fredag 21 april 2017

Hunden Hjördis och nattens varelser


Jag läser en hel del manus för Whip media och det är så roligt att sedan få böckerna när de är klara. Här kommer dagens boktips!

Hjördis hittar hem av Anna Hansson och Emmalill Frank

Hjördis (bara namnet är ju ljuvligt!) kom en vacker vårdag till Hundstallet, för familjen som köpte henne när hon var en liten valp kunde inte längre ta hand om henne. Hon kom att trivas bra på Hundstallet på dagarna, för de som jobbade där var snälla. Nätterna var det värre med. Hon hade svårt att sova och kände sig ensam. Hon längtade efter att få bo hemma hos en familj igen.

Efter spännande äventyr slutar sagan precis så där lyckligt som man vill att en saga för barn i åldern 3-6 ska göra. Exakt hur den slutar tänker jag inte skvallra om, men jag kan säga att jag hade älskat att läsa denna saga för mina barn när de var små. Jag vet att de hade somnat riktigt gott efter att ha hört denna mysiga godnattsaga.

BTJ, som förut hette Bibliotekstjänst och som läser och skriver om många nyutgivna böcker för att biblioteken ska få tips om vad de bör köpa in, gav Hjördis hittar hem en femma i betyg av fem möjliga (lektör var Maj-Britt Claesson i BTJ-häfte nr 10/2017). Jag blev superglad när jag hörde talas om betyget och håller helt med. Det är en varm och gullig historia där både Anna Hanssons text och Emmalill Franks bilder skapar en fin helhet tillsammans.

Även om Hjördis är söt precis som hon är tycker jag faktiskt att det är ett extra plus att hon inte är docksöt, utan en rätt vanlig grå hund. Hjördis är liksom ingen Disney-hund utan mer en riktig hund. Det känns som om Hjördis finns i verkligheten och det gillar jag.

10 kronor per såld bok går till Hundstallet och det är ytterligare ett skäl att köpa boken. Man får en underbar saga och gör en god gärning samtidigt!

Var är Lilly? av Sanna Juhlin och Anette Bengtsson

Valkyra, Dorian, Monstret, Mumien och Lilly är alla nattens varelser och bor på den ödsliga kyrkogården. En kall oktoberkväll vaknar de upp och planen är att de ska berätta historier för varandra hela natten. Men någon saknas. Vart har Lilly tagit vägen?

Mumien får syn på Lilly som struttar iväg med det lockiga håret guppande. Hela gänget bestämmer sig för att följa efter henne och snart kommer de in till stan. Där upptäcker de något märkligt. De tycks finnas fler av deras sort ute på gatorna. Barn går från dörr till dörr och ställer en fråga. Det verkar skumt. Men ni kan säkert lista ut varför det finns så många spökliknande varelser i stan denna oktoberafton...

Var är Lilly? är en annorlunda berättelse om vänskap och full av läckra illustrationer som Anette Bengtsson har gjort. Framsidan är i färg, men inuti boken är det enbart svartvitt, men det gör faktiskt inget alls. Även de bilderna är riktigt snygga och jag tycker dessutom att det läskiga temat gör att svartvitt passar det läskiga temat extra bra. Sötast är Monstret och han är dessutom snällast. En klar favorit. Valkyra är mer kallhjärtad, men antagligen skulle hon mest se det som en komplimang, för det är hennes natur.

Boken vänder sig i första hand till barn i åldrarna 6-9 år och den fungerar både som högläsningsbok och för barn att läsa själva. Den är förstås lite otäck, men samtidigt är det något av poängen med boken. Den innehåller också en del humor. Mumien känner sig till exempel för stelbent för att gå längre sträckor. Han har ändå 3 000 år på nacken. Typiskt roligt.

Och rent av rimligt.







onsdag 19 april 2017

Farina och den gigantiska Jätten - härlig skräckelbok


Idag släpps Farina och den gigantiska Jätten av Niclas Christoffer på Whip media. I pressutskicket beskrivs den av förlaget som en skräckelbok och jag tycker att det är både fyndigt och träffande. Den är nämligen både en klassisk saga samtidigt som den skapar en alldeles egen, och för min del totalt oemotståndlig, genre - skräckelgenren.

De tidlösa ingredienserna gott och ont, fattig och rik samt mod och rädsla finns där som ett tryggt nav, men där finns också både skräck och äckel i en härlig kombination. Skräcken ligger förstås huvudsakligen i att lilla Farina möter den förskräcklige Jätten och det äckliga ligger i att Jätten helt sonika äter upp henne och låter henne och hennes nyvunne vän passera kroppen innan de kommer ut tillsammans med ... Tja, det kan ni nog lista ut själva. Äckligt,va?

Förvisso, men väldigt roligt också. Den primära målgruppen är 6-9 år och hur många har inte haft barn i den åldern som skrattar så de viker sig bara b-ordet kommer på tal? Därtill är den lärorik. Läsaren serveras en massa finurlig kunskap om vad som faktiskt händer i kroppen när det vi äter färdas från munnen via matstrupen till magsäcken och genom tarmarna för att till slut nå ändstationen, om det vitsiga uttrycket tillåts.

Upprinnelsen till äventyret är att Farina, som bor långt inne i skogen, vill hjälpa sin fattiga familj. Maten räcker inte till alla och därför bestämmer sig Farina för att ta sig till den gigantiska Jätten, som mormor har berättat är så rik att han äter ädelstenar som mat. Tänk om Farina kunde norpa åt sig bara några få av de där ädelstenarna? Trots att vägen till Jätten är väldigt farlig för en liten flicka är Farina modig. Ganska tidigt på sin färd träffar hon på Äggis, som hon lägger i sin väska och snart blir god vän med, så helt ensam är hon inte även om Äggis inte säger ett enda ord.

Under vandringen blir Farina trött och somnar på en mjuk och skön plats. När hon vaknar upptäcker hon att hon befinner sig i Jättens enorma och snoriga näsa. Först snyter Jätten ut Farina och Äggis och sedan äter han upp dem i ett nafs. Där börjar det stora äventyret.

Jag har varit redaktör för boken och när jag fick manuset i min mejlkorg och började läsa blev jag genast helt betagen. Det är en otroligt charmig saga berättad på ett påläst, roligt, känsligt och lagom läskigt sätt. Jag älskar hur det klassiska snittet med sina lätt övernaturliga detaljer möter vetenskapen i form av tarmar och pepsiner.

Katarina Vintrafors har illustrerat sagan och jag ska ärligt säga att jag innan jag såg bilderna tänkte att det var ett väldigt svårt uppdrag. Det gäller ju att inte skrämma bort läsarna, så omslaget får inte vara för otäckt, samtidigt som Jätten är som han är och måste se rätt hemsk ut för att stämma med sagan. Jag tycker omslaget blev underbart och den gröna tonen harmonierar ypperligt med det faktum att Jätten bor i skogen och nästan är en del av den. Även inuti boken finns tjusiga svartvita illustrationer som ger sagan en extra dimension.

Författaren Niclas Christoffer är kanske mest känd som komiker och stå-uppare, men han har också skrivit tre ungdomsböcker där förmodligen Som Zlatan fast bättre är den mest kända, inte minst sedan den i våras var nominerad till Årets bästa ljudbok i ungdomskategorin. Som Zlatan fast bättre handlar om Simon som bestämmer sig för att gå ner några kilo för att bli snabbare på fotbollsplanen och därmed lättare kunna nå upp till sitt mål - att bli som Zlatan fast bättre. Bantningen leder till ätstörningar och snart är inget sig likt i Simons värld.

Ätstörningar är något som Niclas har egen erfarenhet av och när han började bli frisk skrev han första utkastet på det som nu resulterat i Farina och den gigantiska Jätten. Han ville tänka på något annat än mat och då började han skriva. Men helt kunde han ändå inte lämna mattankarna. Eftersom han kunde mycket om matsmältningsprocessen och dessutom är undersköterska i botten passade det honom bra att skriva om någon som blir uppäten. Han har i en intervju, som jag gjorde för någon månad sedan,  förklarat att det blev lite som terapi att skriva sagan samtidigt som han bearbetade sina egna ätstörningar.

Jag tycker det är underbart att det fortfarande skrivs sagor som känns både klassiska och nyskapande och Niclas har en perfekt sagoton i denna ljuvliga bok, som passar de allra flesta åldrar från sådär fem år och uppåt. Farina är en varmhjärtad, medkännande och modig hjältinna, som gör vad hon måste och känner är rätt trots att hon ibland är livrädd och gråter. En sådan värld vill jag ha.

Fram för fler Farinor!

lördag 15 april 2017

Olika sorters bokprat i april



Hos Gerd med Åsa K, Heidi, Cattis, Catrin och Joanna

Det blev en del sena avhopp på grund av sjukdom, men vi var ett glatt och härligt gäng som tog oss till Gerd denna vackra onsdagskväll då vi fick avnjuta en riktigt rosa och fin solnedgång från köksfönstret. Vi fick, som traditionen bjuder, bröd, smör och ost, men dessutom bjöds vi på en tjusig fisksoppa och det var både värmande och gott.

Många av oss har det hektiskt nu, så det var inte fler än två som läst förra månadens bok Jag utan dig av Kelly Rimmer. Hon som valde den tyckte mycket om Livet efter dig av Jojo Moyes och uppskattade även uppföljarna, men den här tyckte varken hon eller den andra som läst var lika bra, trots att temat med kärlek och förestående död kändes igen.

Jag, som tyvärr inte hunnit läsa något alls i månadsboken, tyckte från början att det kändes som om någon ville härma och försöka skriva en lika stor succé som Livet efter dig och En dag av David Nicholls. Den svenska titeln Livet efter dig är ju något helt annat än originalet Me before you, så den leder kanske inte tankarna omedelbart till en efterapning, men om man känner till den engelska originaltiteln på mars månads bok, Me without you, blir det annorlunda.

Hur som helst berörde denna bok läsarna inte alls på samma sätt som Livet efter dig. Den var inte dålig, men heller inte så bra som de skulle önskat eller hoppats.

Lite otäckt var det att vi faktiskt pratade om flera upplever att det inte är så tryggt i Sverige längre. Det i sig är otäckt men än värre blev det när Stockholm utsattes för ett terrordåd bara två dagar efter det att vi talat om tryggheten inte är lika stor nu som förr. Någon berättade att hon inte går lika ofta som nu, utan hellre tar bussen, och en annan berättade att hon undviker att röra sig i stan kvällstid. Jag skulle säga att detta inte är något vi pratat om tidigare under våra drygt fjorton år tillsammans i bokcirkel, så att terrordådet hände så tätt inpå känns märkligt. Som om det fanns något i luften ...

Vi pratade också om vad det kostar att ge ut en bok och frågan kan låta enkel, men svaret är oerhört komplicerat. Det beror på så många olika saker; boktyp, antal sidor, hur mycket man gör själv, vilka saker man vill betala för (lektör, redaktör, formgivning av omslag, sättning av inlaga osv osv) bland annat. I de allra kortaste dragen kan man sedan säga att om man använder sig av print-on-demand blir varje bok dyrare men å andra sidan behöver man inte bekosta en hel upplaga, utan boken trycks digitalt i samband med att den beställs. Om man å andra sidan bestämmer sig för att trycka en upplaga på x antal böcker kommer man ner i pris per bok, men då får man dels vara beredd på att ha ett lager och dels betala en rätt så stor summa i tryckkostnad.

Det är andra gången på kort tid det ställs frågor av den här typen i bokcirkeln och det tycker jag är jättekul. Tänk om jag får en författarkollega i cirkeln till slut? Kom igen nu, tjejer, skriv!

Vi hade en del beslut att fatta under kvällen och ett beslut som var ganska lätt att komma fram till var när septemberträffen skulle hållas. Vi lät helt enkelt värdinnan bestämma dag och det betydde att vi ses hos Åsa K tisdagen den 5 september. Detta står även under fliken Kommande träffar.

En annan sak vi skulle besluta om var när och var maj-träffen ska äga rum och där har vi ännu inte kommit fram till något glasklart. Vi har en pågående mejltråd om det. Helt klart är i alla fall att vi kommer att äta på en restaurang i Göteborg någon gång i början av maj. Gå gärna in i tråden och tyck till!

Till slut blev det dags för kvällens värdinna att presentera april månads bok och hon hade två som hon själv ville läsa och lät oss därför välja. Det blev Kvinnan i rummet av Jussi Adler-Olsen. Det är den första boken i serien om Avdelning Q.

Nu återstår bara att önska er alla en riktigt

GLAD PÅSK!


tisdag 11 april 2017

Tankar om Fru Alms magiska resebyrå - Raggarbilar och rullstolar


Finns det något härligare än att utbrista "Vad var det jag sa?" när man har haft rätt i en alldeles speciell fråga? Nog är man nöjd? Lite mallig kanske, rent av? Det är ungefär så jag känner mig just nu.

Det är nämligen så att när den förra boken om Fru Alms magiska resebyrå kom och jag bloggade om den föreslog jag att nästa bok skulle utspela sig under påsken. Så här avslutade jag blogginlägget:

"Jag föreslår att nästa bok om Fru Alm utspelar sig på påsklovet. Då vill säkert Hilma åka till sina morföräldrar i Lysekil och se våren slå ut. Och det finns säkert någon spännande överraskning i påskägget. För det ska väl bli en tredje bok?

Det utgår jag ifrån så jag börjar redan nu vänta med spänning."

I efterhand fick jag veta att författaren Annakarin Rosengren blivit helt paff när hon läste mitt förslag för hon hade redan tänkt exakt samma sak. Det kunde inte jag veta, men det var väldigt kul att jag fick så rätt, för böckerna om Hilma och Fru Alm är så bra att hon gärna får skriva ännu fler, vilket jag återkommer till om en stund.

Hur är då den sprillans nya Fru Alms magiska resebyrå - Raggarbilar och rullstolar som utspelar sig under ett påsklov och passande nog släppts just till påsklovet 2017? Är den lika bra som sina föregångare?

Såklart att den är. Den är precis lika välskriven som de tidigare, Fru Alms magiska resebyrå och Nya och gamla vänner, och precis som vanligt är det en lagom mix mellan nutiden i dagens Lysekil och de resor tillbaka till dåtiden som huvudkaraktären Hilma gör tack vare det gamla släktträdet Fru Alms magiska resebyrå.

Den tjusiga affärskvinnan med de skyhöga klackarna, Maud Fiskebäck även kallad Båd-Maud, smider hemska planer som gör att den berömda Havsbadsparken och de älskade Havsbadsdagarna är hotade. Hilma och hennes vän Leo  bestämmer sig för att försöka rädda både Havsbadsparken och Havsbadsdagarna, men hur ska de lyckas med det? De är ju både små och endast två? Som tur är lär de känna Connie, som är den coola tjejen som kör raggarbild, och Eldsjälen, som brinner för att alla ska få vara sig själva.

Tidsresorna är alltid roliga att läsa om. I den här boken reser Hilma bland annat tillbaka till sin mormors barndom. Britt-Marie och hennes kompis Arne ska gå med sin mammor på konditori och de pratar om vad de ska beställa. Britt-Marie vill beställa en ägg- och ansjovissmörgås medan Arne vill ha en med kalvsylta som är så där dallrig på utsidan, för det älskar han. Är det inte underbart? Jag tror inte att en enda unge idag hade sett fram emot någon av de här mackorna. Annakarin är så bra på att hitta de där små detaljer som gör att man känner att det är en tidsresa på riktigt.

Elvaåriga Hilma är en ganska blyg och försiktig flicka och hon beundrar sin mormor som var betydligt tuffare som barn. Det har hon märkt flera gånger under sina tidsresor. Fru Alm förklarar dock för Hilma att det faktiskt är så att Hilma rent av är modigare än Britt-Marie någonsin har varit och anledningen till det är att Hilma vågar göra saker trots att hon är rädd innan. Mormor som aldrig oroar sig bara agerar, men det krävs verkligt mod av den som är rädd för att våga genomföra det den vill och det modet har Hilma. Det är en uppmuntrande tanke för alla blyga hjältar.

Som alltid har Annakarin lagt ner en hel del tid på språket och hon låter barn prata som barn gör och de äldre som äldre gör. "Hon äger!" kommer självklart ur Leos mun, inte ur till exempel Harry-i-Husets, och den rara mormodern säger saker som "alla tiders" och "du store tid" på det charmigaste av sätt. Jag hade dessutom det stora nöjet att få läsa manuset som redaktör och det är underbart att få skriva så många glada kommentarer som jag fått göra här.

Hela Raggarbilar och rullstolar genomsyras av tidsresor, vänskap, mod, humor, skrock och viljan att göra världen till en lite bättre plats. Det är en oemotståndlig mix full av värme, omtanke och medmänsklighet. Den primära målgruppen är 9-12 år, men den kan absolut fungera utmärkt som högläsning för lite yngre barn, som kanske inte tar sig igenom 222 sidor alldeles själv, och den fungerar förträffligt för exempelvis människor i min egen ålder, som helt enkelt älskar klassiska sagor med kloka undertoner.

Nog för att det är trevligt att få ett påskägg fyllt med godis, men jag måste säga att ett påskägg med den här boken smäller ännu högre. Den passar så ypperligt i tiden och dessutom finns som vanligt ett kapitel med Tips och aktiviteter i slutet av boken, så det går att fylla påsklovet med roligheter. Eller vad sägs om att baka Ängelpaj eller arrangera ett Paralympics?

Och så var det ju det där jag skulle återkomma till, som jag skrev ovan. Det är modernt med trilogier, det är jag medveten om, men jag hoppas ändå att det blir en fjärde bok om Hilma och Fru Alms magiska resebyrå. Den ska självklart utspela sig på höstlovet när det är Halloween. Annakarin, låt den importerade högtiden Halloween med sina vitsminkade ansikten och dörrknackningen med bus eller godis blanda sig med svunna tiders Allhelgonahelger. Låter inte det som en utmärkt idé?

Dessutom, vi måste ju få veta vad det blir för ett litet syskon som Hilma får!