onsdag 25 februari 2015

Gästbloggare Annika Bengtsson

Nu var det ett tag sedan jag presenterade en gästbloggare, men idag är det dags igen. Den här gången handlar det om Annika Bengtsson, som inte bara är författare utan också min vän och förläggare på Grim förlag.

Jag har tidigare, innan jag lärde känna Annika, läst och skrivit om hennes böcker här på bokcirkel.se, och jag gillade dem alla väldigt mycket. Mina favoriter är Kråkprinsessan tätt följd av Snökupan, men Glömskelunden och Mellan raderna är också väldigt bra. Cayenne - kryddpojken med bett ska vi heller inte glömma, för de fina kåserierna och mellantexterna om Annikas katt fick mig verkligen att både le och rysa.

Därför har det varit väldigt spännande att ha fått vara redaktör till hennes senaste bok Sorgbägare. Jag har fått följa med längs vägen och ifrågasatt och medvetandegjort lite allt möjligt under skrivarbetet. Slutresultatet blev en väldigt bra bok som också fått mycket fin kritik och beskrivits som Annikas bästa roman hittills, vilket gläder oss båda.





Författare är som ekorrar och skator

Drömmen för henne alltid till samma ställe. En stig och ett hus på andra sidan av en stor hed.
Så inleds Sorgbägare, min senaste roman som kom ut i slutet av november förra året.

Inledningen var given. Det var den där drömmen för många år sedan som startade processen. Jag har kvar anteckningarna som jag skrev ner morgonen efter.

Det tog tjugofem år från dröm till bok och då var det en helt annan berättelse än den som träder fram i mina anteckningar. Kvar fanns bara fragment; ett grått hus på en hed, ett rum med tigande människor, en klocka på väggen och väntan på det oundvikliga.

Författare är lite som ekorrar och skator. De samlar och stjäl. Jag hittade en artikel om en kvinna i USA som straffade sin son på ett utstuderat och grymt sätt. Den artikeln sparade jag. Jag hörde en radiodokumentär om en kvinna som var fricampare och ställde upp sin husvagn i naturen i stället för på campingplatser. Den dokumentären sparade jag.

På Bokmässan i Göteborg 2013 blev jag intervjuad i montern om vad min nya roman skulle handla om. Nästan i stundens ingivelse kom ordet ”hus” ur min mun. Av någon anledning har jag alltid, sedan jag var barn och lekte med dockor, och genom hela livet, fascinerats av hus. När jag tänkte närmare på det har hus alltid varit viktiga i mina romaner så varför inte dra det hela till sin spets och göra dem till huvudkaraktärer?

Jag började skriva Sorgbägare i mitten av november 2013. Då hade jag en samling skärvor. Inspiration från olika håll, samlat och stulet. Spretigt som ett skatbo. Tre månader senare fanns ett utkast, en första version av romanen. Det spretade fortfarande åt alla håll och var ärligt talat rätt dåligt. Några versioner senare och med ovärderligt stöd av min redaktör Joanna Björkqvist hade den slutgiltiga versionen mejslats ut och boken kunde presenteras på Hallands bokmässa i Halmstad.

Om jag ska sammanfatta de läsarreaktioner jag har fått i en enda mening får det bli den här: Sorgbägare är den bästa roman du har skrivit. Sådana ord värmer ett författarhjärta och ger minnena av det där spretiga skatboet ett nästan romantiskt skimmer.

Så här presenteras Sorgbägare i baksidestexten:

Caroline har varken sett sin mamma eller sin bror på trettio år. Hon har inte ens berättat för någon att de lever. Men när hennes bror en dag kommer gående på gatan kan hon inte, efter att den första chocken lagt sig, låta bli att söka upp honom. Hon tror att hon kan gå vidare sedan, fortsätta livet som det var innan hon återsåg honom. Men de onda minnena vaknar, oron väcks till liv och hon inser att hon inte längre kan blunda och förneka. Hon måste hitta sin mor och ställa henne till svars. Hon måste få veta varför allt blev som det blev.

Samtidigt är Ulf, som hon varit tillsammans med i över ett år, otålig och vill att de ska flytta ihop. Caroline värjer sig. Visst vill hon ha honom i sitt liv, men vågar hon satsa på förhållandet? Sedan hon flyttade hemifrån som sextonåring har hon aldrig levt tillsammans med någon. Är Ulf mannen som ska lyckas riva murarna hon byggt upp runt sig själv?

Sorgbägare är en roman om kärlek och saknad, hemligheter och lögner.

Boken är utgiven på Grim förlag, som jag startade 2011. 


1 kommentar:

Anna Jakobsson Lund sa...

Oh ja! Stjäla! Samla! Det gör jag också. Från en kändis stal jag ett otäckt sätt att le till en skurkig karaktär i Tredje principen. Och jag samlar på notiser, filmklipp och händelser.

Mitt nästa projekt efter trilogin om Systemet bygger på en intervju jag läste i "Skäggboken", en händelse när jag slog huvudet i ett köksskåp och tappade bort en hundmatskål, och viljan att ha en lika häftig miljö som i bokserien om Gentlemannabastarderna.

Tur att det mesta jag samlar och stjäl inte tar så stor plats...