Draken av Isabelle Törnqvist

Äntligen! Idag släpps den tredje och avslutande delen av Enigmatrilogin av Isabelle Törnqvist. Jag tror att många har längtat efter den här romanen och jag är säker på ingen kommer att bli besviken. Draken är en riktigt bra, välskriven och spännande berättelse och man vet dessutom aldrig riktigt var man har Isabelle. Man blir alltid överraskad när man läser hennes böcker och det uppskattar jag mycket. 

Till och med när det är tredje romanen och man tror att man vet hur det ska gå så händer oväntade saker som gör att man drar efter andan längs vägen. Ändå är allting hela tiden rimligt och tänkbart. Trots att det alltså är fantasy vi pratar om lyckas Isabelle leda oss på ett säkert sätt genom sin alldeles egen och speciella värld och göra den verklig för oss läsare. 

Redan i första delen, Fågeln, målade hon upp ett landskap som var så tydligt att det kändes som att titta på en film och faktum är att jag skulle önska att alla tre delarna blev film. De skulle passa utmärkt som film även om jag inser att det skulle bli väldigt dyra produktioner, för att skapa världen som Isabelle har hittat på låter sig inte riktigt göras i en lokal i Trollywood direkt. Men bra skulle det bli – ingen tvekan om det. 

Jag har haft det stora nöjet att få vara redaktör för samtliga tre böcker och det har varit härligt att se hur en redan från början väldigt begåvad författare blivit allt säkrare på hantverket. Isabelle har sin egen ton och redan efter någon sida känner jag igen hennes sätt att skriva. Det är rakt och stilsäkert och samtidigt lättläst utan att vara enkelt eller tråkigt. 

Språket passar berättelsen väldigt bra för det är en dramatisk berättelse vi bjuds på men det raka sättet som Isabelle skriver på gör att det aldrig blir svulstigt eller sentimentalt. Tvärtom kan det nästan bli mer gripande när det är så direkt och osentimentalt berättat. Särskilt finns det en scen med barn som jag förmodligen aldrig kommer att glömma. Den har etsat sig fast i mitt minne och är otroligt stark fortfarande, trots att det är flera månader sedan jag läste den. Eftersom jag inte vill spoila berättar jag inte mer än så, men jag tror att många läsare kommer att bli lika berörda som jag. 

Huvudkaraktären Svala är en intressant person med många bottnar och ett av Isabelles syften med sina böcker har varit att utforska gott och ont. Kan man vara både ond och god samtidigt? Kan man i grunden vara god men ändå begå onda handlingar? Jag gillar verkligen den filosofiska undertonen som finns som klangbotten i samtliga delar men som allra mest kommer fram i Draken.

Det är också härligt att se hur mycket Svala utvecklas som person hela tiden. Visserligen hinner det gå några år från vårt första möte med henne i Fågeln, via Kirin och tills vi skiljs åt i Draken - hon går från att vara barn till att bli en vuxen kvinna - men det är inte ofta man får uppleva en så tydlig utveckling som Svala genomgår. Allt hon går igenom, och det är verkligen en hel del, tvingar henne att utvecklas.

Hennes bäste vän Ahren går också igenom diverse hemskheter och det påverkar hans och Svalas relation till varandra. Även Jäger och Kaiser är intressanta karaktärer som utvecklas mycket under årens lopp. 

Så här står det om Draken på Adlibris:

I Shirin råder en ny ordningsmakt och Svalas inflytande är starkare än någonsin. Efter att ha konfronterats med sina mörka sidor börjar hon inse vilken roll hon har att fylla, att hon är den som ska leda folket mot frigörelse från CC och hans dödsherdar. 

Segern känns nära, Svala och hennes allierade är bara ett steg ifrån att skapa det mäktigaste vapnet på jorden – Draken. Men när något går fel kastas hela planen om intet. En mystisk sjukdom sveper genom staden och Svala är en av dem som drabbas. 

Jäger gör en upptäckt om chimärerna som förändrar allt och Ahren får ett nästintill ogenomförbart uppdrag av Draken. Han ställs inför ett omöjligt val som kommer att avgöra hela Shabalas öde.

 

Nog låter det spännande? Det är det också. 

Hoi förlag har ofta väldigt snygga omslag på sina böcker och Enigmatrilogin är sannerligen inget undantag. Tvärtom tycker jag att den här serien är något av det allra snyggaste förlaget släppt. Cecilia Pettersson på Pica Pica design har gjort ett strålande jobb. Hon har verkligen fångat en känsla. 

Draken är en bok som passar alla som gillar fantasy, men också alla som är intresserade av mänskliga relationer, vad människor betyder för varandra och vad man är beredd att göra för andra - och för världen. Inte minst passar den alla som gillar välskrivna, genomtänkta och bra böcker i allmänhet. Man måste absolut inte vara ett fantasyfan för att svepas med av Enigmatrilogin. 

En bra bok är en bra bok oavsett genre och det här är definitivt en bra bok.