Tankar kring Nätverka bör man - men hur gör man?



För några veckor sedan fick jag ett mejl från Hoi förlag med frågan om jag ville ha ett recensionsexemplar av Nätverka bör man - men hur gör man? av Sophia Sundberg. Titeln väckte min nyfikenhet, för nog är det viktigt att nätverka och jag skulle helt säkert kunna lära mig ett och annat, så jag tackade ja. För ett par veckor sedan damp boken ner i brevlådan och även om jag inte hann läsa ut hela innan jul, så passar det nästan ännu bättre att ha gjort det i mellandagarna.

Det betyder ju att jag är tokladdad med mingelkunskaper inför det nya året 2016.

För detta är absolut en inspirerande bok och det allra bästa med den är att författaren gång på gång slår fast att mingla INTE är detsamma som att sälja. Hurra! Jag är nämligen urdålig på att sälja för jag tycker att det är så jobbigt eller rent av nästan pinsamt. Prata och vara social är jag däremot betydligt bättre på, så om jag tänker så lär det bli mycket lättare för mig att knyta kontakter som jag i förlängningen kan ha både nytta och glädje av.

Sophia Sundberg har föreläst om nätverkande sedan 2009 och ända sedan dess har hon nominerats för priset som Årets Affärsnätverkare. Än så länge har hon inte vunnit den nationella tävlingen men väl den regionala delen både 2009 för Stockholm/Uppsala och 2015 för Stockholm. Hon är även initiativtagare till affärsnätverket Walk and talk och startade sitt första företag vid blott 14 års ålder. Idag driver hon Ypsilon och ägnar en stor del av sin tid åt interaktiva föreläsningar där hon istället för åhörare ser besökarna som deltagare där målet är att de ska rustas att göra saker på ett nytt sätt.

Sophia Sundberg är alltså en mycket driftig kvinna och just nätverkande ligger henne särskilt varmt om hjärtat. Eftersom hon tycker det är viktigt att vara generös har hon därför skrivit boken Nätverka bör man - men hur gör man? där hon pedagogiskt delar med sig av sina bästa tips för att bli ett riktigt nätverksproffs.

Hon skriver själv i början av boken att det inte direkt handlar om raketforskning och nej, det gör det kanske inte, men det är ändå väldigt bra att få vissa saker påpekade för sig och även om man kanske egentligen känner till en del saker sedan tidigare är det inte fel med en påminnelse.

Själv fick jag till exempel en god idé när det gäller visitkort. Det är säkert fler än jag som tackar för ett som sticks i handen, men när man får ett tiotal vid samma tillfälle börjar det bli lite svårt att hålla isär dem. Kanske kan man minnas vem man fick dem av, men vad sade man? Där börjar det bli svårt.

När jag beställde mina senaste visitkort i vintras valde jag att ha omslaget till Våra älskade orkade inte leva tillsammans med mitt namn och kontaktuppgifterna på framsidan. Bättre än en bild på mig, tyckte jag. Baksidan lät jag vara tom för att jag skulle kunna skriva något där innan jag gav bort det. Så långt, tänkte jag.

Men Sophia Sundberg tänker längre. Hon tipsar nämligen om att man även som mottagare kan skriva ner några små ord om vad man pratade om när man träffades, för när man då senare hör av sig kan man återknyta till det förra samtalet. Och följa upp ska man, anser mingelproffset. Inom 72 timmar, för att vara exakt. Det är jag urdålig på, så det var ett tips jag verkligen tog till mig.

I Nätverka bör man - men hur gör man? är kunskaperna, anekdoterna från både sitt eget liv och andras tillsammans med tips och snygga checklistor fördelade på olika kapitel av hyfsat kronologisk karaktär. Det händer att samma sak upprepas i ett par av dem, men det är för att vissa saker helt enkelt gäller för flera områden och då ska du lätt kunna hitta informationen genom att söka på de olika kapitlen.

Här några typiska exempel på kapitelrubriker:


  • Hur kommer du igång med ditt nätverkande?
  • Visitkortsnörd
  • Mingelteknik under själv minglet
  • Bredda och fördjupa ditt kontaktnät


Ni hör ju. Lockande, charmigt och upplysande. Dessutom genomsyras hela boken av författarens egen uppenbara entusiasm för nätverkande. Det verkar både enkelt och roligt att nätverka och Sophia Sundberg är väldigt konkret i sina råd och tips. Ingen behöver tveka kring vad hon menar. Oavsett om det handlar om att det är trevligt att mötas av ett leende, att man inte ska prata för mycket om sig själv eller att man faktiskt måste uppsöka toaletten om man avslutar ett samtal med att säga att man behöver pudra näsan är det träffsäkert, inspirerande och rent av underhållande att läsa.

Rent fysiskt gillar jag bokens moderna mjuka pärmar och layouten på omslaget är med sina cirklar perfekt till bokens tema. Bilderna på författaren är också väldigt snygga och det är riktigt roligt att Sophia Sundberg tagit hjälp av en så fantastisk fotograf som Elisabeth Ohlson Wallin, som varit en av mina absoluta favoritfotografer i ett par, tre decennier. Långt innan hennes omtalade utställning Ecce Homo väckte stort rabalder 1998 hade vi fått avnjuta hennes personporträtt i olika magasin.

Min diskreta författar-
bild på ena fliken till
Våra älskade orkade
inte leva
...
Att Sophia Sundberg anlitar Elisabeth Ohlson Wallin till sin bok tyder på att hon menar allvar, tycker jag, och det blir dessutom en härlig kontrast till att jag själv anlitade min då trettonårige son till mitt författarporträtt till min senaste bok. Visserligen ville jag ha en väldigt diskret och enkel bild som inte skulle ta över boken svåra ämne självmord, för det passade sig inte att jag såg varken speciellt glad eller glamorös ut.

Exakt tvärtom är det med Sophia Sundbergs bok. Hon ska självklart vara på framsidan och hon ska utstråla energi, kraft, pondus och glädje. Och det gör hon verkligen.

När det gäller den fysiska insidan av boken hade jag personligen föredragit mindre blanka och mindre vita boksidor, för jag blir nästan lite bländad om jag läser med lampan tänd. Det blir bättre i dagsljus och visst ser det exklusivt ut med vita och blanka sidor, men jag föredrar själv lite mattare, färgbrutna sidor. Storleken på texten är dock perfekt. Liksom de snygga checklistorna med sina rutor att bocka av.

Slutligen konstaterar jag att 2016 ska bli ett år då jag ska satsa på att bli bättre på att nätverka. Allra först måste jag uppdatera min LinkedIn-profil. Efter att ha läst Nätverka bör man - men hur gör man? börjar jag äntligen förstå att man kanske kan ha lite nytta av det där sociala mediet som jag anslöt mig till för några år sedan, men jag som praktiskt taget aldrig ägnar en tanke, utom då jag acceptera en eller annan kontaktförfrågan.

Om du vill ha praktiska och konkreta råd kring hur du kan utöka ditt nätverk, vad du ska packa inför ett event eller hur du bygger långsiktiga relationer är Sophia Sundbergs bok Nätverka bör man - men hur gör man? med sina handfasta tips och råd en pärla.

Så, nu kör vi - vi ses väl på något mingel 2016?














Kommentarer

Populära inlägg