torsdag 21 mars 2019

Sebbe sa nej av Niclas Christoffer



Idag släpps Sebbe sa nej av Niclas Christoffer och det är utan tvekan en av årets viktigaste och bästa böcker för unga vuxna, tycker jag. Den tar upp det tabubelagda ämnet våldtäkt och inte nog med det; det är en 16-årig kille som blivit våldtagen. Som om det inte räckte med det faktum att det faktiskt är en grabb som blivit utsatt för en våldtäkt toppar författaren med att det är en tjej som våldtagit honom.

16-årige Sebastian lever för att spela hockey och när han kommer in på hockeygymnasiet i Skellefteå ser han fram emot fantastiska år då han ska vässas till att så småningom bli hockeyproffs i NHL. Men lyckokänslan grumlas av att Sebbe känner skuld över att det är hans fel att storebrodern sitter i rullstol efter en olycka. Dessutom har han svårt att komma in i det tuffa killgänget i skolan. Jargongen är hård och det både snackas om brudar och dricks alkohol. Bland annat pratas det om Heve, som alla vill ha men som ingen får. Utom då kanske Sebbe, som hon faktiskt blir intresserad av.

En misslyckad kväll dricker Sebbe alldeles för mycket alkohol på alldeles för kort tid och han hamnar i säng med annan tjej, som han känner ytligt. Plötsligt går allt fel. Han blir våldtagen.

Ångestfylld och panikslagen lyckas han ta sig hem, men han mår fruktansvärt dåligt. Och våldtagen? Har han egentligen blivit det? Kan en kille verkligen bli det?

Som redaktör har jag ibland den stora förmånen att få läsa fantastiska berättelser redan innan de kommer ut som böcker. Så var det med Sebbe sa nej. Jag blev helt tagen av Sebbes historia och tyckte att Niclas Christoffer fångat så mycket viktigt med sina ord. Om det som hände Sebbe hänt en tjej hade ingen tvivlat en sekund på att det var våldtäkt, men det är inte bara Sebbe själv som ifrågasätter om det verkligen handlade om en våldtäkt. Kan en liten tonårstjej verkligen våldta en starkt hockeykille?

Jag tycker att det är väldigt starkt av Niclas att ännu en gång ge sig i kast med ett riktigt svårt och tungt ämne. Han har tidigare skrivit om anorexi, självskadebeteende och sexmissbruk och lyckas alltid få till den perfekta balansen mellan det allmängiltiga som gör att man absolut vill läsa och det specifika som gör att man dras in huvudpersonens liv. Precis som tidigare ges även denna bok ut av Hoi förlag och jag tycker att boken inte bara är väldigt bra på insidan, utan också riktigt snygg på utsidan. Det svartvita temat känner vi igen från författarens tidigare ungdomsböcker och med den illgula färgen på de tre sista stora bokstäverna i titeln kan budskapet inte missas. Sebbe sa helt klart nej.

Jag blev så otroligt glad när jag fick ta del av recensionen på BTJ, som skriver omdömen som ligger till grund för bibliotekens inköp. Recensenten Staffan Wennerlund skriver så fint om boken i BTJ-häfte nr 7, 2019, att jag blir alldeles rörd. Tyvärr får man inte återge hela recensionen och den här gången är det lite extra svårt att låta bli eftersom det är en så allt igenom positiv recension och det är både Niclas och Sebbe sannerligen värda. Lite om slutet kan jag stryka med gott samvete för att inte spoila, men resten av de fina orden måste jag dela med mig av:

"Den komprimerade handlingen rymmer ett destillat av många olika mänskliga situationer, men känns ändå äkta. Person-och miljöskildringarna är utmärkta, händelseförloppen plausibla. Sebbes tillvaro och panikångest är trovärdigt och väl skildrat /.../  Sebbe sa nej är en angelägen och läsvärd bok /.../"

Sebbe sa nej känns extra aktuell när vi nu dessutom har samtyckeslagen som slår fast att allt som inte är ett ja är ett nej. Visserligen sa Sebbe uttryckligen nej och för honom var det viktigt att han gjorde det, men lika värdefullt är det att veta att det kan vara en våldtäkt även utan hot eller våld och till och med utan ett uttalat nej. Den här boken är ett perfekt diskussionsunderlag för att lyfta frågan om rätten till sin egen kropp och borde vara obligatorisk litteratur på gymnasiet, om jag fick råda.

Jag hoppas verkligen att Sebbe sa nej når många läsare, för den är, precis som recensenten ovan skriver, både angelägen och läsvärd. Och rent av fantastiskt bra och välskriven, tycker jag.

söndag 10 mars 2019

Intressant men lång bok i fokus


Hos Cattis med Sofie, Sussie, Catrin, Åsa Ö och Joanna

Denna gång blev det mycket prat om resan som vi ska göra tillsammans i april, men vi hann förstås prata om förra månadens bokcirkelbok De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordberg också. Vi var flera som läst eller lyssnat på den och en i gänget sammanfattade det hela riktigt bra när hon konstaterade att det var en rejäl samhällslektion men att den kunde har kortats med ungefär 30 procent.

Det var väldigt intressant att höra om fenomenet bacha posh och vi blev alla överraskade över att det var så pass vanligt. Det är något sorgligt över ett samhälle där det är så viktigt att få en pojke att man måste klä en av sina flickor till pojke för att familjen ska uppfattas som komplett och bra. En del utropar sin nyfödda flicka till pojke direkt efter födseln men i andra fall hinner det gå flera år innan innan flickan förvandlas till pojke och får det friare liv som pojkar har medan respekten för mamman växer i andras ögon.

Men vad gör det med ens identitet när man låtsas vara pojke trots att man är flicka? Det fanns många olika berättelser om detta och var inte särskilt enkelt alla gånger. Särskilt inte som de är pojkar endast under några år. När de kommer upp i puberteten behöver de bli flickor igen annars kan de inte gifta sig och föda nya pojkar till släkten.

En kvinna berättade att hon hade svårt för att vara intim med sin man för att hon själv kände sig som man. På frågan om hon skulle velat vara med en kvinna istället blev svaret ändå nej, för hon var trots allt kvinna själv och homosexuell var hon inte.

Författaren har gjort ett gediget om omfattande researcharbete för att kunna skriva denna bok och det var som sagt väldigt intressant. Dock blev det väldigt mycket av allting och vi som lyssnade tyckte att 11 timmar och 42 minuter var i längsta laget för detta tunga ämne.

Dessutom tyckte vi inte att uppläsaren var så bra. Hon var väldigt noga med att artikulera och vara tydlig, men det blev jobbigt ibland. Dessutom betonade hon fel vid några tillfällen så innebörden faktiskt blev en helt annan än den avsedda. Hon sa till exempel att en kvinna hade bara FYRA flickor, så därför fick den femte flickan bli en pojke. Som om det varit annorlunda om hon haft fem eller sex flickor. Hon skulle förstås sagt att en kvinna bara hade fyra FLICKOR. Hon sa även far-modern hela tiden, med långt a. Alla vi andra säger med kort a, precis som vi gör i farmor.

När vi lämnat bokpratet hann vi prata inredning och tv-serier, men framför allt bestämde vi en massa saker inför resan i april. Jag har mejlat alla info om detta, så i en egen mejltråd finns allt möjligt som kan vara bra att veta.

Slutligen var det dags för kvällens värdinna att plocka fram månadens nya bokcirkelbok. Vi bytte därmed ämne från kvinnoförtryck till slaveri. I mars ska vi läsa Den underjordiska järnvägen  av Colson Whitehead. Den finns både som pocket och som ljudbok, så alla kan välja det format de föredrar. Även denna bok är ganska lång, 10 timmar och 49 minuter är ljudboken, så det gäller att börja i god tid.

Efter ännu en trevlig kväll tillsammans var det snart dags att bege sig ut i regnet igen. Nästa gång vi ses hoppas vi på härlig vårsol och då kanske det faktiskt fortfarande är ljust när vi ses.

Det låter trevligt!

söndag 3 mars 2019

Bättre sent än inställt

Hos Sofie med Åsa Ö, Fia, Cattis, Malin Catrin och Joanna

Februari är ju numera känd som vabruari och lite så blev det även för vår bokcirkel. Vi ställde in den planerade träffen på grund av sjukdom och sköt istället upp den två veckor p g a att sportlovet kom emellan. Värdinnan skickade dock ut besked om vilken bok hon hade valt i samband med att den ordinarie träffen skulle ägt rum så läsningsmässigt (och lyssningsmässigt, förstås) tappade vi ingen tid. Jättebra att det gick att lösa så smidigt denna gång. De allra flesta kunde den 20 februari stället för den planerade 6 och det kändes riktigt bra med denna flexibilitet när det kör ihop sig ibland.

Trots att vi träffades senare än vanligt blev träffen lika trevlig som alltid och några hade läst förra månadens bok Miraklet av Emma Donoghue. Vi tyckte alla att det var en väldig snygg bok för omslaget tilltalade oss mycket, men den var lite svår att komma in i och lite för seg på mitten. Det är något vi ofta pratar om - att några kapitel i mitten lätt skulle kunna strykas. Handlingen var annorlunda och upplösningen också, för var det verkligen sant att en flicka kunde klara sig utan att äta? Nej, så var det förstås inte. Sammantaget var den allmänna uppfattningen att boken var okej, men de som inte hade hunnit läsa behövde inte nödvändigtvis lägga tid på att göra det i efterhand heller. Särskilt inte som twisten faktiskt avslöjades under vår diskussion.

Vi lade också en del tid på att diskutera den resa vi har planerat ett tag, men som ännu inte fått så tydliga konturer. Vi pratade lite fram och tillbaka om olika alternativ, men det visade sig till slut helt omöjligt att komma fram till en lämplig destination. Däremot lyckades vi spika ett datum och vi bestämde att resten får vi ta via mejl.

Någon vecka senare var faktiskt allt spikat och klart och boendet rent av bokat. Hurra! Vi kommer att åka lite söderöver och sova över från fredag till lördag. Eftersom köksmöjligheterna är aningen begränsade har vi bestämt oss för att ta med saker som inte behöver tillagas som middag på fredagskvällen. Basen kommer att utgöras av skaldjur, bröd och ost. Lite sallad och kex är inte heller dumt. Exakt hur vi fördelar inköpen kan vi bestämma längre fram. Frukost ingår, så det är praktiskt.

Vi har också bestämt oss för att ha vinprovning och det ska bli spännande. Alltid roligt att få proffstips och testa nya viner!

Inför nästa träffa ska vi läsa eller lyssna på De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordgren. Kvällens värdinna berättade att hon varit nyfiken på boken ända sedan den kom 2015 och nu är det äntligen dags. Det är en journalistik bok och ingen roman, så det ska bli intressant att få ta del av den. Den finns både som pocket och som ljudbok och det brukar uppskattas.

Det är inte ofta det endast går två veckor mellan träffarna men så blir det denna gång och det blir också trevligt!