lördag 7 mars 2015

Mycket skratt av både bok och prat


Hos Sofie med Fia, Sussie, Millan, Åsa K, Camilla, Catrin, Åsa Ö, Cattis och Joanna. Gäst: Malin

Idag var det ljust för första gången i år när vi satte oss i bilen för att åka på bokcirkelträff och det var en härlig känsla. Nu är våren på gång på allvar.

Förra månadens värdinna hade bett oss att inte prata om boken direkt, som vi vanligen gör, för hon jobbade sent och ville gärna vara med på diskussionen. Självklart väntade vi med ämnet och roade oss istället med att tala om poddar och tv-program. Poddar har vi nog aldrig pratat om och tv-program hör inte heller till de mest frekventa ämnena så det blev en riktigt kul pratsund om båda dessa fenomen.

Vi hade fullt sjå att förklara vad en podd egentligen är för de oinvigda och hur man lyssnar på en sådan. Likaså var det begreppsförvirring av stora mått när det gällde SVT Play och SVT Flow och appar. Till slut skrattade vi så att det var så gott som omöjligt att prata seriöst om tekniken igen.

När senaste värdinnan så småningom dök upp kom ljudböcker på tal och vips var vi inne på det tekniska temat igen. Det var flera som valt att lyssna på februari månads bokcirkelbok Delhis vackraste händer av Mikael Bergstrand som ljudbok och de var så otroligt nöjda med sitt val att de gjorde vad de kunde för att övertyga oss andra om att vi också borde göra det. Om vi inte vill lyssna på samma bok som vi redan läst kan vi med fördel  istället lyssna på Dimma över Darjeeling som är den fristående uppföljaren.

Den stora anledningen till att lyssnarna var så nöjda var att Björn Granaths insats var så magnifik. Speciellt när han läste Yogis repliker, fick vi veta. Vi som inte lyssnat på boken, utan läst den istället tyckte också att Yogis sätt att prata var väldigt roligt. För min egen del tänker jag att det är sällan jag blir så förtjust i en karaktär som jag blev i Yogi. Han pratar så roligt att det är omöjligt att inte skratta högt, trots att man sitter i en värmestuga på en skidort omgiven av främmande människor som äter medhavda mackor och dricker varm choklad. Jag försökte låta bli för att inte verka alltför tokig, men det gick inte. Fnisset bara bubblade ur min mun.

Vi var flera som tänkte, när vi började läsa, att det var en rätt trist huvudkaraktär. En drygt femtioårig man med hästsvans som fotbollssurfar på jobbet och dessutom är lönnfet. Nej, suckade vi, han verkade inget vidare. Men han tog sig, minsann. Han visade sig vara rätt kul och han lyckas ju hela tiden hamna i de mest skruvade situationer.

Någon tyckte att boken var lite väl skurvad rent av och visst påminde den lite om Hundraåringen som klev ut genom dörren och försvann av Jonas Jonasson med alla sina dråpliga händelser och knasiga människor längs vägen, men de allra flesta tyckte att det var härligt med en bok som var så lättläst och underhållande.

Bortsett från läsaren som tyckte att den var väl skruvad var det en till som var lite kritisk och menade att boken liksom inte gav henne något. Det var helt enkelt inte hennes typ av bok och så är det ju med böcker. Vissa böcker tilltalar en inte hur mycket andra än hyllar den.

Sammantaget tyckte vi ändå att detta var en riktigt rolig bok med en alldeles speciell ton i och den passar utmärkt att läsa i en solstol eller efter en lång arbetsdag nedbäddad i soffan med en filt ända upp till hakan. Till sommaren kommer den tredje och sista fristående delen i författarens Indiensvit och den heter Gurun i Pomanadalen.

Ett samtalsämne som varit på tapeten de senaste månaderna dök upp igen och det var gymnasievalet för våra niondeklassare. Vi är ju flera med barn i just den åldern och det finns mycket att diskutera kring det. Alla har gjort sina val nu, men trots det är somliga inte helt säkra på om det är rätt val eller inte och det är förstås jobbigt att gå och grubbla över det månad efter månad.

Vi pratade också om att släppa taget om våra barn och låta dem fatta egna beslut, göra saker på egenhand och ta ansvar för sina handlingar. Det låter så enkelt när andra pratar om sina tonårsbarn, men när det gäller ens egna blir man mer osäker på vad som är rätt, bäst och lagom att göra.

Denna gång pratade vi en del om att våga låta barnen åka på saker själva. Om det är ett läger finns det ansvariga vuxna på plats och då övertar de i viss mån en förälders roll, men om ens tonåring ska åka på Dreamhack i Jönköping är det knappast någon som tar hand om hen och ser till att det äts, dricks och sovs emellanåt. Ska man stanna i stan så man finns till hands om något händer? Eller ska man utgå från att inget händer?

Väldigt svåra frågor och vi var helt oeniga här. Vi tyckte väldigt olika och diskuterade både länge och väl svårigheterna i detta med att få större barn. Det är inga enkla saker. Några tyckte att vi måste våga släppa dem, medan lika många menade att det ändå är vi som är ansvariga och de skulle själva aldrig släppa iväg sina barn utan att finnas i närheten.

Till slut var det dags för kvällens värdinna att presentera mars månads bokcirkelbok och intressant nog släpptes boken som pocket just den dag vi träffades, så den var verkligen sprillans ny. Ingen hade läst den som inbunden, så det blev ett välkommet val. Vi ska läsa Karin Brunk Holmqvists senaste bok Kranvridarna. Hennes första roman Potensgivarna blev en enorm succé när den kom 1997 och denna produktiva författare har sedan dess skrivit inte mindre än elva böcker sedan dess. Totalt har hon sålt över en miljon böcker.

Det känns väldigt ovanligt att få läsa två böcker efter varandra som ska vara feel good och må-bra-böcker, men det låter ju mycket positivt så vi klagar inte.

Som vanligt fylldes kvällen av en massa spännande samtalsämnen och som alltid är huvudena fulla av tankar är vi skiljs åt. Lite extra trevligt var det att den före detta bokcirkelmedlemmen Malin dök upp på ett litet besök. Alltid roligt att få en liten uppdatering och en påhälsning.

Nästa gång ses vi precis innan påsken infaller och det ska som vanligt bli fantastiskt trevligt. Kanske är det redan lite varmt ute då ...





Inga kommentarer: