Tankar om Fru Alms magiska resebyrå - Raggarbilar och rullstolar

Finns det något härligare än att utbrista "Vad var det jag sa?" när man har haft rätt i en alldeles speciell fråga? Nog är man nöjd? Lite mallig kanske, rent av? Det är ungefär så jag känner mig just nu.

Det är nämligen så att när den förra boken om Fru Alms magiska resebyrå kom och jag bloggade om den föreslog jag att nästa bok skulle utspela sig under påsken. Så här avslutade jag blogginlägget:

"Jag föreslår att nästa bok om Fru Alm utspelar sig på påsklovet. Då vill säkert Hilma åka till sina morföräldrar i Lysekil och se våren slå ut. Och det finns säkert någon spännande överraskning i påskägget. För det ska väl bli en tredje bok?

Det utgår jag ifrån så jag börjar redan nu vänta med spänning."

I efterhand fick jag veta att författaren Annakarin Rosengren blivit helt paff när hon läste mitt förslag för hon hade redan tänkt exakt samma sak. Det kunde inte jag veta, men det var väldigt kul att jag fick så rätt, för böckerna om Hilma och Fru Alm är så bra att hon gärna får skriva ännu fler, vilket jag återkommer till om en stund.

Hur är då den sprillans nya Fru Alms magiska resebyrå - Raggarbilar och rullstolar som utspelar sig under ett påsklov och passande nog släppts just till påsklovet 2017? Är den lika bra som sina föregångare?

Såklart att den är. Den är precis lika välskriven som de tidigare, Fru Alms magiska resebyrå och Nya och gamla vänner, och precis som vanligt är det en lagom mix mellan nutiden i dagens Lysekil och de resor tillbaka till dåtiden som huvudkaraktären Hilma gör tack vare det gamla släktträdet Fru Alms magiska resebyrå.

Den tjusiga affärskvinnan med de skyhöga klackarna, Maud Fiskebäck även kallad Båd-Maud, smider hemska planer som gör att den berömda Havsbadsparken och de älskade Havsbadsdagarna är hotade. Hilma och hennes vän Leo  bestämmer sig för att försöka rädda både Havsbadsparken och Havsbadsdagarna, men hur ska de lyckas med det? De är ju både små och endast två? Som tur är lär de känna Connie, som är den coola tjejen som kör raggarbild, och Eldsjälen, som brinner för att alla ska få vara sig själva.

Tidsresorna är alltid roliga att läsa om. I den här boken reser Hilma bland annat tillbaka till sin mormors barndom. Britt-Marie och hennes kompis Arne ska gå med sin mammor på konditori och de pratar om vad de ska beställa. Britt-Marie vill beställa en ägg- och ansjovissmörgås medan Arne vill ha en med kalvsylta som är så där dallrig på utsidan, för det älskar han. Är det inte underbart? Jag tror inte att en enda unge idag hade sett fram emot någon av de här mackorna. Annakarin är så bra på att hitta de där små detaljer som gör att man känner att det är en tidsresa på riktigt.

Elvaåriga Hilma är en ganska blyg och försiktig flicka och hon beundrar sin mormor som var betydligt tuffare som barn. Det har hon märkt flera gånger under sina tidsresor. Fru Alm förklarar dock för Hilma att det faktiskt är så att Hilma rent av är modigare än Britt-Marie någonsin har varit och anledningen till det är att Hilma vågar göra saker trots att hon är rädd innan. Mormor som aldrig oroar sig bara agerar, men det krävs verkligt mod av den som är rädd för att våga genomföra det den vill och det modet har Hilma. Det är en uppmuntrande tanke för alla blyga hjältar.

Som alltid har Annakarin lagt ner en hel del tid på språket och hon låter barn prata som barn gör och de äldre som äldre gör. "Hon äger!" kommer självklart ur Leos mun, inte ur till exempel Harry-i-Husets, och den rara mormodern säger saker som "alla tiders" och "du store tid" på det charmigaste av sätt. Jag hade dessutom det stora nöjet att få läsa manuset som redaktör och det är underbart att få skriva så många glada kommentarer som jag fått göra här.

Hela Raggarbilar och rullstolar genomsyras av tidsresor, vänskap, mod, humor, skrock och viljan att göra världen till en lite bättre plats. Det är en oemotståndlig mix full av värme, omtanke och medmänsklighet. Den primära målgruppen är 9-12 år, men den kan absolut fungera utmärkt som högläsning för lite yngre barn, som kanske inte tar sig igenom 222 sidor alldeles själv, och den fungerar förträffligt för exempelvis människor i min egen ålder, som helt enkelt älskar klassiska sagor med kloka undertoner.

Nog för att det är trevligt att få ett påskägg fyllt med godis, men jag måste säga att ett påskägg med den här boken smäller ännu högre. Den passar så ypperligt i tiden och dessutom finns som vanligt ett kapitel med Tips och aktiviteter i slutet av boken, så det går att fylla påsklovet med roligheter. Eller vad sägs om att baka Ängelpaj eller arrangera ett Paralympics?

Och så var det ju det där jag skulle återkomma till, som jag skrev ovan. Det är modernt med trilogier, det är jag medveten om, men jag hoppas ändå att det blir en fjärde bok om Hilma och Fru Alms magiska resebyrå. Den ska självklart utspela sig på höstlovet när det är Halloween. Annakarin, låt den importerade högtiden Halloween med sina vitsminkade ansikten och dörrknackningen med bus eller godis blanda sig med svunna tiders Allhelgonahelger. Låter inte det som en utmärkt idé?

Dessutom, vi måste ju få veta vad det blir för ett litet syskon som Hilma får!