tisdag 31 maj 2016

Magnifik avslutning på Norda Bar & Grill


På Norda Bar & Grill på Clarion Post Hotel med Åsa K, Millan, Malin, Cattis, Åsa Ö, Sofie, Fia, Catrin och Joanna

Det är alltid spännande att se vilket väder vi får när vi har säsongsavslutning för finns det möjlighet är vi gärna ute en del. I år hade vi en otrolig tur med vädret för det var nästan tropiskt varmt och helt underbart att stå ute i vimlet och dricka drinkar i flera timmar. Men innan vi kom så långt som till utomhusbaren hann vi förstås med att njuta av den fullständigt fantastiska brunchbuffén.

Från början var planen att vi skulle ses på den tidiga sittningen klockan 12.30 på Norda bar & Grill, men eftersom två i gänget hade förhinder ett par timmar lyckades vi ändra tiden till 14.30 och det passade alla väldigt bra. En bokcirkelflicka blev dock lite sen och skickade meddelanden längs vägen på var hon befann sig. När hon väl dök upp strax efter klockan 15 låg hon förstås lite efter i skålandet, så vi skrattade gott när hon raskt vinkade till sig vår servitris och bad om två glas bubbel som skulle serveras samtidigt. Helt underbart och väldigt klokt, tyckte vi, och vips var hon i kapp.

Det har tidigare hänt att vi bett om att få ett lite avskilt bord, men det sa jag inget om denna gång, så förvåningen och glädjen var stor när vi faktiskt fick en alldeles egen del av matsalen. Helt perfekt för oss!

Vi började med att beställa varmrätten, för en sådan ingår alltid i brunchen. Det fanns mycket gott att välja på och vi lyckades faktiskt beställa (så gott som?) alla olika rätter som fanns på menyn. Själv tog jag risotton som visade sig vara en en mycket god svamprisotto. Hon som tog Dagens fångst med fläsktärningar var också mycket nöjd med sin torsk. Även de amerikanska pannkakorna och hamburgaren fick gott betyg. Något mer var det också, så det var mycket blandad kompott och alla var nöjda.

Men allra nöjdast var vi helt klart med plockmaten från buffén. Det kostar 315 kronor för en brunch och det tyckte vi var i dyraste laget när förslaget presenterades. Hon som ätit där förut hävdade dock envist att det var värt varenda krona, så till slut tyckte vi att det kunde vara spännande. Och det var det. jag bara måste tillbaka.

Jag tror inte jag var ensam om att ha en väldigt begränsad bild av vad en brunch består av, men den bilden jag hade visade sig stämma extremt dåligt med verkligheten. Herrejösses, KAN allt detta goda vara brunch?

Jag tänker ägg och bacon (och som ickeköttätare är ju inte det någon direkt upplyftande tanke), rostade formbröd, äggröra och grillade tomater. Typ så. Inget av detta fanns. Hurra! Istället fanns skagenröra, varmrökt laxröra, sill, gravad lax, hummersoppa, rotsellerisoppa, omelett med rom och en generös asiatisk del full med sashimi och annat mumsig från den delen av världen.

Och ostar. Det fanns så ljuvliga ostar att de förtjänar ett eget stycke. En präst som var perfekt lagrad och rumstempererad. En brie som smakade precis som en riktigt fin brie ska göra. Och så en manchego och en taleggio som jag ville smuggla med mig hem i handväskan. Men jag gjorde inte det. Jag skötte mig. På toppen av detta ljuvliga fanns en hallon-lakritsmarmelad som var sinnessjukt god och passade till allt. Åh, vad vi njöt!

När vi var så mätta att vi knappt kunde röra oss var det dags för dessertbordet. Det gick inte heller av för hackor. Ojoj, vilka mousser, muffins och godisbitar. Så perfekta små portioner att man kunde ta nästan en av varje (nåja, hälften av godsakerna i alla fall) och få testa det stora utbudet. En dröm för alla som älskar sötsaker vågar jag lova. Ofattbart gott och dessutom vackert. Jag tog till och med en hjärtformad klubba som jag sög på medan vi diskuterade böcker. När åt jag en klubba senast? Många år sedan var det i alla fall, men de såg så lockande ut att jag inte kunde motstå dem.

Men ojdå, tänker kanske någon nu. Är det en matcirkel och inte en bokcirkel? Jo, det är innerst inne en bokcirkel så visst hade vi en bok att prata om också. Under maj månad skulle vi läsa Spådomen - en flickas memoarer av Agneta Pleijel.

Det blev en intressant diskussion om boken, men jag tror inte att den blev riktigt avslutad, så när vi ses igen i höst vore det trevligt att ta upp tråden igen och se om kanske fler läst ut den. Denna bok fanns inte som ljudbok så det var läsning som gällde. För min egen del har jag haft så väldigt mycket med all annan text jag arbetat med under månaden att jag endast hann läsa ungefär 70 sidor i denna bok och det grämde mig att jag börjat så sent för jag tyckte så mycket om språket att jag gärna vill läsa ut den.

Mina positiva ord väckte stor uppmärksamhet för det är ingen hemlighet att jag brukar vara den mest kritiska i gänget, men jag gillade både språket och hur författaren med sina vuxna ögon närmade sig flickan hon en gång var. Någon tyckte att boken var okej, men i det stora hela var det en kritisk skara denna eftermiddag och det största kritiken var att själva historien var ointressant för läsarna. Flera sa att det inte var givande att läsa om Pleijels funderingar för att hon i sig inte var en intressant person i sig själv och anledningen till att hon inte var det var att de inte hade någon tidigare relation till henne. Det tyckte jag var intressant för jag har endast läst Vindspejare av Pleijel tidigare och har inte någon direkt speciell relation till henne, men jag uppskattade ändå Spådomen.

Någon tyckte också att det fattades en massa ord. Vi pratar ofta om att det går att kapa hundra sidor mitt i boken, men här tyckte en av oss att det istället saknades ord för att binda ihop det hela. Samma läsare var kritisk till kniven som plötsligt dök upp och som gav berättelsen en lite udda ton. Vad var det för en konstigt kniv? Och det kan man verkligen undra.

Det fanns flera meningar i Spådomen som jag tyckte var vackra och jag ser fram emot att läsa ut boken framöver, för det vill jag verkligen göra. Här kommer ett par exempel på meningar som jag gillade lite extra och som jag inte spontant kunde hitta i den bok som en av tjejerna faktiskt hade med sig till träffen:

"Men hon försöker hitta ett korvskinn att stoppa in livet i, och dra till, och få det att hänga ihop. Livet vill inte gå ner i korvskinnet." Jamen, exakt så är det ju. Jag håller helt med. Mitt liv går heller inte ner i ett trångt korvskinn.

"Orden är som isflak. Inte för att de är kalla utan för att ingen bryr sig om vattnet mellan flaken." Men hur träffande är inte det? Så otroligt poetiskt och klokt uttryckt. När jag ser så här vackra meningar viker jag alltid in nedre hörnet så jag lätt kan hitta dem igen. Jag kan läsa tio böcker i rad utan att vika ett enda hörn, men här hade jag vikt två på endast 58 sidor. Det hör verkligen inte till vanligheterna.

Eftersom personalen behövde göra i ordning matsalen inför kvällens middagsgäster blev vi försiktigt utslängda så småningom och då gick vi till utomhusbaren istället. Det var där vi beställde både Aperola Spritz och Dagens drink som hette något med Johnny och innehöll Limoncello och Angostura bitter. Det var helt fantastiskt att stå där i solskenet utan att ens behöva en kofta.

Som vanligt hann vi prata om allt möjligt, men jag nöjer mig att säga att vi snackade shopping, bikinis, behåstorlekar och sommarplaner. Och självklar hann vi också bestämma sommarens tema. Men det visade sig vara riktigt svårt att välja så för första gången ska vi ha två olika teman som vi får välja mellan.

Det ena är att vi läser en valfri självhjälpsbok inom ett helt valfritt område eller ämne. Det andra är att vi läser en uppföljare av en författare som vi redan läst i bokcirkeln. Vad som är en uppföljare var lite oklart, men vi konstaterade att det är upp till var och en att bedöma. Antingen är det nummer två i en serie eller så är det en helt annan story av en författare vi läst tidigare. Var och en gör som den vill - det är ändå sommarlov och vi ska få vara lediga och göra lite som vi vill.

Vi hade så otroligt trevligt och mysigt på alla sätt och årets säsongsavslutning blev nästan sju timmar lång. Nästa gång vi ses är den 7 september. Vi hoppas att vi alla hinner uppleva en massa underbara saker fram tills dess.

Trevlig sommar!





fredag 20 maj 2016

Kvinnor, vin och vänner perfekt sommarläsning


Jag vet att jag omöjligen kan vara helt objektiv när det gäller åsikter om Kvinnor, vin och vänner av Annika Bengtsson, men det är en så trevlig bok att jag ändå bara måste blogga om den. Inte minst nu när vi närmar oss hängmatte- och solstolstider. Det är nämligen där den passar som allra bäst.

Annika är min förläggare på Grim förlag och jag har varit redaktör för Kvinnor, vin och vänner som författaren själv benämner som en litterär bagatell. De flesta skulle nog säga att det är en feel goodroman, men hon valde att skapa ett nytt uttryck och jag tycker det känns bra att poängtera det litterära, för jag har svårt för feel goodböcker som är flamsiga och tramsiga och om det har jag skrivit förut. Den här boken är inte det minsta fånig, trots en och annan dråplighet tillsammans med massor av vin och härliga skratt.

Jag känner mig lite som kocken Jan Boris Möller när jag nu skriver om Annikas senaste bok. Minns ni reklamen med honom? Innan jag kände Annika läste jag nämligen flera av hennes böcker och jag tyckte det var så vansinnigt bra. Kråkprinsessan var den första jag läste och jag kunde inte släppa Solbritt på flera dagar. Eller veckor om sanningen ska fram. Hon kröp verkligen under skinnet på mig. Sedan fortsatte jag raskt med både Glömskelunden och Snökupan. Och de var bra allihop. Särskilt Carina i Snökupan fick en speciell plats i mitt hjärta.

När vi lärt känna varandra lite kom Mellan raderna och det var då den mest positiva av Annikas böcker, så här kunde man ana en liten ny inriktning. Det var dock bara tillfälligt för därefter kom Sorgbägare och det var den första boken jag var redaktör för. Också mycket bra, men med mörka inslag som är så karakteristiska för Annika.

För något år sedan bestämde sig Annika dock för att utmana sig själv och skriva en feel goodroman. Hon ville låta tre av sina tidigare karaktärer träffas på Fridhems folkhögskola och gå kursen Blogga om böcker tillsammans. Det är Carina från Snökupan, Boel från Mellan raderna och Caroline från Sorgbägare som möts en solig sommarvecka och det gjorde mig så glad när jag fick veta att jag skulle få umgås med dessa spännande kvinnor ännu en gång. Hurra!

När jag fick manuset i min hand, för att redaktörsläsa det, var det som att återse gamla vänner från förr. Det var så himla trevligt!

Kvinnor, vin och vänner är verkligen just det som titeln och omslaget tyder på; en trevlig och lättsam roman som passar perfekt lata sommardagar och det är här Jan Boris Möller kommer in. Han får betalt för att säga att han använder Kockens kryddor, men det spelar ingen roll för han använder Kockens kryddor i alla fall. Det har han alltid gjort.

Det är nästan samma sak. Jag älskar Annika Bengtsson böcker. Skillnaden på herr Möller och mig är att jag inte får betalt för att säga det. Men det spelar ingen roll. Det har jag ändå alltid gjort.

Så vill du har mysigt i sommar är kvinnor, vin och vänner såväl IRL som i bokform ett hett tips.




torsdag 5 maj 2016

Sommarkänsla på majträffen



Hos Sussie med Catrin, Åsa K, Sofie, Åsa Ö och Joanna

Knappt hälften av gänget fanns på plats denna soliga afton i början av maj. Även om vi vanligen träffas den första onsdagen i månaden och detta var just den första onsdagen i maj, så slängde vi in kvällen träff så sent som förra gången vi sågs. I maj och juni brukar vi improvisera lite för att det ska passa så många som möjligt och den här gången innebar improvisationen att vi lade träffen precis där den borde ligga.

Det betyder att vi kommer att hinna ses en gång till innan månaden är slut, för säsongsavslutningen har vi lagt in lördag den 28 maj, då vi ska äta brunch tillsammans. Detta innebär att juniträffen stryks och att vi ses igen onsdag den 7 september. Notera att samtliga måste svara på kommande mejl angående brunchen. Bord är bokat, men definitivt besked om hur många vi blir behöver lämnas om en vecka.

Förra månadens bok Livbåten av Charlotte Rogan hade flera både läst och lyssnat på. De som läst den inbundna utgåvan noterade särskilt att det var en ovanligt vacker bok med sina rundade hörn och de snyggt satta sidorna med behagligt stor text och lättläst typsnitt. De som lyssnat tyckte att uppläsaren Martina Nilsdotter var väldigt monoton och trist i sitt sätt att läsa. Detta tyckte lyssnarna påverkade intrycket av boken och gjorde att man aldrig kom riktigt nära Grace, som var huvudpersonen i berättelsen.

Men det var inte något som gällde enbart för de som lyssnat. Tvärtom tyckte alla att det var svårt att identifiera sig med Grace och att hon framstod som en ganska blek och rent av osympatisk person, som det var svårt att engagera sig i. Ingen av oss kom direkt henne inpå livet trots att handlingen utspelade sig under en så begränsad tid och så gott som på en enda plats, nämligen i livbåten. Egentligen fanns det stora möjligheter för författaren att verkligen skildra en kvinna i en extremt utsatt position där liv och död hela tiden ställs på sin spets, men det gjordes aldrig. En luddigt figur som ingen var speciellt förtjust i, tyckte vi sammantaget.

Vi pratade också lite om könsroller och maktpositioner. Handlingen i boken utspelar sig 1914 och på den tiden hade kvinnor inte ens rösträtt, men ändå lyckades de rösta fram att livet av den person som hela tiden varit kapten på skutan, eller livbåten då, och ledare.

Just det faktum att de hade lottdragning om vilka av männen som skulle leva eller hoppa över bord tyckte var var en sådan sak som drog ner trovärdigheten . I en krissituation gör människor allt för att överleva. De går bokstavligt talat över lik för att rädda sitt eget skinn och detta ligger i människans natur. Även om en person blir överfallen av en björn eller ett lejon och oddsen att hen överlever är väldigt låga finns det ingen i det läget som ger upp utan strid. Det blir bokstavligt talat en kamp på liv och död.

Därför förefaller det osannolikt att människor frivilligt väljer att hoppa över bord för att rädda för dem helt okända människor (inte ens sina egna barn, utan okända tanter som inte tillför gruppen något alls) bara för att de dragit det kortaste strået i en märklig tävling. Det hade varit mer rimligt om de i panik knuffat någon annan över bord för att själv ha en större chans att överleva.

Mycket av kvällen gick annars åt till att prata om resor och då faktiskt inte i huvudsak våra egna utan våra barns. Lite annorlunda. Vi pratade också om annat som handlade om att vara tonårsförälder och precis som vi gjort under alla de år vi har hållit ihop är det intressant och givande att höra hur andra har det och bolla sina egna tankar och funderingar mot andras erfarenheter och upplevelser.

Vi hann också prata lite jobb och framtid och det är alltid trevligt att hinna med det också, för på något märkligt sätt händer det alltid saker inom gruppen, trots att vi befinner oss mitt i livet där det annars kan tänkas vara superstabilt hela tiden.

Att vi pratade om sjukdomar, åkommar och kroppsliga bekymmer också är inget vi tänker erkänna, för sånt gör ju bara äldre människor med krämpor och dit räknar vi oss verkligen inte.

Till slut blev det dags för kvällens värdinna att plocka fram månadens bokcirkelbok och den här gången ska vi läsa Agneta Pleijels självbiografiska Spådomen: en flickas memoarer, som nominerade till Augustpriset 2015. Det ska bli mycket spännande att se vad vi tycker om den.

Nu är det bara drygt tre veckor kvar innan vi ses nästa gång och det är bara att hoppas att det blir lika fint väder då!