fredag 8 april 2011

Allvar och skratt hela kvällen



Hos Åsa Ö med Sofie, Catrin, Millan, Fia, Camilla, Cattis och Joanna

Våren var på gång, men det var var ännu en grådaskig aprildag som gick mot sitt slut när vi samlades hemma hos kvällens värdinna. I hallen är det högt i tak och där hänger en enorm lampa som ger ett sagolikt mönster i taket och på väggarna runt om.

Vi slog oss snart ner vid det stora härliga kvadratiska bordet i köket. Faktum är, fick vi veta under kvällen, att de byggt matplatsen efter bordet, som de hade redan i förra huset. Huset de bor i nu är en helt ombyggd variant av ett betydligt mindre hus som låg på tomten förut och de valde bland annat bort burspråk för att få plats med sitt stora vackra bord, där det är gott om plats i mitten för all mat och så ser alla varandra bra, eftersom det inte är avlångt som de allra flesta bord är.

Bordet var dukat med allt möjligt gott och som vanligt var vi alla mer eller mindre utsvultna, så vi skickade runt godsakerna flera varv och försåg oss med den ena delikatessen efter den andra.

Vi brukar alltid börja med att prata om boken som vi har läst, men denna gång började vi med situationen i Japan efter den senaste tsunamin, för märkligt nog har vi två flickor som bott i Japan, även om endast den ena var på plats denna afton. Vi fick rapporter kring hur det är att leva med ett ständigt hot om flodvågor och som mest hade vår japanbo upplevt 60 cm översvämning.

Den delen av landet som är mest drabbat av både flodvågen och det trasiga kärnkraftverket ligger en bit ifrån hennes gamla hem, men hon känner människor som nu har flytt och inte vet om de vågar åka tillbaka till sitt hemland igen. Mot naturen har vi inte så mycket att sätta emot och vi blev alla träffade i hjärtat när tonårssonen i familjen som flytt landet sa "Jag åker hellre tillbaka och dör i cancer tillsammans med mina kompisar än stannar här".

Efter det tunga ämnet gick vi vidare till nästa tunga ämne och diskuterade månadens bok Jag ska bara fixa en grej i köket av Moa Herngren. Boken handlar om Ingrid, som dricker för mycket vin, och vi tyckte att det var en bra och sorglig bok.

Ingrid jobbar som chef på en förskola och har en dotter som heter Juni och är 7-8 år. Dessutom har hon en mamma som är gravt alkoholiserad. Vi tyckte att det var lite synd att mamman var och hade varit under en längre tid en så tydlig missbrukare, för det gjorde att det var svårare för oss att identifiera oss med Ingrid. Vi hade mer tänkt att Ingrid trillar dit via lådvinet, som det är så lätt att ta ett extra glas ur, men här blev det mycket om det sociala arvet och det skapade en distans till oss.

Vi konstaterade att Ingrid dricker minst en hel flaska flera kvällar i veckan, för hon dricker fyra-fem fulla vinglas, och det tyckte vi alla var väldigt mycket. Tack vare att hon bor så centralt behöver hon inte ta bilen till jobbet och det gör att hon kan kosta på sig betydligt mer än vi skulle våga, för det är trots allt så att det finns en tydlig spärr när det gäller att köra bil alkoholpåverkad.

Boken är väldigt lättläst och även om historien upprepar sig mest hela tiden, så håller Herngren intresset uppe och skruvar till historien lite genom hela boken. Det blir verkligen bara värre och värre och man lider på slutet något oerhört.

Några saker som vi tyckte var mindre bra var bland annat dotterns ålder. Vi var överens om att hon verkar lite väl försigkommen och brådmogen när hon ringer BRIS och får dem att ringa upp mamman och bestämma ett möte, hon börjar skolka från fritis (vi funderade lite kring om ett så pass litet barn med otrygg hemmiljö verkligen väljer att lämna den enda tryggheten hon känner i vardagen; fritis med kompisar och personal som bryr sig om henne) och hon försöker ta livet av sig. Historien hade vunnit på att dottern varit 10 eller kanske 11 år, tyckte vi.

Vi tyckte också att det blev lite väl skruvat när Ingrid kräktes mitt på restaurangen på resan, men köpte det samtidigt eftersom det varit väldigt varmt och hon var påverkad av både värmen och vinet.

Männen hade också väldigt små perifera roller i boken och de var faktiskt så ovidkommande att vi inte med ett enda ord nämnde den man som Ingrid inleder ett förhållande med, när vi pratade om boken. Ingrids mamma träffade en sin skilsmässa en ny man och han var en riktigt mesig typ, men så blir det kanske om man lever med en missbrukare.

En annan sak vi reagerade på var att Ingrid alltid gick till samma systembolag och det var vi osäkra på om hon hade gjort i verkligheten, för om man häller i sig en eller två bag-in-boxar per vecka alldeles själv, så borde man nog sprida sin inköp lite och i Stockholm går det att handla på olika ställen, eftersom det finns många systembolag i staden.

Det var ovanligt många som läst ut boken denna gång och det säger ju faktiskt också en del om att vi blev både intresserade och berörda av Ingrids liv och öde.

När vi pratat färdigt om boken fortsatte vi att diskutera alkoholkonsumtion och kom in på vår egen och våra föräldrars medan vi växte upp. Vi konstaterade att de flesta vuxit upp med föräldrar som i princip aldrig drack ens ett glas vin till maten, medan ett par hade föräldrar som gjorde det och någon till och med hade erfarenhet av missbruk.

Vi växte upp i en tid då det pratades mycket om att "spola kröken" och "en rökfri generation" och det ingick inte att dricka vin till maten på ett så naturligt sätt som vi gör idag. Våra barn växer upp och ser både mamma och pappa dricka vin både fredag och lördag, för det konstaterade vi att de flesta av oss gör. Vi har helt enkelt blivit mer kontinentala, slog vi fast.

Ett annat ämne som dök upp var hur viktigt det är att hålla sig nykter när våra barn är ute på kvällarna, så vi har möjlighet att åka och hämta dem om och när det behövs. De som har äldre barn och redan är inne i den svängen försäkrade oss andra om att vi kommer att vilja göra samma sak så småningom och att det inte alls är någon uppoffring att avstå från fredagsvinet, på samma sätt som vi avstod helt naturligt när vi var gravida.

Ämnet ledde oss även till andra droger och vi förfasade oss verkligen när vi fick veta hur mycket droger som faktiskt florerar runt oss nu för tiden och att det inte ens är speciellt dyrt, men fruktansvärt farligt. Det är en otäck värld, som vi vill skydda våra barn ifrån, men vi kände oss lite maktlösa och undrade vad vi kan göra egentligen. Nattvandra bestämde vi oss för att göra i alla fall, för nu börjar det bli dags. Några av oss har redan gjort det och berättade vilket viktigt uppdrag det faktiskt är.

Apropå att barnen blir större, så pratade vi också om att dagens elvaåringar har behå medan det på vår tid inte alls var mode att ha behå, så även om vi hade behövt det så började de flesta av oss inte med det förrän vi var vuxna. Vi pratade också kroppslig utveckling och annat som hör tonåren till och det blev en massa roliga historier och många skratt när vi delade med oss av våra erfarenheter.

Sedan ett tid tillbaka pratar vi längre och längre om varje ämne och det är faktiskt riktigt trevligt, för det känns inte så snuttifierat och ytligt. Att vi alltid också håller endast en diskussion igång, även de gånger då vi är många, är faktiskt ett extremt lyckat koncept, för då vet vi att alla varit med på banan och liksom varit på samma bokcirkel.

För ett par år sedan, innan vi konkret införde detta, så kunde ena halvan av bordet prata om helt andra saker än andra halvan och de som satt i mitten visste knappt vilken konversation de skulle lägga sig i. När man sedan gick hem hade man helt olika uppfattningar om hur kvällen hade varit.

När värdinnan till slut presenterade sitt bokval visade det sig vara en bok av en författare som vi läst förut och även om just den boken var lite seg på mitten, så tyckte vi att hon skriver intressant och hade en rätt tokig idé. Nu ska vi läsa På andra sidan solen av Maria Ernestam och det lär vara en relationsroman med mycket vackert språk, så vi ser fram emot härliga stunder under april. Den förra boken vi läste av henne var Caipirinha med döden och vad vi tyckte om den finns lite kort under fliken Tidigare månadsböcker.

Vi avslutade kvällen med att göra några radikala förändringar, för vår säsongsavslutning i juni har inte fungerat riktigt väl på flera år och nu var det dags att göra något åt det. Några kan aldrig vara med på grund av andra åtagande som äger rum exakt samma tid vartenda år och att, trots vetskapen om detta, envist fortsätta att ha sommaravslutningen samma tid verkar ju både knasigt och elakt.

Dessutom har vi alla fullt upp i slutet av maj och början av juni att det alltid är svårt att få till ett utgångsdatum. Ett år var bara fyra eller fem av tretton med på kvällen och det säger en del.

Enligt en demokratisk modell bestämde vi nu att vi har en utekväll i maj och den som skulle varit värdinna denna kväll får välja bok till gången därpå och så är vi hemma hos henne i juni och då bestämmer vi vilket tema vi ska läsa under sommaren. Vi tror att detta kommer att vara en bra lösning.

Det blev som vanligt en alldeles underbar kväll full av livliga diskussioner och många skratt och nästa gång vi ses hoppas vi att det är betydligt varmare när vi beger oss hemåt i natten.

4 kommentarer:

Anonym sa...

En kväll med ännu goare känsla än vanligt ,om det är möjligt?!?
Har läst ut boken, glad att jag henne en ny chans även om det var omedvetet!!;) Åsa

Joanna sa...

Visst är det underbart när allt bara känns så grymt och man nästan dansar iväg efter en kväll tillsammans...? Känns som om vi är inne i ett härligt stim nu när samtalen blir längre och längre per ämne och det gillar jag... Jag har ett antal sidor kvar i boken, men KUL att du redan är klar! Glöm nu inte allt du tycker inför den 13 maj! ;)

Anonym sa...

Det är ju just det, jag läser en bok och går vidare.... Hm kanske lite minnesanteckningar ... Eller sååå seriöst det blev nu... Ja vi får väl se!!! ;)Åsa

Joanna sa...

Det behöver absolut inte bli mer seriöst än det vi har! Jag tycker att vi har en väldigt lagom nivå - både högt och lågt och brett och smalt!!!