Säsongsavslutning i busväder

                       

Hos Fia med Sofie, Åsa Ö, Malin, Catrin och Joanna

Det var en riktigt ruskig kväll när vi träffades hemma hos kvällens värdinna och vi fick nöja oss med att njuta av den vackra trädgården inifrån. Det blåste stormbyar och regnet piskade, men vi hade det i alla fall mysigt inomhus.

Det blev en del sena avhopp under dagen, men så är det ibland. Det är säkert den långa och kalla våren som varit en del av boven i dramat, för flera var förkylda och kom inte av den anledningen. Det brukar vara andra skäl i juni, men så kan det bli.

Vi som var på plats fick desto mer gott att äta. Vi bjöds på både kokt ägg och rökt lax och det allra vackraste och godaste var förstås den fina marängtårtan som trollades fram som en välkommen efterrätt mot slutet av kvällen.

Den här gången var vi ganska disciplinerade och pratade direkt om maj månads bok, Alla delar av dig av Charlotta von Zweigbergk. Vi var flera som läst eller lyssnat på den och vi tyckte att grundidén var intressant, men att det också var en smått bisarr historia. Handlingen kretsar kring Simon, som är psykolog och som bjuder sex personer till en ö för att göra en psykologisk studie på människor som fått nya organ. Redan första kvällen börjar dock de inbjudna misstänkta att allt inte står rätt till och känslan blir lite som i Och så var de bara en (tidigare Tio små negerpojkar) av Agatha Christie. De är isolerade ute på en ö och vad ska hända egentligen? Simon verkar inte helt frisk, men hur illa är det egentligen?

En del tyckte att Simon var för otäck som person och att han inte kändes trovärdig. De tyckte att han var alldeles för fixerad vid det som han ser som sin stora uppgift här i livet och att han borde ha släppt tankarna på att genomföra sin plan för flera år sedan. Exakt vad det handlar om avslöjar jag inte här i bloggen, men det är väldigt centralt för handlingen, så utan den fixa idén hade det knappast blivit en bok.

Någon reagerade också på tidslinjen i boken för den började i nutid och gick sedan rejält tillbaka i tiden för att sedan avslutas i nutid igen.

Själv köpte jag faktiskt det mesta i boken, men höll absolut med om att Simon var otäck. Jag såg honom dock som psykiskt störd och genom det kom han undan med mycket av sina knepigheter och idéer. Jag har börjat lyssna lite mer på böcker och för mig är det fortfarande stor skillnad på att läsa och lyssna, men jag tycker att det går allt bättre och den här boken passade bra att lyssna på. Uppläsaren Maria Lyckow var bra och även om tillbakablicken inte kändes helt nödvändig för berättelsen störde den inte lyssningen, vilket tidshopp faktiskt kan göra.

Vi trodde nog att samtalet kring boken skulle leda till fler egna reflektioner kring organdonation, men riktigt så blev det faktiskt inte. Kanske för att vi spontant berört ämnet tidigare, men kanske också för att vi hade så mycket annat att prata om också.

Jag vill ändå gärna passa på att tipsa alla om att antingen berätta för sina nära och kära om de vill donera sina organ eller inte om möjligheten skulle dyka upp i framtiden eller gå in på Vita arkivet och fylla in hur man vill ha det. Där kan man även fylla i en hel del annat. Att fundera på sin egen död och begravning när man är fullt frisk och har tänkt att leva många år till kanske känns konstigt, men när jag gjorde det för flera år sedan var det av omtanke om mina närmaste. Om något plötsligt skulle hända mig ville jag inte att de skulle behöva ställas inför de svåra besluten, utan jag ville hjälpa dem genom att berätta vad jag själv önskade. I den kris som alltid uppstår när någon går bort är det ändå möjligt att göra det lite, lite lättare för de anhöriga och det tyckte jag var så värdefullt att jag inte tvekade en sekund på att ta ställning och skriva ner mina tankar.

Resten av kvällen kom att till stor del ägnas åt våra arbetsliv. Någon har arbetat på samma ställe i 25 år och är därmed inbjuden till en Veteranfest, medan några andra söker nya jobb mitt i livet. Det är så kul med denna bokcirkel, för vi är verkligen en härligt brokig samling kvinnor.

Vi diskuterade också vilket tema vi ska ha under sommaruppehållet, då vi läser lite friare än vanligt. Jag tycker att det har varit roligt när vi haft teman som gått lite utanför boxen och inte varit typ biografier eller deckare, utan valfri bok där färgen orange dominerat omslaget eller prisvinnande böcker. Alltså försökte jag själv komma på något inför juniträffen.

Då kom jag att tänka på en bok som jag funderade på att välja senast jag valde bok, men den föll helt bort eftersom den är på 600 sidor och det är omöjligt för de flesta av oss att hinna läsa så många sidor på en enda månad. Jag kunde ändå inte släppa tankarna på den utan jag ville trots allt läsa den eftersom jag har hört så mycket gott om den. Den heter Ljuset vi inte ser och är skriven av Anthony Doerr. Jag tänkte att man skulle kunna ha temat att ordet INTE ska finnas med i titeln. Jag googlade lite och upptäckte att det finns många böcker med INTE i titeln, så jag funderade vidare på om man skulle kunna tänka sig en motsats till INTE för att få lite större valfrihet, men det finns ju inget klockren motsvarighet till detta ord, så jag fick tänka vidare. Då funderade jag på om vi skulle kunna ha en negation till, nämligen ordet ALDRIG.

Efter lite googlande även där bestämde jag mig för att lansera idén och den föll i god jord, så under sommaruppehållet läser vi valfri bok där titeln innehåller INTE eller ALDRIG. Vi konstaterade att det är ett tema som inte hade känts lika bra under vintern, då mycket är mörkt och tungt, men på sommaren kan det fungera väl tillsammans med sol, värme och sköna dagar. Böckerna på bilden är några av dem jag hittade i min bokhylla och som passar temat. En del känner vi igen som tidigare bokcirkelböcker, men om någon inte hunnit läsa dem kan de vara bra tips.

Nu återstår bara att önska er alla en riktigt fin sommar och så ses vi igen till hösten. Observera när träffen äger rum, för den är en tisdag och inte en onsdag.

Ha en riktigt härlig sommar!