Skolor mer i fokus än böcker

Hos Åsa K med Gerd, Cattis, Catrin och Joanna

Sedan vi var hos kvällens värdinna senast har hon hunnit flytta, så det var inte helt enkelt att hitta, men till slut löste vi som kom problemet. En efter en droppade vi in på rätt adress. 

Det var en decimerad styrka som dök upp i lägenheten, men vi som var där hade som vanligt väldigt trevligt. När vi blir få brukar vi vara lite slarviga med att tala om förra månadens bok allra först. Så blev det även denna gång. Vi pratade om hus och bostäder istället för böcker i säkert en timme först. Det var ju inte så konstigt att det blev så eftersom värdinnan flyttat och en till i gänget är på väg att göra detsamma.

Det blev alltså en del snack om konsten att både sälja och köpa hus, vilket inte är så enkelt som det kan låta. Det går betydligt lättare, är avsevärt mycket billigare och mycket mindre dramatiskt att köpa en liter mjölk än att köpa ett hus. Det är både ekonomiskt och känslomässigt en riktigt berg- och dalbana, så det är inget vi vill orkar eller vill göra alltför ofta.

Tids nog blir det nog fint i det här nyinköpta huset!

Flera av våra barn går nu sista året i grundskolan och det börjar bli dags att välja gymnasieprogram och skola. Nästa vecka är det gymnasiemässa i Göteborg och då är vi många som ska åka dit med våra ungdomar. När vi själva skulle välja gymnasium var utbudet betydligt mindre och därför var det mycket lättare att välja på vår tid. Idag räcker det inte att välja vilken utbildning man vill gå utan man ska också bestämma sig för vilken skola man vill gå på och i vilken stad. Det är sannerligen inga lätta beslut.

En av oss har barn som redan passerat gymnasiet och nu läser på högskolan och hon gav oss med yngre barn flera bra råd. Det viktigaste var nog att vi ska vara ödmjuka inför våra barns val och inte styra för mycket. Hon poängterade att det är så vansinnigt mycket annat som händer under de viktiga gymnasieåren att själva utbildningen inte alltid kommer att stå i fokus. Det mest betydelsefulla är därför att ungdomarna väljer något som inte bjuder på alltför stort motstånd. Om man tycker att matte är det jobbigaste som finns bör man inte välja ett tekniskt program. Likaså om man vanligtvis tragglande kämpar med glosor och har svårt att uttrycka sig rent språkligt bör man undvika ett alltför språkinriktat program.

Sällan har vi pratat så länge om ett och samma ämne som vi gjorde om gymnasieval, så det var väldigt värdefullt. Det ska bli mycket spännande att se vad alla våra barn väljer ur gymnasieskolornas enorma godispåse.

Till slut kom vi förstås ändå fram till diskussionen om månadens bok, Låt vargarna komma av Carol Rifka Bunt, och många hade haft så mycket att göra de senaste veckorna att endast en person hade läst ut boken. Hon tyckte att den var riktigt bra och avslöjade att hon till och med gråtit mot slutet.

En annan tyckte att historien var rätt ointressant och hade därför svårt att ta sig igenom boken. Hon fick medhåll av en annan läsare som också hade svårt att gripas av historien. Hon trodde att det till stor del beror på att huvudpersonen är så ung, endast fjorton-femton år. Systerrelationen var också lite svår att begripa sig på.

Flera av oss kände ändå efter samtalen att vi ville läsa ut boken och det är ett väldigt gott tecken. Det är inte alltid vi känner så.

Efter att ha frossat i goda ostar, röror och bröd var det dags för något lite sött efteråt. Värdinnan hade baka en tjusig kaka som garnerats med färska, stora hallon och serverades med vispad grädde. Naturligt glutenfri var den dessutom vilket alltid gläder de intoleranta.

Vi fick gissa vad det var i och att det var potatis var inte så svårt, men att det även var kikärter var spännande. Den var ett jättegod kaka och att lät så nyttig var förstås ett stort plus.

Slutligen blev det dags att avslöja oktober månads bok och det var faktiskt lite tråkigt för värdinnan för en bok har nog aldrig mötts av så trista miner från gänget. Det var ganska oartigt om sanningen ska fram, men spontant stönade vi lite, det får vi erkänna.

Vi ska nu läsa den sanna historien Alltid för er av Gunilla Lindh och Cecilia Berglund. Efter en bok om aids och död går vi alltså vidare mot ett annat elände. Boken handlar om hur tre barn diagnosticeras med autism, utvecklingsstörning och betydande utvecklingsförsening till följd av en ytterst ovanligt genmutation med endast tre kända fall i världen. Som om inte detta är nog, bestämmer sig pappan för att lämna familjen för att köra Porsche igen. Kvar fanns mamman. Ensam och med tre mycket speciella barn. Dessutom avlider hennes egen mor i cancer och hennes far drabbas av en allvarlig sjukdom.

Inte så konstigt att vi stönade och pustade lite när boken presenterades kanske. Säkert är det en bra och gripande historia, men ibland känns det lite tungt med allt elände som det skrivs böcker om. Vi ska ändå förstås ge den en chans.

Så småningom var det dags att skiljas åt igen och bege oss hemåt i den mörka natten. Ännu har vi sommartid och dagarna är riktigt varma och sköna fortfarande. Det går ännu att sitta ute på altanen och läsa, men nästa gång vi ses har vi gått över till vintertid och allt mer tid spenderas inomhus.

Då är det bokläsarmys framför kaminen som gäller. Inte så dumt det heller.