Myspys i mörkret

               

Hos Fia med Åsa Ö, Catrin, Åsa K, Sofie, Cattis och Joanna

Det var riktigt mörkt redan när vi kom och i bodarna på gården lyste det fint i fönstren när vi närmade oss huset denna novemberafton.

Vi har ju alla full program hela tiden och denna gång kände sig värdinnan lugn inför att vi skulle komma även om det var lite tajt om tid. I bilen på väg hem repeterade hon för sig själv för att kontrollera att hon hade köpt allt hon hade tänkt sig. Jodå, det verkade lugnt.

Men! Plötsligt slog det henne! Flera sorters gott bröd, diverse smarriga pålägg och till och med två olika flotta efterrätter i all ära, men det är ju faktiskt en bokcirkel! Åh nej! Någon bok hade hon dessvärre inte hunnit fundera på. Detta löste hon dock smidigt och bra genom att vända sig till allas vår trogne vän Google. En stund kikande via nätet gav henne just den input hon så väl behövde.

Hade hon inte så generöst delat med sig av händelsen hade vi inte anat någonting alls, men nu när vi fick veta kunde vi förstås inte låta bli att skratta. Trots att vår bokcirkel funnits i hela sexton år har det endast hänt två gånger att värdinnan glömt att välja bok. Det är faktiskt ändå rätt imponerande med tanke på hur mycket vi måste hålla i huvudet hela tiden!

Som vanligt hade vi mycket att prata om men vi började med förra och förrförra månadens böcker. Först ut var oktober månads bok Fasanjägarna av Jussi Adler Olsen. Den var den andra delen i serien om Avdelning Q och den första delen läste vi för ungefär ett och ett halvt år sedan.

Denna gång hade två personer läst boken för några år sedan och en hade börjat lyssna på den för ett par veckor sedan, men när hon kommit ungefär en en tredjedel in i boken försvann den oväntat från streamingtjänsten, så tyvärr kunde hon inte lyssna klart. Det betyder att ingen hade läst eller lyssnat på boken inför den här träffen och det gör det lite svårt att sammanfatta kommentarerna. Men när jag frågade de två som läst boken för några år sedan blev svaret att de inte helt mindes just den här boken, eftersom det var en i en serie, men de ville ändå understryka att de läst eller lyssnat på flera för att de tyckte att de var rätt bra. I efterhand är det alltid svårt att komma ihåg de exakta tankarna när man läst, men de hade inte läst flera om de inte varit okej. Med det fick vi nöja oss för den här gången.

Vi pratade också om september månads bok Stanna hos mig av Ayobami Adebayo. Vi var några förra gången som inte hade hunnit färdigt med den men som ändå ansåg att den kunde var värd att läsas ut och nu när vi gjort det tyckte vi fortfarande samma sak. Det som vi framför allt fascinerades av var att det hela tiden dök upp saker som vi inte visste om och som vi heller inte hade förväntat oss. Från att ha varit en ganska alldaglig berättelse om livet i Afrika hajade vi till flera gånger över alla överraskningar som vi bjöds på. Så luttrade som vi är händer det ganska sällan att vi blir överraskade men det blev vi här.

Vi som läst eller lyssnat gillade den men tyckte också att uppläsaren uttalade alla de afrikanska namnen helt annorlunda än vi som läst. Det tyckte vi var intressant. Jag själv, som läste ett hundratal sidor innan jag växlade över till ljudboken, reagerade varje gång ett afrikanskt namn uttalades för så som det lät hade jag inte alls föreställt mig det. En intressant detalj. Vi tyckte i alla fall att Stanna hos mig var både läsvärd och annorlunda.

Innan den nya månadsboken presenterades hann vi prata om lite allt möjligt som vanligt. Det blev en del jobb, resor och också vad som händer med våra barn nu när flera av dem nyligen slutat gymnasiet. Det är så spännande saker som ligger framför dem och det tycker vi alla är väldigt, väldigt roligt.

Till slut blev det så äntligen dags för den mer eller mindre spontana månadsboken och kvällens värdinna valde Italienska nätter av Katherine Webb. Bara titeln fick oss att genast drömma oss bort denna kyliga novemberafton. Vem längtar inte till Italien och detta lands ljuvliga nätter så här års liksom?

Nästa gång ses vi på en nyöppnad restaurang i Kungsbacka. Bordet är redan bokat så det är viktigt att alla hör av sig och berättar om de vill/kan följa med i god tid. Bar Vinci har fått väldigt fina omdömen bland våra vänner så vi, som inte varit där förut, hoppas att de har rätt. Det känns också som att det passar extra bra att vara på en restaurang med italienska vibbar när vi ska diskutera Italienska nätter.

Med nästa månads träff har vi lagt ännu ett år till handlingarna. Det känns alltid lite magiskt.

Det blir säkert lika trevligt som alltid.