Återträff med fina samtal


Hos Catrin med Åsa Ö, Cattis, Sussie, Fia, Sofie, Malin och Joanna

Denna afton hade vi den stora glädjen att få välkomna Malin i gänget igen. Efter ett långt uppehåll känner hon nu att hon har tid och möjlighet att vara med i bokcirkeln igen och det är vi verkligen jätteglada över. Att hon dessutom tagit reda på förra månadens bokcirkelbok och läst den inför kvällens träff var förstås extra roligt. Så underbart att veta att vi är ett gäng som det är värt att vara delaktig i. Hurra och välkommen igen!!!

Och det var hon inte ensam om. Tvärtom hade faktiskt alla åtta närvarande läst eller lyssnat på Konsten att höra hjärtslag av Jan-Philipp Sendker och det är första gången på länge, så det blev ett långt och spännande samtal om boken.

Det var några saker som alla höll med om; det var en lättläst bok med ovanligt stor text för att vara en pocketbok och språket flöt fint. Språket kändes genomarbetat, men ibland på gränsen till för gammaldags, märkvärdigt eller kanske poetiskt, tyckte jag själv, för jag hajade till över meningar som till exempel "Vattnet vederkvickte honom". Samtidigt är det svårt att veta hur mycket som beror på översättaren och hur mycket som är författarens eget val, så jag funderade en del över det under läsningens gång.

Dock måste jag säga att med några dagars distans och bläddrande fram och tillbaka i boken tror jag att översättaren Lena Torndahl har gjort ett gott jobb. Jag tror att hon fångat författarens intentioner väl och  typen av språk och ordval förstärker känslan av saga och det är jag helt säker på att författaren vill ge oss läsare; en fin saga.

Det är kanske inte en helt realistisk historia vi får ta del av, men det är ju lite det som är grejen med böcker. Vi vet att vi inte kan flyga på kvastar som Harry Potter och hans polare gör när de spelar Quidditch men vi köper det där och då. När vi läser det är det helt självklart att det går att flyga på kvastar. Precis så ska man bygga en berättelse. Vi ska bli fångade och köpa det som händer.

Vi pratade också en del om det är en man som skrivit boken. Det var inte självklart för några av oss, medan en tyckte att det var väldigt tydligt på grund av vissa ordval. Den typen av diskussioner tycker jag själv är helt underbara. Att någon vill googla författaren för att hon reagerat på ett enda litet ord i en bok som innehåller 333 sidor är ju bara ljuvligt.

En i gänget tyckte att det faktum att vi inte fick vet VARFÖR astrologin spelar så stor roll i människornas liv gjorde boken lite ytlig. Vi andra höll inte med, utan nöjde oss med att det var en kulturell skillnad. Vi bryr oss inte speciellt mycket om astrologi i vår tid och våra sammanhang, men vi köpte att det spelade en avgörande roll i Burma.

Vi uppskattade att slutet inte var helt givet och att det faktiskt var en twist för oss. Sammantaget kunde vi förstå att denna bok hamnat på topplistan för det var en mysig bok med mycket värme. Så gott som alla skulle rekommendera Konsten att höra hjärtslag och det skulle jag med. Jag tycker att det var en fin bok med mycket värme och mycket kärlek. Det är sannerligen inte det sämsta och att det är en debutroman av en tysk journalist som är född 1960, och alltså är 55 år i år, fascinerar också. Det märks att han jobbat mycket i Asien för han känns nära den verklighet han skildrar.

Vi pratade också om den härliga fest vi i bokcirkeln var bjudna på för några veckor sedan. Temat var glitter och glamour och vi var sjukt imponerade av allt som gjorts på temat, både när det gäller alla uppklädda (utklädda???) gäster och all dekor. Maten var också ljuvlig och blusen som jubilaren sytt själv väckte minst sagt uppseende för något så vackert borde inte gå att sy själv och särskilt inte i så tunt tyg och utan mönster. Vi var hänförda!

Vi pratade också om våra tonåringar som börjat på gymnasiet denna höst och checkade av hur de har det. De verkar ha det bra även om resorna hit och dit kostar på för somliga.

Dessutom avslöjade en i sällskapet att hon sagt upp sig! Vi blev alldeles stumma och förskräckta innan det visade sig att hon fått en nytt jobb inom samma företag om än på en avdelning i närheten och därför sade hon ju såklart upp sin nuvarande tjänst. Vi som trodde att vi skulle behöva samla in pengar för att familjen skulle klara julen... ;) Kul med nya utmaningar och vi önskade alla stort lycka till!

En del diskussion bröt ut angående nästa träff. Vi brukar äta på en restaurang i Kungsbacka den första onsdagen i december och den här gången velade vi länge mellan två förslag. Faktum är att vi velade så länge att somliga hann rösta och gå - och först därefter ändrade vi oss. Igen....

Till slut konstaterade vi i alla fall att vi ska gå ut på Bodega Tapas onsdag den 2 december. ALLA måste oavsett om ni kommer eller inte höra av sig till Sussie, som erbjöd sig att boka bord, eller till mig, absolut senast den 25 november.

Innan gänget började droppa av var det dags för kvällens värdinna att avslöja månadens val och det var inte alldeles enkelt denna gång. Hon hade funderat en hel del och bad till slut personalen på Akademibokhandeln om hjälp och det var riktigt härligt att höra hur snacket gått. "Jo, det där är en bra bok, men den passar inte direkt för en bokcirkel." "Jodå, den boken är bra, men vad ska man säga om den...?" Till slut kom: ""Den HÄR boken kan man prata om i en bokcirkel så den passar riktigt bra!"

Minsann! Så med det sagt ska vi nu läsa Hustrun av A S A Harrison. Boken var den kanadensiska författarens debut och kort efter att den släppts dog hon av cancer vid 65 års ålder, så det känns lite ödesmättat att läsa den.

Det ska bli väldigt spännande att diskutera den på Bodega Tapas den 2 december och jag hoppas att alla, precis som den här gången, har läst eller lyssnat på den!















Kommentarer

Populära inlägg