Tankar kring Nödrop från yttre rymden

Grattis till alla lässugna 6-9-åringar (och era släktingar som här får ett grymt boktips för den perfekta presenten), för nu har del två av Snack Parrows intergalaktiska rymdbyrå kommit på Whip media. Nödrop från yttre rymden heter den och precis som titeln antyder fångar upp ett nödrop från yttre rymden. Snack Parrow bestämmer sig genast för att rädda den som är i nöd och förstås också ta emot den utlovade belöningen.

Men nödropet kommer från Sombrerogalaxen som ligger enormt långt bort och om de över huvud taget ska lyckas komma dit måste de installera hajperfart. Skeppsspöket Kapten Hammock Känner två skickliga mekaniker, som kan klara det svåra uppdraget, men det är tveksamt om de vill hjälpa till, för de har inte pratat med varandra på femtio år. Inte sedan incidenten vid skiftnyckelkastartävlingen.

Samtidigt ryktas det om ett hajrymdskepp som gör galaxen osäker och Snack Parrows ärkefiende Mack Arrow blandar sig in i leken ...

Precis som debuten Snack Parrows intergalaktiska rymdbyrå för underliga mysterier och piratbestyr är detta en otroligt charmig historia. Den är spännande, utan att vara för otäck, och den är härligt skriven av Camilla Linde. Jag älskar hennes sätt att skriva och inte minst alla hennes egenpåhittade ord som ger boken en alldeles speciell karaktär och ton. I förra boken fick vi stifta bekantskap med frunkisar och robotkaniner och den här gången dyker även mynomer och mycket speciella mekaniker med många effektiva armar upp.

Som ni märker är detta en mycket fantasifull och underhållande berättelse proppad med fyndigheter och skojiga detaljer. Då är det lätt att tro att det bara är att skriva på som författare, för det är ju ett fasligt påhitt alltihop. Men nej, så jobbar inte Camilla. Tvärtom har hon tagit hjälp av en forskare vid Onsala rymdobservatorium (som för övrigt ligger bara ett par kilometer från där jag bor och där jag varit på ett mycket fascinerande och spännande besök) för att på ett helt korrekt sätt berätta hur man anger koordinater för att kunna hitta någon eller något i rymden. Dessa siffror är nödvändiga för att Snack och hans besättning ska kunna rädda den som befinner sig i knipa och ger äventyret en extra autentisk prägel.

Boken är illustrerad av David Téczely, som lyckats fånga både Snack och de andra figurerna på ett perfekt sätt.

Jag är både glad och tacksam för att jag, som redaktör, fått läsa om Snack Parrow och hans kompanjon Flax ännu en gång. Det är otroligt roligt när det dimper ner ett manus i min mejlkorg som är så här egensinnigt, välskrivet och underhållande. Förra gången när jag skrev om del ett skrev jag att det var en pärla och det är underbart när jag får håla med mig själv om mina positiva ord. Detta är nämligen också en riktig pärla och rekommenderas varmt för alla möjliga åldrar. Den primära målgruppen är som sagt 6-9, men jag är helt säker på att den passar även för de något yngre och för de betydligt äldre. Jag har ju själv passerat nioårsåldern med hyggligt god marginal men älskar den Snack Parrow.

Jag noterar också att bok nummer två kommit med mycket jämnt intervall efter bok nummer ett - ganska precis ett år och alldeles lagom till jul. Så Camilla, känns ingen stress, men vad ska Snack och Flax hitta på till nästa jul?