Spontan myskväll på restaurang

På Tullen 8:2 med Cattis, Sussie, Sofie, Catrin, Millan, Catrin, Åsa Ö, Fia och Joanna

Det blev lite struligt inför träffen eftersom månadens värdinna var tvungen att ställa in. Det är ju dessvärre sånt som händer, så vi började genast söka efter nya lösningar med kort varsel. Eftersom det var lite hastigt bestämde vi oss för att ses på Tullen 8:2 den onsdag det var tänkt att vi skulle ses.

Vi var nio muntra bokcirkelflickor som ramlade in mitt i veckan på restaurangen och ganska snart beställde vad vi ville ha. Maten var som vanligt mycket god, men eftersom vi var i en festlokal var det lite svårt att hålla endast ett samtal i luften samtidigt och därför blir det lite svårare att blogga.

Vi började förstås med att tala om Alltid för er av Gunilla Lindh och även om vi inte jublade senast vi sågs när vi hörde vad det var för en typ av bok vi skulle läsa kommande månad trodde vi att vi skulle bli mer berörda än vi blev av historien. Vi är ett runt antal som är rätt så gråtmilda av oss och här handlade det om tre barn med synnerligen svåra diagnoser och en pappa som lämnade familjen för att få köra Porsche igen.

Det borde borga för tårar, men så blev det inte. Vi fick inte någon nära känsla av hur det verkligen var att leva med den ständiga ångesten och oron som det borde innebära att ha tre så svårt sjuka barn. Vi tyckte alla att mamman borde blivit både arg och frustrerad över det faktum att hennes barn inte utvecklades i samma takt som vännernas barn och även borde visat det för sina barn. Det är väldigt mänskligt att bli smått tokig över att en fem-sex-åring inte kan klä på sig själv eller klara av att gå på toaletten istället för att ha blöja. Vi hade förstått om mamma Gunilla skrikit: "Hur svårt kan det vara? För helvete, kom igen nu!"

Kanske var det så att hon hela tiden visste att de inte kunde hjälpa det, men vi med vanliga barn (och det trodde hon ju en gång att även hon hade) hade haft flera tillfällen av total frustration om det drabbat oss. Om mamman delat med sig frikostigare av sina egna känslor hade vi utan tvekan blivit mer berörda. Nu var mamman hela tiden den goda och fantastiska, men saken är den att det hade hon varit ändå. Med vredesutbrott, ilska och frustration i kombination med den stora kärleken hon känner till sin barn hade hon bara blivit mer mänsklig och ännu mer beundransvärd.

En i gänget sa faktiskt att även mamman kanske hade en variant av Aspergers syndrom med tanke på den känslomässiga distans hon visade och vi andra tyckte att det var en intressant tanke.

Summan av det hela är att historien hade kunnat berättas bättre, men det är i grunden ett helt osannolikt dramatiskt öde och bara i kraft av det är boken läsvärd. När de tre barnen får sina diagnoser konstateras det att det endast finns tre kända fall i hela världen innan. Det betyder att det blir en hundraprocentig ökning direkt. Helt makalöst.

Det blev också en hel del prat om att välja gymnasieutbildning igen, för den här hösten är det många av våra barn som står inför detta viktiga beslut. Skolorna har Öppet hus under hösten och då kommer vi säkert att stöta på varandra, för vi vet att våra ungdomar vill se skolorna IRL innan de bestämmer sig.

I december brukar vi äta på en restaurang i Kungsbacka och det ska vi göra i år med. Efter en hel del dividerade om var och när föll valet till slut på Bodega Tapas och nu är ett bord för tio personer bokat. Det är viktigt att ALLA hör av sig i god tid om de kan komma eller inte och vi kör som vanligt på den ordinarie tiden, första onsdagen i månaden, det vill säga den tredje december. Dock är tiden ändrad från klockan 18.30 till 18.00 eftersom restaurangen stänger redan klockan 22.

November månads bok valdes av ordinarie värdinna och valet föll på Hägring 38 av Kjell Westö, som vunnit  Sveriges Radios Romanpris 2014. Den är så passande för vår bokcirkel eftersom en betydande del av handlingen kretsar kring Onsdagsklubben, som är en sammanslutning av sex män som träffas en onsdag varje månad. Vi i bokcirkeln gör ju exakt samma sak; vi träffas den första onsdagen varje månad. Den stora skillnaden är att helsingforsgrabbarnas främsta anledning att träffas är att de ska få en ursäkt att supa. Inte dricka lite vin eller ta sig ett glas, Nej, supa är modellen. Och det sägs uttalat. Vår bokcirkel är nästan pinsamt nykter i jämförelse.

Romanen har gått dagligen i Radioföljetongen på P1 i uppläsning av Stina Eklad och mer perfekt kunde det knappast bli. Skådespelerskan har en fantastiskt behaglig röst och hennes finlandssvenska är fullständigt optimal för uppdraget. Det ska bli väldigt spännande att höra om det finns en skillnad i upplevelsen mellan de som läst boken och de som lyssnat på den.

Till slut var det dags att skiljas åt denna kolsvarta novemberafton och nu är det bara en enda gång kvar innan vi går mot ljusare tiden och skriver 2015 i kalendern.