Sebbe sa nej av Niclas Christoffer

Idag släpps Sebbe sa nej av Niclas Christoffer och det är utan tvekan en av årets viktigaste och bästa böcker för unga vuxna, tycker jag. Den tar upp det tabubelagda ämnet våldtäkt och inte nog med det; det är en 16-årig kille som blivit våldtagen. Som om det inte räckte med det faktum att det faktiskt är en grabb som blivit utsatt för en våldtäkt toppar författaren med att det är en tjej som våldtagit honom.

16-årige Sebastian lever för att spela hockey och när han kommer in på hockeygymnasiet i Skellefteå ser han fram emot fantastiska år då han ska vässas till att så småningom bli hockeyproffs i NHL. Men lyckokänslan grumlas av att Sebbe känner skuld över att det är hans fel att storebrodern sitter i rullstol efter en olycka. Dessutom har han svårt att komma in i det tuffa killgänget i skolan. Jargongen är hård och det både snackas om brudar och dricks alkohol. Bland annat pratas det om Heve, som alla vill ha men som ingen får. Utom då kanske Sebbe, som hon faktiskt blir intresserad av.

En misslyckad kväll dricker Sebbe alldeles för mycket alkohol på alldeles för kort tid och han hamnar i säng med annan tjej, som han känner ytligt. Plötsligt går allt fel. Han blir våldtagen.

Ångestfylld och panikslagen lyckas han ta sig hem, men han mår fruktansvärt dåligt. Och våldtagen? Har han egentligen blivit det? Kan en kille verkligen bli det?

Som redaktör har jag ibland den stora förmånen att få läsa fantastiska berättelser redan innan de kommer ut som böcker. Så var det med Sebbe sa nej. Jag blev helt tagen av Sebbes historia och tyckte att Niclas Christoffer fångat så mycket viktigt med sina ord. Om det som hände Sebbe hänt en tjej hade ingen tvivlat en sekund på att det var våldtäkt, men det är inte bara Sebbe själv som ifrågasätter om det verkligen handlade om en våldtäkt. Kan en liten tonårstjej verkligen våldta en starkt hockeykille?

Jag tycker att det är väldigt starkt av Niclas att ännu en gång ge sig i kast med ett riktigt svårt och tungt ämne. Han har tidigare skrivit om anorexi, självskadebeteende och sexmissbruk och lyckas alltid få till den perfekta balansen mellan det allmängiltiga som gör att man absolut vill läsa och det specifika som gör att man dras in huvudpersonens liv. Precis som tidigare ges även denna bok ut av Hoi förlag och jag tycker att boken inte bara är väldigt bra på insidan, utan också riktigt snygg på utsidan. Det svartvita temat känner vi igen från författarens tidigare ungdomsböcker och med den illgula färgen på de tre sista stora bokstäverna i titeln kan budskapet inte missas. Sebbe sa helt klart nej.

Jag blev så otroligt glad när jag fick ta del av recensionen på BTJ, som skriver omdömen som ligger till grund för bibliotekens inköp. Recensenten Staffan Wennerlund skriver så fint om boken i BTJ-häfte nr 7, 2019, att jag blir alldeles rörd. Tyvärr får man inte återge hela recensionen och den här gången är det lite extra svårt att låta bli eftersom det är en så allt igenom positiv recension och det är både Niclas och Sebbe sannerligen värda. Lite om slutet kan jag stryka med gott samvete för att inte spoila, men resten av de fina orden måste jag dela med mig av:

"Den komprimerade handlingen rymmer ett destillat av många olika mänskliga situationer, men känns ändå äkta. Person-och miljöskildringarna är utmärkta, händelseförloppen plausibla. Sebbes tillvaro och panikångest är trovärdigt och väl skildrat /.../  Sebbe sa nej är en angelägen och läsvärd bok /.../"

Sebbe sa nej känns extra aktuell när vi nu dessutom har samtyckeslagen som slår fast att allt som inte är ett ja är ett nej. Visserligen sa Sebbe uttryckligen nej och för honom var det viktigt att han gjorde det, men lika värdefullt är det att veta att det kan vara en våldtäkt även utan hot eller våld och till och med utan ett uttalat nej. Den här boken är ett perfekt diskussionsunderlag för att lyfta frågan om rätten till sin egen kropp och borde vara obligatorisk litteratur på gymnasiet, om jag fick råda.

Jag hoppas verkligen att Sebbe sa nej når många läsare, för den är, precis som recensenten ovan skriver, både angelägen och läsvärd. Och rent av fantastiskt bra och välskriven, tycker jag.