tisdag 20 november 2012

Tankar kring Blogga, tvittra och fejsbucka


Gillar du sociala medier? Brukar du använda dig av det som privatperson? Är du sugen på att gå ett steg längre och använda dig av sociala medier även i din yrkesroll? Känner du dig lite osäker på vad du skriva skriva då, hur ofta du borde uppdatera eller hur privat du törs vara?

Om du funderar på att använda dig av sociala medier på jobbet, men ännu inte riktigt kommit till skott får du stor hjälp av Jenny Forsbergs senaste bok Blogga, tvittra och fejsbucka - kommunicera effektivt i sociala medier. Boken kan också fungera alldeles utmärkt om du kommit igång, men inte riktigt hittat strukturen och formen ännu eller kanske hållit på ett tag, men inte känner dig helt nöjd med projektet. Blogga, tvittra och fejsbucka är den perfekta storasystern att hålla i handen när du ska lära dig att gå i det sociala medielandskapet.

Författaren arbetar som språkkonsult och hon har skrivit ytterligare två böcker.

Blogga, tvittra och fejbucka innehåller allt läsaren kan ha funderingar kring och är tydligt strukturerad med massor av rubriker och mellanrubriker. Eftersom det är en e-bok finns det länkar här och var och det är förstås fantastiskt smidigt att enkelt kunna klicka sig vidare för att fördjupa sig i något. Författaren är genomgående mycket konkret när det gäller vad som fungerar bäst och hur man bör göra. Det är gott om exempel (alltid träffande och inte sällan också roliga) och även flera övningar finns med.

Researchen författaren gjort inför boken är mycket ambitiös och tonen i boken gör att jag känner att sociala medier bör tas på allvar på fler plan än det gör idag. Det är ett både praktiskt och effektivt sätt att hålla kontakt med följare och berätta om nyheter, upplevelser och liknande. Dessutom gräver det inte alltför stora hål i plånboken, ens för ett mindre företag. Det handlar snarare om tid än pengar.

Blogga, tvittra och fejsbucka är alltså en mycket inspirerande och handfast bok, men eftersom jag är ungefär lika språkintresserad som Jenny Forsberg reagerar jag få en del ord. Redan i titeln hajar jag till. Tvittra kan jag köpa, för det är trots allt bara ett w som försvenskats till ett v. Däremot köper jag inte alls fejsbucka. Fejsbucka är, i mitt tycke, ett förskräckligt ord. Det är alldeles för långt ifrån ursprunget Facebook för att jag ska ta till mig det.

Jag är medveten om problemen med uttal kontra stavning och skriver själv både dejt och mejl, men jag säger inte fejsbucka. Snarare säger jag fejsbooka. Om vi ska göra ett verb av det vi ägnar oss åt på Facebook, och det är ju alltid trevligt att införliva nya ord i svenskan, tycker jag absolut att det ska vara fejsbooka vi säger. Fejsbucka är för långt ifrån originalet för mig och det ser dessutom väldigt lustigt/märkligt/festligt/konstigt ut.

När vi ändå är inne på språket skriver författaren en del om att det är viktigt att vara språkligt konsekvent när man använder sig av sociala medier och jag håller med. Rätt tonläge och ord som passar verksamheten utan att vara för krångliga är nödvändigt. Därför är det lite förvånande att läsa ordet tweet i boken. Om författaren valt att tvittra istället för att twittra, borde väl inte tweet få hänga kvar? Jag hade väntat mig en tvit, men den kommer inte. Än. Språket förändras som bekant ständigt och vem vet vad som händer om ett halvår eller så?

Samma sak med smilisar. Nu vet ju inte jag om Jenny uttalar det som det står, smilisar, men det gör inte jag. Jag uttalar det smajlisar. Det är förstås ett smått galet ord eftersom det innebär dubbel pluralform, både den engelska och den svenska. Men jag köper det på samma sätt som jag med nöje säger bebisar. Det är också en dubbel pluralform, men helt accepterat i svenskan sedan länge.

Nu när jag läser igenom mina funderingar här ovan tycker jag att jag ganska bra ringar in tre rubriker som passande nog ligger efter varandra på sidan 24-25 i boken: Var snäll, Ha en positiv grundton och Var öppen och ärlig.

Det är tre av många goda och handfasta råd i Blogga, tvittra och fejsbucka.

Inga kommentarer: