måndag 9 december 2019

Julklappstips: Svenskt vin av Mattias Säfwenberg

Att många tycker om att dricka vin är knappast någon nyhet, men numera blir fler och fler intresserade av att lära sig mer om den goda drycken också. Vinprovningar har blivit riktigt modernt och det görs på flera sätt. Ibland är det ett kompisgäng som köper in olika sorters viner och provar under trevliga och opretentiösa former hemma hos någon. En annan gång kommer en sommelier hem och håller i en vinprovning. En tredje gång kan man boka in sig på en vinprovning på en restaurang.

Mattias Säfwenberg är sommelier och har hållit i vinprovningar för tusentals vinintresserade gäster genom åren. Till vardags håller han till på Aludden Prôvidore i Lerum och det är också där han håller i många välbesökta och uppskattade vinprovningar varje år. Han är utan tvekan en expert i ordets rätta bemärkelse. Intresset för vin kom redan innan han hade åldern inne för att få handla på Systembolaget, så han är inte bara kunnig utan också enormt erfaren.

Något han tycker är lite extra spännande är alla svenska viner som kommit ut på marknaden de senaste åren. Fortfarande är det ganska okänt att det går fint att odla druvor i vårt bistra klimat, så när han har vinprovningar med enbart svenska viner är det många som höjer på ögonbrynen och blir glatt överraskade över att det existerar så många vingårdar att man kan ha provning på enbart svenska viner.

Eftersom Mattias kan så mycket om vin och dessutom känner många av vinodlarna i landet bestämde han sig för att skriva en bok på temat svenskt vin. Han ville sprida budskapet om att svenskt vin faktiskt är riktigt bra. I dessa tider då vi ska tänka på klimatet är det ännu viktigare med närodlat, för med svenskt vin i glaset slipper man en hel del onödiga transporter av vin från till exempel Sydafrika och Nya Zealand.

För att det skulle bli en bra bok behövde han en skicklig fotograf, så han kontaktade Marielle Stensson för uppdraget. Tillsammans reste de runt i Sverige under ett helt kalenderår för att fånga alla olika årstider som vi har i Sverige. Resultatet blev en riktigt vacker och mycket intressant bok, som jag hade den stora glädjen att få vara redaktör för. Jag lärde mig en hel del om vintillverkningen under arbetet med boken och har köpt flera stycken som jag har gett bort i present för det är verkligen en fin bok. Och jag har många vinintresserade vänner.

Man kan läsa boken från pärm till pärm, men man kan också dyka ner i enskilda kapitel som man tycker verkar extra intressanta. Min övertygelse är att hur man än väljer att läsa kommer man att lära sig en hel del nytt och man kommer också att bli hänförd av Marielle tjusiga och varierande bilder.

Titeln på boken blev kort och gott Svenskt vin och undertiteln är En vinvärld som växer. Det är ganska fantastiskt att den gör det, för när man tittar ut genom fönstren så här års känns det bara grått och eländigt. Det är svårt att tro att någonting någonsin kommer att växa här igen. Men jodå, det kommer det. Nästa år kommer det att digna av druvor på vingårdarna runt om i Sverige igen.

Svenskt vin passar alla vuxna, skulle jag säga, men självklart framför allt vinintresserade och vetgiriga människor som gärna vill lära sig nya saker.

Några svenska viner.

söndag 8 december 2019

Julklappstips: Att inte fega ur av Annakarin Rosengren

Efter att ha skrivit tre fina och uppmärksammade böcker om Fru Alm och hennes magiska resebyrå har författaren Annakarin Rosengren bytt spår. Hennes senaste bok, Att inte fega ur, handlar faktiskt om att spela instrument och dessutom om att göra det i en ensemble. Maja, Alice, Silje och Anton går alla i sjätte klass och under ledning av den entusiastiska musikläraren Morran bildar de tillsammans Fyrflöjterna.

De fyra musikanterna blir snart goda vänner, men Anton har en hemlighet. Det finns något som han inte vågar berätta. Vad ska hans nya vänner säga om de får reda på hans hemlighet? Han som är bäst i klassen och dessutom har sådan humor. Vad är det han döljer egentligen?

Annakarin har själv spelat flöjt i många år och tyckte att det behövdes en bok på temat. Förutom att hon genom boken vill ge en eloge till musikskolor och musiklärare runt om i landet tycker hon att boken fyller ett tomrum för barn i åldern 9-12 år. Jag tycker att det var en utmärkt idé att skriva en bok som handlar om vänskap och mod och ändå hela tiden har en klangbotten i musikens värld, för alla böcker kan inte vara fantasy eller deckare.

Ibland dyker det upp musikaliska facktermer, som synkop, ensemble och strof, och om man inte av sammanhanget är helt säker på vad orden betyder finns det praktiskt nog en ordlista i slutet av boken. Där förklaras alla orden på ett pedagogiskt sätt.

Jag har känt Annakarin i många år och det är alltid lika mysigt att läsa hennes böcker. Hon skriver med värme och hjärta och har alltid ett väldigt trevligt och smidigt språk. Det flyter på som en frisk liten bäck och hon lyckas alltid skapa karaktärer som man fattar sympatier för och tycker om. Nu i december vet jag att hon är ute och signerar flitigt, så passa gärna på att köpa en signerad bok direkt från författaren. Annars går det förstås lika bra att handla på nätet.

Har du ett barn eller ett barnbarn som spelar ett instrument, eller skulle vilja spela ett, är Att inte fega ur en riktigt fin julklapp. Har du ett barn eller barnbarn som är intresserat av kompisrelationer och vad det är att vara en bra vän passar den också utmärkt.


torsdag 5 december 2019

Julavslutning med bokcirkeln


På Rum 35 med Åsa Ö, Cattis, Catrin, Sussie och Joanna

Man vet aldrig hur många vi ska bli på träffarna och det är inte ovanligt att det var olika skäl kommer avhopp kort inpå. Så även denna gång. Det är dock en del av livet och vi som var på plats hade i alla fall trevligt. Maten var god och vår servitris sprang ut i köket ideligen för att kontrollera exakt vad maten innehöll. Två specialönskemål på efterrätt fanns och dessa tillgodosågs utan några som helst stönanden. Servicen var alltså riktigt fin denna afton och det uppskattar vi alltid.

Förra månadens bok, Gröna fingrar sökes av Annika Estassy, hade faktiskt samtliga närvarande läst eller lyssnat på. Ingen av oss kunde säga när det hände senast men vi var i alla fall överens om att det var länge sedan. Dock kan man ändå inte säga att det blev en spännande diskussion för det var i grund och botten inte en bok som väckte så starka känslor. Den var helt okej, men vad kan man säga om en feelgood? Det finns helt enkelt inte så mycket att säga.

Någon i sällskapet trodde inledningsvis att boken skulle handla om misshandel och hur man tar sig ur ett destruktivt förhållande, men så var det inte alls, utan misshandeln var mer ett skäl för huvudpersonen Leyla att ta sin son och åka till Måneby där lejonparten av romanen utspelar sig. I Måneby har Agnes en koloniträdgård som hon älskar, men hennes sjukdom gör att hon inte orkar eller kan ta hand om den själv så hon behöver hjälp under sommaren.

Boken var trevligt skriven och passade både att läsa och att lyssna på, men den hade ändå inte det där lilla extra som gör att man minns den så värst länge efteråt. Vi tyckte nog alla att det fattades något som skulle få romanen att sticka ut lite mer och lyfta från det alltför vardagliga. Trevlig förströelse, men inget som direkt fastnar, blev det sammanlagda omdömet och därmed var vi mer överens än vanligt, vilket var kul med tanke på att alla fem läst den.

Vi pratade om en hel del annat också, bland annat om bokcirkelns fortsatta liv. Jag kommer att mejla alla medlemmar om de förändringar som är på gång, för det känns inte så nödvändigt att ta dem här. Troligen kommer denna blogg inte längre att fungera som någon form av protokoll för våra träffar, utan jag kommer istället att använda den till min andra verksamhet på den, nämligen att skriva om böcker som jag läst.

I december läser vi årets nobelpristagare och i år har vi till och med två att välja på, Olga Tokarczuk och Peter Handke. För den som inte är intresserad av nobelpristagare brukar vi ha ett annat alternativ och det har vi även denna gång. Valet föll på att man kan läsa eller lyssna på valfri biografi istället.

Jag uppskattade diskussionen vi hade om bokcirkeln och allt kring den mycket och upplevde att det var högt i tak och plats för alla möjliga tankar. Med det lägger vi de första 17 åren av vår bokcirkel till handlingarna och går in i en ny tid.

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!

tisdag 3 december 2019

Julklappstips: Detektiv Långöra och Bonkostölden av Andreas och Emma Svalander

På Bokmässan i Göteborg i slutet av september var vi på Grim förlag montergrannar med Emmagjort. Bakom det fyndiga namnet står det äkta paret Andreas och Emma Svalander. De har tidigare gjort bilderboken Brumfällan ihop och nu har de kommit ut med en kapitelbok om kaninen Holger som känner att han är menad för något annat än att bara vara en vanlig kanin.

Detektiv Långöra och Bonkostölden är en charmig bok som får mig att le flera gånger och vända blad kvickt, så jag ska få veta hur det går. Jag fick boken redan under mässan, men har först nu tagit mig tid att läsa den och kanske passar det bra ändå eftersom det lackar mot jul och detta är en riktigt fin julklapp.

Vi kastas direkt på första sidan in i en dispyt mellan Holger och hans syster Helga. Syrran retar brorsan för att han inte klarat kurvan när de sprungit och menar att han hade gjort det om han sprungit som en vanlig kanin. Men Holger vill inte det. Han vill springa på två ben istället för fyra och förklarar att han är trött på att vara en vanlig kanin. Han har så mycket mer inom sig. Så gulligt! Och så lätt att känna igen sig i.

Han drömmer om att bli detektiv och eftersom han syster är precis så stöttande och peppande som en syster ska vara uppmuntrar hon honom att följa sin dröm. Det är en härlig inledning på denna spännande historia.

Detektiv Långöra får snart sitt första uppdrag och klient är direktör Oxelsvans som har fått problem på sin lyxyacht. All god mat och framför allt alla flaskor med den ovanliga drycken Bonko stjäls från båten ideligen. Detektiv Långöra spanar från olika positioner i hopp om att hitta tjuven eller tjuvarna.

Jag vill också testa den här drycken. Hur
vacker som helst och låter jättegod.
Det blir en dramatiskt och spännande berättelse och den är precis lagom klurig för målgruppen, tycker jag. Andreas står för texten och Emma för bilderna och de bildar en riktigt fin helhet tillsammans. Det är också en fin mix mellan det lite småtokiga i att djur kan prata och älska smoothies och att människor är som människor är mest.

Kapitlen har en perfekt längd och boken passar lika bra som högläsning som att läsa själv så snart man lärt sig läsa lite längre böcker. De 117 sidorna är rappt och roligt skrivna och jag har verkligen trevligt medan jag läser, trots att jag är betydligt äldre än den primära målgruppen.

Detektiv Långöra och Bonkostölden rekommenderas varmt till barn i åldern 6-9 år. Jag ser redan fram emot fler böcker, för det är orimligt att paret Svalander skapat dessa söta syskon för enda boks skull. Såklart det kommer att bli en serie. Häng med från början och var med när detektiv Långöra löser sitt första fall!