Mullbärsträdet i Aleppo av Kadir Meral

Ibland läser man en bok som innehåller allt. En bok som innehåller så mycket att man blir helt överrumplad och nästan alldeles matt. Precis så är det med Mullbärsträdet i Aleppo av Kadir Meral som släpptes på Hoi förlag igår. Den innehåller dramatik, kärlek, hat, våld, lycka, glädje, sorg, liv, död - allt!

Eftersom jag haft den stora förmånen att få vara redaktör till boken har jag haft kontakt med författaren medan han mejslat fram den här fina berättelsen. En av de första sakerna som jag mejlade till honom och undrade var hur han burit sig åt för att nästla sig in så i sina karaktärers hjärnor. Det är verkligen skickligt för hur kan man skildra en osympatisk person så att vi läsare faktiskt förstår hur han tänker? Och hur kan han komma så nära huvudkaraktärerna Tareq och Zahra att det för mig som läsare känns som människor jag känner? Och Radovan? Och Mijalko? Och Natalja som han så kärleksfullt porträtterar?

Kadir är utan tvekan en historieberättare utöver det vanliga. Han är mästerlig på att komma på en historia och berätta den. Han bara har det i sig. Det betyder förstås inte att han kan strunta i att göra research. Nejdå, tvärtom. För att den historia som Kadir har inom sig ska bli precis så trovärdig och verka precis så sann som Mullbärsträdet i Aleppo gör krävs en del efterforskningar. 

Han berättade på den flotta releasefesten igår att han var tacksam över att såväl Polismyndigheten som Migrationsverket hjälpt honom med information om hur det verkligen går till. Hur fungerar ett tufft förhör med en råbarkad IS-återvändare egentligen? Och hur handläggs ett asylärende till nu för tiden? Alla de här detaljerna gör att man verkligen tror på historien. Den känns oerhört autentisk och det får mig som läsare att engagera mig djupt i berättelsen. 

I grund och botten handlar allt om Tareq, som lämnar Syrien sedan hela hans familj dödats när hemmet jämnades med marken i en attack, och Zahra, som har ett rent helvete bakom sig sedan hon varit fånge hos IS. Båda flyr för livet under mycket farliga och otäcka omständigheter och hamnar så småningom i Sverige. Men livet i det nya landet blir inte så rosenskimrande och lugnt som de hoppats på. Ondskan de båda flydde från dyker upp när de minst anar det och ställer allt på ända.

Språket i romanen är också så fint, för sättet karaktärerna uttrycker sig på är deras eget. Jag älskar när jag känner igen en författares sätt att skriva samtidigt som karaktärerna får eget liv just utifrån hur de talar och för sig. Detta var något jag upplevde redan i Kadris debutroman Pojken som följer sin skugga, som jag bloggade om 2019, men sedan debuten har språket förfinats ytterligare och det är ett sant nöje att få uppleva det.

Känslan man får av Orienten i boken gick igen på releasefesten på Jenin grill i Kungälv igår. Det var ett riktigt mysigt ställe med så goda röror att jag hade kunnat äta dem varje dag. Det var också underbart att få uppleva att hela högen med böcker på bilden tog slut så Kadirs snälla fru Josefin fick åka och hämta en ny kartong. Det värmer mitt hjärta att så många ville köpa boken, för den förtjänar verkligen många läsare. 

I releasepresent av mig fick Kadir en ljusstake från Majas Cottage, som stöder Barncancerfonden och har bidragit med flera miljoner konor till forskningen genom åren. Jag ville köpa något som knöt an till träd-temat med tanke på romanens namn och när jag hittade lyktan med lönnlöv på föll alla bitar på plats. Det passade så väldigt bra för jag bor på Lönnvägen och det är just på Lönnvägen jag läst den här fina berättelsen. Mullbärstädet i Aleppo finns nu i bokform på Lönnvägen i Onsala. Det är fint det!

Mullbärsträdet i Aleppo (läs gärna ett smakprov) är en fantastisk bok som inte kommer att lämna någon oberörd. Även unga vuxna som är vana vid ett snabbt tempo och mycket handling är en utmärkt målgrupp för denna pärla. Eftersom alla personer i berättelsen blev så levande för mig kan jag inte låta bli att undra vad som hände sedan. 

Det är så härligt när det känns så.