torsdag 5 maj 2016

Sommarkänsla på majträffen



Hos Sussie med Catrin, Åsa K, Sofie, Åsa Ö och Joanna

Knappt hälften av gänget fanns på plats denna soliga afton i början av maj. Även om vi vanligen träffas den första onsdagen i månaden och detta var just den första onsdagen i maj, så slängde vi in kvällen träff så sent som förra gången vi sågs. I maj och juni brukar vi improvisera lite för att det ska passa så många som möjligt och den här gången innebar improvisationen att vi lade träffen precis där den borde ligga.

Det betyder att vi kommer att hinna ses en gång till innan månaden är slut, för säsongsavslutningen har vi lagt in lördag den 28 maj, då vi ska äta brunch tillsammans. Detta innebär att juniträffen stryks och att vi ses igen onsdag den 7 september. Notera att samtliga måste svara på kommande mejl angående brunchen. Bord är bokat, men definitivt besked om hur många vi blir behöver lämnas om en vecka.

Förra månadens bok Livbåten av Charlotte Rogan hade flera både läst och lyssnat på. De som läst den inbundna utgåvan noterade särskilt att det var en ovanligt vacker bok med sina rundade hörn och de snyggt satta sidorna med behagligt stor text och lättläst typsnitt. De som lyssnat tyckte att uppläsaren Martina Nilsdotter var väldigt monoton och trist i sitt sätt att läsa. Detta tyckte lyssnarna påverkade intrycket av boken och gjorde att man aldrig kom riktigt nära Grace, som var huvudpersonen i berättelsen.

Men det var inte något som gällde enbart för de som lyssnat. Tvärtom tyckte alla att det var svårt att identifiera sig med Grace och att hon framstod som en ganska blek och rent av osympatisk person, som det var svårt att engagera sig i. Ingen av oss kom direkt henne inpå livet trots att handlingen utspelade sig under en så begränsad tid och så gott som på en enda plats, nämligen i livbåten. Egentligen fanns det stora möjligheter för författaren att verkligen skildra en kvinna i en extremt utsatt position där liv och död hela tiden ställs på sin spets, men det gjordes aldrig. En luddigt figur som ingen var speciellt förtjust i, tyckte vi sammantaget.

Vi pratade också lite om könsroller och maktpositioner. Handlingen i boken utspelar sig 1914 och på den tiden hade kvinnor inte ens rösträtt, men ändå lyckades de rösta fram att livet av den person som hela tiden varit kapten på skutan, eller livbåten då, och ledare.

Just det faktum att de hade lottdragning om vilka av männen som skulle leva eller hoppa över bord tyckte var var en sådan sak som drog ner trovärdigheten . I en krissituation gör människor allt för att överleva. De går bokstavligt talat över lik för att rädda sitt eget skinn och detta ligger i människans natur. Även om en person blir överfallen av en björn eller ett lejon och oddsen att hen överlever är väldigt låga finns det ingen i det läget som ger upp utan strid. Det blir bokstavligt talat en kamp på liv och död.

Därför förefaller det osannolikt att människor frivilligt väljer att hoppa över bord för att rädda för dem helt okända människor (inte ens sina egna barn, utan okända tanter som inte tillför gruppen något alls) bara för att de dragit det kortaste strået i en märklig tävling. Det hade varit mer rimligt om de i panik knuffat någon annan över bord för att själv ha en större chans att överleva.

Mycket av kvällen gick annars åt till att prata om resor och då faktiskt inte i huvudsak våra egna utan våra barns. Lite annorlunda. Vi pratade också om annat som handlade om att vara tonårsförälder och precis som vi gjort under alla de år vi har hållit ihop är det intressant och givande att höra hur andra har det och bolla sina egna tankar och funderingar mot andras erfarenheter och upplevelser.

Vi hann också prata lite jobb och framtid och det är alltid trevligt att hinna med det också, för på något märkligt sätt händer det alltid saker inom gruppen, trots att vi befinner oss mitt i livet där det annars kan tänkas vara superstabilt hela tiden.

Att vi pratade om sjukdomar, åkommar och kroppsliga bekymmer också är inget vi tänker erkänna, för sånt gör ju bara äldre människor med krämpor och dit räknar vi oss verkligen inte.

Till slut blev det dags för kvällens värdinna att plocka fram månadens bokcirkelbok och den här gången ska vi läsa Agneta Pleijels självbiografiska Spådomen: en flickas memoarer, som nominerade till Augustpriset 2015. Det ska bli mycket spännande att se vad vi tycker om den.

Nu är det bara drygt tre veckor kvar innan vi ses nästa gång och det är bara att hoppas att det blir lika fint väder då!

Inga kommentarer: