Döden är yttersta målet av Magnus Billing

Nu är den här! Magnus Billings mycket underhållande, kluriga, ovanliga och välskrivna roman Döden är yttersta målet (Hoi förlag). Författaren för oss tillbaka till 1600-talet och det känns verkligen som om vi befinner oss flera hundra år bakåt i tiden. 

Året är närmare bestämt 1667 och vi rör oss i Stockholm där Johan har just fått anställning som sekreterare åt riksrådet Gyllensporre. När ett mystiskt dödsfall plötsligt inträffar misstänker Johan, som är apotekarson, att det rör sig om ett giftmord. Detta är dock inget det pratas om och han får absolut inte diskutera sina misstankar med någon. 

Trots detta bestämmer han sig för att försöka ta reda på sanningen och snart dras han in i en rafflande historia som inkluderar såväl lönngångar och krypterade brev som ytterligare mord och andra dramatiska händelser. Det faktum att vi får möta flera verkliga kända personer från den här tiden gör att handlingen får drag av dokumentär. Kanske har allt hänt på riktigt för över fyrahundra år sedan?

Nejdå, författaren gör inget anspråk på att ha skrivit en sann historia, men det är fascinerande hur man som läsare dras in i handlingen och hur trovärdigt allt faktiskt känns. 

Som redaktör läser jag alla möjliga manus och när jag fick detta manus på mitt bord blev jag eld och lågor. Jag gillade historien i sig direkt och något jag verkligen uppskattade var att Magnus Billing lagt sig vinn om att ha ett språk som perfekt passar in i tiden. Det är absolut inget distanserat och krångligt språk utan det flyter lätt och helt utan bekymmer, men det bidrar definitivt till känslan av en svunnen tid och det gillar jag. 

Döden är yttersta målet rekommenderas varmt till alla som gillar kluriga mordgåtor, tycker om att drömma sig bort till en annan värld och uppskattar välskrivna och genomtänkta berättelser där inget är givet innan sista sidan är utläst.