Bästa bokcirkeln äntligen hos mig igen

Hos Joanna med Åsa Ö, Åsa K, Cattis, Catrin, Fia, Sofie, Heidi och Malin

Vi turas om att vara värdinnor i bokcirkeln, men eftersom vi är rätt många och dessutom har uppehåll under sommaren betyder det att det går ungefär ett och ett halvt år mellan gångerna man är värdinna. Det gör att man verkligen längtar efter sin tur - både för att man får välja bok och för att det är kul att få ha hela det härliga gänget hemma hos sig.

I onsdags var det äntligen min tur och till min stora glädje kom det riktigt många den här kvällen. Förra gången var det precis tvärtom om, så det var med stor glädje jag dukade fram hela nio kuvert kring vårt stora runda bord. Ett som som vi i familjen verkligen älskar och som är inspirerat av en annan tjej i bokcirkeln som också har ett runt bord. När vi satt där för ett antal år sedan var vi många som ville ha just ett sådant bord, men det kräver sitt utrymme, så det var omöjligt för vår del då. Men nu har vi ett och det är underbart trevligt när det gäller att hålla ett samtal i luften hela tiden.

Bortsett från att det är roligt i största allmänhet när vi är många så finns det en annan tydlig fördel med det också och det är att ju fler vi är desto fler har läst eller lyssnat på månadens bok. Det resulterar förstås i mer spännande samtal än om bara ett par har tagit sig igenom boken. Den här gången hade de allra flesta läst eller lyssnat och därför blev det en ovanligt intressant diskussion.

Vi tyckte ganska olika och det tycker jag alltid är lite extra kul, för det ger mer bränsle till diskussionen än om alla bara håller med föregående talare. Vi hade läst De polyglotta älskarna av Lina Wolff och redan titeln blev det förstås en del prat om. Jag tror inte att någon av oss kände till ordet polyglott innan denna bok kom ut. Vi var helt säkert många som visste att poly betyder flera, men vad är en glott? De flesta av oss hade småbarn när Gnottarna gick som barnprogram, men vi förstod att det inte hade med saken att göra, trots att en glott och en gnott låter närbesläktat. En googling gav vid handen att polyglott är en flerspråkig person - fjärran de pälsiga gnottarna i sin håla.

Ett par som lyssnade tyckte att det var svårt att komma in i boken och den ena störde sig direkt på titeln eftersom hon fick kolla upp vad den egentligen betydde. Det blev inte bättre av att det sedan dök upp även andra ord som kändes märkvärdiga och som hon inte kände till.

En tredje fick upp bilder av Edward Blom när Calisto dök upp i handlingen och det fick verkligen jag med, så det var riktigt roligt (men egentligen ganska tragiskt för charmige Edward Bloms del) att det var fler än jag som tänkte så.

Vi diskuterande också människosynen och hur vissa personer såg på sina medmänniskor. Inte minst receptionisten tyckte vi synd om.

Vi var i alla fall till slut två som tyckte att boken var riktigt bra. Vi tyckte båda att den var välskriven och att det var både klurigt och ovanligt att handlingen egentligen kretsade kring ett manus. Den gav en hel del tankar kring vad människor egentligen sysslar med, för hur kan Ellinor stanna kvar i ett hus under de förhållanden som är? Hur lever hon vanligen sitt liv? Och markisinnan? Inte ens en finfin titel ger ett enkelt liv.

Boken hade många olika bottnar och vi fick en inblick i hur väldigt olika människor tänker och agerar. Jag tror att boken vinner på att läsas och inte lyssnas på. Det blir på ett annat sätt när man läser själv än om man låter någon annan läsa för en. Jag skulle säga att detta var en bok där det blev väldigt tydligt, för de som lyssnade hade svårt att komma in i den och det hade inte alls till exempel jag som läste. Det kan vara en smaksak men jag tror inte att det är så enkelt alla gånger.

Vi hann som vanligt prata om andra saker också, som alla de där dejting-programmen som ständigt sänds på alla möjliga tv-kanaler. Sedan vi diskuterade ämnet senast har en ny svensk säsong av Gift vid första ögonkastet börjat sändas och även det helt nya konceptet Are you the one har lanserats. Vi både skrattar och förfasar oss, men tittar är vi flera som gör. Åtminstone på något eller några av alla de program som finns på temat.

Av någon anledning pratade vi också om att stå respektive sitta på sitt jobb. En i gänget berättade att hon alltid står när hon jobbar och bara när hon är på möten sitter hon ner. Hon hade en hel del tips om hur man kan börja stå upp om man tycker att det är motigt från början. Man kan till exempel bestämma sig för att alltid stå upp i tio minuter när man kommer tillbaka till sin arbetsplats efter att ha varit på möte, toaletten eller lunch. Man kan också, om man blir trött, ta en stol och vila ena knät mot det en stund. Bra tips där.

Till slut var det dags för mig som värdinna att välja den nya månadsboken. Vi väljer ju vanligen en hyfsat nyutkommen pocket, men den här gången bestämde jag mig för att tillåta mig att vara lite busig. Det är nämligen så att jag har varit redaktör för Jag är Fiona som dödar av Urban Johansson och jag blev så fascinerad av mixen mellan ett vackert och träffsäkert språk och det brutala hämndmotiv som genomsyrar boken. Jag tycker att det skulle vara väldigt intressant att få höra vad mina kära bokcirkelväninnor tycker om denna annorlunda bok, så det gick bara inte att låta bli att välja den. Den finns inte som ljudbok, men väl som e-bok på Storytel, så det går att välja mellan att köpa boken och att läsa den som e-bok. Läsa den i någon form är dock konceptet som bjuds och bara det känns ovanligt eftersom allt fler lyssnar nu för tiden. Jag ser verkligen fram emot många synpunkter och åsikter nästa gång vi ses.

Så här i mars ligger snön fortfarande tjock på marken, men jag hoppas innerligt att det är vår nästa gång vi ses. Nu längtar vi alla efter sol och värme!