Intressant myskväll på landet
Hos Åsa K med Lena, Sussie, Åsa Ö, Millan, Cattis, Catrin och Joanna
För andra månaden i rad ägde bokcirkelträffen rum hemma hos en nyinflyttad som vi inte varit hos tidigare. Denna gång körde vi längs en väldigt lång och mycket smal väg långt ut på landet tills vi kom fram till en stor hästgård.
Där ute, där vägen faktiskt tog slut, låg ett väldigt modernt och snyggt hus mitt emot hästgården. I köket och matsalen var det dubbel takhöjd och det gav en fantastisk rymd som kom till användning denna kväll, eftersom vi hade en fotograf på plats även denna gång, precis som förra gången.
Det råkade dessutom vara samme fotograf som var ute på uppdrag för samma tidning som förra gången. Bilderna han tog förra gången, och som jag berättade om redan då, var inte så som tidningen tänkt sig, så därför fick de tas om.
Nu håller vi tummarna för att det går vägen denna gång, så vi kan läsa om oss i tidningen inför jul. Men vi sa också att vi troligen kommer att sakna fotografen nästa gång vi ses, för han är riktigt trevlig att ha på plats.

Vi började som vanligt med att diskutera månadens bok och den här gången hade vi läst Niceville av Kathryn Stockett och det blev en spännande och intressant diskussion. En sak som jag som skriver här i bloggen reagerade på var allt talspråk i boken, för i skrift ser det lite slarvigt ut. Nu för tiden köper man ofta att det står sånt, dom och nåt i replikerna, men här stod i den löpande texten också. Än värre är det med söndan och han när det borde vara honom.
Detta var ett sätt att överföra den sydstatsdialekt som boken har på originalspråket och efter några tiotal sidor smälte det in och då funkade det utan problem.

Det är svårt att tänka sig att det som händer i boken sker så sent som på 1960-talet. Det är lätt att tro att det var på 1860-talet, men så var det inte, utan det är mindre än femtio år sedan. Visst har vi på något sätt alltid vetat att skillnaden mellan svarta och vita långt in i våra dagar har varit stor, men det var ändå omskakande läsning.

En vit ung kvinna vill bli journalist och bestämmer sig för att berätta hur det är att vara svart och arbeta som hembiträde i vita familjer. I början är det inte lätt att få de svarta kvinnorna att ställa upp, men till slut får hon med tillräckligt många och den ena historien efter den andra avlöser varandra.

Dock tyckte vi att den kanske var lite onödigt lång, eftersom det blev en del upprepningar. Miss Skeeter, som skriver på boken om hembiträdena, åker fram och tillbaka sida efter sida och träffar hembiträdena och det kunde periodvis kännas lite upprepande. Men vi gillade karaktärerna och det var lätt att engagera sig i deras öden.
Dessutom kändes boken väldigt genomarbetat med gjutna beskrivningar och mycket litterär gestaltning där man kom nära handlingen och personerna.

Det blev en ganska rolig diskussion eftersom en har en dotter som nyss har börjat och en har en dotter som går sista året. De var inte alls överens om hur det är på gymnasiet och det skrattade vi åt, eftersom båda var så tvärsäkra på hur det faktiskt förhöll sig. Så går det när två olika system, ett äldre och ett sprillans nytt hakar i varandra.
Vi hann också prata en del om olika tv-program och det är alltid trevligt. Svenska Hollywoodfruar fick några minuter, men det vi pratade om mest var Barn till varje pris? som går på SVT. Det är så lätt att engagera sig i olika par som kämpar för att få barn och mycket intressant att höra allt de är beredda att gå igenom för att få det där efterlängtade barnet.

Kan man verkligen säga att barn är meningen med livet, som många påstår? Och betyder då det att de som inte har barn lever meningslösa liv? Och är det en mänsklig rättighet att få barn? Oerhört spännande diskussion som fördes både på tv och hos oss.
Vi passade också på att fatta beslut om decemberträffen. Vi hade i läxa att fundera över detta tills idag, eftersom det kommit fram önskemål om att inte äta på restaurang då, utan att vara hemma hos någon enligt vårt vanliga rullande schema. Till slut bestämde oss i alla fall för att fortsätta som vi gjort de senaste åren, nämligen att vi ses på en restaurang i Kungsbacka den första onsdagen i december och det blir den 7 december.

Nyligen har han också fått IRIS-pris för bästa uppläsning på ljudbok, så de som väljer att lyssna istället för att läsa kommer antagligen att vara mycket nöjda.
Efter en mycket mysigt och trevlig afton var det till slut dags att ge sig ut på den där smala långa vägen igen och då var vi många som var glada över att det bara var kolsvart och inte snöigt och halt också, för vi ville inte få möte där och köra ner i diket...
Kommentarer