Bokcirkeln blir partycirkeln

På Bodega Tapas med Åsa Ö, Fia, Sussie, Catrin, Malin, Heidi och Joanna

Ibland skojar vi om att böckerna upptar lite väl lite tid som diskussionsämne i vår bokcirkel och det händer att vi fnissande funderar på att byta namn till matcirkeln eller något som involverar fler ämne än så; livscirkeln kanske. Vi pratar mycket om mat och ännu mer om livet i stort. Men efter den här veckan har jag ett nytt förslag.

Partycirkeln!

Vi är ändå rätt grymma på att ha kul och partystämningen infinner sig lätt hos oss. Den här veckan har vi haft både avslutningsmiddag på Bodega Tapas i Kungsbacka på onsdagen och på lördagen började vi med tvårättersmiddag på Rondo där Orup stod på scenen kl 15. Kvällen avslutades sedan på Heaven 23, så det blev en fantastisk heldag på alla sätt.

Men en sak i taget. Vi börjar med middagen på Bodega Tapas. Det blev en del avhopp på slutet men vi var ändå sju glada flickor som samlades kring alla de små goda rätterna på restaurangen. Särskilt roligt var det att välkomna Heidi i gänget igen. Efter ett par års uppehåll är en av originalmedlemmarna tillbaka hos igen och det känns fantastiskt kul. Jag tycker det är så härligt att det går att ta upp tråden direkt där vi lämnade den senast och plötsligt känns det som om det vara gått några veckor sedan vi senast satt och pratade. Vi är ändå ett väldigt gott gäng och det har känts särskilt väl de senaste träffarna då vi fått tillbaka två fina flickor som alltid har intressanta, roliga och spännande saker att säga.

Flera i gänget hade läst eller lyssnat på november månads bok Hustrun av A S A Harrison. Vi var alla överens om att det fanns något genuint sorgligt över att frun Jodi under flera års tid utan bekymmer accepterar att hennes man Todd är otrogen mot henne. Det är först när hon gör sin barndomsväns unga dotter gravid som något inom henne händer. Den twisten hoppade flera till av, men sedan tappade boken tempo lite grann. Den tuggade på i samma mönster sida efter sida och inte så mycket annat hände.

En bokcirkeltjej fångade det vi alla tyckte rätt bra när hon sa att hon hade väntat sig mer. Boken bådade gott i början och hade inledningsvis ett bra driv, men en som lyssnade var på vippen att sluta när det var några kapitel kvar för då var intresset väldigt lågt och inte så mycket hände.

Eftersom flera hade valt att lyssna på boken diskuterade vi den även utifrån hur den var som ljudbok. Jag själv är novis på området och har helt nyligen börjat lyssna, men flera andra har mängder av lyssnade böcker bakom sig och kan tycka till mycket mer än jag kan.

Jag tyckte att Alexandra Rapaport fungerade bra som uppläsare, även om hon uttalade ett par ord fel. Ett av dem var mangrant och där lade hon betoningen på sista stavelsen istället för den första och det tyckte jag var ytterst märkligt för i min värld är det inget ovanligt ord. Det andra ordet var litania och där lade hon betoningen på det första a:et så att betoningen blev som i Victoria, trots att den ska ligga på bokstaven i. Det är tokigt att ingen redigerare reagerat på detta, tycker jag. Korrekturläsning är viktigt när det gäller skrivna böcker och det är lika viktigt när det gäller talade.

En annan som lyssnat tyckte att uppläsaren var för statisk och dessutom slarvade vid vissa ord, så nog är det väldigt viktigt att det är en bra uppläsare för att göra berättelsen rättvisa.

Dessa diskussioner ledde fram till att vi faktiskt valde att ha ljudbok som tema över jul. Vi har alltid nobelpristagaren i litteratur i december, men vi brukar alltid komplettera med att annat val om vi tycker att nobelpristagare verkar för svår eller ointressant. Den här gången ska alltså alla ha lyssnat på en valfri ljudbok tills vi ses igen den 13 januari. En bok som flera rekommenderar varmt är Martina Haag gripande Det är något som inte stämmer. Att hon själv läser texten för att den kommer ännu närmare och det går verkligen inte att sluta lyssna. En fantastik bok att bli berörd av.

På lördagen var det äntligen dags för att fira vår senaste 50-åring ännu en gång. De flesta av oss var på hennes fantastiska fest med glitter- och glamourtema, men nu var det dags att avnjuta hennes present från bokcirkeln. Vi hade köpt biljett till henne på Rondo för att se Orup och sex av oss valde att följa med och göra henne sällskap. Det var svårt att få kvällsbiljetter, så vi valde matinéföreställningen klockan 15 och det betydde att vi skulle vara på plats redan kl 13 för att äta en tvårätters lunch.

Rondo är stort och jag vill alltid sitta nära scenen så när vi gick bakom en i personalen för att bli lotsade till våra platsen var spänningen mycket stor. Var skulle vi sitta? Men hurra! Vi fick platser allra närmast scenen! Vi kunde i princip bara sträcka ut handen för att nudda vid Orup och självklart ger detta en extra behållning.

Redan när klockan var ett par minuter över ett satt vi med varsin drink i handen och skålade och med det inledde vi drygt åtta härliga timmar tillsammans. Det kändes underbart och lite busigt att få lämna den grådaskiga decembereftermiddagen och fly in i partystämningen som genast rådde innanför portarna på Rondo.

2017 fyller ytterligare två av bokcirkelns medlemmar 50 år och båda var extremt tydliga med att det är just den här typen av present som uppskattas mest av allt. Det är verkligen härligt att få umgås och förgylla en alldeles vanlig lördag till en riktig festdag.

Maten var jättegod, servitrisen Elin en pärla och Orup radade så småningom upp ett helt pärlband av hits. Vi sjöng med för glatta livet och flera av oss kunde varenda textrad, så det var en föreställning utöver det vanliga. Tack vare att vi satt så nära blev bilderna jag tog med mobiltelefonen riktigt bra också.

Klockan var inte mer än 17 när magin bröts och de tände ljuset i lokalen igen. Det var alldeles för tidigt för oss att skiljas åt, så vi drog vidare till Incontro för att ta ett glas vin tillsammans. Det var inte så mycket folk där vid den tiden, men trots det fanns det inga bord lediga så vi tog hissen till Heaven 23 istället. Även där såg det ut att vara svårt att få ett bord, men plötsligt reste sig ett mindre sällskap och vips studsade en bokcirkeltjej dit och viftade glatt till oss att komma efter.

När vi druckit upp det första glaset vin började några bli hungriga. Heaven 23 är berömda för sina goda räkmackor, så efter att ha funderat en stund bestämde vi oss för att beställa varsin. Jag var inte säker på att jag skulle orka äta upp den, men det var ju faktiskt flera timmar sedan vi åt så den slank med lätthet ner.

När klockan började närma sig 21 hade vi babblat, skrattat, druckit drinkar och vin, sjungit, ätit och haft det allmänt underbart i nästan åtta timmar och då kändes det ganska lagom att runda av och bege oss hemåt igen.

Jag klev av bussen på hållplatsen bara några minuter hemifrån tillsammans med en annan i gänget vid 22-tiden och när vi kramades innan vi skildes åt var vi rörande överens; detta MÅSTE vi göra om!

Nu återstår bara att önska er alla

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR

så ses vi igen 2016 för ännu ett härligt år tillsammans!