måndag 19 december 2016

Diktaren - julklappsboktips


Jag är med i två författargrupper på Facebook och i den ena frågade i somras debutanten Katinka Bille om det var någon som kände till en bokbloggare som var äldre än de genomsnittliga bloggarna. Då nämndes mitt namn. Det kändes förstås lite konstigt att benämnas som äldre, för inom oss är vi ju alltid unga, men i sak hade tipsaren förstås rätt. Med mina 49 år hör jag knappast till de yngsta bloggarna.

Jag tackade hur som helst ja till att läsa och skriva om Katinka Billes bok Diktaren, men flaggade samtidigt för att det kunde dröja för jag hade en intensiv sommar och höst framför mig. Dock trodde jag inte att det skulle dröja så här länge innan jag fick tid att äntligen läsa boken, men så blev det, tyvärr.

Nu har jag i alla fall läst den och lägger in den som ett julklappsboktips, för jag tror att fler än jag kan tilltalas av denna spännande berättelse från den svenska västkusten. Än finns det tid att julhandla, även om det börjar bli bråttom.

Femåriga Angela försvinner från sitt hem och i sökandet efter henne händer en hel del saker som förändrar livet för flera av de inblandade. I fokus står Paula, som nyligen förlorat sin man och befinner sig i en livskris, den nyblivna journalisten Cattis, som kämpar hårt för att skriva så bra artiklar att hon kan få fast anställning och kattgumman Gerda, som vill ha tillbaka det liv som Diktaren tog ifrån henne för flera decennier sedan.

Berättelsen benämns som en spänningsroman och det är helt rätt kategori för visst är det en spännande roman. Katinka Bille skriver omsorgsfullt och det märks att hon känner mycket väl till det västkustska landskapet. Hon bor själv på Flatön, där handlingen utspelar sig, under sommaren och vintern, men våren och hösten tillbringar hon ombord på en båt någonstans i Europa. Miljöbeskrivningarna är mycket skickligt skrivna och gör att jag snabbt befinner mig där ute i det blåsiga kustbandet.

Alla tre huvudpersonerna fångar mitt intresse. Precis som både författaren själv och romanens Cattis är jag journalist och med den bakgrunden tycker jag att Cattis är en väldigt trovärdig karaktär. Jag känner igen tongångar från små orters nyhetsrapportering och allt kring hennes arbete känns mycket autentiskt, även om berättelsen i sig är fiktiv.

Paula, som ofta åker till sin mamma och pysslar om hennes torra fötter, får en dag höra något totalt oväntat från sin mamma. Mamman är gammal och förvirrad och tror att Paula är tvillingsystern Hanna. Osammanhängande avslöjar hon något hon burit på i hela tvillingarnas liv och det chockar Paula. Och mig. Ibland när jag läser kan jag fascineras över hur författaren lyckats komma på vissa saker. Detta är en sådan sak. Det är när man bär på den typen av idéer som man behöver bli författare för att få användning av tankarna och ha någonstans att skriva ner dem.

Den tredje huvudpersonen, Gerda, är visserligen 80 år, men hon ska verkligen inte räknas bort. Tvärtom är hon en handlingskraftig kvinna och det visar sig när det verkligen behövs.

Dessa tre utgör kärnan i Diktaren, men det är många fler personer än så som dyker upp och jag kanske inte skulle säga att somliga är oviktiga, men saken är att det tyvärr blir lite rörigt i romanens senare del. I början är det bra tempo och allt flyter på. Det är dramatiskt på ett sätt som jag som läsare snabbt dras in i och fångas av. Men sedan blir det rörigt både på grund av att det är många personer inblandade och att det dessutom berättas om saker som händer vid väldigt olika tidpunkter - både förr och nu. Här hade jag gärna sett att allt styrts upp och skalats av lite.

Men denna invändning tar inte bort det faktum att Katinka Bille verkligen kan skriva. Jag gillar den här berättelsen och uppskattar även de övernaturliga inslag som finns. Diktaren är en roman som utspelar sig på många olika nivåer och den är absolut läsvärd. Inte minst tack vare författarens stilsäkra och målande språk.

Det är dessutom en snygg bok rent fysiskt. Den ödesmättade tonen som den blåaktiga framsidan bjuder på gör mig nyfiken och barnets ögon fångar direkt min uppmärksamhet.

Diktaren är som sagt Katinka Billes första roman, men jag hoppas att det inte är den sista. Jag skulle gärna läsa mer av henne.


Inga kommentarer: