fredag 20 maj 2016

Kvinnor, vin och vänner perfekt sommarläsning


Jag vet att jag omöjligen kan vara helt objektiv när det gäller åsikter om Kvinnor, vin och vänner av Annika Bengtsson, men det är en så trevlig bok att jag ändå bara måste blogga om den. Inte minst nu när vi närmar oss hängmatte- och solstolstider. Det är nämligen där den passar som allra bäst.

Annika är min förläggare på Grim förlag och jag har varit redaktör för Kvinnor, vin och vänner som författaren själv benämner som en litterär bagatell. De flesta skulle nog säga att det är en feel goodroman, men hon valde att skapa ett nytt uttryck och jag tycker det känns bra att poängtera det litterära, för jag har svårt för feel goodböcker som är flamsiga och tramsiga och om det har jag skrivit förut. Den här boken är inte det minsta fånig, trots en och annan dråplighet tillsammans med massor av vin och härliga skratt.

Jag känner mig lite som kocken Jan Boris Möller när jag nu skriver om Annikas senaste bok. Minns ni reklamen med honom? Innan jag kände Annika läste jag nämligen flera av hennes böcker och jag tyckte det var så vansinnigt bra. Kråkprinsessan var den första jag läste och jag kunde inte släppa Solbritt på flera dagar. Eller veckor om sanningen ska fram. Hon kröp verkligen under skinnet på mig. Sedan fortsatte jag raskt med både Glömskelunden och Snökupan. Och de var bra allihop. Särskilt Carina i Snökupan fick en speciell plats i mitt hjärta.

När vi lärt känna varandra lite kom Mellan raderna och det var då den mest positiva av Annikas böcker, så här kunde man ana en liten ny inriktning. Det var dock bara tillfälligt för därefter kom Sorgbägare och det var den första boken jag var redaktör för. Också mycket bra, men med mörka inslag som är så karakteristiska för Annika.

För något år sedan bestämde sig Annika dock för att utmana sig själv och skriva en feel goodroman. Hon ville låta tre av sina tidigare karaktärer träffas på Fridhems folkhögskola och gå kursen Blogga om böcker tillsammans. Det är Carina från Snökupan, Boel från Mellan raderna och Caroline från Sorgbägare som möts en solig sommarvecka och det gjorde mig så glad när jag fick veta att jag skulle få umgås med dessa spännande kvinnor ännu en gång. Hurra!

När jag fick manuset i min hand, för att redaktörsläsa det, var det som att återse gamla vänner från förr. Det var så himla trevligt!

Kvinnor, vin och vänner är verkligen just det som titeln och omslaget tyder på; en trevlig och lättsam roman som passar perfekt lata sommardagar och det är här Jan Boris Möller kommer in. Han får betalt för att säga att han använder Kockens kryddor, men det spelar ingen roll för han använder Kockens kryddor i alla fall. Det har han alltid gjort.

Det är nästan samma sak. Jag älskar Annika Bengtsson böcker. Skillnaden på herr Möller och mig är att jag inte får betalt för att säga det. Men det spelar ingen roll. Det har jag ändå alltid gjort.

Så vill du har mysigt i sommar är kvinnor, vin och vänner såväl IRL som i bokform ett hett tips.




2 kommentarer:

Annika sa...

Åh så fint du skriver om min litterära bagatell! Jag minns hur glad du blev när jag berättade om huvudpersonerna i boken och jag blev lika glad. Och nervös! Jag visste ju att du skulle hugga direkt om jag inte behandlade kvinnorna väl. Nu var det främst en av männen som du tyckte behövde hyfsas till, men i övrigt fick jag godkänt. Tack, bästa redaktören!

Åke Bjurhamn sa...

Jag har också läst alla Annikas böcker. Jag grips också av dem. Inte minst Solbritt i Kråkprisessan.
Jag och en vän skriver också böcker. Sex deckare har det blivit. Min hustru brukar alltid kommentera dom med att vi ska skriva som Annika. Det är en riktig författare.