Magnifik avslutning på Norda Bar & Grill
På Norda Bar & Grill på Clarion Post Hotel med Åsa K, Millan, Malin, Cattis, Åsa Ö, Sofie, Fia, Catrin och Joanna
Det är alltid spännande att se vilket väder vi får när vi har säsongsavslutning för finns det möjlighet är vi gärna ute en del. I år hade vi en otrolig tur med vädret för det var nästan tropiskt varmt och helt underbart att stå ute i vimlet och dricka drinkar i flera timmar. Men innan vi kom så långt som till utomhusbaren hann vi förstås med att njuta av den fullständigt fantastiska brunchbuffén.

Det har tidigare hänt att vi bett om att få ett lite avskilt bord, men det sa jag inget om denna gång, så förvåningen och glädjen var stor när vi faktiskt fick en alldeles egen del av matsalen. Helt perfekt för oss!
Vi började med att beställa varmrätten, för en sådan ingår alltid i brunchen. Det fanns mycket gott att välja på och vi lyckades faktiskt beställa (så gott som?) alla olika rätter som fanns på menyn. Själv tog jag risotton som visade sig vara en en mycket god svamprisotto. Hon som tog Dagens fångst med fläsktärningar var också mycket nöjd med sin torsk. Även de amerikanska pannkakorna och hamburgaren fick gott betyg. Något mer var det också, så det var mycket blandad kompott och alla var nöjda.

Jag tror inte jag var ensam om att ha en väldigt begränsad bild av vad en brunch består av, men den bilden jag hade visade sig stämma extremt dåligt med verkligheten. Herrejösses, KAN allt detta goda vara brunch?
Jag tänker ägg och bacon (och som ickeköttätare är ju inte det någon direkt upplyftande tanke), rostade formbröd, äggröra och grillade tomater. Typ så. Inget av detta fanns. Hurra! Istället fanns skagenröra, varmrökt laxröra, sill, gravad lax, hummersoppa, rotsellerisoppa, omelett med rom och en generös asiatisk del full med sashimi och annat mumsig från den delen av världen.

När vi var så mätta att vi knappt kunde röra oss var det dags för dessertbordet. Det gick inte heller av för hackor. Ojoj, vilka mousser, muffins och godisbitar. Så perfekta små portioner att man kunde ta nästan en av varje (nåja, hälften av godsakerna i alla fall) och få testa det stora utbudet. En dröm för alla som älskar sötsaker vågar jag lova. Ofattbart gott och dessutom vackert. Jag tog till och med en hjärtformad klubba som jag sög på medan vi diskuterade böcker. När åt jag en klubba senast? Många år sedan var det i alla fall, men de såg så lockande ut att jag inte kunde motstå dem.
Men ojdå, tänker kanske någon nu. Är det en matcirkel och inte en bokcirkel? Jo, det är innerst inne en bokcirkel så visst hade vi en bok att prata om också. Under maj månad skulle vi läsa Spådomen - en flickas memoarer av Agneta Pleijel.

Mina positiva ord väckte stor uppmärksamhet för det är ingen hemlighet att jag brukar vara den mest kritiska i gänget, men jag gillade både språket och hur författaren med sina vuxna ögon närmade sig flickan hon en gång var. Någon tyckte att boken var okej, men i det stora hela var det en kritisk skara denna eftermiddag och det största kritiken var att själva historien var ointressant för läsarna. Flera sa att det inte var givande att läsa om Pleijels funderingar för att hon i sig inte var en intressant person i sig själv och anledningen till att hon inte var det var att de inte hade någon tidigare relation till henne. Det tyckte jag var intressant för jag har endast läst Vindspejare av Pleijel tidigare och har inte någon direkt speciell relation till henne, men jag uppskattade ändå Spådomen.
Någon tyckte också att det fattades en massa ord. Vi pratar ofta om att det går att kapa hundra sidor mitt i boken, men här tyckte en av oss att det istället saknades ord för att binda ihop det hela. Samma läsare var kritisk till kniven som plötsligt dök upp och som gav berättelsen en lite udda ton. Vad var det för en konstigt kniv? Och det kan man verkligen undra.
Det fanns flera meningar i Spådomen som jag tyckte var vackra och jag ser fram emot att läsa ut boken framöver, för det vill jag verkligen göra. Här kommer ett par exempel på meningar som jag gillade lite extra och som jag inte spontant kunde hitta i den bok som en av tjejerna faktiskt hade med sig till träffen:
"Men hon försöker hitta ett korvskinn att stoppa in livet i, och dra till, och få det att hänga ihop. Livet vill inte gå ner i korvskinnet." Jamen, exakt så är det ju. Jag håller helt med. Mitt liv går heller inte ner i ett trångt korvskinn.
"Orden är som isflak. Inte för att de är kalla utan för att ingen bryr sig om vattnet mellan flaken." Men hur träffande är inte det? Så otroligt poetiskt och klokt uttryckt. När jag ser så här vackra meningar viker jag alltid in nedre hörnet så jag lätt kan hitta dem igen. Jag kan läsa tio böcker i rad utan att vika ett enda hörn, men här hade jag vikt två på endast 58 sidor. Det hör verkligen inte till vanligheterna.
Eftersom personalen behövde göra i ordning matsalen inför kvällens middagsgäster blev vi försiktigt utslängda så småningom och då gick vi till utomhusbaren istället. Det var där vi beställde både Aperola Spritz och Dagens drink som hette något med Johnny och innehöll Limoncello och Angostura bitter. Det var helt fantastiskt att stå där i solskenet utan att ens behöva en kofta.

Det ena är att vi läser en valfri självhjälpsbok inom ett helt valfritt område eller ämne. Det andra är att vi läser en uppföljare av en författare som vi redan läst i bokcirkeln. Vad som är en uppföljare var lite oklart, men vi konstaterade att det är upp till var och en att bedöma. Antingen är det nummer två i en serie eller så är det en helt annan story av en författare vi läst tidigare. Var och en gör som den vill - det är ändå sommarlov och vi ska få vara lediga och göra lite som vi vill.
Vi hade så otroligt trevligt och mysigt på alla sätt och årets säsongsavslutning blev nästan sju timmar lång. Nästa gång vi ses är den 7 september. Vi hoppas att vi alla hinner uppleva en massa underbara saker fram tills dess.
Trevlig sommar!
Kommentarer