Årets sista träff blev god
På restaurang Ester i Kungsbacka med Cattis, Malin, Åsa Ö, Sussie, Catrin och Joanna
Ofta har vi svårt att bestämma oss för vart vi ska gå när vi ska ut och äta de två gånger per år som det händer. Denna gång var inget undantag. På förra träffen velade vi fram och tillbaka en god stund innan vi till slut bestämde oss för ett relativt nyöppnat ställe i Kungsbacka. När jag sedan googlade visade det sig att ställe stängde redan klockan 21 och det tyckte vi var lite väl tidigt även om våra onsdagsträffar inte är några nattugglepass direkt.
Då började velandet om på nytt och vi bollade fram och tillbaka via mejl. Vart skulle vi ta vägen egentligen? Flera tänkbara förslag dök upp, men inget av dem fick resten av gruppen att jubla, så till slut tog en resolut kvinna beslutsamt tag i saken och skrev att vi helt enkelt skulle boka bord på Restaurang Ester och inte vänta längre. Sagt och gjort. Så fick det bli.
Ett par hade redan från början sagt att de inte kunde, men så sent som samma dag kom ytterligare ett par avhopp. Så är det tyvärr i livet och det är inte mycket att göra något åt. Var och en avbokade i alla fall sin egen plats, så det blev inget merarbete för undertecknad.
Vi som var på plats slog oss så småningom ner i en liten avskild del av restaurangen och där var det riktigt lugnt och skönt innan det droppade in så många gäster att även denna del fylldes helt. Efter en viss drop-in-tid av olika skäl blev vi till slut sex personer denna afton och som vanligt fick vi mycket gott att äta på Esters.

De två som läst ut boken var inte direkt översvallande lyriska utan tvärtom lite besvikna. De hade väntat sig mer och tyckte mest att det var rörigt och inte speciellt intressant. Jag, som tyvärr inte hunnit läsa klart, tyckte dock att språket var väldigt vackert. Om det är något särskilt vackert formulerat brukar jag vika det nedre hörnet på sidan för att kunna återvända och njuta av formuleringen en gång till. Det är långt ifrån alla böcker som har de där extra snygga meningarna, utan det kan gå fem-tio böcker utan att jag viker ett nederhörn. Här hände det dock flera gånger innan jag ens nått sidan hundra. Det är något av ett rekord, så nog var språket något alldeles extra.

Vi pratade vidare om hår och färgningar, Lucia och firande samt skolvärlden och ledigheter. Inget av dessa ämnen var enkla kombinationer. Hår kan bli missfärgat och behöva åtgärdas under timmar. I dagens skola vill få ta på sig firandet av Lucia, så traditionen håller på att försvinna både där och i samhället i stort. Slutligen tycker vi alla att det är viktigt med god närvaro i skolan för att kunna tillgodogöra sig undervisningen, men samtidigt lär man sig väldigt mycket på att resa och se världen och då tycker vi att en viss flexibilitet när det gäller att bevilja ledigheter inte vore dum.

Vi brukar alltid ha ett alternativ till nobelpristagaren och denna gång är min senaste reportagebok När mörkret viker undan för livet alternativet. Detta bestämde vi redan på träffen i september eftersom boken var alldeles ny då. Samtidigt som det kan vara intressant att läsa en bokcirkels medlems egen bok vill månadens värdinna alltid ha möjlighet att välja helt fritt och då bestämdes det att det kan vara ett bra förslag att lägga reportageboken här.
Med tanke på att allt fler väljer att lyssna på böcker istället för att läsa dem, måste valet av Bob Dylan anses oerhört lyckat. Böcker i all ära, men kan det vara bättre än att lyssna på musik?
Nästa gång ses vi hemma hos mig och då är det redan en bit in i januari, för som vanligt har vi ingen träff så länge jullovet pågår. Nu återstår bara att tacka för ännu ett härligt och givande år tillsammans och önska
GOD JUL och GOTT NYTT ÅR!
Kommentarer