torsdag 26 november 2015

Tips på ljudböcker


Här är några fysiska böcker jag gillar - alla utkomna på Grim förlag.

Jag är en utpräglad bokmänniska. Med det menar jag både att jag tycker om att läsa och att jag gillar själva boken. Jag älskar böcker som fysiska ting - tycker om hur de känns i tyngd och format, gillar att bläddra i dem, ibland till och med att lukta på dem. Det är det yttre. Till detta kommer själva orden, språket och och det visuella i att se vad som är löpande brödtext, dialog och kanske dagboksanteckningar, brev eller liknande.

Det är så mycket som ryms i en fysisk bok och det är därför som jag har haft så oerhört svårt att lyssna på böcker. Jag har gjort några halvhjärtade försök, men jag saknar en dimension i ljudböcker. Många av mina bokcirkelflickor lyssnar dock på månadens bok istället för att läsa den och de gillar det. Dessutom har jag den senaste tiden tillbringat ovanligt många timmar i bilen och då passar det bra med en ljudbok i öronen.

Alltså bestämde jag mig för att ge ljudboken som fenomen en ärlig chans.

Först ut blev november månads bokcirkelbok, Hustrun av A S A Harrison, och jag lyckades faktiskt ta mig igenom hela boken lyssnande. Den funkade riktigt väl som ljudbok och jag tror inte att jag gick miste om någon rent språkligt. Mer om åsikterna kring denna kommer efter vår nästa bokcirkelträff.

Peppad av mitt första försök fortsatte jag med en bok som jag var riktigt nyfiken på och där jag till och med tänkte att det kunde vara en fördel med att lyssna jämfört med att själv läsa. Anledningen till det var att författaren själv läser sin bok och även om den inte sägs vara självbiografisk finns det sannolikt drag av verklighet i den.

Jag talar om Martina Haags senaste roman Det är något som inte stämmer, som handlar om den framgångsrika författaren Petra som blir övergiven av sin man programledaren Anders sedan han varit otrogen med Klara. Man behöver inte vara speciellt insatt i skvallerbranschen för att se uppenbara likheter mellan Martina Haags eget liv och den fiktiva karaktärens. Makarna Haags skilsmässa slog ner som en bomb för ett par år sedan.

Och nog är Det är något som inte stämmer en uppgörelse på många plan. Men den är också på något sätt inte bitter i första hand utan uppriktigt ledsen. Drömmen om den eviga familjelyckan har slagits i kras och det är i sprillrorna av den som boken är skriven. Petra är bedragen och slängd på soptippen och det känns. Parallellhandling i en fjällstuga hade kanske kunnat kvitta lite, för det är när Petra befinner sig i Stockholm och Anders säger till barnen att han finns kvar under eftermiddagen för att svara på frågor sekunden efter att han sagt att han inte älskar barnens mamma längre det bränner till. Eller när Petra lappar ihop sig hjälpligt för att vara med på Bokmässan i Göteborg och signera böcker och blir påhoppad av journalisten på Expressen som det verkligen svider.

Och allt detta hör vi med Martina Haags egen röst. Det är möjligt att hon skarvar och hittar på i boken och det får hon som författare, men det spelar faktiskt ingen roll - det är nära alldeles oavsett. Jag har läst de flesta av hennes böcker och tycker att allt hon skriver är extremt lättläst och ofta rätt roligt, men det här är hennes absolut bästa bok. Den har ett bra driv och känslorna fullständigt kryper in i mina öron.

Jag lyssnar på boken nästan i ett svep för det går inte att sluta. När sista ordet är sagt funderar jag på om jag ska höra den en gång till. Det kostar ju inget extra. Det är ett riktigt gott betyg och jag tänker tipsa mina bokcirkeltjejer om den när vi ses nästa vecka, för jag tror att alla kommer att bli berörda och tycka att den är riktigt bra.

Näst på tur blev Lotta Modins Ur jord är de komna, som är något så nyskapande och intressant som en miljöthriller. Eftersom den handlar om miljö finns den över huvud taget inte som pappersbok så vill man ta del av den får man göra det som e-bok eller lyssna på den och då valde jag att lyssna på den.

Det är ingen märkvärdig historia egentligen. Kortromanen handlar om det unga paret som flyttar ut på landet för att odla ekologiskt och leva nära naturen med sina tvillingpojkar. Jag lyssnade på den i tisdags och plötsligt hör jag att det är första advent på söndag och det tyckte jag var riktigt läskigt för det är ju faktiskt första advent på riktigt på söndag.

Men varför var det så läskigt?

Jo, för att boken handlar om naturen och hur den förändras. Naturkatastroferna runt om på jorden blir bara fler och de kommer dessutom närmare. Här i Sverige har mördarsniglarna, som i sig är rysligt äckliga, muterats till supersniglar och förökar sig i enorm takt. Livet på landet blir inte riktigt som det unga paret har tänkt sig, skulle man kunna sammanfatta det hela.

Det är som sagt ingen märkvärdig historia, utan istället väldigt vardagsnära och det är just det som gör att boken blir så otäck. Tiden fortsätter att gå, så innan boken är slut når vi en liten, liten bit in i framtiden men vi är absolut inte på 2093 eller rent av 2142, utan det är i den nära framtiden de här läbbiga supersniglarna finns och det får mig att rysa.

Välskrivet, vardagsnära och läskigt summerar mycket väl mina tankar kring Ur jord är de komna.

Efter de här tre välfungerande ljudböckerna lyssnar jag nu på Tid : livet är inte kronologiskt av Alex Schulman och Sigge Eklund. Precis som i Martina Haags fall läser de själva sina texter och det passar alldeles utmärkt. Även här är det svårt att sluta lyssna för de lämnar ut både sig själva, sina föräldrar och faktiskt även sina barn.

Jag trodde aldrig att jag skulle säga det, men jag gillar faktiskt ljudböcker. Troligen kommer jag att välja en fysisk bok även i framtiden om jag tror att språket i sig är en avgörande faktor för hur bra jag kommer att tycka att den är, men jag måste säga att ljudböcker absolut har sina poänger.

Jag har blivit en ljudbokslyssnare - nu kan allt hända!






måndag 23 november 2015

Tankar om Laga fisk helt enkelt



I en Facebookgrupp bad kokboksförfattaren Gunnel Sandquist om tips på bokbloggar som kan tänka sig att skriva om hennes bok Laga fisk helt enkelt. Jag som väldigt ofta lagar fisk, inte minst för att jag inte äter varken kött eller fågel, blev genast nyfiken på boken och anmälde mitt intresse. Bara någon dag senare damp den ner i brevlådan - trevligt, så stort tack!

Laga fisk helt enkelt har som titeln antyder en enkel filosofi; det ska vara lätt att laga fisk och det ska inte enbart vara lätt att laga den, utan det ska vara smidigt att komma över råvarorna också. Det är en tanke jag gillar, för alla bor inte så lyxigt som min familj gör, på västkusten med stor tillgång till färsk fisk. Recepten i den här boken bygger istället på råvaror som författaren köpt i sin vanliga mataffär i en liten ort i Västergötland.

Ett tjugotal recept finns i boken och de är fördelade på ett typiskt kokbokssätt; receptet på ena sidan och en bild på rätten på den andra. Dessutom är det gott om bilder från västkusten däremellan. Recepten är både klassiska som Laxkotlett med romsås och lite nyare med en twist, som Tantröra som en variant på Gubbröra.

I slutet av boken finns information om de fiskar och skaldjur som finns i recepten och där får man veta både var de lever och deras olika näringsvärden. Praktisk information för den vetgirige eller för den som räknar kalorier.

Jag som lagat mängder av fiskrätter på hyggligt avancerad nivå de senaste decennierna är kanske egentligen inte den tänka målgruppen för denna kokbok, men den passar utmärkt som inflyttningspresent till någon ungdom som just flyttat hemifrån eller till någon hemmakock som vill komma bort ifrån vardagens köttbullar och spagetti utan att göra några större åthävor. Här känns det lätt att ta ett paket hokifilé ur frysdisken istället för ett paket köttfärs ur kyldisken.

Det är nämligen fullständigt uppenbart i boken att författaren har rätt; det ÄR enkelt att laga fisk helt enkelt.


lördag 7 november 2015

Återträff med fina samtal


Hos Catrin med Åsa Ö, Cattis, Sussie, Fia, Sofie, Malin och Joanna

Denna afton hade vi den stora glädjen att få välkomna Malin i gänget igen. Efter ett långt uppehåll känner hon nu att hon har tid och möjlighet att vara med i bokcirkeln igen och det är vi verkligen jätteglada över. Att hon dessutom tagit reda på förra månadens bokcirkelbok och läst den inför kvällens träff var förstås extra roligt. Så underbart att veta att vi är ett gäng som det är värt att vara delaktig i. Hurra och välkommen igen!!!

Och det var hon inte ensam om. Tvärtom hade faktiskt alla åtta närvarande läst eller lyssnat på Konsten att höra hjärtslag av Jan-Philipp Sendker och det är första gången på länge, så det blev ett långt och spännande samtal om boken.

Det var några saker som alla höll med om; det var en lättläst bok med ovanligt stor text för att vara en pocketbok och språket flöt fint. Språket kändes genomarbetat, men ibland på gränsen till för gammaldags, märkvärdigt eller kanske poetiskt, tyckte jag själv, för jag hajade till över meningar som till exempel "Vattnet vederkvickte honom". Samtidigt är det svårt att veta hur mycket som beror på översättaren och hur mycket som är författarens eget val, så jag funderade en del över det under läsningens gång.

Dock måste jag säga att med några dagars distans och bläddrande fram och tillbaka i boken tror jag att översättaren Lena Torndahl har gjort ett gott jobb. Jag tror att hon fångat författarens intentioner väl och  typen av språk och ordval förstärker känslan av saga och det är jag helt säker på att författaren vill ge oss läsare; en fin saga.

Det är kanske inte en helt realistisk historia vi får ta del av, men det är ju lite det som är grejen med böcker. Vi vet att vi inte kan flyga på kvastar som Harry Potter och hans polare gör när de spelar Quidditch men vi köper det där och då. När vi läser det är det helt självklart att det går att flyga på kvastar. Precis så ska man bygga en berättelse. Vi ska bli fångade och köpa det som händer.

Vi pratade också en del om det är en man som skrivit boken. Det var inte självklart för några av oss, medan en tyckte att det var väldigt tydligt på grund av vissa ordval. Den typen av diskussioner tycker jag själv är helt underbara. Att någon vill googla författaren för att hon reagerat på ett enda litet ord i en bok som innehåller 333 sidor är ju bara ljuvligt.

En i gänget tyckte att det faktum att vi inte fick vet VARFÖR astrologin spelar så stor roll i människornas liv gjorde boken lite ytlig. Vi andra höll inte med, utan nöjde oss med att det var en kulturell skillnad. Vi bryr oss inte speciellt mycket om astrologi i vår tid och våra sammanhang, men vi köpte att det spelade en avgörande roll i Burma.

Vi uppskattade att slutet inte var helt givet och att det faktiskt var en twist för oss. Sammantaget kunde vi förstå att denna bok hamnat på topplistan för det var en mysig bok med mycket värme. Så gott som alla skulle rekommendera Konsten att höra hjärtslag och det skulle jag med. Jag tycker att det var en fin bok med mycket värme och mycket kärlek. Det är sannerligen inte det sämsta och att det är en debutroman av en tysk journalist som är född 1960, och alltså är 55 år i år, fascinerar också. Det märks att han jobbat mycket i Asien för han känns nära den verklighet han skildrar.

Vi pratade också om den härliga fest vi i bokcirkeln var bjudna på för några veckor sedan. Temat var glitter och glamour och vi var sjukt imponerade av allt som gjorts på temat, både när det gäller alla uppklädda (utklädda???) gäster och all dekor. Maten var också ljuvlig och blusen som jubilaren sytt själv väckte minst sagt uppseende för något så vackert borde inte gå att sy själv och särskilt inte i så tunt tyg och utan mönster. Vi var hänförda!

Vi pratade också om våra tonåringar som börjat på gymnasiet denna höst och checkade av hur de har det. De verkar ha det bra även om resorna hit och dit kostar på för somliga.

Dessutom avslöjade en i sällskapet att hon sagt upp sig! Vi blev alldeles stumma och förskräckta innan det visade sig att hon fått en nytt jobb inom samma företag om än på en avdelning i närheten och därför sade hon ju såklart upp sin nuvarande tjänst. Vi som trodde att vi skulle behöva samla in pengar för att familjen skulle klara julen... ;) Kul med nya utmaningar och vi önskade alla stort lycka till!

En del diskussion bröt ut angående nästa träff. Vi brukar äta på en restaurang i Kungsbacka den första onsdagen i december och den här gången velade vi länge mellan två förslag. Faktum är att vi velade så länge att somliga hann rösta och gå - och först därefter ändrade vi oss. Igen....

Till slut konstaterade vi i alla fall att vi ska gå ut på Bodega Tapas onsdag den 2 december. ALLA måste oavsett om ni kommer eller inte höra av sig till Sussie, som erbjöd sig att boka bord, eller till mig, absolut senast den 25 november.

Innan gänget började droppa av var det dags för kvällens värdinna att avslöja månadens val och det var inte alldeles enkelt denna gång. Hon hade funderat en hel del och bad till slut personalen på Akademibokhandeln om hjälp och det var riktigt härligt att höra hur snacket gått. "Jo, det där är en bra bok, men den passar inte direkt för en bokcirkel." "Jodå, den boken är bra, men vad ska man säga om den...?" Till slut kom: ""Den HÄR boken kan man prata om i en bokcirkel så den passar riktigt bra!"

Minsann! Så med det sagt ska vi nu läsa Hustrun av A S A Harrison. Boken var den kanadensiska författarens debut och kort efter att den släppts dog hon av cancer vid 65 års ålder, så det känns lite ödesmättat att läsa den.

Det ska bli väldigt spännande att diskutera den på Bodega Tapas den 2 december och jag hoppas att alla, precis som den här gången, har läst eller lyssnat på den!