söndag 25 juni 2017

Boktips för blivande författare

min författarblogg skriver jag mest om mitt eget författarskap, men jag skriver också ibland om mitt arbete som redaktör. Det här med begrepp och terminologi är svårt och många undrar över skillnaden mellan lektör och redaktör. Jag föredrar att vara redaktör eftersom det passar min petighet allra bäst.

En lektör arbetar vanligen med manuset som helhet. I början blir det fler kommentarer än mot slutet och sedan sammanfattas hela manuset när det gäller bland annat språk, karaktärer, tempo och handling övergripande på några sidor.

En redaktör kommer oftast in mot slutet. Ofta har författaren då redan haft några testläsare (det kan vara ärliga, läsvana vänner, författarkollegor eller andra du litar på) och kanske en lektör och slutligen kommer en redaktör in som petar i allt från kommatecken och ordval till karaktärer och händelseförlopp. Tanken är att det då ska vara finliret som återstår. Grovjobbet är redan gjort, troligen under några intensiva redigeringsrundor.

Detta leder oss till själva redigeringen. När det gäller böcker handlar redigeringen om att putsa, fixa och få texten att skina som nyputsat silver. Det är ett viktigt arbete. När de flesta tycker att de är helt klara och att manuset är redo för utgivning i bokform återstår ofta ett par, tre månader av gediget redigeringsarbete. Det gäller för såväl debutanter som etablerade författare. De flesta vet att en text mår väl av att nagelfaras av någon utifrån och sedan förädlas så att den når sin fulla potential.

Men vad är det man ska fokusera på när man redigerar? Den frågan får jag ofta när blivande författare vill anlita mig som redaktör, det vill säga en extern läsare i slutfasen av skrivandet. "Vad ska jag tänka på innan du får texten?" är den i särklass vanligaste frågan jag får. Om man anlitar en lektör eller redaktör kommer denne säkert att ge en massa konkreta förslag på just din text, men faktum är att du själv som författare kan göra en hel del innan ditt manus når en lektör eller redaktör. Om du själv gör en stor del av jobbet från början kommer du att få ännu mer konkret feedback som lyfter din text till oanade höjder.

Nyligen kom en bok som är riktigt bra, pedagogisk och strukturerad när det gäller just redigeringsarbetet. I Steg för steg till ett perfekt manus av Sissel Myrup får du en massa verktyg för att vässa ditt manus ytterligare. Oavsett hur klar du tycker att du är är jag säker på att det finns något för alla författare i vardande att hämta här.

Precis som titeln antyder lotsas du steg för steg och det finns dessutom utmärkta checklistor att bocka av längs vägen. Det finns många böcker som handlar om själva skrivandet och att marknadsföra och sälja böcker, men just redigeringsfasen har varit lite styvmoderligt behandlad fram tills nu.

Under sommaren brukar många hitta lite tid för att fila på det där manuset som vilat i skrivbordslådan (numera är det förstås i datorn, men ni förstår principen) och då är denna bok en perfekt vän att hålla i handen. Jag läste Steg för steg till ett perfekt manus som redaktör och så fort jag fick texten insåg jag att detta blir en bok som kommer att hjälpa många framöver. Den är precis som tydlig, peppande och konkret som den behöver vara.

En tredjedel av alla svenskar drömmer om att skriva en bok. Med Steg för steg till ett perfekt manus kommer du helt säkert närmare din dröm. Jag rekommenderar varmt denna genomtänkta och välskrivna bok, så vad väntar du på? Skriv på och sedan är det bara att grotta ner dig i den härliga redigeringsfasen då allt får liv på riktigt. När du gått igenom alla tips som finns i den nätta boken på 70 sidor kommer du säkert att ha ett kanonmanus. Då läser jag gärna det.

Tillsammans ser vi till att ännu fler fantastiska böcker når handeln.

Lycka till med redigeringen - den är värd varje minut av din tid!

lördag 10 juni 2017

Säsongsavslutning i busväder


                       

Hos Fia med Sofie, Åsa Ö, Malin, Catrin och Joanna


Det var en riktigt ruskig kväll när vi träffades hemma hos kvällens värdinna och vi fick nöja oss med att njuta av den vackra trädgården inifrån. Det blåste stormbyar och regnet piskade, men vi hade det i alla fall mysigt inomhus.

Det blev en del sena avhopp under dagen, men så är det ibland. Det är säkert den långa och kalla våren som varit en del av boven i dramat, för flera var förkylda och kom inte av den anledningen. Det brukar vara andra skäl i juni, men så kan det bli.

Vi som var på plats fick desto mer gott att äta. Vi bjöds på både kokt ägg och rökt lax och det allra vackraste och godaste var förstås den fina marängtårtan som trollades fram som en välkommen efterrätt mot slutet av kvällen.

Den här gången var vi ganska disciplinerade och pratade direkt om maj månads bok, Alla delar av dig av Charlotta von Zweigbergk. Vi var flera som läst eller lyssnat på den och vi tyckte att grundidén var intressant, men att det också var en smått bisarr historia. Handlingen kretsar kring Simon, som är psykolog och som bjuder sex personer till en ö för att göra en psykologisk studie på människor som fått nya organ. Redan första kvällen börjar dock de inbjudna misstänkta att allt inte står rätt till och känslan blir lite som i Och så var de bara en (tidigare Tio små negerpojkar) av Agatha Christie. De är isolerade ute på en ö och vad ska hända egentligen? Simon verkar inte helt frisk, men hur illa är det egentligen?

En del tyckte att Simon var för otäck som person och att han inte kändes trovärdig. De tyckte att han var alldeles för fixerad vid det som han ser som sin stora uppgift här i livet och att han borde ha släppt tankarna på att genomföra sin plan för flera år sedan. Exakt vad det handlar om avslöjar jag inte här i bloggen, men det är väldigt centralt för handlingen, så utan den fixa idén hade det knappast blivit en bok.

Någon reagerade också på tidslinjen i boken för den började i nutid och gick sedan rejält tillbaka i tiden för att sedan avslutas i nutid igen.

Själv köpte jag faktiskt det mesta i boken, men höll absolut med om att Simon var otäck. Jag såg honom dock som psykiskt störd och genom det kom han undan med mycket av sina knepigheter och idéer. Jag har börjat lyssna lite mer på böcker och för mig är det fortfarande stor skillnad på att läsa och lyssna, men jag tycker att det går allt bättre och den här boken passade bra att lyssna på. Uppläsaren Maria Lyckow var bra och även om tillbakablicken inte kändes helt nödvändig för berättelsen störde den inte lyssningen, vilket tidshopp faktiskt kan göra.

Vi trodde nog att samtalet kring boken skulle leda till fler egna reflektioner kring organdonation, men riktigt så blev det faktiskt inte. Kanske för att vi spontant berört ämnet tidigare, men kanske också för att vi hade så mycket annat att prata om också.

Jag vill ändå gärna passa på att tipsa alla om att antingen berätta för sina nära och kära om de vill donera sina organ eller inte om möjligheten skulle dyka upp i framtiden eller gå in på Vita arkivet och fylla in hur man vill ha det. Där kan man även fylla i en hel del annat. Att fundera på sin egen död och begravning när man är fullt frisk och har tänkt att leva många år till kanske känns konstigt, men när jag gjorde det för flera år sedan var det av omtanke om mina närmaste. Om något plötsligt skulle hända mig ville jag inte att de skulle behöva ställas inför de svåra besluten, utan jag ville hjälpa dem genom att berätta vad jag själv önskade. I den kris som alltid uppstår när någon går bort är det ändå möjligt att göra det lite, lite lättare för de anhöriga och det tyckte jag var så värdefullt att jag inte tvekade en sekund på att ta ställning och skriva ner mina tankar.

Resten av kvällen kom att till stor del ägnas åt våra arbetsliv. Någon har arbetat på samma ställe i 25 år och är därmed inbjuden till en Veteranfest, medan några andra söker nya jobb mitt i livet. Det är så kul med denna bokcirkel, för vi är verkligen en härligt brokig samling kvinnor.

Vi diskuterade också vilket tema vi ska ha under sommaruppehållet, då vi läser lite friare än vanligt. Jag tycker att det har varit roligt när vi haft teman som gått lite utanför boxen och inte varit typ biografier eller deckare, utan valfri bok där färgen orange dominerat omslaget eller prisvinnande böcker. Alltså försökte jag själv komma på något inför juniträffen.

Då kom jag att tänka på en bok som jag funderade på att välja senast jag valde bok, men den föll helt bort eftersom den är på 600 sidor och det är omöjligt för de flesta av oss att hinna läsa så många sidor på en enda månad. Jag kunde ändå inte släppa tankarna på den utan jag ville trots allt läsa den eftersom jag har hört så mycket gott om den. Den heter Ljuset vi inte ser och är skriven av Anthony Doerr. Jag tänkte att man skulle kunna ha temat att ordet INTE ska finnas med i titeln. Jag googlade lite och upptäckte att det finns många böcker med INTE i titeln, så jag funderade vidare på om man skulle kunna tänka sig en motsats till INTE för att få lite större valfrihet, men det finns ju inget klockren motsvarighet till detta ord, så jag fick tänka vidare. Då funderade jag på om vi skulle kunna ha en negation till, nämligen ordet ALDRIG.

Efter lite googlande även där bestämde jag mig för att lansera idén och den föll i god jord, så under sommaruppehållet läser vi valfri bok där titeln innehåller INTE eller ALDRIG. Vi konstaterade att det är ett tema som inte hade känts lika bra under vintern, då mycket är mörkt och tungt, men på sommaren kan det fungera väl tillsammans med sol, värme och sköna dagar. Böckerna på bilden är några av dem jag hittade i min bokhylla och som passar temat. En del känner vi igen som tidigare bokcirkelböcker, men om någon inte hunnit läsa dem kan de vara bra tips.

Nu återstår bara att önska er alla en riktigt fin sommar och så ses vi igen till hösten. Observera när träffen äger rum, för den är en tisdag och inte en onsdag.

Ha en riktigt härlig sommar!