Katarina. Den första ville ändå ha en djupare förklaring till varför de agerade som de gjorde och vad som egentligen var drivkraften, särskilt när det gäller Gustav.
En annan sak som vi pratade om var om Gustav verkligen är en hjälte i våra ögon. Hans agerande i den tredje och avslutande delen gjorde oss både fundersamma och lite förvånade. Eftersom alla inte läst hela var det svårt att diskutera det på djupet och vi vill heller inte avslöja för mycket av det som händer för kommande läsare. Vi förstod hans handlande, det var inte alls det var som problemet utan vi köpte det helt och hållet i sitt sammanhang, frågan var snarare vad vi tyckte om det.
När jag i efterhand diskuterade kvällens tankar med en av tjejerna som inte var med på träffen, men som läst hela boken, hade hon över huvud taget inte tänkt som vi gjort angående den senare delen. Hon tyckte att allt låg i linje med det som hänt tidigare och med det man kan förvänta sig ingår i genren. Och hon såg Gustav som en hjälte.
Hon inledde hela vår telefonkonversation med att utbrista att hon älskade Operation Nordvind och även hennes man hade fått lånat boken. Han hade legat och läst till 3.30 på morgonkvisten för att det var så spännande att han omöjligen kunde lägga ifrån sig den.

Med tanke på Kaj Karlssons egen bakgrund som kustjägarkapten och utbildningen han har vid specialförbandet Särskilda skyddsgruppen (SSG) undrar man hur mycket av det som händer i boken som bygger på författarens egna erfarenheter. Inte så mycket får vi hoppas, för det är brutalt och våldsamt.
Vi hann med en hel del andra samtalsämnen också och pratade bland annat en del om begreppet dagis kontra förskola och om de nya betygen som flera av våra barn kommer att få nästa månad. Betygssystemet görs ju om då och då och vi är alla väldigt nyfikna på hur det kommer att fungera den här gången.
En som är lärare berättade att jämför med det förra systemet med G, VG och MVG kommer de nya bokstäver som motsvarar dessa att vara E, C och A. Bokstäverna B kommer att vara som VG+ och D som G+. Det blir säkert en förbättring jämfört med det gamla systemet eftersom det var ganska få steg att spela på. Vi fick också veta att det kommer att bli betydligt svårare att få ett A jämfört med att få ett MVG.
December månads träff brukar alltid äga rum på en restaurang i Kungbacka och i år har vi valt Tullen vid torget. Det är viktigt att alla hör av sig oavsett om ni ska följa med eller inte, så vi kan boka ett bord som stämmer med antalet gäster.
När några behövde lämna oss för att dra sig hemåt igen var det hög tid för kvällens värdinna att plocka fram november månads bokcirkelbok och det blev Bumerang av Tatiana de Rosnay, som skrivit Sarahs nyckel. Bumerang kom dock innan den stora succén Sarahs nyckel, så det ska bli mycket spännande att se vad vi tycker om den.
Ännu en trevlig bokcirkelkväll tog snabbt slut och det känns ganska fantastiskt att vi funnits i hela tio år. Tänk så mycket som har hänt under dessa tio år ...
tisdag 6 november 2012
Karina lämnar Sunne för bloggturné
Karina Johansson är en av de författare som jag intervjuade till Förverkliga din bokdröm, som jag skrev tillsammans med Kristina Svensson. I vår bok delar hon generöst med sig av hur det är att få ärliga åsikter av en lektör och hur det kan hjälpa henne som författare.
På Bokmässan i Göteborg för en dryg månad sedan fick jag möjligheten att träffa henne IRL för första gången och visserligen var det mycket ståhej i Egenutgivarnas monter just när hon dök upp, men det var ändå väldigt roligt att få träffas.
Karina
kommer från Sunne i Värmland och befinner sig nu ute på en
spännande bloggturné där jag trevligt nog får tillfälle att
haffa henne.
Jag har jobbat i Värmland i några år så det är alltid trevligt att få
sig en liten nostalgitripp därifrån. Under några år i slutet av
1990-talet arbetade jag som nyhetsreporter på Sveriges Television i
Karlstad och då fick jag se det allra mesta av detta vackra landskap
i både vinterskrud och sommardräkt. Även våren och hösten är
vacker där uppe, måste jag säga.
Den 1 november släppte Karina sin andra roman och jag är mycket nyfiken på
att få veta mer om den.
I
samma veva hittas en kvinna död på gården. De bestämmer sig ändå
för att flytta in i stallet och börjar renovera. Snart händer fler
märkliga saker och föreningen inser snart att det är någon som
inte uppskattar att de använder det gamla stallet …
Du
släppte romanen Bara en pärla
för två år sedan. Finns det likheter mellan den och Utan
egen vinning?
Både
ja och nej. Bara
en pärla
är en spänningsroman som utspelas i Sunne, och Utan
egen vinning
är en fristående uppföljare. När jag skulle börja skriva på en
uppföljare var planen att Emma, som är huvudperson i Bara
en pärla
också skulle vara det i nästa roman. Men ganska snabbt insåg jag
att jag hellre ville hitta på nya karaktärer. Så då fick Stina,
som var en bifigur i Bara
en pärla
träda fram och bli huvudperson.
Däremot
är miljön den samma. Det är viktigt för mig att böckerna
utspelas i Sunne eftersom jag har bott här i hela mitt liv och kan
miljöerna. Om det sedan skulle fresta någon att ta en tur hit, är
det ju bara roligt …
En
annan ingrediens i en bra bok tycker jag är kärlek, så det finns
också med på något sätt, även om det inte är det mest
framträdande.
Vad är lättast/svårast med att skriva en bok?
Det
är många saker som är svåra. Gestaltning, att knyta samman alla
trådar, att skapa trovärdiga karaktärer är bara några exempel.
Men det är också just utmaningen i det som gör skrivandet så
roligt!
Lättast
för mig är nog att hitta skrivtid med tanke på att jag jobbar
deltid.
Om ni vill följa Karinas fortsatta bloggturné går det alldeles utmärkt att göra det via hennes webbsajt HÄR.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)