lördag 11 januari 2014

Språkligheter och underkläder


Hos Sofie med Sussie, Cattis, Catrin, Camilla, Åsa K, Gerd, Åsa Ö och Joanna

Vilken trevlig start vi fick på det sprillans nya bokcirkelåret - bara två bortfall och en massa prat om allt ifrån språkligheter till underkläder. Härligt när det är så skilda ämnen vi talar om men alla behandlas med lika stort allvar!

Så snart vi hade försett oss med färskt bröd, goda pålägg, färgglada grönsaker och heta drycker började den intressanta diskussionen om de böcker vi läst av Alice Munro. I december månad läser vi alltid årets nobelpristagare i litteratur som grund, men vi brukar också ha en alternativ bok att välja på om vi tycker att nobelpristagaren inte tilltalar oss. Den här gången bestämde vi oss dock för att enbart ha Alice Munros böcker som månadens läsning eftersom vi alla var intresserade av henne och hennes verk.

Spännande nog hade vi alla läst olika böcker så vi fick ett brett samtal om både Alice Munros sätt att skriva och novellernas innehåll. Dessutom pratade vi självklart om vad vi tycker om själva novellformen. Det visade sig nämligen att vi hade hade tänkt ungefär samma sak innan vi påbörjade läsningen och när vi läst klart hade vi alla ändrat oss. Otroligt märkligt.

Vi trodde att det skulle passa oss bra att läsa just noveller. Då kan man läsa en novell i taget, ta en liten paus och äta en lussekatt eller ta sig ett dopp i poolen (beroende på var man befinner sig och vad som är lämpligt) och sedan läsa en till novell en stund senare eller kanske nästa dag. Det går också att läsa ett par, tre noveller i ett svep. Vi provade alla de här lässtilarna, men oavsett hur vi gjorde kände vi alla samma sak på slutet; noveller är inte vår grej. Fast vi trodde det.

Vi tyckte om Munros sätt att skriva. Det var ett enkelt och flytande språk och karaktärerna var ofta intressanta att läsa om. Men det var för lite kött på benen för oss. Vi funderade lite kring att varje novell kunde ha blivit en egen roman istället - då med möjlighet att gå mer på djupet och brodera ut både handlingen och personerna ytterligare. Vi tyckte att novellformen var för begränsande för att den skulle engagera och tilltala oss helt och hållet. Vi var förvånade över att vi tänkte så, men samtidigt fascinerade över att vi alla tyckte samma sak.

Munros språk var lätt att läsa, men vi pratade om översättarens roll i det hela och den språkliga utvecklingen. En översättare har väldigt stor inverkan på texten - ibland större än man vill tro.

Jag reagerade till exempel själv direkt på första meningen i Kärlek Vänskap Hat, som var den bok som jag läste. Boken inleds med orden "För många år sen /.../" och det fick mig att haja till. Jag hade hellre velat se ordet sedan istället för den någon slarviga formen sen och undrar vad nobelpristagaren själv önskat. Skulle verkligen en nobelpristagare använda sig av ordet sen? Kanske i dialog, men knappast i löpande text, om man jämför med hur språket används i övrigt.

Särskilt märkligt blir valet av formen sen med tanke på att boken i övrigt vid flera tillfällen innehåller ordet sådant. Jag själv jämställer sen med sånt medan jag tycker att sedan och sådant har samma stil och värde. Då blir det knepigt att läsa sen och sådant i samma novell. Sådant är för mig ett betydligt mer otympligt ord än sedan.

Det var bara jag som hade reagerat på denna inkonsekvens och därför vet vi inte om den förekommer i andra böcker, eftersom vi alla läst olika, men diskussionen var intressant och förde oss osökt in på ett annat språkligt bekymmer som är extremt utbrett särskilt bland unga svenskar idag. Ytterst få vet idag när man ska använda de och när man ska använda dem. Många tycker att dem är en skriftform av dom och tycker därför att det är finare att skriva dem istället för dom, när det i själva verket är grammatiskt korrekt att skriva de.

Grundproblemet till att så få klarar att använda rätt form är att både de och dem uttalas dom när vi talar. Självklart blir det då svårt att veta hur det stavas när inte en kotte uttalar orden som de stavas och vi börjar tala betydligt tidigare i våra liv än vi börjar skriva. Som tur är. Men det leder till komplikationer.

På Facebook ser vi alla dagligen hur dem används felaktigt i vänners statusuppdateringar och många har svårt att förklara hur man ska veta vilket som är korrekt att använda. Även inom skolvärlden märker lärare av detta bekymmer ständigt. Man får faktiskt idag lösa problemet genom att genomgående skriva dom istället för både de och dem och min övertygelse är att det kommer att bli så i framtiden. Inte någon skriver ju idag skrifva eller hafva och även ordet skall används numera mestadels enbart om hundars läte och inte som något man ska göra. Ett annat typexempel är att de allra flesta idag skriver och säger att man har gett någon en puss på kinden, inte givit någon en.

Det finns en mycket enkel regel som kan kan ta till när man känner sig osäker på om det ska vara de eller dem och när jag delade med mig av den var det många bokcirkelflickorflickor som blev glada över hur otroligt enkelt det faktiskt var. Jag lärde en av mina lärare på journalisthögskolan på 1990-talet samma knep och hon häpnade redan då över hur enkelt det var att kontrollera och undrade varför ingen förklarat det så begripligt för henne tidigare.

För att veta om man ska använda de eller dem ska man byta ut de mot du eller vi och dem mot dig eller oss. Dessa former motsvarar nämligen varandra och gör att alla genast hör vilken form som är den korrekta för vi har inga som helst problem med att stoppa in varken dig eller oss korrekt i meningar. Det smidiga är också att man aldrig behöver fundera vilket det nu var igen. Var det de som motsvarades av vi eller var det kanske av oss? Nejnej, det är nämligen så smart att de, du och vi endast har två bokstäver och därför passar perfekt ihop medan dem, dig och oss har tre bokstäver. Perfekt.

Här kommer ett par praktiska exempel.

Många skriver: Jag tyckte dem var elaka. Dem som kom först fick börja att äta direkt.

Kontroll: Vilket låter bäst av Jag tyckte vi var elaka eller Jag tyckte oss var elaka? Vi som kom först fick börja att äta direkt eller Oss som kom först fick börja att äta? Ganska enkelt, va? Vi låter mycket bättre och eftersom vi har två bokstäver ska det vara de och inte dem.

Dessutom är det faktiskt så att de betydligt oftare är rätt än dem är, så om man fortfarande är osäker och inte vet vilken form som är korrekt är sannolikheten att de är den rätta varianten avsevärt mycket större.

Sådär, nu avslutar vi språklådan för idag och detta skrev jag så ingående för att det faktiskt var ett önskemål från flera i bokcirkel. Hurra, så kul det är att få diskutera språk och hjälpa människor på vägen!

Annat som vi pratade om när vi ändå var inne på att lära sig saker var betyg. En del av oss har barn som redan har lämnat både grundskola och gymnasium, men en del av oss har barn som just fått sina livs allra första betyg och därför fanns det mycket att prata om kring detta. Det nya betygssystemet med A-F är det också många som ännu inte känner sig hemma i och självklart tar det ett tag innan allt nytt sätter sig. Vi pratade en hel del om hur lärare bedömer och vilka bokstäver som kan tänkas motsvaras av de tidigare V, VG och MVG eller för delen sifferskalan 1-5, som vi själva hade i grundskolan.

Vi pratade också om underkläder i allmänhet och behåar i synnerhet och det var ett otroligt roligt ämne som gav upphov till många skratt och alla har ju egna erfarenheter också så det blev ett härligt ämne. Anledningen till pratet idag var att en av flickorna kostat på sig lite dyrare underkläder för första gången i sitt liv och detta i samband med att hon var i Göteborg med två väninnor. Alla hade fått hjälp att prova behå ut av professionell personal i en underklädesbutik och som en annan bokcirkeltjej sagt tidigare; det går inte att jämföra en bra, dyrare, korrekt utprovad behå med en som du själv väljer ut för en billig penning i en allmän klädaffär.

Den nya bokcirkelboken blev Vila i frid av Sofie Sarenbrant. Kvällens värdinna tyckte att det var länge sedan vi läste en deckare och det var det ju. Med tanke på att vi firade bokcirkelns tioårsjubileum med ett besök på ett spa kändes det också som om bokens ämne kunde passa oss särskilt väl...

Headern denna månad pryds av värdinnans söta hund Nisse och han blev så glad när vi alla kom att jag tyckte att det kunde vara roligt att ha med honom på bild.

Ingen snö har ännu fallit på våra breddgrader i år, så det var inga trafikproblem när vi åkte hem efter denna trevliga afton. Undrar hur det blir nästa gång vi ses? Då är det februari och det kan vara hur vitt och snöigt som helst.

Då är det dessutom min tur att vara värdinna och välja bok och jag har en alldeles speciell plan för hur valet ska gå till. Det blir mycket spännande att se vilken bok det blir, för ännu har jag ingen som helst aning...

Fotnot: Bilderna i inlägget är fingerade, för jag var tydligen så jetlagad, efter att ha kommit hem från USA dagen innan bokcirkelträffen, att jag helt glömde bort att fotografera alla godsaker vi bjöds på...








Inga kommentarer: