Så många glada skratt det blev

Hos Åsa Ö med Fia, Catrin, Cattis, Gerd, Åsa K, Heidi och Joanna

Ibland är det helt otroligt så mycket vi skrattar på våra träffar och så var det denna härliga afton i oktober. Det var flera som inte kunde komma på grund av det
pågick en gymnasiemässa i tre dagar just denna vecka, men vi som var på plats hade extremt roligt. Jag har själv jättemycket att göra under hela oktober och innan jag åkte till bokcirkelträffen hade jag en tydlig tanke på att åka hem igen vid 21-tiden för att beta av några viktiga måsten, men av det blev absolut inget alls. Tanken att åka hem föresvävade mig inte ens. Det var först när en annan i gänget undrade över den nya bokcirkelboken som jag insåg hur mycket klockan blivit och kom på att jag tänkt mig en tidig sorti. Det säger en hel del.

Eftersom några kom lite senare p g a att de besökte gymnasiemässan inledde vi inte med att tala om förra månadens bok, som vi vanligen gör, utan vi började prata om skolvärlden. Där har vi alltid mycket att säga och vi delar så gott vi förmår med oss av våra erfarenheter. Att välja både utbildning och skola är ett väldigt stort beslut och det krävs att man funderat ordentligt, så ju mer information man får desto bättre.

Några gånger nu har det blivit så att vi pratat sjukdomar och diagnoser på olika sätt och det är inte ett så kul ämne alla gånger, men denna kväll kom vi in på det flera gånger och vi skrattade åt nästan allt. Det är alltid omöjligt att återge i efterhand, men det var så himla skönt att få skratta åt upplevelser på mammografin och vid cellprovstagningar t ex. Till och med tamponger och kondomer var roligt att prata om.

Jag berättade också om ett så härligt mejl jag fått. Då och då får jag förfrågningar om nya medlemmar i bokcirkeln, men efter att ha haft det uppe till diskussion vid några tillfällen har vi bestämt oss för att alltid tacka nej. Vi är ett för sammansvetsat gäng för att det ska funka. Det här mejlet stack dock ut och jag blev så inspirerad.

Det var en kvinna som också har en bokcirkel med sina väninnor och de åker ibland på resor i böckernas spår. Vilken strålande idé! Bland annat hade de varit i Barcelona efter att ha läst tre böcker med anknytning dit. Jag blev så sugen på att göra samma sak! Lite längre ner i blogginlägget kan ni läsa varför kvällens största skratt kom just apropå detta.

Kvinnan som mejlade frågade om jag hade boktips utifrån en sådan tanke och undrade om vi reser ibland, men det gör vi ju inte, tyvärr. Men nog vore det roligt. Jag tycker verkligen att vi ska fundera på det och ta uppfrågan igen när fler är på plats.

Så småningom hade alla som tänkt komma denna afton dykt upp och vi kunde prata om september månads bok, Kanske är det allt du behöver veta av E Lockhart. De flesta hade läst hela eller nästan hela och det är alltid kul. Vi konstaterade snabbt att det var en extremt lättläst bok. Skönt stor stil och glest mellan raderna. Själv läste jag ut boken på en helg genom att helt enkelt avnjuta sensommarens sista strålar ute på altanen några timmar på lördag och några på söndag.

Boken hade tonåringar som huvudpersoner men det kändes ändå inte som en ungdomsbok. Ungdomar kan absolut läsa den, men den kunde (i alla fall nästan) likaväl handlat om lite äldre personer.

Det var intressant att vi alla trodde att vi hade upplägget rätt så klart för oss, men så kom då en rejäl twist och vi förstod att det vi tänkt och utgått ifrån var helt fel. Det pratas ibland om twister i böcker, men så sitter man ändå där och har listat ut twisten i förväg. Den här gången tror jag dock att ingen hade gjort det. Det var lite befriande att vi fick bli överraskade.

Den djupare tonen med rasism, etnicitet, rik/fattig och att följa i familjens spår eller att göra uppror diskuterade vi också och vi tyckte att det var en intressant bok ur många aspekter. Några rekommenderade boken till sina egna ungdomar medan några tyckte att den var för otäck för unga.

Språket var enkelt utan att vara tråkigt och det var mestadels intressant att följa huvudpersonen Cadence, även om någon sa sig glömt namnet och menade då att man trots allt inte blivit så gripen, vilket jag absolut kan hålla med om. Vad hände egentligen den där femtonde sommaren? Varför minns hon inte vad som hände?

I slutet får vi veta, förstås. Och de som inte läst ut boken till träffen fick ju veta via oss som pratade om det... Så kan det gå med twister. Men det var ju en överraskning trots att det kom på detta sätt.

Tiden sprang som sagt iväg denna afton och helt plötsligt var det dags för någon att gå hem. Då kom oktober månads bokcirkelbok fram och det visade sig vara en rätt så annorlunda bok mot vad vi läst på ett bra tag. Nu ska vi läsa Käre Ledare - min flykt från Nordkorea av Jang Jin-sung. Den är en sann berättelse om den högt uppsatte tjänstemannen Jang Jin-sung som en dag tar med sig en säkerhetsklassad tidskrift hem från jobbet. Jang lånar ut tidskriften till en god vän som glömmer den på ett tåg och dagen därpå står säkerhetspolisen på Jangs kontor.

Det låter som en väldigt spännande och intressant bok, för det är ju oerhört svårt for oss i västvärlden att föreställa oss hur livet i Nordkorea är.

Och den som nu kommer ihåg mejlet jag fick från kvinnan som reser med sin bokcirkel förstår genast att bokvalet gav upphov till kvällens största skratt. Om vi skulle ta och åka till Nordkorea en liten sväng? Haha, så underbart träffande och roligt!

Vi avslutade med att stämma av vem vi ska vara hos nästa gång och gå gärna in på fliken Kommande träffar ibland, för det har blivit en del byten.

Nästa gång vi ses är det november och då är säkert den verkliga höstkylan här - hittills har vi varit bortskämda med mycket sol och värme långt in i oktober...