onsdag 21 oktober 2020

Boktips: Den längsta vägen hem



Äntligen släpps Den längsta vägen hem av Anne-Marie Davis. Som jag har väntat! Det är inte så att jag väntat på att få läsa den, för det har jag gjort för länge sedan, men jag har väntat så på det officiella releasedatumet, så jag kan tipsa om boken samma dag som den faktiskt finns att köpa. Och idag är det dags!

Den längsta vägen hem är Anne-Marie Davis debutroman och jag vill inte avslöja hur fullmatad den är för jag vill inte spoila hela handlingen, men jag kan säga att den rymmer det mesta man kan önska sig i en roman. Jag har varit redaktör för boken och jag ville bara läsa en sida till och en sida till hela tiden. När det känns så som redaktör vet man att det är något bra på gång. Den känslan hade jag hela tiden när jag hängde över datorn och läste manuset med stor iver. 

Huvudperson i denna samtidigt både jordnära och dramatiska roman är den framgångsrika advokaten Hillevi som lämnat barndomens Blekinge bakom sig och numera bor i Stockholm. På somrarna brukar hon hälsa på sina föräldrar som bor kvar i Svängsta och en sommar kommer hon tillbaka med dubbla ärenden. Hon ska inte bara hälsa på sina föräldrar den här gången. En av hennes klienter planerar nämligen att köpa upp den stora fabriken på den lilla orten och det ses inte med blida ögon av ortsbefolkningen när de får reda på hur det ligger till. Var ligger hennes lojalitet egentligen? Vad skulle en försäljning innebära för bygden?

I Stockholm lever Hillevi tillsammans med sin franske make Philippe, som absolut inte vill ha barn, medan Hillevi när en barnlängtan. Under sommaren stöter hon också på sin stora ungdomskärlek Fredrik. De skildes åt under dramatiska förhållanden för många år sedan och Hillevi har dåligt samvete för att hon inte berättat allt som hon borde berätta för honom. Kanske är det dags nu?

På toppen av allt verkar någon förfölja Hillevi. Vem kan det vara? Och varför?

Det här är en välskriven, genomtänkt och spännande relationsroman, som kryddad med romantik, dramatik och nostalgi, fångar läsaren direkt. Det är bra flyt i både språk och handling och aldrig det minsta krångligt trots att både Hillevi och författaren själv är utbildade jurister. 

Det är inte bara själva historien som är mycket läsvärd utan boken är också väldigt vacker med sitt rosa omslag. Jag jobbar en del med Hoi förlag och tycker att deras omslag ofta är något extra. Dessutom gillar jag att boken är utgiven som danskt band, d v s mjuka pärmar med flikar, som är min absoluta favorit när det gäller boktyper. 

Jag blev så glad när jag fick den i brevlådan och äntligen fick hålla den fysiska boken i handen. Extra glad blev jag när jag läste författarens tack i slutet. Det är inte bara jag som uppskattat vårt härliga samarbete, utan Anne-Marie skriver så fint om mig och min insats. 

Den längsta vägen hem är en bok som jag tycker passar de allra flesta. Gillar du mänskliga relationer, dramatiska händelser, ifrågasättande av strukturer och livsval, kärlek, mod och en och annan överraskning är det här en utmärkt bok att kura ihop sig i favoritfåtöljen med medan höstvindarna sveper runt husknuten.

2 kommentarer:

Piahammar sa...

Jag håller med! Den här boken har allt man kan önska. Den är lite klurig och ändå snabbläst, den är spännande och välskriven. Så lagom beskrivande så man känner verkligen karaktärernas och miljön utan att det blir långtråkigt. Tyvärr är den redan slut. Jag får nog läsa om den :)

Joanna Björkqvist sa...

Vad kul att du också gillar den, Pia! Den håller absolut för en omläsning, så kör på! Annars kan jag rekommendera att lyssna också - inläsaren är riktigt bra! :)