Bokcirkelträffen inget aprilskämt

Hos Cattis med Sussie, Åsa Ö, Catrin, Fia och Joanna

När jag kom hem från bokcirkelträffen onsdagen den 1 april skyndade jag mig att lägga upp en ny status på Facebook. Så här inledde jag:

Fy fan för bokcirklar. Jag hatar min. Bara idioter där. Inget kan de om böcker heller. Ikväll hade vi träff igen och jag skulle hellre dö än gå dit nästa månad. Jag lägger ner skiten!!!!!! BLÄÄÄÄÄÄÄ! 

Jag misstänkte att flera av flickorna skulle logga in på Facebook när vi skilts åt, för de brukar de göra och jag kunde inte låta bli att skoja lite. Efter inledningen kom en blankrad och sedan skrev jag detta:

April, april! 

Jag ÄLSKAR bokcirkeln och vi har haft en riktigt trevlig kväll där vi börjat spåna på inte mindre än TRE trevliga aktiviteter utanför själva cirkeln - mysigt! TUSEN tack, alla härliga flickor för en fantastiskt trevlig kväll och särskilt tack till värdinnan för LJUVLIG (och ständigt specialgjord!) mat!

Effekten blev härlig! Många av flickorna höll på att sätta i halsen och trodde att jag blivit galen när de började läsa, men när de sedan läste vidare drog de en lättnadens suck. Och visst var det ett aprilskämt; vi hade en fantastiskt trevlig afton tillsammans - precis som vanligt.

Det som däremot inte var som vanligt var att kvällens värdinna bjöd på middag, eftersom hon har fyllt jämnt. Temat var mexikanskt och det var dukat med både duk och skålar som hon själv köpt i Mexiko när hon var där på resa. Vi var alla imponerade av att hon tagit så enormt stor hänsyn till alla olika smakriktningar, allergier och kosthållningar. Det var fanns en särskild skål till den som inte äter kött, en annan till den som inte gillar lök och speciellt bröd till de glutenintoleranta. Vilken omsorg!

Att var fantastiskt gott och vi åt och åt och åt. Även efterrätten var ljuvlig; jordgubbar och kardemumma i botten och ovanpå vit chokladmousse. En ren njutning.

Vi nöjde oss inte med att enbart äta maten, utan vi pratade mycket om mat också. Faktum är att vi pratade så mycket om mat att vi tyckte att vi borde ha en matcirkel också, inte bara en bokcirkel. Mat är ju ett ämne som ofta dyker upp hos oss och det ligger om väldigt varmt om hjärtat. Eller kanske snarare om magen.

Men självklart hann vi även prata bok. Mars månads bokcirkelbok var Kranvridarna av Karin Brunk Holmqvist och ungefär hälften av gänget hade läst eller lyssnat på den. Något som samtliga tyckte var att det var ett väldigt långsamt tempo boken igenom. Det hände nästan ingenting och det som hände kändes väldigt förutsägbart och ganska ointressant.

Någon sa att den var lättläst och fick medhåll av alla utom mig. För min del var den nämligen inte alls lättläst. Visst var den enkel i språket och innehöll inga som helst svåra ord, men jag blev så irriterad över så många saker i boken att jag svårligen kunde ta mig igenom den. Jag var tvungen att lägga ifrån mig den flera gånger, för att jag blev så irriterade över framför allt dialoger som jag tyckte var så dåliga.

När jag läste kunde jag riktigt känna hur författaren suttit och skrockat över vilken skojig dialog hon skapat, men jag blev bara så himla trött. Det var verkligen inte roligt alls, tyckte jag. Titeln Kranvridarna är lite kul och den kommer sig av att det är några äldre kvinnor som har en vinklubb och de träffas en gång i månaden och dricker vin tillsammans. Ibland är det flaskor och ibland bag-in-boxvin som gäller och av det senare kom sig förstås namnet.

Ett par exempel på riktigt vissen dialog kommer här:

- Var kommer vinet ifrån? undrade Carita.
- Från vindruvor, så klart. Gudrun hällde upp mer vin.

Alltså, allvarligt talat. Det är en klubb för kvinnor i 60+-åldern och de är goda vänner som dricker vin tillsammans. ALLA vet naturligtvis att vinet kommer från vindruvor. Att skriva det på det sättet är inte alls roligt i min värld. Det är bara tyket och plumpt. Det sägs inte ens med en blinkning, utan samtalet går bara vidare och de börjar prata om att Orvar varit hos Greta. Hade jag fått ett liknande svar av någon av mina väninnor hade jag tyckt att det var både dumt och förklenande. Goda vänner pratar inte så med varandra. Dessutom är ju frågan högst adekvat. I en vinklubb bör man väl diskutera vinets ursprung? Precis som vi diskuterar språk, stil och innehåll när vi pratar om böcker i bokcirkeln.

En annan dialog som känns fullständigt knäpp med tanke på bokens tanter-som-dricker-vin-tema:

- Några flaskor rödtjut måste jag köpa.
- Rödtjut? Vad är det?
- Rödvin såklart.

FINNS det verkligen kvinnor i en vinklubb som aldrig hört talas om begreppet rödtjut? För mig förefaller det orimligt. Det är inget ord jag själv använder, men jag vet utan tvekan vad det är.

På sidan 144 kände jag av måttet var rågat för mig. Då orkade jag inte med boken längre. Jag retade mig alldeles för mycket på precis allt i hela boken och de senaste tio sidorna hade jag lagt ifrån mig eländet minst sju gånger, men trots det plockat upp den igen för den var ju ändå rätt tunn och jag borde kunna ta mig igenom den. Fast det gick alltså inte.

Jag fick medhåll av en annan i gänget. Hon kunde tyvärr inte vara med under kvällen, men hon var tapprare än jag för hon läste faktiskt ut boken. Dock skrev hon i mejl till oss så här:

"Boken var för mig helt poänglös.Väntade och väntade på att "plotten" skulle dyka upp, men när halva boken var avklarad insåg jag att inget kommer att hända! Allt bara rullar på i ett makligt och ointressant tempo. Men jag kämpade i alla fall på och kom igenom hela! Kändes som att det var författaren och inte jag som hade behållning av den. Många "kvicka" repliker som antagligen skulle vara underhållande, men som bara blev banala, tyckte jag."

Mejlet fortsätter lite till, men jag nöjer mig med att citera det ovan. Jag blev så otroligt glad över hennes ord och åsikter, för jag kände ju exakt samma sak. Så skönt att slippa vara ensam negativitetsminister, för jag var verkligen provocerad av bokens taffliga innehåll, där jag för övrigt tyckte att författaren periodvis gjorde narr av Greta, och att inget som helst händer sida upp och sida ner.

Jag kan inte låta bli att undra två saker; varför blev boken skriven och varför har den sålt så bra? Båda sakerna är rena gåtorna för mig.

Till slut var det dags för april månads värdinna att plocka fram den nya bokcirkelboken som vi ska läsa och den här gången föll valet på Åsa Hellbergs senaste pocket En liten värld. Intressant nog är det den tredje boken på rad som betecknas som lättsam underhållning och feelgood. Lite ovanligt för vår cirkel.

På omslaget sitter den vackra författaren själv på en av resväskorna och spännande nog känner jag Åsa lite grann. Vi har pratat en del via våra bloggar genom åren och jag har läst både Casanovas kvinna och Sonjas sista vilja, som är två av hennes andra böcker. Jag har dessutom träffat henne när hon var på besök i köpcentret Kungsmässan och hon är en väldigt trevlig kvinna!

Nästa helg åker en väninna och jag på spa och då tror jag att En liten värld passar perfekt som läsning mellan doppen i poolerna och i väntan på middagen.

När vi skildes åt efter en otroligt god och härlig bokcirkelkväll var det gigantiska påskägget som värdinnan ställde fram som tur var inte tömt. Men vi var definitivt proppmätta när vi tog farväl i hallen.

Nästa gång ses vi hemma hos mig och då är det min tur att välja bok. Jag har redan börjat fundera, för så sällan som man väljer gäller det att det blir något riktigt bra och mitt senaste val, i februari 2014, är jag fortfarande väldigt nöjd med. Då läste vi Djävulen hjälpte mig av Caroline Eriksson och det var en riktigt bra och spännande bok som bygger på Yngsjömordet.

Får se vad jag ska hitta på den här gången, men troligen ingen feelgood i alla fall, för det har vi ju kört med ett tag nu.

Den 6 maj får vi veta - ses då!