torsdag 5 december 2013

Tankar kring Kristalläpple



Lite på avstånd har jag följt Ebba Range under ett par år medan hon skrivit och skrivit. Någon enstaka gång har vi haft kontakt i bloggvärlden, men det var först när hennes debutroman Kristalläpple kom ut på LITET förlag för ett par månader sedan som jag blev verkligt intresserad av henne och hennes bok. På Bokmässan i Göteborg passade jag därför på att köpa ett signerat exemplar.

Debuten handlar i grund och botten om självmord och konsekvenserna av det – detta så tabubelagda ämne i vårt land där ungefär fyra personer varje dag avslutar sitt liv själva.

Ebba Range har själv smärtsamma erfarenheter av självmord, men hennes bok Kristalläpple är en fiktiv berättelse om Hillevi som är sexton år när hennes tvillingsyster tar sitt liv. När det händer kommer det som en fullständig chock för Hillevi och hon kan inte alls förstå varför My valt denna fruktansvärda och slutgiltiga väg. Fyra decennier senare återvänder Hillevi till platsen och minnena.

Större delen av boken utspelar sig innan jag ens var född, nämligen år 1966, men utan att själv ha upplevt hur det var då och förstås ännu mindre ha en aning om hur det var att vara tonåring i Hökarängen vid den tiden upplever jag händelserna som mycket trovärdiga. Det är stundtals jobbig läsning, för Hillevi har det inte lätt alls, men jag är hela tiden med Hillevi, tar del av det som händer i hennes liv och förstår henne.

Hillevi är ung, kär, förtvivlad och tuff i en imponerande blandning. Det är lätt att känna både med och för henne. Mamman, styvpappan, pojkvännen, kompisarna – alla skildras de med fingertoppskänsla och utifrån Hillevis perspektiv. Den problematiska relationen med mamman och den ömsinta relationen med tvillingsysterns pojkvän berör mig lite extra.

Som i många familjer och i mångas liv finns det hemligheter som ligger och lurar under den putsade fasaden och så är det även här. Läsarna förstår tidigt att det finns något dolt och små detaljer leder så småningom till det stora avslöjandet.

Romanen är på drygt 300 sidor och trots det i grunden tunga ämnet är det en bok som är lätt att läsa. Jag får lite känslan av en tv-serie från min ungdomstid medan jag läser. Ingen speciell tv-serie, utan mer att det var och är så ungdomar hänger med varandra. Bilderna målas upp för mitt inre och jag ser ungdomarna sitta där och röka och dricka grogg gjord på vodka och Fanta i en sunkig källare medan de grubblar över livet.

Omslaget till Kristalläpple förtjänar också uppmärksamhet, för det är oerhört vackert, tycker jag. Jessica Eklund på Stilgrepp lyfter alltid LITET förlags böcker en extra nivå, så att man lägger märke till dem i det stora utbudet av böcker. Jag tycker särskilt mycket om att de röda skorna är blanka, så det verkligen ser ut som de röda lackskor som beskrivs i romanen.

Även den poetiska titeln Kristalläpple är fantastiskt fin och innan jag fick veta vad det betyder hade jag ingen aning trots att ordet är nästan 300 år gammalt. Förutom att det låter vackert passar det romanen fint och känns träffande.


Alla delar i denna debut passar så väl ihop. Genomarbetat och välgjort – två ord som beskriver allt kring Ebba Ranges roman Kristalläpple utmärkt.

1 kommentar:

Ebba Range sa...

Tack för fina, fina ord! Upplyftande och glädjande!