Och livet bara pågår av Ingela Wadbring

Ibland händer det att jag läser en bok som jag får nya tankar av. Det kan vara något i den som utmanar de föreställningar jag har om livet, något som ger nya infallsvinklar eller något som breddar min världsbild. Faktum är att Och livet bara pågår av Ingela Wadbring gör allt det där och den gör det dessutom lågmält. Så stegvis att man knappt märker det förrän man läst klart och sitter där och grubblar över livet. 

Idag släpps den mycket välskrivna och genomtänkta romanen Och livet bara pågår på Hoi förlag och min första tanke när jag läst klart var att den är helt perfekt för bokcirklar. Den ger mycket att prata om och det bästa är att jag spontant skulle säga att frågorna den väcker inte har några givna svar. Jag har själv en bokcirkel med ett tiotal väninnor sedan nitton år tillbaka och trots att vi vid det här laget känner varandra rätt väl är jag säker på att det skulle komma fram en hel del oväntade synpunkter vid en diskussion om just den här boken. 

Den handlar om Marija som nästan gett upp hoppet om att finna en man att dela livet med. Hon klarar sig trots allt bra själv. Men på en resa i jobbet träffar hon Iosif, som väcker hennes intresse. Han verkar ha allt hon söker och de inleder en relation. Äntligen har hon träffat någon som hon faller för på alla plan: känslomässigt, fysiskt och intellektuellt. Han har som sagt allt hon önskat sig.

Problemet är bara att han har mer än allt hon drömt om. Något som hon inte alls hoppats på. Nämligen en sambo. Det visar sig att Iosif redan lever med en kvinna sedan många år och han har inga planer på att lämna henne. Sambon, den tidigare så framgångsrika och vackra konstnären Almira, är multisjuk sedan hon drabbats av stroke.

Marija ställs därmed inför sitt livs utmaning. Om hon vill fortsätta att träffa sin stora kärlek måste hon vara medveten om att hans sambo för alltid kommer att vara en del av deras liv. Klarar hon det? Vill hon det? Kan man leva i någon form av tresamhet?

Med sin roman utmanar författaren Ingela Wadbring både våra egna föreställningar om hur det perfekta livet ser ut och samhällets normer. Det är ofrånkomligt att själv börja fundera över hur man gjort om man hamnat i en liknande situation. Och även om jag skulle välja kärleken, vad skulle omgivningen tycka om mitt val med tanke på att Almira finns där i bakgrunden? 

Jag har varit redaktör för denna varma och tänkvärda relationsroman om mogen, efterlängtad kärlek och okonventionella, annorlunda familjekonstellationer. Ingela Wadbring är professor i medieutveckling och har publicerat många facktexter och fackböcker genom åren, men detta är hennes debutroman - och vilken härlig debut det är. Och livet bara pågår är både underhållande och tankeväckande, både välskriven och lättläst samt både gripande och oemotståndlig. Vad mer kan man önska av en roman?

Jo, jag vet. En sak till kan man faktiskt önska sig och det är en uppföljare. Jag vill självklart veta hur det ska gå för Marija och Iosif för det här är bara början. Det bästa av allt är att jag råkar veta att det kommer en. Det här är nämligen den första delen i en trilogi. Hurra!

Jag rekommenderar varmt Och livet bara pågår till alla som är intresserade av livets stora frågor, hur vi påverkas av vår omgivning och samhället i stort och vilka beslut vi fattar i olika skeden av livet. Och inte minst vilka konsekvenser våra beslut får för både oss själva och andra. Det här är en bok att bära med sig under lång tid. Jag tänker ofta på Marija och Iosif trots att det nu är flera månader sedan jag läste om dem.

Det är omöjligt att inte bli berörd av Och livet bara pågår.