Fem julklappsboktips
Ibland får jag frågan om jag vill blogga om en viss bok och om jag har tid att läsa den och skriva ner lite tankar kring den gör jag gärna det. Tyvärr räcker inte alltid tiden till för alla bra böcker som finns och det är synd för jag vill så gärna lyfta böcker som är värda att spridas.
Idag
tänkte jag i alla fall att jag skulle ge lite (julklapps-)boktips för här
kommer korta reflektioner över fem böcker som jag läst och som alla är utgivna
av Whip Media.
Sedan
en tid tillbaka jobbar jag som lektör och redaktör och det innebär att jag
läser manus innan de förvandlats till utgivna böcker. Det är ett oerhört roligt
och stimulerande arbete. Att få komma med synpunkter och hjälpa till att vässa
manuset ytterligare genom att ge förslag till förbättringar är en ynnest. För
en författare är det mycket värt att ha en redaktör som samarbetet fungerar bra
med och för läsarna är det guld värt att boken de köper blivit så bra som
möjligt.
Här
följer några boktips på böcker där jag på ett eller annat sätt varit inblandad
i olika hög grad. Jag tar böckerna i åldersordning efter målgrupp och börjar då
med barnböckerna för att avsluta med vuxenböckerna.
Grodan
Bobby är snart fem år och det börjar bli dags för honom att lära sig simma.
Barnboken Bobby Groda lär sig simma (för åldern 3-6 år) är
en väldigt charmig och pedagogisk berättelse om när Bobby börjar i simskolan
tillsammans med några andra söta djurungar. Vi får veta vad det är som luktar
så konstigt redan i entrén, varför tjejen i omklädningsrummet är naken och varför
man inte får hoppa i bassängen utan klartecken från simläraren.
De
färgglada och härliga illustrationerna är gjorda av Sagar Salunke och de lyfter
verkligen den söta berättelsen på ett perfekt sätt. Detta är en klassisk, stor
bilderbok att bläddra i och det ryms en hel del på varje uppslag.
En
kylig dag då många av oss längtar till sommar, sol och bad får man nöja sig med
ett besök i simhallen. Eller en trevlig saga i soffan under en filt - det
tycker jag för egen del är ännu mysigare.
Valpen
Puffen ska för första gången i sitt liv få följa med husse till affären för att
handla. Han får en egen kundvagn och också en egen handlingslapp. Så långt är
allt väl. Men eftersom det är första gången Puffen är i en butik är det inte så
lätt för honom att veta hur man ska uppföra sig. De nybakade bullarna vill
Puffen gärna ta ett bett av och de roliga leksakerna vill han självklart leka
med. Det är inte alls populärt och en man som arbetar i affären läxar förstås
upp den lilla valpen.
Visserligen
handlar sagan om en hund, men det är fullt överförbart på småbarn. Jag tror att
de allra flesta föräldrar (och barn!) kan känna igen sig i denna söta
berättelse om frestelserna i en affär och här får barnen på ett subtilt sätt
lära sig vad man för göra i en butik och inte.
Slutet,
som jag inte tänker avslöja, är också så varmt och fint att jag hoppas att alla
föräldrar är precis som husse. Slutet gör att boken passar perfekt som
godnattsaga, för jag är säker på att både den som läser och den som lyssnar får
ett leende på läpparna.
Handla rätt! (som är lite göteborgskt
ordvitsigt och dubbeltydigt) är skriven av Emelie Nirland och illustrerad av
Johanna Sandberg och vänder sig till barn i åldrarna 3-6 år. Rent fysiskt är
detta en liten behändig bok i liggande format och jag tycker att det passar
berättelsen bra.
Redan den långa och kluriga titeln avslöjar att
denna bok, som i första hand vänder sig till åldersgruppen 6-9 år, men som kan
lyssnas på av yngre och läsas av äldre, är något alldeles extra. Det tog inte
ens sida innan jag blev helt kär i denna underfundiga äventyrsbok med en
alldeles egen och speciell ton.
Författaren Camilla Linde skriver så otroligt
finurligt och härligt och en stor del av läsupplevelsen handlar om att hon
använder språket på ett så kreativt sätt. Det svenska språket är i ständig
förvandling och utveckling och det blir uppenbart här.
Till exempel är det så att Snack Parrow egentligen
är rymdpirat men redan i början av berättelsen går inte piratandet så bra för
det är knappt folk ute och folk i rörelse är nästan en förutsättning för att
man ska kunna pirata. Snack Parrow och hans flaxande kompis Flax måste dessutom
passa sig så de inte blir upptäckta av frunkisarna. Alltså bestämmer sig Snack
för att starta en intergalaktisk rymdbyrå för att lösa mysterier istället.
När Snack behöver ett rymdskepp för att kunna
resa mellan galaxerna är en slemmig humfurk beredd att sälja sin rymdbalja och ett
skeppsspöke blir kapten ombord eftersom Snack inte kan köra skeppet. Dessvärre
är rymdbaljan inte i något vidare skick, så den går väldigt snart sönder. Då
tvingas de bege sig till Skrotplaneten för att skaffa reservdelar. Men
Skrotplaneten vaktas av universums farligaste varelser robotkaninerna och det
är tveksamt om gänget ska komma levande därifrån.
Kort sagt är Snack Parrows intergalaktiska rymdbyrå för underliga mysterier och piratbestyr en spännande och riktigt, riktigt,
riktigt underhållande berättelse som det är omöjligt att motstå och den har
dessutom coola illustrationer av David Téczely.
Hade jag själv varit i åldern 6-9 hade jag
älskat att ha denna bok som bänkbok i skolan och hade jag haft barn i samma
ålder hade jag älskat att läsa denna bok för dem på kvällarna. Jag har väldigt
svårt att föreställa mig att en enda unge inte skulle gilla den lilla pärla.
Så alla föräldrar, mor- och farföräldrar,
fastrar, kusiner, tomtenissar och alla andra som vill köpa den perfekta hårda julklappen
till en tjej eller kille på sex till nio år; här är den!
I lagens famn är en relationsroman
bland uniformer och blåljus skriven av Kerstin Dejemyr som själv är polis.
Romanen handlar om polisassistenten Lene som inte hinner jobba länge på
polisstationen innan det är dags för personalfest. På festen låter hon sig
förföras av polischefen Anders och trots att han är gift inleder de en
passionerad affär, som Lene till en början inte kan inse konsekvenserna av. Han
är ju så charmig och spännande. Dessutom anar hon möjligheter till en
befordran.
När Lene så småningom inser Anders verkliga
natur och att han inte är den hon trodde förändras allt.
Städaren Enok, som arbetar på polisstationen och
är lite eljest, anar vad som händer, men ska han lägga sig i och har han modet
att berätta? Enok är en charmig bekantskap. Han är en noggrann städare som
sköter sig jobb utmärkt. Även om de flesta uppskattar det han gör finns det de
som inte rör sig ur fläcken för att underlätta hans arbete med moppen och
trasan. En dag får han nog och gömmer en hantel som väger fem kilo i botten på
en polis insatsväska. Tilltaget gör att polisen tvingas kånka runt på en väska
som väger fem kilo mer än nödvändigt och Enok tycker att det är galet rolig. Det
tycker jag med. Rätt åt henne.
Lene kommer till polisstationen som en ung och
ganska naiv polisassistent men på kort tid förändras hon på många sätt. Eftersom
författaren själv är polis får man hela tiden känslan av att spelet som pågår
på polisstationen med hierarkier, skitsnack, säkerhetsbrister och maktspel har
en tydlig förankring i verkligheten. Inte minst som författaren är expert på
våld i nära relationer och barn som far illa. Det ger berättelsen en extra
dimension.
I lagens famn är en kort roman,
endast 137 sidor, och den går rasande snabbt att läsa. Dessutom finns den både som häftad bok och som pocket. Bara att välja det man själv föredrar. Passar
utmärkt för läsare som är intresserade av både poliser, deras arbete bakom
kulisserna och vad dramatiska och våldsamma förhållanden kan göra med en sårbar
människa.
I självbiografin Vad finns det att skratta åt? berättar mamman och författaren Maria
Höglander om kampen för sin son Emanuel. Det är en mycket öppenhjärtig och
gripande berättelse om hennes vardag som mor till en pojke som drabbas av
psykisk ohälsa och dras in i ett drogmissbruk.
På baksidan står det att boken innehåller
smärtsamma detaljer och att den är mycket känslosam. Det står också att den är
brutalt ärlig. Och ja, jag kan inte hålla med mer. Jag var totalt slut när jag
läste denna berättelse. Under läsningens gång visste jag inte om Maria
Höglander skrivit boken för att hedra sonens minne och på något sätt ge honom
liv igen eller om hon ville berätta om vägen fram till att sonen är fri från
sitt missbruk och mår bra idag.
Därför var det omöjligt för mig att sluta läsa.
Jag var bara tvungen att få veta hur det skulle gå. Jag överdriver inte om jag
säger att jag grät på slutet och jag ska till och med erkänna att jag grät på Bokmässan
i Göteborg i höstas när jag träffade både författaren och den idag friska
sonen. Det är med tveksamhet jag avslöjar att historien slutar väl och hade det
inte stått på baksidan av boken hade jag inte gjort det, men där står det att
det bortsett från allt det mörka med ångest och förtvivlan (och oj, vad jag
upplevde den medan jag läste!) trots allt är en bok om hopp och tillfrisknande.
Vad finns det att
skratta åt? är en av de ärligaste och mest smärtsamma böcker jag läst och den
är så otroligt viktig. Som mamma går Maria Höglander helt och hållet upp i sin
sons missbruk och blir medberoende. Hela hennes värld som rymt arbete, man och andra,
yngre barn krymper till att enbart handla om Emanuel och hans liv. Det gör på
riktigt ont att läsa.
Vad finns det att
skratta åt? är en gripande bok för andra i samma situation som författaren
befunnit sig i, men jag tycker också att den är också ett inlägg i debatten om
att det måste få kosta pengar att rädda liv. Jag hade flera gånger lust att
ringa någon och skrika i luren att Emanuel måste få hjälp innan han dör. Jag
ville att någon skulle förstå allvaret och faktiskt ta tag i situationen.
Det är också en bok för alla oss som helt enkelt
är intresserade av våra medmänniskors liv och bryr oss om hur de mår.
Kommentarer