lördag 12 oktober 2019

Runstreak - att springa varje dag av Daniel Karlsson

Alla som känner mig det minsta vet att jag inte är någon löpare. Över huvud taget är jag väldigt ointresserad av idrott, skulle man kunna säga utan att ta i. Men jag har aldrig varit så nära att börja springa som när jag, som redaktör, läste Daniel Karlsson inspirerande bok Runstreak - att springa varje dag. Vilken härlig människa denne Daniel är! Han är ett energiknippe utan dess like och en del av sin energi använder han till att springa varenda dag. Exakt varenda dag - året om. Oavsett väder.

Detta har han till dags dato hållit på med i 599 imponerande dagar. Imorgon springer han för sexhundrade gången och jag kan inte annat är häpna över målmedvetenheten, styrkan och viljan.

Han är inte bara löpare utan också trollkarl, med bland annat barnprogrammet Den itusågade Kaninen som fin merit, och när han kombinerar dessa två stora passioner kallar han det träningstrolleri. Han menar i sin nya bok, som släpptes på Bokmässan för två veckor sedan, att runstreak är en träningsform som passar alla och det var antagligen därför jag faktiskt och oväntat blev nyfiken på vad det egentligen handlar om.

Daniel vill förändra vår bild av träning. Han vill att vi ska sluta se träningen som ett nödvändigt ont som är bäst när den är över för den här gången och istället se träningen som något vi längtar till. Han jämför med att se det hela som ett ruckel eller som en lyxvilla. Det är ju rätt givet att man inte längtar till ett ruckel, men kan man se träningen som en lyxvilla kanske det känns mer lockande att tillbringa lite tid där.

Daniel Karlsson sprang två varv runt montern
när någon köpte hans bok på Bokmässan. Kul!
Det finns endast två kriterier för att man ska uppfylla en runstreak och det är att man springer minst en engelsk mile (1,6 kilometer) varje kalenderdygn. Om man gjort detta i två dagar är redan runstreaken igång. Sedan är det "bara" att fortsätta. Lätt som en plätt - åtminstone på pappret.

I boken svarar Daniel på många olika frågor man kan ha som nybörjare. Några är av dem handlar om varför han springer varje dag, vad som händer om han blir sjuk och hur han, som dessutom har både en sambo och tre små barn som behöver hans uppmärksamhet, hinner springa varenda dag. Vettiga frågor som Daniel förstås besvarar utan problem.

Några härliga rubriker i boken är Mirakelgodiset, Våga fjantspringa samt Årstidernas gåva. Nog måste man le när man läser detta? Vem vill inte ha mirakelgodis liksom? Att fjantspringa låter väl som något vem som helst borde klara? Och istället för att gnälla över att det nu på hösten är på väg att bli både kallt och halt, ska man självklart se de olika årstiderna som en gåva.

Enligt Daniel finns det massor av skäl att träna och han menar på fullaste allvar att runstreak är något som passar alla som kan röra sig. Han förklarar att alla kan träna upp sin förmåga så att de lyckas springa 1,6 kilometer och sedan är det bara att köra på. Daniel själv improviserar ofta när det gäller sträckan. Beroende på hur kroppen känns kanske det råkar blir ett par, tre mil istället för den engelska mile som är obligatorisk. Bara för att det räcker med att springa 1,6 kilometer måste man naturligtvis inte nöja sig med det. Springa längre är absolut tillåtet.

Daniel är inte ensam i boken, utan han har bjudit in några av sina runstreakande vänner att berätta sin personliga historia också. Även de är väldigt inspirerande när de delar med sig av sina tankar och erfarenheter. Ellen Westfelt är en av dem och hon är den som har Sveriges allra längsta runstreak. Hon började springa den 4 september 2013 och sedan dess har hon sprungit varenda dag. Det betyder att när hon springer idag gör hon det för 2 229:e gången. Varje dag i över sex år, alltså. Jag kan knappt ta in det. Det är så ofattbart lång tid. Men hon skriver om det på ett så jordnära och avslappnat vis att man på något sätt inte tycker att hon är så märklig som det först kan verka. Tvärtom skriver hon att hon vill att hennes runstreak ska vara lika naturlig och självklar som att borsta tänderna. Och efter drygt sex år är den säkert det.

Martin Lundström, även känd som fakiren Orthae, Emmy Karnerud, Helena Dahlström och Thomas Heiderup är de andra medverkande runstreakarna och de har alla intressanta historier att berätta.

Jag fick också vara med i denna grymma bok! TACK!
Runstreak - att springa varje dag är tack vare Daniels härliga sätt att både tänka och skriva en riktigt inspirerande och engagerande bok. Han är inte som folk är mest, men på det bästa av sätt, och vill du läsa mer om honom och hur han ser på livet och träning kan jag tipsa om en intervju jag gjorde med honom för några veckor sedan. I intervjun berättar han att boken egentligen är en faktabok om löpning, men att han ville att den skulle bli något mer än bara det, eftersom han själv tycker att böcker om löpning är så tråkiga. Han ville hellre ha en blandning mellan en träningsbok och en filosofisk bok. En träningsfilosofisk bok, helt enkelt.

Det är faktiskt exakt det jag tycker att det blev också.

onsdag 9 oktober 2019

Mannen som hyrde en familj av Susanne Brijker



Mannen som hyrde en familj av Susanne Brijker måste vara den charmigaste och mest tänkvärda feelgoodromanen denna höst. Mannen som står i centrum heter Gustav och är 83 år. Han arbetar fortfarande och har inga planer alls på att dra sig tillbaka. Mitt under ett styrelsemöte drabbas han dessvärre av en stroke och det gör förstås att planerna ändras rejält.

Eftersom han alltid satsat allt på karriären har han varken fru eller barn och detta trista faktum blir extra påtagligt när han flyttar in på ett lyxigt äldreboende. När alla andra får besök av barn och barnbarn känner sig Gustav utanför och han bestämmer sig därför för att hyra en familj för att kunna visa upp en snygg fasad. Det visar sig dock inte vara så enkelt som han tänkt sig, för den inhyrda familjen är inte så perfekt som han önskat. Sonen har massor av högskolepoäng, men jobbar ändå på kafé, och svärdottern är en hårt arbetande ensamstående mamma till två lite udda barn, som nu blir Gustavs inhyrda barnbarn.

Det är ofta dråpligt och roligt, men det finns också en tydlig värme i det som skildras och vi vet ju alla att livet inte är så enkelt som man skulle önska alla gånger. Inte heller för rike Gustav.

Författaren Susanne Brijker arbetar som nattsjuksköterska och idén till boken har hon fått på jobbet där hon sett att många äldre människor är ensamma trots att de har familj. Det gör att det finns ett äkta djup i boken och man får sig en tankeställare som läsare.

Omslaget tycker jag är superläckert och man riktigt ser hur Gustav sätter sprätt på sina pengar, där han sitter välklädd, som han alltid varit, i rullstolen. Det kostar att ha familj! Jag skulle önska att någon filmmakare fick upp ögonen för denna roman, för den skulle passa perfekt som långfilm. Många scener är väldigt filmiska och när jag läser ser jag allt spelas upp inför min inre blick.

Jag har haft det stora nöjet att vara redaktör för denna pärla till bok och jag såg genast potentialen i berättelsen, precis som Hoi förlag, som gett ut boken, gjorde. Susanne skriver på ett härligt sätt och hon vågar ta ut svängarna, så att det blir både underhållande och tänkvärt på en och samma gång. Fantasi och empati är ingen bristvara hos Susanne och båda delarna genomsyrar berättelsen.

Dock var min övertygelse att vissa saker behövde ändras för att den skulle bli så bra som den borde bli. Susanne valde att lita på mig och det är jag väldigt glad över. I slutet av boken tackar hon mig för att jag fick henne att skriva om 75 sidor av boken och hjälpte henne att göra den så mycket bättre. Det värmer mitt hjärta enormt, för det var tufft att föreslå en så pass stor ändring i manuset när hon dessutom hade en deadline att förhålla sig till.

Med facit i hand var det ett lyckokast för denna härliga debutroman har faktiskt blivit en succé. Den får genomgående höga betyg överallt och på Storytel har ljudboken fått ett imponerande snittbetyg på 4,23 sedan den släpptes i slutet av september. Det är riktigt bra, och Susanne och hennes härliga historia är värd vartenda positivt omdöme som finns.

Mannen som hyrde en familj är en tragikomisk feelgood med sköna karaktärer som man helt enkelt inte kan motstå. Vill du uppleva både skratt och faktiskt också ett par tårar är detta ett utmärkt boktips när höstmörkret nu så sakta smyger sig på oss. I sällskap av Gustav och hans alldeles speciella hyrda familj känns livet genast lite varmare och ljusare.

måndag 7 oktober 2019

Underhållande och skruvad bok i fokus

Hos Catrin med Fia, Åsa Ö, Åsa K, Cattis, Sussie och Joanna

I år var det bara en av kvällens deltagare som varit på Bokmässan helgen innan så det blev ett ganska kort samtal om den, men vi fick ändå tillfälle att återkomma till den ett par gånger lite senare under kvällen.

Förra månadens bok var Drottningklockan av Elisabeth Öhman och den var det flera som läst eller lyssnat på. Alla tyckte att den var bra och underhållande, men också lite skruvad. En jämförde med Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson för precis som i Drottningklockan finns det en hel mängd mer eller mindre tokiga händelser i den. Medan jag själv läste drog jag inte den parallellen, men när jag hörde det kunde jag ändå förstå tanken för visst var det många olika händelser som var rätt så osannolika, men det var också väldigt kul att läsa/lyssna är det hela tiden hände så mycket.

Jag träffade författaren på Bokmässan och berättade då att jag snart läst ut boken och spontant frågade jag varifrån hon fått allt hon skrivit om. Hon skrattade mest och menade att det kunde man ju undra. Och ja, det kan man faktiskt. Hon har skapat en härlig karaktär i Aron Pettersson och uppföljaren, Renässansringen, har precis kommit ut. Den blev jag också sugen på att läsa, för jag gillade verkligen drivet och berättarglädjen i den första delen och har bara hört gott om den andra också.

Kvällens värdinna valde bok Tills livet skiljer oss åt av Linda Gabrielsson och den var sprillans ny på Bokmässan, så den är verkligen färsk. Författaren är svägerska till kvällens värdinna och det är förstås roligt att välja en bok där man känner författaren. Vi har gjort det tidigare när vi läst mina böcker och också när vi läste Jan Stocklassas bok Stieg Larssons arkiv: nyckeln till Palmemordet, som vi dessutom alla tyckte var både bra och intressant.

Alla är fria att välja vilken bok man vill när man är värdinna, men nackdelen med just denna är att den inte finns som vare sig e-bok, pocket, eller ljudbok. Jag hoppas ändå att några läser den, så vi har något att prata om nästa gång vi ses.

Annat vi pratade om under kvällen var mat och det är som alltid roligt. Denna gång berättade en i gänget att hennes ena dotter var så förtjust i något hon brukade köpa i en foodtruck, men receptet var hemligt, så hon lade ner stor möda på att testa sig fram i det egna köket för att återskapa en rätt som var så lika som möjligt. Efter flera försök lyckades hon och nu är det en favorit även bland resten av familjen.

Vi pratade också lite om resor och det är också ett ämne som alltid är trevligt. Ibland ligger novemberträffen på höstlovet och då kan det vara så att några åker bort, men denna gång har höstlovet redan varit när vi ses den 6 november, så årets resenärer klarar sig fint och hinner med både resa och bokcirkelträff.

Nu blir det allt kyligare för var dag som går och nästa gång är det nog mörkt redan när vi ses 18.30. Det var det inte denna gång, men rätt så snart föll mörkret ändå...