lördag 25 april 2015

Gästbloggare Terese Marvelin


Idag är det dags för en gästbloggare här på bokcirkel.se igen. Jag tycker det är så trevligt att författare vill skriva här och idag lämnar jag med varm hand över ordet till Terese Marvelin. Terese är en spännande ung kvinna som arbetar som skyddsvakt och brandvärnsman. Dessutom tycker hon om att skjuta med pistol och hon tränar hårt flera gånger i veckan. Helt klart en tuff tjej. Ändå är det en feel goodroman hon skrivit. Härligt med dessa kontraster, tycker jag. Självklart har jag gillat Tereses Facebooksida - gör gärna det du också!

Tusen tack, Terese, för att du ville hälsa hälsa på hos mig!



Hallå alla! 

Terese Marvelin bakom spakarna här. Jag tänkte tipsa och berätta lite om min debutroman. Vi börjar med baksidetexten:

Rebecka lever ett riktigt singelliv.  
Hennes livsbekymmer sträcker sig som regel inte längre än hur hon ska undvika sin kollega Ernst som inte kan sluta flirta med henne och hur hon ska få Robin, sin bästa kompis, att inse att han borde sluta ligga runt.  
En dag ser hon en man på tunnelbanan som hon inte lyckas läsa och sätta fingret på, trots sin förmåga att alltid kunna fantisera fram en främlings livshistoria. När de senare möts av en slump förstår hon snabbt att det är något mycket speciellt med den mannen och att hon måste ta reda på om hon för första gången i sitt liv träffat Honom, han som är ämnat att vända upp och ner på hennes liv.  

Var lugn, allt är i sin ordning är Terese Marvelins debutroman, en historia i feel good-anda om kärlek, vänskap, svek, vardagsbekymmer och livskriser. 

Boken är en klassisk chick lit på det sättet att du får följa med en helt vanlig kvinna under en stund i hennes liv. Hon flyger inte på drakar, jobbar inte som privatdetektiv och besitter inga superkrafter. Hon är alltså en vanlig kvinna, kanske precis som dig och definitivt precis som mig. 

Resan som vi får följa med på kommer att få dig att gråta av skratt men även att skratta av gråt. Fundera på den meningen ett tag. Det är djupt, men det är sant. 

Vill du läsa så lättsmält att det rinner genom kroppen på dig passar boken inte dig. För den kommer att stanna till vid ditt hjärta och den kommer att göra ett avtryck. 

Målgruppen för boken, den var till en början kvinnor. 95 % av mina läsare är kvinnor men dom 5 % män som läst boken har uppskattat den enormt. Målgruppen åldermässigt… hm… Det är svårt att avgöra. Det går liksom inte att avgöra att någon borde tycka om en bok bara för att han eller hon är i en viss ålder. Ska vi säga 20-55 år? Då har vi safe’at lite. Alla som kan identifiera sig med en helt vanlig kvinna i 30-årsåldern kommer att uppskatta Rebecka och boken. 

Tänk dig det mest vardagliga problem du har. Kanske att det mysiga ljuset du tände vid din sida brann ut och att du nu måste resa dig upp för att hämta tändstickor. Fundera nu på det jobbigaste du någonsin varit med om. Kanske har din man sedan 20 år tillbaka precis berättat att han har hittat någon ny. Kontrasterna är stora, eller hur? Det är det boken handlar om. 

Livet med både total lycka och stora besvikelser.

Var lugn, allt är i sin ordning kommer att erbjuda en flykt från din egen vardag till en plats och ett liv som både roar och oroar.

Boken köps billigast HÄR på Adlibris. Det går också bra att maila mig på: info@teresemarvelin.se för att köpa ett signerat exemplar.

torsdag 23 april 2015

Världsboksdagen firas och mässa på gång



Idag firas Världsbok- och upphovsrättsdagen runt om på jorden och det är ett utmärkt tillfälle att hylla författare och journalister för allt viktigt arbete som ständigt görs. Själv är jag både journalist och författare och därför känns det extra viktigt att slå ett slag för denna speciella dag.
Enligt Unesco är idag 123 miljoner ungdomar mellan 15-24 år analfabeter och av dessa är två tredjedelar flickor. Den unga fredspristagaren Malala Yousafzai, som blev skjuten på väg till skolan, har sagt dessa tänkvärda ord:
Låt oss ta upp våra böcker och pennor. De är våra mest kraftfulla vapen.
Oerhört klokt sagt, tycker jag, för med våra pennor och ord kan vi påverka och förändra världen. Jag har velat göra världen lite bättre och velat att människor ska förstå varandra lite mer genom att skriva reportageboken Våra älskade orkade inte leva.
Idag kan jag dessutom stolt berätta att min bok kommer att finnas med på vårens AVTRYCK i Färjenäs på Hisingen. Det är den kreativa keramikern Ulrica Elmberg som är samordnare för evenemanget där ett 20-tal hantverkare medverkar med sina olika alster och jag är en av dem som bjudits in. 
Det känns faktiskt som om boken med sitt målade omslag passar lite extra bra på en hantverksmässa. På bilden ovan kan ni se originalet som jag har målat i akvarell och bredvid står boken när den är färdigtryckt. Det känns väldigt hedrande att få finns med i ett så fint sällskap som det kommer att bli i Färjenäs och jag ser redan fram emot helgen den 8-10 maj.
Någon gång under dagarna kommer jag att finnas på plats för att signera böcker, men exakt när det blir återkommer jag till.
Välkommen dit!

fredag 10 april 2015

Vill du blogga om Våra älskade orkade inte leva?



Jag som har bokcirkel.se är inte bara en läsande bokcirkeldeltagare utan jag skriver även egna böcker. Min senaste är en reportagebok som heter Våra älskade orkade inte leva och den är en bok om självmord. Den sprids så fint över landet och jag tror att den kan vara till både tröst och stöd för människor som förlorat en nära anhörig i självmord. I boken intervjuar jag åtta människor som mist en, två eller rent av tre familjemedlemmar i suicid och jag talar också med två personer som i sina yrkesroller träffar både anhöriga och dem som går i självmordstankar - en psykoterapeut och en präst.
Alla medverkar med sina rätta namn för att motverka de tabun som fortfarande finns kring självmord. Vi vill visa att vi vågar prata om något av det allra svåraste och värsta som kan hända; att en älskad person inte orkar leva längre utan tar sitt liv.
Vågar du också prata om det? Vågar du skriva om det? Har du en blogg? Då kanske du vill ha ett recensionsexemplar av Våra älskade orkade inte leva?
Under förutsättningen att du skriver en recension eller berättar om andra tankar som dyker upp när du läser boken och skickar länken till mig, så jag kan länka vidare till dig, får du gärna ett exemplar hem i brevlådan. Min förläggare Annika Bengtsson på Grim förlag och jag tycker att ämnet är så viktigt att vi vill uppmana ännu fler att våga prata om självmord - för alla drabbade anhörigas skull.
De är nämligen inte så ensamma som de ofta känner sig. Varje år tar ungefär 1 500 personer livet av sig i Sverige och det betyder en person var sjätte timme, året runt. Alla lämnar chockade och förtvivlade anhöriga efter sig. Kring 15 000 personer försöker ta sitt liv varje år och ännu fler, det kan vara hundra gånger så många säger forskare inom området, bär på självmordstankar. Därför är självmord ett stort samhällsproblem och att tala om det kan hjälpa både dem som hamnat i negativa tankar och de anhöriga.
Hör av dig via mejl till joanna@bjorkqvist.org eller till info@grimforlag.se om du är intresserad av att få ett recensionexemplar att blogga om!

måndag 6 april 2015

Bokcirkelträffen inget aprilskämt


Hos Cattis med Sussie, Åsa Ö, Catrin, Fia och Joanna

När jag kom hem från bokcirkelträffen onsdagen den 1 april skyndade jag mig att lägga upp en ny status på Facebook. Så här inledde jag:
Fy fan för bokcirklar. Jag hatar min. Bara idioter där. Inget kan de om böcker heller. Ikväll hade vi träff igen och jag skulle hellre dö än gå dit nästa månad. Jag lägger ner skiten!!!!!! BLÄÄÄÄÄÄÄ! 
Jag misstänkte att flera av flickorna skulle logga in på Facebook när vi skilts åt, för de brukar de göra och jag kunde inte låta bli att skoja lite. Efter inledningen kom en blankrad och sedan skrev jag detta:

April, april! 
Jag ÄLSKAR bokcirkeln och vi har haft en riktigt trevlig kväll där vi börjat spåna på inte mindre än TRE trevliga aktiviteter utanför själva cirkeln - mysigt! TUSEN tack, alla härliga flickor för en fantastiskt trevlig kväll och särskilt tack till värdinnan för LJUVLIG (och ständigt specialgjord!) mat!

Effekten blev härlig! Många av flickorna höll på att sätta i halsen och trodde att jag blivit galen när de började läsa, men när de sedan läste vidare drog de en lättnadens suck. Och visst var det ett aprilskämt; vi hade en fantastiskt trevlig afton tillsammans - precis som vanligt.

Det som däremot inte var som vanligt var att kvällens värdinna bjöd på middag, eftersom hon har fyllt jämnt. Temat var mexikanskt och det var dukat med både duk och skålar som hon själv köpt i Mexiko när hon var där på resa. Vi var alla imponerade av att hon tagit så enormt stor hänsyn till alla olika smakriktningar, allergier och kosthållningar. Det var fanns en särskild skål till den som inte äter kött, en annan till den som inte gillar lök och speciellt bröd till de glutenintoleranta. Vilken omsorg!

Att var fantastiskt gott och vi åt och åt och åt. Även efterrätten var ljuvlig; jordgubbar och kardemumma i botten och ovanpå vit chokladmousse. En ren njutning.

Vi nöjde oss inte med att enbart äta maten, utan vi pratade mycket om mat också. Faktum är att vi pratade så mycket om mat att vi tyckte att vi borde ha en matcirkel också, inte bara en bokcirkel. Mat är ju ett ämne som ofta dyker upp hos oss och det ligger om väldigt varmt om hjärtat. Eller kanske snarare om magen.

Men självklart hann vi även prata bok. Mars månads bokcirkelbok var Kranvridarna av Karin Brunk Holmqvist och ungefär hälften av gänget hade läst eller lyssnat på den. Något som samtliga tyckte var att det var ett väldigt långsamt tempo boken igenom. Det hände nästan ingenting och det som hände kändes väldigt förutsägbart och ganska ointressant.

Någon sa att den var lättläst och fick medhåll av alla utom mig. För min del var den nämligen inte alls lättläst. Visst var den enkel i språket och innehöll inga som helst svåra ord, men jag blev så irriterad över så många saker i boken att jag svårligen kunde ta mig igenom den. Jag var tvungen att lägga ifrån mig den flera gånger, för att jag blev så irriterade över framför allt dialoger som jag tyckte var så dåliga.

När jag läste kunde jag riktigt känna hur författaren suttit och skrockat över vilken skojig dialog hon skapat, men jag blev bara så himla trött. Det var verkligen inte roligt alls, tyckte jag. Titeln Kranvridarna är lite kul och den kommer sig av att det är några äldre kvinnor som har en vinklubb och de träffas en gång i månaden och dricker vin tillsammans. Ibland är det flaskor och ibland bag-in-boxvin som gäller och av det senare kom sig förstås namnet.

Ett par exempel på riktigt vissen dialog kommer här:

- Var kommer vinet ifrån? undrade Carita.
- Från vindruvor, så klart. Gudrun hällde upp mer vin.

Alltså, allvarligt talat. Det är en klubb för kvinnor i 60+-åldern och de är goda vänner som dricker vin tillsammans. ALLA vet naturligtvis att vinet kommer från vindruvor. Att skriva det på det sättet är inte alls roligt i min värld. Det är bara tyket och plumpt. Det sägs inte ens med en blinkning, utan samtalet går bara vidare och de börjar prata om att Orvar varit hos Greta. Hade jag fått ett liknande svar av någon av mina väninnor hade jag tyckt att det var både dumt och förklenande. Goda vänner pratar inte så med varandra. Dessutom är ju frågan högst adekvat. I en vinklubb bör man väl diskutera vinets ursprung? Precis som vi diskuterar språk, stil och innehåll när vi pratar om böcker i bokcirkeln.

En annan dialog som känns fullständigt knäpp med tanke på bokens tanter-som-dricker-vin-tema:

- Några flaskor rödtjut måste jag köpa.
- Rödtjut? Vad är det?
- Rödvin såklart.

FINNS det verkligen kvinnor i en vinklubb som aldrig hört talas om begreppet rödtjut? För mig förefaller det orimligt. Det är inget ord jag själv använder, men jag vet utan tvekan vad det är.

På sidan 144 kände jag av måttet var rågat för mig. Då orkade jag inte med boken längre. Jag retade mig alldeles för mycket på precis allt i hela boken och de senaste tio sidorna hade jag lagt ifrån mig eländet minst sju gånger, men trots det plockat upp den igen för den var ju ändå rätt tunn och jag borde kunna ta mig igenom den. Fast det gick alltså inte.

Jag fick medhåll av en annan i gänget. Hon kunde tyvärr inte vara med under kvällen, men hon var tapprare än jag för hon läste faktiskt ut boken. Dock skrev hon i mejl till oss så här:

"Boken var för mig helt poänglös.Väntade och väntade på att "plotten" skulle dyka upp, men när halva boken var avklarad insåg jag att inget kommer att hända! Allt bara rullar på i ett makligt och ointressant tempo. Men jag kämpade i alla fall på och kom igenom hela! Kändes som att det var författaren och inte jag som hade behållning av den. Många "kvicka" repliker som antagligen skulle vara underhållande, men som bara blev banala, tyckte jag."

Mejlet fortsätter lite till, men jag nöjer mig med att citera det ovan. Jag blev så otroligt glad över hennes ord och åsikter, för jag kände ju exakt samma sak. Så skönt att slippa vara ensam negativitetsminister, för jag var verkligen provocerad av bokens taffliga innehåll, där jag för övrigt tyckte att författaren periodvis gjorde narr av Greta, och att inget som helst händer sida upp och sida ner.

Jag kan inte låta bli att undra två saker; varför blev boken skriven och varför har den sålt så bra? Båda sakerna är rena gåtorna för mig.

Till slut var det dags för april månads värdinna att plocka fram den nya bokcirkelboken som vi ska läsa och den här gången föll valet på Åsa Hellbergs senaste pocket En liten värld. Intressant nog är det den tredje boken på rad som betecknas som lättsam underhållning och feelgood. Lite ovanligt för vår cirkel.

På omslaget sitter den vackra författaren själv på en av resväskorna och spännande nog känner jag Åsa lite grann. Vi har pratat en del via våra bloggar genom åren och jag har läst både Casanovas kvinna och Sonjas sista vilja, som är två av hennes andra böcker. Jag har dessutom träffat henne när hon var på besök i köpcentret Kungsmässan och hon är en väldigt trevlig kvinna!

Nästa helg åker en väninna och jag på spa och då tror jag att En liten värld passar perfekt som läsning mellan doppen i poolerna och i väntan på middagen.

När vi skildes åt efter en otroligt god och härlig bokcirkelkväll var det gigantiska påskägget som värdinnan ställde fram som tur var inte tömt. Men vi var definitivt proppmätta när vi tog farväl i hallen.

Nästa gång ses vi hemma hos mig och då är det min tur att välja bok. Jag har redan börjat fundera, för så sällan som man väljer gäller det att det blir något riktigt bra och mitt senaste val, i februari 2014, är jag fortfarande väldigt nöjd med. Då läste vi Djävulen hjälpte mig av Caroline Eriksson och det var en riktigt bra och spännande bok som bygger på Yngsjömordet.

Får se vad jag ska hitta på den här gången, men troligen ingen feelgood i alla fall, för det har vi ju kört med ett tag nu.

Den 6 maj får vi veta - ses då!